Polisrazzior mot småsaker

Polisen har slagit till med flera razzior för att få tag i folk i 'scenen'.
Det är ett slutet gäng nerdar som sprider filmer till varandra ofta innan de kommer ut. Ofta är de anställda inom filmindustrin som läcker till varandra för att vinna status. En tämligen oskyldig lek.
En del läcker även ut på öppna fildelningsnät även om 'scenen' själv ogillar det. Men de är inte tätare än filmbolagen själv. Det är dock ingen dominerande del av fildelningen. Det mesta där ute är vanliga DVD och CD rippar gjorda av vanliga kunder - 'scenens' prylar känner man igen på att de är rar-komprimerade och bökiga att använda - saker svennebananfildelare undviker.
Men filmbolagen och skivbolag ogillar det för det skapar hype om fel saker. De vill kunna bestämma vad vi ser så de kan optimera vinsten - behöver distribuera färre verk och kunna dra ut mer lönsamhet vi kanaler som bensinmackar. De vill säkert även ha makt över upphovsmännen genom att ha stort inflytande över vad som blir en framgång.
Det är knappast något som är bra för samhället, men det är klart de har rätt att hålla på filmerna tills de själv vill släppa dom. Men det är väl ändå deras eget problem. Om de lyckas ta fram bevis på att någon trotts sekretessavtal spridit verk så kanske de ska kunna stämma dom. Men varför ska skattepengar spenderas på att jaga filmbolagen egna läckor? Det är ju inte någon samhällsfarlig verksamhet direkt.
Fildelning över huvud taget är ett icke problem. Varje kopiering skadar ingen, det går inte heller att visa på någon ekonomisk skada i stort - endast lite förlorad kontroll över våra konsumtionsvanor. Jämför det med snatteri. Varje snatteri skadar om än lite - totalt kostar det en massa i samhället.
För den skull görs inte razzior mot hela bostadsområden för att det snattas i butiken som ligger där. Inte ens om en person är direkt misstänkt leder det till husrannsakan. Det är helt i sin ordning - staten ska inte ta till sådana medel mot skitbrott. Men fildelning är ändå mer ett skitbrott - men där finns inga sinnen för proportioner alls.
Man slår till mot hela serverhallar, man övervakar allas trafik, man gör husransakan och beslagtar datorutrustning som även naturligtvis innehåller förtroliga försändelser - man bryter alla gränser för respekt för medborgarna över denna totala skitsak! Man spenderar enorma resurser på ett obefintligt problem. Den här gången är det Belgarna som fått betala två års meningslös utredning - och vi bara ett gäng idiotiska razzior - men varför då?
Vad värre är - man slår ut hela grunden för informationssamhällets vidare utveckling. Jag fildelar inte piratsaker - de är sällan intressanta ändå. Det jag mest använder fildelning till är faktiskt lagliga saker - ofta podcast där filmer och ljud laddas ner av min dator över bittorent automatiskt från olika rss feed. Så om någon puttar in ett piratverk i en rss-feed kommer min dator att glatt ladda ner det och sprida det vidare. Det är så internet funkar - man kopierar saker åt varandra utan att fråga om vad det är - och var och en tar ansvar för vad dom puttar in. Men ändå har vi fått lagar som ger giriga företag rätt att avlyssna sådan trafik, systematiskt samla personupgifter (IP-nr) och rätt att begära ut mitt namn och adress utifrån det. Men ändå verkar det inte finnas någon gräns för hur mycket mitt privatliv kan invaderas för att undersöka en sådan dels vag misstanke och dels en misstanke som även om den är riktig är en total skitsak.
Att några ekonomiska särintressen kan få så stort inflytande inte bara över politiker utan över polisens och domstolars arbete och prioriteringar är skrämmande. Det är en skandal vi kommer att kunna lära oss från länge - om vi lyckas stoppa det i tid och vi fortfarande har ett öppet demokratiskt samhälle.
Det måste bli någon form av proportion på frågan, det måste återupprättas någon form av skydd för privatliv och vanligt folks rättigheter. Någon form av gräns måste finnas för stat och ekonomiska särintressens rätt att att snoka och invadera privatlivet.
Rösta på piratpartiet.
Länkar lånade från Integritet:
Mer på http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=3989392 också på SVT http://svt.se/2.22620/1.2136263/polisrazzia_mot_wikilekas_webbhotell?lid=senasteNytt_675672&lpos=rubrik_2136263, SvD http://www.svd.se/nyheter/inrikes/polistillslag-mot-fildelare_5270115.svd, Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7739637.ab, DN http://www.dn.se/nyheter/sverige/polistillslag-mot-fildelare-1.1166154, SVT2 http://svt.se/2.22620/1.2136263/polisrazzia_mot_webbhotell, Piratpartiet presscenter, http://press.piratpartiet.se/2010/09/07/piratpartiet-kritiserar-pagaende-polisrazzia/, Expressen http://www.expressen.se/nyheter/1.2125547/polisen-slog-till-mot-webbhotell-dar-wikileaks-servrar-finns, Sydsvenskan http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1231443/Polistillslag-mot-fildelare.html SVT3 http://svt.se/2.22620/1.2136263/polisrazzia_mot_webbhotell
Bloggar: Full Mental Straightjacket, Henrik Alexandersson, Soundness, Kulturbloggen, Stefan Flod, Christian Engström, Anna Troberg, Satmaran, Gothbarbie, Mary Jensen, Free Thinking

Intessant!
Läs även andra bloggares åsikter om pirater, piratpartiet, razzia, scenen, polisen, ipred, fildelning.

---

infotopia - nätpolitik för inte redan frälsta - hjälp behövs!

Infotopia är tänkt som en informationsresurs om nätet och hotet mot nätet och integriteten för de som inte redan är så insatta eller redan frälsta. Hyrpistolerna från andra sidan sprider desinformation på löpande band och det behövs en motvikt.

via infotopia.ning.com

Jag har dragit igång ett ning nätverk för att producera info om nätet och alla hot mot det och vår frihet riktad till de som inte är insatta och redan frälsta.

Jag behöver hjälp med det så kolla in infotopia och tyck till och ändå heldre gå med!

Infotopia är väll inget dundernamn men jag vill på något sätt anknyta till netopia som det lite är ett svar på.

Posted via web from redlib's posterous

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om infotopia, netopia, internet, övervakning, upphovsrätt, fildelning, integritet.

PP Debatt: Vad vill Antipiratbyrån?

Antipiratbyråns Henrik Pontén fick stort medialt utrymme i helgen där han efterlyser hårdare tag i den svenska lagstiftningen mot fildelning. När en intresseorganisation går ut med dylika krav är det dags att börja dra åt sig öronen. Vad vill egentligen Antipiratbyrån?

En ganska vanlig taktik som används av lobbyorganisationer vars uppgift är att få till lagstiftning kring fildelning, är att påstå saker om andra länder. I Spanien påstod till exempel Ifpi i spanska medier att den svenska Renforsutredningen (där fildelare föreslogs stängas av från internet) togs emot med öppna armar i Sverige. Sanningen var att den sågades helt.

Ett annat minnesvärt exempel är hur svenska Ifpi påstod att fildelningen gått ner i Finland till följd av införandet av Ipred-direktivet, för att motivera dess införande här i Sverige. I Finland hade dock tv-bolaget MTV3 redan hunnit konstatera att så inte var fallet. Siffrorna var falska och upphovsrättsorganisationerna där fick ta tillbaka det offentligt.

På samma sätt lyfte Frankrikes dåvarande kulturminister, Christine Albanel, om och om igen fram den svenska Ipredlagen som exempel på framgångsrik internetpolitik. Tvivelaktig svensk statistik fick ligga till grund för västvärldens strängaste lagar på området. Sverige sågs, av den franska regeringen och upphovsrättslobbyn, som ett föredöme.

Det blir därför en närmast komisk rundgång när Henrik Pontén, utan att uttryckligen säga det, framhåller vissa av de franska åtgärderna mot fildelning som föredöme för svensk lagstiftning. Myndigheten HADOPI (la Haute Autorité pour la Diffusion des Œuvres et la Protection des Droits sur Internet) har bland annat den uppgift Pontén nu vill ge en svensk myndighet eller instans: skicka varningsbrev till misstänkta "fildelare". HADOPI skall snart börja skicka både massmail och varningsbrev på uppdrag av upphovsrättsinnehavare - men de franska internetleverantörerna är dessutom enligt lag skyldiga att samarbeta. Om de inte gör det hotas de av stränga vitesstraff.

Kritiker avfärdar dock myndigheten som en komplicerad, kostsam, meningslös och ineffektiv spam-maskin. Frågan är om Pontén och de intressen han representerar verkligen vill dra igång en politisk process för att skapa en sådan instans i Sverige. Särskilt som den turbulenta franska debatten, som gjort en stor del av den politiska klassen till åtlöje, borde förskräcka.

Det uppstår flera frågor om vad Pontén egentligen vill: Vilka tänker han sig skicka breven till? Och enligt vilka kriterier? Vem skall leta fram IP-adresserna? Vill han ha sänkta beviskrav?

Svaren på dessa frågor står att finna pusselbitar från både förslag till och genomförd lagstiftning runt om i världen. De fall vi nämner inledningsvis är dessvärre bara ett fåtal. Det pågår en krass internationell kampanj att förhindra utvecklingen på internet, en kampanj vars förhållande till sanningen är tämligen elastiskt.

I Brasilien får man höra att man är värst på att fildela, i Danmark, i USA, i Storbritannien, i Spanien, i Frankrike... en ändlös loop av falska anklagelser om hur förskräckligt illa det är regionalt. Ofta lyckas de övertyga makthavarna och medborgarna tvingas hjälplöst se på medan den ena lagen efter den andra drivs igenom. Men upphovsrättsindustrins företrädare tycks aldrig nöja sig med åtgärderna. När ett steg är taget, stampar de ivrigt för att få ta nästa. Vi kan inte låta bli att undra när de kommer att bli nöjda. Blir de någonsin det?

Svaret man kan gissa sig till, baserat på historiska insatser från grupper som antipiratbyråer, Ifpi och andra särintressen, är djupt oroande.

En sak är dock säker. Henrik Pontén och antipiratbyrån lyckas alltid stärka Piratpartiet. Varje gång de går till attack mot fildelare växer vi. Med detta i bakfickan, vill vi därför tacka Antipiratbyrån för att de tycks ha bestämt sig för att ägna valåret 2010 till att hjälpa Piratpartiet in i riksdagen. Det innebär att efter höstens val kommer det att finnas åtminstone ett parti i Sveriges riksdag som sätter käppar i hjulet för upphovsrättsindustrins frammarsch.

via piratpartiet.se

Plutokratmedia verkar inte vilja ge pp utrymme att bemöta Pontén, så sprid detta vidare!

Posted via web from redlib's posterous

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om pirater, piratpartiet, plutokratmedia, apb, Pontén, HADOPI, fildelning.

Alternative swarms - för kommentarer på OneSwarm svärmar

Jag har startat ett anonymt webcommunity för att kommentera 'alternativa' OneSwarm svärmar. Det är än så länge väldigt enkelt och basic - men det fungerar och en del svärmar läggs redan till av några aktiva användare!

OneSwarm är ett ganska bra system, gör det möjligt för självpublicister att enkelt publicera sig, anonymt om så önskas, helt utan att någon annan kan stoppa dom. Det som saknas är möjligheten att kommentera och därmed möjligheten att 'samla in' kollektivt vetande om svärmar. Det är också ännu få användare så ska man länka till en swärm måste man också upplysa om vad OneSwarm är. Båda dessa saker försöker sajten lösa. Den är inriktad på alternativa saker i en bred mening - både alternativ livstil, alternativ kultur och alternativa idéer... Några av sektionerna är:

1pirate: om piratideologi och kultur.

1noise: om alternativ musik och ljud.

1epic: om alternativt berättande i alla former och media.

1kink: om kink/BDSM/fetisch - mest aktiv så långt.

Sajten har en 'rating' funktion så framför allt för 'kink' delen behöver du sätta 'rating filter' för att se allt.

Det finns också fler sektioner, bla poly, remix och hemmaporr. Kolla in! Sajten ät på engelska och det önskas att alla inlägg och beskrivningar är på engelska - men svärmarna kan innehålla material på vilket språk som helst - men upplys om det ifall det inte är engelska!

Kommentera gärna om det du har synpunkter eller tycker någon sektion saknas.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om oneswarm, fildelning, pirat, bdsm, internet.

Upphovsrätten bara första slaget i paradigmskiftet

Mänskligheten står mitt i sitt största paradigmskifte någonsin. Den tekniska utvecklingen ställer alla materiella, sociala och ekonomiska förutsättningar på huvudet.

Först ut är upphovsrätten

Produktionsmedlen för att kopiera och distribuera information är i var mans hand och kostnaden att göra det är noll. Med digital teknik är kommunikation och kopiering en och samma helt oskiljaktiga handling. Så även om en önskan finns går det inte att kontrollera utan att slå all integritet i spillror och skapa världshistoriens värsta övervakningsregim.

Upphovsrätten är ett getingbo som berör både den kulturella och ekonomiska elitens intressen. Vi har med oss en gammal moral baserad på förhållandena före paradigmskiftet. En mörk tid då kopiering och distribution krävde stora kapitalinsattser, då upphovsmännen inte själv kunde sköta det samtidigt som andra kunde tjäna stora pengar på deras arbete - då var kopieringsmonopol (copyright) en rimlig och rättvis lösning. Då ekonomiska oligopol kontrollerade informationsspridningen var också kopieringmonopol en förutsättning för att skapa små konkurerande förlag - En förutsättning för att praktisk kunna nyttja yttrandefriheten.

Inget av det stämmer mer. Upphovsmännen kan själv sprida sina verk utan kostnad. De är inte utlämnad till andra intressen, ingen kan stoppa dom. Alla kan göra det, vi är inte längre indelade i producenter och konsumenter - vi är alla deltagare! Det enda som inskränker yttrandefriheten nu är myndigheter och kopieringsmonopolen själv!

Men vad ska upphovsmännen leva på?

På det kan vi svara att vi är alla upphovsmän. Om vi vill leva på det vi skapar får vi komma på hur själv. Annars får vi ägna fritiden till det och skaffa ett riktigt jobb som alla andra. Men det är på sikt inte så lätt.

Paradigmskiftet är större än så

Idag har vi industrirobotar och cnc-svarvar mm. Fortfarande är det kapitalkrävande investeringar, forfarande tillverkar de inte godtyckliga saker helt själv men de närmaste decennierna kommer de industriella produktionsmedlen allt mer bli var mans egendom och allt mer automatiska som en dator eller skrivare är idag. Arbete kommer att krävas allt mindre, och det kommer allt mer att bestå i att skapa information, ritningar och program - som vi redan sett har information förlorat sitt direkta 'ekonomiska' värde. Så även en stor del av produktionen blir en deltagarkultur.

Vad gör vi när väldigt lite arbete krävs, när det mesta arbete som krävs inte har någon direkt koppling till produktionen eller intäkter, när de flesta produktionsmedel finns i överföd. Det är ett absurt problem - Vad ska vi leva av när nästan allt finns i överföd mot en minimal ansträngning?

End of scarcity

Jag använder en engelsk rubrik här för den är så vackert tvetydig, både "slutet på brist" och "syftet med brist". Den tekniska utvecklingen driver oss stadigt mot "slutet på brist" i alla fall vad gäller nödvändigheter. Arbetsinsattsen som krävs minskar också. Samtidigt har vi en ekonomisk modell som förutsätter brist för att kunna hålla uppe pris och skapa lönsamhet. Under förra seklet har en tendens vuxit att skapa brist genom intellektuella monopol. Att äga skapade monopol i en värld som går mot överföd skapar enorma inkomstmöjligheter och har skapat enorma förmögenheter. En elit som våra politiker tvingats och vant sig att leva i symbios med.

Det är också det som verkar vara grundresponsen på effekterna av paradigmskiftet. Våra politiker utökar upphovsrätten för att bevara en skapad brist, man ger ut ökade befogenheter att upprätthålla bristen trotts att det hotar alla demokratiska grundvärden och måste avskaffa dom för att slutligt lyckas. De korporativa upphovsrättsorganisationerna som tidigare samlat domare, jurister, industri och upphovsmän för lösning av intärna konflikter mellan sina medlemmar är nu inte längre neutrala utan aggressiva särintressen. Därför kan de som lever kvar i gamla föreställningar se det som helt naturligt det alla andra ser som upprörande partiskhet och jäv. Både politiker, särintressen och rättsväsendet marscherar taktfast åt helt fel håll utan insikt om vad som sker eller ens vad som redan hänt.

Det är direkt skrämmande hur politiker, samtidigt som de uppenbart ser problem med övervakning och integritetsintrång, ändå går vidare med helt vansinniga lagar för att bevara gamla maktstrukturer som tiden sprungit ifrån. För att de inte kan se några alternativ, för att de är så tätt sammanflätade i symbios, för att de är så fast i en föråldrad idevärld.

Vi behöver byta ut dom, vi behöver piratpartiet!

Vi behöver politiker som förstår vilken totalitär och katastrofal terrorvärld dagens teknik kan skapa om den används fel. Vi behöver politiker som förstår att gamla strukturer måste dö, att något nytt måste byggas och att framför allt, att vi nu mer än någonsin måste slå vakt om grundläggande mänskliga rättigheter.

Det är mänsklighetens kanske största ödesval, vi kan skapa det värsta övervakningsamhälle någonsin, en tyrrani där motstånd är närmast omöjligt. Samtidigt finns möjligheterna att skapa något gott som är bortom vad vi bara nyligen ens kunde föreställa oss.

Men vad ska vi göra då?

Att information är fri, deltagarkultur, brutet samband mellan arbete och direkt intäkter är bara effekter. Det som sker och som driver utvecklingen är att produktionsmedlen demokratiseras och på egen hand kan skapa kopior till minimal kostnad om bara en förlaga finns. Det har redan skett fult ut vad gäller information - men det mesta står på tur (även om en råvarukostnad kommer att finnas där för att skapa kopior). Det bryter sönder gamla maktstrukturer, det krossar uppdelningen i producent och konsument, det slår sönder uppdelningen i fritid och arbete. privat ekonomi och näringsverksamhet. Det gör oss alla till deltagare.

Det är en verklighet där rätten till att fritt bruka och sprida information och kunskap är den fråga som i stort ersätter de gamla konfliktlinjerna.

Vi kommer att bli tvungen att tänka om mycket, vi kommer att få tänka om i grunden. Demokratiseringen av produktionsmedlen river basen för dagens system. Att sambandet mellan arbete och nytta bryts river grunden för vår ekonomiska organisation. Det blir knappast hållbart att basera basen för vare sig ersättning eller beskattning på arbete. Våra politiker pratar ännu om 'arbetslinjen' men den börjar förlora all verklighetsförankring.

Vad som är lösningen är för tidigt att fastslå. Det viktigaste just nu är att se till att vi fortfarande är ett demokratiskt samhälle som kan lösa problemet och ta var på möjligheterna vart efter vi förstår dom. Ett demokratiskt samhälle där politikerna har något hum om vad som sker. Därför - rösta på piratpartiet!

Update: Läs även Vad skulle Marx ha sagt? och Tredimensionell Fildelning hos Autonom propaganda.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, piratpartiet, eu-valet, demokrati, samhälle, ekonomi.

De magiska kakformarna - om upphovsrätt

De magiska kakformarna har ändrat allt. De är fantastiska - stoppar man en kaka i dom så kan man ta ur den hur många gånger som helst. En kaka räcker till hur många som helst. Aldrig behöver vi fråga oss om vi ska äta kakan eller ha den kvar, äntligen kan vi dela med oss av våra kakor till alla som vill ha.

Vilka kakor det finns. Alla delar med sig av sina kakor, alla hittar på nya kakor. Vi smular sönder varandras kakor och använder för att göra nya kakor. En av mina nya favoriter är kakor med lakrits och mint - jag skulle aldrig ha drömt om den kaksmaken förut!

Bagerinäringen

Bagerinäringen är inte så glad. De började tidigt propagera för att det var stöld att kopiera kakor. De hotade med kakrätten - Som var till för att reglera förhållandena mellan olika bagerier och proffsbagare. Nu skulle de plötsligt använda den mot oss, och våra privata kopior av kakor.

Lite förvirrade blev vi över lag. Vi har växt upp med att kakor kostar. När det krävdes ett stort bageri för att göra kakor åt många så var det ju också rimligt att de kostade. När de som ägde bageriet kunde tjäna massor av pengar var det naturligtvis rimligt att även bagarna skulle ha betalt. Därför lät det ju bra när en del bagare skrek "vi har rätt att få betalt för vårt arbete". Vi har alla en inlärd moral från innan de magiska kakformarna fanns

Samtidigt så tedde det sig helt absurt i praktiken. Varför skulle vi neka någon hungrig kakor när vi hade en magisk kakform? Det är ju höjden av snålhet och missundsamhet. Den intuitiva moralen sa åt oss att dela med oss - och det gjorde vi. Till en början med lite moraliska tvivel, men med tiden förstod vi att de magiska kakformarna ändrat allt. Bagerierna behövdes inte längre. Bagarna var bara som oss för vi bakade ju också - vi älskade de bästa bagarna och deras kakor mer än någonsin - och vi kunde prova så mycket kakor vi ville. Visst vill vi att de bästa bagarna ska kunna ägna all sin tid till att förfina bakkonsten, och vi är berädda att betala för det. Men för att vi vill, för att vi tycker om dom, för att vi vill stödja dom. Vi inser att det inte finns någon grund att de ska få inskränka vår rätt att dela deras kakor. Rätten till den missundsamheten väger lätt mot vår rätt att dela med oss, mot de hungrigas rätt att äta. Saken är ju faktiskt den att de magiska kakformarna har gjort kakor gratis!

Pirat Bunken

Som om inte de magiska kakformarna var fantastiska nog så skapade några kloka människor - som var tidiga att förstå att den gamla moralen var förlegad - den helt otroliga Pirat Bunken. Vi kunde koppla vår magiska kakform till Pirat Bunken, sen kunde alla i hela världen som kopplade upp sin magiska kakform plocka ut en kopia på alla kakor i vår form - hur många som helst kunde plocka ut hur mycket kakaor som helst. Vi kunde plocka ut kopior på alla andras kakor. Kaktillgången exploderade. Vi smakade kakor från hela världen och inspirerades i våra egna experiment. Världsvälten började minska - de var det bästa som hänt sen... ähum... de magiska kakformarna själv!

Kakor är hela livet

Ja, vi började använda kakor till allt. Vi flirtade med kakor, både öppna kärleksförklaringar och hemliga förbindelser, vi diskuterade politik med kakor. Alla gjorde det och det gick snart inte att nå folk utan att använda kakor. Många skötte sina jobb med kakor.

Kakrätten går vild

Bagerinäringen blev livrädd. Det var lätt att förstå, de behövs inte längre så de är dömda att försvinna. Men de pressade politikerna att utöka kakrätten, de krävde nya möjligheter att kontrollera oss. Politikerna vill nog gärna kontrollera oss också - De har länge kontrollerat folk med deras behov att äta - nu var ingen hungrig längre och det skrämde en del. De vill skrämma oss att inte dela med oss av kakor, de ville kontrollera oss. De införde lagar som gav dom rätt att regestrera alla kakor vi kopierade och delade. Att de ville stoppa oss från att kopiera bageriernas kakor var irriterande - men att de började snoka i och övervaka alla våra kakaktiviteter för att göra det gav dom insyn i hela vårt privatliv.

Av många sågs det som 'kakfrågan', de insåg inte vidden av problemet. Vi hade ju också länge haft demokrati - yttrendfrihet, brevhemlighet, rättsäkerhet, integritet, att slippa åsiktsregistrering... allt sådant tog folk för givet och trodde ändå inte politikerna skulle avskaffa alltihop bara för 'kakfrågans' skull. Men fler och fler började inse att det var det de gjorde. Till och med många politiker pratade om integritet, problem med övervakningsamhället och lovade vitt och brett - men sen fortsätt de ändå av någon outgrundlig anledning på den inslagna vägen. De kunde inte skaka av sig den förlegade moralen och sa ofta saker som "klart bagarna har rätt att få betalt för sitt arbete" eller att "kakrätten måste stärkas och återupprättas" eller smått komiska "kakrätten ska också gälla i magiska kakformar". När de skulle besluta så lyssnade de bara på bagerinäringen och kakrättsexpansionister.

I en del bananrepubliker gick presidenten inte bar till sängs med bagerinäringen - Han äktade den! Överalt luktade det utbredd korruption.

Domen mot Pirat Bunken

Så blev då Pirat Bunken dömd för "medhjälp till att tillgängliggöra kakor för olaglig kopiering" - Och dömd till straff så stängt att alla häpnade. Domaren visade sig vara med i kakrättsföreningar - och det såg han inget problem med. Förr var ju kakrätt en intärn fråga mellan bagerier och proffsbagare - och alla var med i samma kakrättsföreningar. Men nu var ju allt ändrat. Nu fanns magiska kakformar, kakrättsföreningarna företrädde en extrem åsikt att kakrätten skulle utvidgas så bagerierna kunde leva kvar fast de inte behövs. Helt på tvärs med den nya moral som växte fram, den som var baserad på att magiska kakformar fanns. Alla såg det som upprörande jäv - utom möjligen dom som själv var kakrättsjurister.

Det fick många att vakna, många att inse vad som händer. Man insåg att de gamla politikerna inte gick att lita på. Att kakrätten som den såg ut var ur takt med tiden. Som tur var fanns det redan ett nytt parti som bildats just för att försvara fria kakor och framför allt de grundläggande demokratiska rättigheter som bagerinäringens korståg mot fria kakor höll på att upplösa.

Det partiet var Pirat Partiet och alla som förstått röstar på dom!

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, pirater, pp, piratpartiet, tpb, pirate bay, eu-valet, politik.

---

Det här är min kaka. Du får sprida den vidare, mosa ner den i egna kakor, översätta den till esperanto, göra en dockfilmsversion till YouTube, göra en porrfilmsversion om magiska gummin, jag uppmuntrar dej och har ingen rimlig rätt att hindra dej. Du får också använda den kommersiellt. Men uppge källa - det är ändå min kaka, kanske en ganska medioker kaka men den bästa kaka jag kan göra, och jag är stolt över den!

---

En annan brilliant text om upphovsrätt

tpb domen, fåfänga, uppsåt och jäv

En ganska spridd uppfattning är att tpb blev dömda på grund av fåfänga eller förakt mot upphovsmän. Att man skröt med hur stor man var och svarade hånfullt på brev från upphovsmän och vägrade ta bort saker även om de påtalades.

Hur ligger det egentligen till?

tpb har deklarerat att man bara tar bort barnporr och saker som inte är vad de ger sig ut att vara. Alla andra förfrågningar får ställas till uppladdaren. tpb har en kommentarsfunktion till varje torrent som kan användas för det.

När man trotts detta får hotfulla brev har man svarat som man rimligen kan förvänta sig.

Att först kontakta uppladaren är en rimlig tågordning sett från en innehållstjänsts perspektiv, rimligen ändå mer från en fildelningstjänst perspektiv då volymen är ändå större. Man hanterar så mycket material, det är väldigt svårt att avgöra om en begäran är riktig, det blir, om man slarvar med utredningar, ett stort brus av falska anmälningar från folk som bara ogillar saker. Det räcker inte att avgöra om materialet omfattas av upphovsrätt (somliga verkar tro det) - för det gör allt material - man måste avgöra om det är uppladaren eller den som klagar som har stöd av upphovsmannen / rättighetsinehavaren - bara att avgöra vem det är är som är upphovsman / resp rättighetsinehavare är svårt. Att överföra den frågan till uppladaren är naturligt - uppladaren är en primär part i frågan och vet vad de själv har gjort.

Sett ur rättighetshavarnas perspektiv är det säkert inte gott nog att prata med någon anonym användare. Men om de gör det först, och hör av sig till tjänsteleverantören om uppladaren vägrar ta bort verket eller bara inte svarar på säg två veckor. Då kan det vara rimligt för tjänsteleverantören att kräva att användaren tar ner verket eller lämnar ut sin identitet till de som klagar - annars tas verket bort. På det sättet kan uppladdare skyddas från godtycklig censur och bortplockning (T ex ett rockband som lagt ut en film med några livelåtar och turnelista, spridit länkar till den innan de ger sig ut på turne - då är det inte kul om den bara tagits bort godtyckligt mitt under turnen). Hur tpb skulle ha ställt sig till en sådan förfrågan vet vi inte, eftersom ingen försökt.

Upphovsrättsindustrin vill ha rätt att på eget bevåg bestämma vad som ska bort. Det är ingen hållbar lösning men fler och fler sajter ger efter och bygger till och med in automatiska verktyg som raderar saker godtyckligt. Det är en väldigt problematisk utveckling och tpb har uppnått hjältestatus på nätet för att de vågar kämpa emot.

Hur domen resonerar

Hur resonerar då dommen runt denna svåra avvägningen av intressen... inte alls - domen redogör inte ens för sakförhållandet - Trotts det refererar man till de felställda breven och tar tpb respons på dessa som intäkt för uppsåt (!)

Åsiktskrock och jäv

Dagens teknik möjliggör privat kopiering i stor skala - kopiering är inte längre en trång sektor och naturligt oligopol som tillåter extrema vinster.

En respons på det är att bara konstatera att exemplarförsäljning är mindre lönsam än tidigare och man måste hitta nya affärsmodeller. tpb och piratbyrån och de flesta insatta är av den åsikten.

En motsatt åsikt är att lagen måste vidgas och nya verktyg för efterlevnad måste skapas så man på konstgjord väg kan bevara oligopolet där saker som möjligheter att driva fria tjänster med god kvallite eller folks integritet är skitsaker som kan offras. De organisationer domaren är med i står just för denna åsikt.

Jävet handlar alltså inte i första hand om att vara med i samma organisationer som den ena parten - utan i organisationer som intar en extrem hållning i den åsiktskonflikt som är central för målet och som ger målet en politisk dimmension!

Hela uppsåtsdelen

För att få en komplettare bild, låt oss ta hela uppsåtsdelen med instjutna kommentarer:

Det får anses klarlagt att de tilltalade har haft uppsåt till de faktiska omständigheter som utgjort främjandet.

Detta betyder alltså att driva en fildelningssajt som gör det möjligt för folk att överföra information till varandra.

De tilltalade har emellertid uppgett att de inte ska dömas till ansvar eftersom de inte har haft kännedom om förekomsten av de rättigheter eller verk som anges i åtalet och därigenom inte har haft uppsåt till huvudbrotten. Det är inte visat att de tilltalade har haft kännedom om att just de i åtalet angivna alstren har tillgängliggjorts via The Pirate Bay.

Detta är ju ett faktum som de flesta rimligen finner som nog för att de ska gå fria!

De tilltalades uppsåt måste dock inte täcka de specifika alster som påstås vara tillgängliggjorda. Det är istället tillräckligt att de haft uppsåt till det förhållandet att upphovsrättsligt skyddat material förekommit på webbplatsen (jfr NJA 2007 s. 929).

NJA 2007 s. 929 är ett skattebrottsmål där en 'målvakt' stått för luftföretag som tagit mot betalningar för luftfaktoror, tagit ut pengarna och lämnat över dom minus provition utan att veta till vilken verksamhet. Men han har veta att det är till 'nått brottsligt', alla betalningar har varit till något brottsligt och det har inte funnits någon legetim verksamhet. För det har HD ansett att han kan dömmas för medhjälp utan att ha känt till huvudbrottet.

Som kontrast har tpb drivit en legetim tjänst som möjliggör gratis massdistrubution av tunga datafiler. Något som kan användas legetimt och i stor omfattning används legetimt. tpb har haft kännedom om att det förekommit rättighetsintrång men det har varit mycket laglig användning och tpb har inte vetat av specefika intrång. Det är alltså extremt stor skillnad på omständigheterna men runt detta resonerar domen inte alls.

Det är, bl.a. genom förhören med de tilltalade samt de brev från rättighetshavarna som funnits publicerade på webbplatsen The Pirate Bay

Här underlåter man alltså att berätt att tpb anger hur folk ska gå till väga om man vill ta bort verk och man undlåter att nämna att dessa instruktioner har ignorerats av dessa brevskrivare.

samt e-mailkorrespondens som talar om att verksamheten innebar pirat- kopiering,

Detta är vad jag kan utläsa av domen i övrigt ett brev som Carl Lundström skrev till rådgivare enligt egen uppgift 'extra provokativt formulerat för han ville vara säker på tpb inte var olagligt'. Han fick ett tveksamt svar och gick därför aldrig in i tpb. Ändå är han med i åtalet - detta brev kanske är orsaken - det är ju inte lätt att visa uppsåt här.

uppenbart att de tilltalade haft kännedom om att upphovsrättsligt skyd- dade alster fanns att tillgå via webbplatsen samt delades via den tracker som fanns inom ramen för The Pirate Bays verksamhet. Trots denna kännedom har de valt att inte vidta några åtgärder för att förhindra aktuella upphovsrättsintrång.

Åter igen - man har angivit ett sätt att begära radering av verk - men ingen har försökt använda det

I kraft av sina positioner för fildelningstjänsten The Pirate Bay har de tillsammans och i sam- förstånd, enligt tingsrätten, uppsåtligen medverkat till de enskilda användarnas brott mot upphovsrättslagen.

Detta är en av de centrala punkterna i domen, men det är tunt, ofullständigt och ett extremt tänjande med rättsäkerheten. Och det får jävsituetionen att verkligen stinka.

Tidigare

Kattastrofalt dålig dom i tpb spectralen

tpb domen, skadestånd och kostnad för fildelning

"tyst nät"

Varför kollektivt ansvar i tpb domen

---

SR om Jäv, stort tack till SR men även till Oscar.

tpb kräver inte bara ny rättegång utan även ny polisutredning? Ett i högsta grad rimligt krav!

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om tpb, domen, tpb-domen, rättsäkerhet, demokrati, internet, fildelning, pirater.

Verklighet och fiktion

Det är i alla fall lätt att skilja på verklighet och fiktion

Om storyn är så osannolik att ingen kan ha hittat på den - Då är det verklighet.

Jäv: HAX, Rick, Fridholm.

Tidigare

Kattastrofalt dålig dom i tpb spectralen

tpb domen, skadestånd och kostnad för fildelning

"tyst nät"

Varför kollektivt ansvar i tpb domen

Avslutningsvis: Unni Drougge släpper ljudbok på Pirate Bay!

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om Tomas Norström, Jäv, tpb, domen, Pirate Bay, rättsäkerhet, spectrail.

Varför kollektivt ansvar i tpb domen (jäv!)?

Varför utdömdes kollektivt ansvar i tpb domen? Det är ju uppenbart att folk har pysslat med väldigt olika saker och domen visar egentligen inte på någon inblandning från Carl Lundströms sida.

Han har sålt bredband, han har lånat ut datorer till en kund... Det är helt normalt. Han var intresserad av att gå in i ett bolag runt tpb men backade ur.

Det har spekulerats i varför Carl Lundström alls är med i åtalet. Två spekulationer jag sett som båda är rimliga men troligen inte viktigast är:

• För att kunna misskreditera tpb med Carl Lundströms dunkla politiska förflutna som högerextremist. Dirty by assossiation tricket.
• För att kunna hämta hem pengarna - Carl Lundström är rik och kan betala, få skulle tycka synd om honom ifall han fick pröjsa 30 mille. Scaber Nestor har en besläktad teori om att man kunnat driva upp skadeståndet på detta vis.

Men det viktigast skälet tror jag är:

• Carl Lundström är bara en ISP, men en skum filur nog för att kunna sätta dit utan allt för mycket protester.

Nyttan med det är att industrin får mer kraft att utöva påtryckningar på ISPer, något man redan uttalat att man ska börja med. Det spelar här ingen större roll att det bara är tärningsrätten, det spelar ingen roll om det kommer att hålla i högre instanser. Man har mer tyngd bakom sin terrorregim nu, och det är värt mycket för industrin och det kommer att skada oss internetanvändare och alla som försöker utveckla nya affärsmetoder och tjänster på internet stort. Det kommer att skada hela samhället stort.

Domen framstår mer och mer som ett rent beställningsverk :-(

Uppdate: Nu har P3:s Nyheter grävt fram info om jäv i domen - Bra jobbat! (funnet via opassande och Jan Lindgren) Nu även på SVD och DN.

Det förklarar en del. Domaren har helt enkelt samma syn som industrin på hela problemet och har bestämt sig i förväg, ska bara verkställa jobbet. Han har redan bestämt sig för att fildelning kostar astronomiska summor och har aldrig brytt sig om att kolla rimligheten, han har redan bestämt sig för att tpb är onda. Han har satt sig in i tekniken nog för att formuelera den dom han från början vill ha men inte nog för att ifrågasätta sina egna resonemang - och det har han inte ens försökt med för han 'vet' han har rätt! Faktiskt mänskligt - det är därför jäv ska undvikas.

Detta är nog mest bra för förtroendet för svenskt rättsväsende.... Om en opartisk domstol skulle kommit fram till en sådan dålig dom så är det egentligen mer skrämmande.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om tpb, Pirate Bay, domen, ISP, internet, rättsäkerhet, frihet, demokrati, Carl Lundström, jäv.

tpb domen, skadestånd och kostnad för fildelning

Jag är inte profs på skadeståndsrätt, men normalt ska skadestånd motsvara en uppkommen skada - inte vara ett straff. Den nya ipredlagen gör avsteg från detta men jag känner inte till att vi har undantag sen tidigare. tpb domen beräknar skadestånd på helt andra grunder.

Till att börja med så tar man både ut ersättning för vad det skulle ha kostat att licensera verken för spridning, och för skada i form av förlorad försäljning, ibland flera gånger om på godtyckliga premisser.

Vad kostar fildelnigen samhället enligt domens beräkningar?

Några exakta data finns inte, men om vi räknar på ca 2 000 000 fildelare och att de fildelar drygt ett verk om dagen i snitt så får vi ca 1 000 000 000 delade verk om året. Det är filmer, böcker, spel, album, och mindre ofta enstaka låtar. För album tar domen 6.5 euro, snittet borde vara en god bit högre än det då filmer är vanligt... låt oss säga 100 kr.

Då kostar fildelning 100 000 000 000 kr om året!

Ingen förståndig människa kan tro det. Det skulle vara i snitt 50 000 kr per fildelare. Ingen tror väl att filelare i snitt skulle köpa musik, filmer och spel för 50 000 kr mer per år om de inte fildelade. Domens skadestånd är skyhögt jämfört med ev skada.

Vad kostar fildelning på riktigt?

Det är svårt att beräkna och olika undersökningar som visar lite olika ressultar men det mesta pekar faktiskt på att fildelningen kostar noll och ingenting. Det förefaller också förnuftsmässigt rimligt.

Till att börja med tittar inte folk på allt de fildelar. Fildelning är inte heller det bästa om du vill ha ett visst verk i en viss version - som fallet vanligtvis är då vi köper. Istället får man kolla vad som finns och för stunden är seedat. Välja ut några att ladda ner.

En del skummar folk igenom, en del tittar/lyssnar dom på, mycket blir bara bortkastat. Det händer att folk har turen att ladda ner nått de tänkt köpa - och ibland kanske det leder till att de inte köper. Men oftast laddar folk ner saker de inte tänkt köpa, eller ens se annars - ibland leder det till att de hittar något de verkligen gillar. Det är på inget sätt orimligt att det leder till att folk ibland köper verket, och troligen sker det oftare än vad andra låter bli att köpa sånt de tänkt köpa. Men framför allt blir verket och upphovsmanen känd och får nya fanns - vilket ger ökade inkomstmöjligheter på lång sikt.

Så länge det inte går att påvisa någon rimlig beräkning på skada bör inte någon fantasiskada utdömas. Om man räknat på nått liknande 50 kr / fildelare och år = 100 000 000 kr/år = 10 öre per nerladdat verk så hade det åtminstone varit svårt att hävda att det med säkerhet är orimligt - men det går inte heller att visa att det är rimligt.

Vad gnälls det då om från industri och upphovsmän.

Den långa svansen: Det har blivit svårare för både industri och upphovsmän. Det finns ett så mycket större utbud, så mycket mer tipps mellan fanns. Det är helt enkelt enormt många fler som slåss om slantarna. Det gör det svårt för upphovsmänen - i synerhet om de har avtal med industrin som bara ger dom 7-30% av intäckterna.

Självständiga konsumenter: För industrin betyder den ökade kommunikationen mellan kunderna att kunderna själv väljer vad de vill ha. Det är svårt för industrin att planera releaser och marknadsföring, svårt att koncentrera konsumtionen till ett fåtal produkter som gör det lättare att maximera vinsten.

Fildelningen är tveklöst en viktig del i den horisontella kommunikationen - men den leder inte till minskad konsumtion av kultur - bara omfördelad konsumtion av kultur.

Under tpb rättegången var det mycket just det som åklagarsidans vittnen gnällde på - men konkurens är inget brott! Det är som att säga att hipp-hopen snor skivsälj från rockmusiker. Kanske går som en slarvig metafor i en krönika - men det är ingen stöld i juridisk mening.

För just musik och filmindustrin är krisen extra stor eftersom cd och dvd skivor är döende medium som få kunder vill ha - och som många börjat sälja bort. De få vänner jag har som fortfarande lyssnar på skivor köper idag 90% av sina skivor på tradera (originalskivor - inte piratskivor). Den omställningen är trotts allt respektive industris eget problem och inget andra ska sitta i fängelse för.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om tpb, Pirate Bay, domen, skadestånd, fildelning, politik, samhälle, internet.

Alexander Bard är en idiot!

Den musik Bard sysslat med har aldrig varit min pryl, men han har gjort det på ett roligt sätt med glimten i ögat. Jag har alltid trott Bard är en intelligent typ, och det tror jag forfarande. Men idioti är ingen egenskap, det är ett tillstånd och det råder ingen tvekan om att Bard befinner sig i det tillståndet.

alfaversion iframe

Kunna är ett annat verb än att böra

Att dagens teknik gör kopiering utan kostnad möjlig har betydelse. Men det är inte den viktigaste sidan av myntet.

Att kopiering är en inbyggd komponent i all digital kommunikation gör det omöjligt att förhindra privat kopiering utan att totalt invadera privat kommunikation och upphäva de mest grundläggande demokratiska fri- och rättigheter!

Det är som att försöka förbjuda folk att runka - fast svårare.

Det är detta faktum som anspelas med "överspelat av utvecklingen", inte att det är möjligt och därför 'automatiskt' rätt. Däremot påverkar det naturligtvis vad som är rätt.

Rättvisa, frihet och egendom

Bard hävdar fildelning är stöld. Jo, suck, verkligen!

till skillnad mot Rick ser jag ägande som ett monopol. Ägandet ger mig inte friheten att använda en sak, det ger mig makten att förhindra andra att använda den. Med 'vanligt' ägande så är det vi äger och det vi har monopol på samma sak.

När det kommer till Bards låtar är det en annan sak. Bard äger rättigheten till låtarna. Andra kan ha dom i sitt huvud, på en cd skiva, på en mp3-spelare. Bards monopol stannar inte vid vad han äger - det sträcker sig in på vad andra äger, vad andra får göra med sina kopior, sitt minne, sin kreativitet. Det sträcker sig till sammansatta verk och härledda verk.

När någon kopierar Bards låtar snor han inte nått, Bard har kvar både låt och det han äger, monoplorättigheten på låten. Det är inte som om någon tar bards paraply, det är som om någon på väg hem från krogen sneddar över hörnet på Bards tomt. Man snor inte tomten, man inkräktar bara på Bards monopol på att använda den. Skillnaden är att snedda över tomten nöter på gräsmattan och kan inkräkta på Bards privatliv - en kopiering gör absolut ingen som helst direkt skada - det är bara ett intrång på monopolrättigheten.

Vanligt ägande är problematiskt ur frihetssynpunkt. Frihetens princip är att "en persons frihet ska endast begränsas av andra personers lika stora frihet". Ur det kan härledas att man har rätt till frukten av eget arbete, för om någon tar ved jag huggit så inskränks min frihet att hugga ved idag och tända en brasa imorgon. En del drar därav slutsattsen att ägande är en förutsättning för frihet men det är helt fel. Frihetens rättighet och ägandets makt sammanfaller till en liten del, men ägandets makt stannar inte vid andras lika stora frihet som frihetens rätt gör. Om någon äger skogen så är min frihet att hugga ved helt borta.

Bards ägande av rättigheter är än mer problematiskt, Bards monopol på sina låtar inkräktar på andras frihet att sjunga vad de vill, skapa vad de vill, dela med sig av vad de vill etc. Avsaknande av monopolet tar inte ifrån Bard låtarna, hindrar honom inte från att göra något med låtarna - det är endast exklusiviteten han förlorar. Därför har Bard ett svagt fall när han hävdar att det inkräktar mer på hans frihet än vad monopolet gör på andras.

Tidigare krävde dock kopiering stora investeringar varvid ett fåtal kunde tjäna mycket på det medan de som skapade utan att ha dessa resurser att investera i kopiering inte kunde tjäna nått. I det sammanhanget är det rättvist med ett monopol så de som skapar kan få del i förtjänsterna som kommer direkt från deras skapande. Där kommer "för att det går" in, nu kan alla kopiera, nu är inte längre skaparna utlämnade till ett oligopol som sitter på kopieringsresurserna. Det gör rättviseargumentet väldigt mycket svagare. Det ihop med att även alla andra nu kan kopiera, och alltså mer drabbas av monopolets begränsningar, försvagar rättviseargumentet än mer. Ska vi alls ha ett kopieringsmonopol fortfarande bör det vara mer begränsat - bara till kommersiell kopiering (vilket det var från början tills alldeles nyligen), kortare tid, större frihet för deriverade verk.

Pragmatiskt

Ska vi sedan vara pragmatiska och väga in kostnaden av att försöka upprätthålla ett kopieringsmonopol över privat kopiering, kostnaden i invaderat privatliv, avlyssnad kommunikation, begränsningar i friheten att skapa, uppfinna och vidareutveckla. Då bör alla med ett uns av sunt förnuft förstå omedelbart:

Avkriminalisera fildelning - endast kopieringsrätt för kommersiel kopiering / framförande.

FRA-lagen

Bard slår sig för bröstet för FRA-uppgörelsen. En skenmanöver som inte gett något vad vi sett än. All kommunikation kopieras fortfarande till staten, trafikdatalagring är fortfarande oreglerad (vilket i praktiken betyder åsiktsregistrering eftersom det går att utläsa allt vi läser, alla vi har kontakt med).

Om det skapas en separat myndighet utan analysresurser och med fristående ledning som sköter 'grovsorteringen' så FRA bara får de fragment av kommunikationen de har rätt till så blir det lite bättre. Dels får FRA inte en komplett bild av hela folkets trafikdata, dels blir det två myndigheter som måste korrumperas för att skapa en total övervakning. Det är en nyans bättre men vi vet ännu inte om det blir så.

Det finns också en risk med en sådan statlig urvalscentral med tillgång till all kommunikation. När den väl finns blir det lätt så att fler och fler myndigheter ska få tillgång till informationen på lösare och lösare boliner.

Bard måste vara Fredrik Reinfeldt favoritnarr i alla fall, som bröt den parlamentariska ryggen av FRA-motståndet. Men utanför kokar det fortfarande!

Sexköpslagen

Jag önskar Bard all lycka till med kampen mot sexköpslagen. Hoppas det inte slutar med samma fiasko som FRA-lagen. Jag önskar lycka till även med kampen för brukares rättigheter.

Hoppas bara ni inte förleder folk att rösta på (fp)!

Läs även gaphallsen Blogge

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om Alexander Bard, Bard, upphovsrätt, FRA, copyright, Liberati, frihet, fildelning

---

För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!

IPRED: Vilseledda politiker och producenter skämer ut sig!

SVT Debat har behandlat antipiratlagen. Det är skrämmande att se hur dålig koll kramarna av lagen har.

alfaversion iframe

1000-2000 uppladdare!

Sverige har ca 1 400 000 2 200 000+ som fildelar och de blir stadigt fler. Nästan alla idag använder bittorrent, då byter man småbitar av filer med varandra - i princip får man ladda ner lika mycket som man laddar upp. Det är det som gör protokollet så robust, det går dåligt att snylta - Man måste göra rätt för sig. Ändå säger Johan Pehrson (fp - som ska vara regeringens 'expert') att man inte ska jaga de som laddar ner, bara de ca 1000 - 2000 som laddar upp! Hallå - alla är med och laddar upp! Alla blir jagade, det är bara slumpen som avgör vilka som får ett utpressarbrev. Totalt vilseledande uppgifter.

att lära av tidigare erfarenhet

Man hävdar att många länder redan infört samma sak - Ja, utvärdera dom erfarenheterna då! Fildelningen har inte minskat i dessa länder - men man har haft stora problem med missbruk av lagstiftningen - där skurkar sänt ut utpressningsbrev i stort sätt godtyckligt med stora tragedier till följd inklusive självmord. Det finns inget försvar för att kopiera samma misstag!

Producenter som ser snikna ut

Filmproducent Joakim Hansson sänkte sig till att kalla fildelning stöld. Den graden av dumhet kunde man tro var passerad men Pehrson höll glatt med (!). Hansson medgav att folk såg film på bio och köpte DVDr... Men var så sniken att han även vill ha betalt av de som själv letar på och skaffar filmen via fildelning. De som lägger en massa pengar på hans och andras filmer ska bara få se det de betalar för - om de bara har råd med två filmer i månaden så ska de inte få se 8 till. Varför? Varför vara så negativ till gratis reklam? Några av fildelarba gillar säkert filmen så mycket att de köper den, några kommer att se Hanssons nästa film på bio. Andra gillar den inte, eller har inte råd - men varför vara så missundsam, de pratar kanske gott om filmen - för eller senare ger det utdelning om Hansson gör bra film.

Resonemanget att alla som ser en film via fildelning annars skulle ha köpt den är bara idiotiskt. Folk köper de de tycker om i mån de har råd, naturligtvis vill de se mer, och naturligtvis ska de ha rätt till det - Det skadar ingen. Det är som om varje kilo kantareller någon plockar själv skulle vara stöld från torghandlaren som inte får sälja sina kantareller. Alla fattar att de som gillar kantareller är de som mest både plockar och köper kantareller. Naturligtvis är det samma sak med musik, film mm.

Anna Croneman som också är producent gnäller till och med på att en tv-serie hon producerat finns på tpb. Där kan det ju bara vara till fördel. Ju större popularitet hon kan påvisa ju mer måste det gå att få TV-bolag att betala. Det är väl ändå yrkesskicklighet, konstnärlighet och popularitet som de säljer, producenterna?

Att det är jobbigare när man är beroende av DVD-försäljning är naturligt. Ömtåliga plastbitar är ett ganska otympligt sätt att hantera film och det blir säkert färre och färre som köper det. Hansson försvarade bristen på andra försök att sälja med att nätet inte mäktar med streaming i professionell kvalitet. Det är snarare en möjlighet, genom sammarbete med operatörerna och cachingutrustning i de lokala näten kan man erbjuda en 'premium' tjänst som inte övriga nätet kan. Sen finns även möjligheten att sälja nerladdning, varför inte via bittorrent?

Litar man inte på fansens goda vilja så krydda med lite extra. Tillgång till info om filmen och produktionen - alla skådisar, stuntmän, filmarbetare, snygga trick etc. Ge fans en möjlighet att ge feedback, omdöme. Skapa topplistor på korsen och tvärsen - om folk kommenterat filmen de sett, visa de senaste komentarerna i topplistan. Ge möjlighet att filtrera kommentarer geografiskt och efter ålder etc. Skapa en 'community' känsla, spela på folks behov av att dela med sig av vad de gillar, att rekomendera det de gillar, att visa upp vad de gillar och sin 'identitet'. Sätt folk i kontakt med andra med liknande smak, rekomendera filmer som andra med liknande smak sett och gillat. Låt till och med folk som sett filmen via fildelning (eller tidigare på bio) delta mot en lägre avgift. Det finns en oändlig mängd möjligheter!

Sparka monopolindustrin

Nu är detta inget för Hansson och Croneman, de ska göra film. Men kanske de ska överväga att sparka en del sammarbetspartners snarare än att sparka på fansen. Kanske ska de sätta sig in i ett problem innan de går ut offentligt som megafon för obsoleta industrier och sparkar på sina egna fans, och därigenom i förlägningen på sig själv.

Fildelning har förekommit i tio år, utan att man kunnat påvisa att den gör skada. I alla dessa år har industrin försummat möjligheten att skapa nya affärsmetoder. Det är outgrundligt klantigt! Istället har man sparkat på, angripit och skadat fansen - en total galenskap i en tid då fansen välvilja är en viktig faktor för att få betalt.

Politikers ansvar

Att politiker är okunniga om internet är inte mycket att orda om. Det är ett inbyggt problem med centralism som demokratisk centralism inte är ett undantag från. Människor kan inte förstå allt och sätta sig in i allt så de är inte heller lämpade att bestämma allt. Det är detta enkla faktum som gör lobbing till en så framgångsrik industri.

Därför bör politiker försöka bestämma så lite som möjligt, och försöka sätta sig in i det lilla man ska bestämma så gott det går. I det här fallet har man bara lyssnat på ett särintresse och det går inte att förklara bort med teknisk okunnighet - Det är politisk inkompetens och det är ett område som politiker bör kunna! Om politikerna har den minsta självbevarelsedrift bör man skärpa sig. Fler och fler ser att politikerna står med byxorna ner, och de ser vilka som står bakom med vaselin i näven - Det vinner man ingen opinion på!

Vad bör göras då?

Det allra viktigaste är att politikerna gör klart att kopieringsmonopolet bara omfattar kommersiell kopiering. Det finns utrymme för undantag för privat kopiering i EU direktiven så det är bara att göra.

Industring behöver det beskedet starkt och tydligt för att ge upp försöken med att bevara gamla föråldrade strukturer genom hutlösa lagstiftningskrav som ändå inte kommer att hjälpa. De behöver det för att böja omstrukturera sig, anpassa licensavtal etc till de nya aktörer som dyker upp, för att anpassa sig till den verklighet vi idag lever i.

Den verkligheten kommer att ge oss mer kultur, om den ger oss fler eller färre professionella kulturarbetare kan nog ingen sia om - men ju längre vi skjuter på omvandlingen, ju mer bisarra lagar som tillåts bromsa utvecklingen, ju svårare blir omställningen som ände måste komma.

Politiker, sluta gå med röd flagga framför histioriens tåg

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, upphovsrätt, integritet, privatliv, övervakning, piratjägarlagen, antipiratlagen, ipred.

---

För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!

Nej Mark, det går inte!

Mark Klamberg ställde för ett tag sedan en intressant fråga: Går det att kombinera skydd för upphovsrätten utan att upphovsrättsindustrin ges liknande befogenheter som polisen med en arsenal av drakoniska sanktioner och skadestånd?

alfaversion iframe

Svaret är Ja, det går! Men om frågan ska tolkas: Går det att kombinera skydd för kopieringsmonopolet utan att informationsmonopolsindustrin ges liknande befogenheter som polisen med en arsenal av drakoniska sanktioner och skadestånd?

Så är svaret är nej, det går inte!

Kommunikation är kopiering

Digital kommunikation är kopiering, när vi läser en hemsida hämtar vi den inte, vi kopierar den - Den ligger fortfarande kvar på webservern fast den också visas på vår skärm. Den kopieras i varje nod i nätet. Normalt slängs varje nods kopia bort när nästa nod bekräftar att de motagit kopian, men det är mindre viktigt. Det viktiga är att Kommunikation är kopiering så vi kan inte inskränka rätten att kopiera utan att inskränka rätten att kommunicera, vi kan inte kontrollera kopiering utan kontrollera kommunikation, vi kan inte övervaka kopiering utan att övervaka kommunikation.

För att stoppa kopiering måste vi antingen avskaffa alla fundament för ett fritt och demokratiskt samhälle eller avskaffa den digitala tekniken.

Rovdjurslagen

Den föreslagna överimplementationen av IPRED1 (Internet Preditator 1) direktivet är helt hutlöst som många visat, det urholkar rättsäkerheten, skapar en privatpolis med extremt kränkande spaningsrättigheter och ett legalt utpressningsprivilegium. men det räcker ändå inte till. Den lagen kommer att skapa tragedier, den kommer att hämma utvecklingen av nätet och nya kulturyttringar och affärsmodeller. Men kopieringen kommer det inte att stoppa. Det krävs långt värre och mer drastiska åtgärder för det. Den kanske går mer under jorden, det kanske kommer nya säkrare verktyg men det blir inget slut.

Det finns ingen rättighetskonflikt

Att kommunicera fritt är en rättighet. Att skapa och uttrycka sig är en rättighet. Men ett monopol på kommersiellt bruk av det man skapat är ett privilegium - ingen rättighet. Att det privilegiummet utsträckts till mer än kommersiellt bruk är inte och har aldrig varit rätt. Det är en följd av den maktelit monoplet skapat och att det varit möjligt att uppräthålla. Nu är det omöjligt att upprätthålla.

Monopolet kan uppräthållas för fysiska produkter (som piratklockor etc som IPRED1 från början var tänkt att handla om) och kanske kommersiell digital distribution (det är inte säkert att det är möjligt - det får framtiden utvisa). Men för privat ickekommersiell kopiering är det helt enkelt omöjligt att uppräthålla.

De materiella förutsättningarna har i grunden ändrats. Den historiska period då masskopiering var möjlig men krävde dyr utrustning som var basen för en ologokrati och en möjlighet till kontroll är förbi. Idag är kopior en del i vår tekniks och kommunikations grundfunktion och finns i ett oändligt överföd - De har inte längre något som helst ekonomiskt värde! Det är inget mindre än idioti att inte anpassa sig till det.

Skäms inte för att fildela!

Att monopolet på kopiering sträckts utöver kommersiell kopiering och framförande har som sagt aldrig varit rätt. Att kopiera något tar inte ifrån något nått och det skadar inte heller samhället. Om folk inte vill dela med sig av vad de skapar så för de hålla det för sig själv. Släpper dom det sig ifrån sig kan de inte förvänta sig att omvärlden ska ge upp sin rätt att kommunicera för att de ska få privilegiet att kontrollera hur deras skapelse används. Kopiera på, vad ni vill!

Detta hotar inte upphovsrätten

Rätten att erkännas som skapare till det man skapat är en annan sak. Att ta åt sig äran för det någon annan skapat är att skada dom. Upphovsrätt är inget som nätet hotar utan snarare stärker. Upphovsrätt och kopieringsmonopolet är två tämligen olika saker. Att de bakats ihop i jurudik och lobbing beror på att upphovsrätt naturligtvis är lättare att 'sälja in' än ett monopol.

Den här lagen och frågan har jag skrivit om förr:
- Historiematerialistiskt perspektiv (ett år gammal).
- 1900-talsskallarnas terrorregim över internet (mars) - Om den här lagen.
- Hur tänker 1900-talsskallarna? (mars).

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED1, IPRED, privatpolislagen, antipiratlagen, piratjägarlagen, upphovsrätt.

---

För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!

En lösning på fildelning / kulturfinansiering.

Hur ska folk få betalt för det dom skapar. Det rimligaste vi sett hittills är bredbandsskatt, men den har en hel del problem:

alfaversion iframe

Vem ska ha betalt

Vem ska ha betalningen? Förslagen hittills har bara handlat om musik och redan där är det problem. STIMs nuvarande fördelning efter 'radiospelningar' är helt undermålig, förslagen om spyware som ska registrera vad folk lyssnar på är svåra att ta på allvar. Som fler påpekat i debatten så bör väl film, fotografer, porr etc med. Oscar har tänkt så långt som till hemsidor, bloggar och allt möjligt som delas via DuTub och annat.

Hur ska det tas betalt?

Bredband börjar bli en livsnödvändighet. En skatt på det drabbar alla lika, fattig som rik. Det ökar kostnaden att uppnå minibehovet för ett fungerande liv, ett liv med möjlighet att söka jobb, att komma in i samhället. Att fördyra bredband ökar helt enkelt utslagningen. Det är inte rimligt.

Men innehållet på nätet är drivkraften i en stor ekonomi - datorer, videoutrustning, mp3-spelare, bredband, nättjänster. Utan innehåll att dela, söka, kommentera, tipsa om skulle en stor del av ekonomin avstanna. Det är inte orimligt att skattefinansiera ett stöd för att hålla liv i grytan. Med den lösning som skissas nedan skulle det kunna ersätta mycket, om inte allt, av det existerande kultur/press/parti/föreningsstödet. Men likväl måste antagligen mer än det tillföras för att få ett hållbart system.

Lösning - Demokratiskt kulturstöd.

En sajt där alla som producerar nått som sprids på nätet kan registrera sig. Musiker, kompositörer, författare, konstnärer, fotografer, filmskapare, bloggare, webmasters etc. Alla oavsätt kvalite och omfattning. Allt från den svåraste poet till blondinen som visar sina silikontuttar. Det betyder också att varje förening av någorlunda självaktning kan registrera sig. Låt oss kalla dom producenter.

Varje medborgare kan registrera sig och få del av sin andel, lika för alla, av det totala stödet. Varja medborjare för en lista över producenter de gillar, med möjlighet att vikta dom från 1 till 10. Periodiskt fördelas alla medborgares andelar efter deras lista med hänsyn till viktningen.

Listan bör ha plats för åtminstone 500 producenter och minimikravet bör vara 100 producenter så en dräglig grad av fördelning uppnås. Har en medborgare mindre än 100 producenter på sin lista fördelas bara lika många procent av dennes andel som det är producenter på listan. Resten fördelas som bonus på alla andel till nästa fördelningsomgång.

Alla producenter måste också ha en lista med minst 100 andra producenter. En tredjedel av vad en producent får in fördelas vidare enligt den listan och läggs till dessa producenter intäkt vid nästa fördelningsomgång. Det borgar för en viss kvallite då de som får 'röster' troligen ofta har snäppet bättre kvalitetskänsla än de som röstar på dom. Det blir också en form av pyramidspelseffekt som gör att de producenter som är populära hos andra producenter får större intäkt. Dessa kommer också att få mer att omfördela i sin tur och har troligen än bättre kvallitetskänsla.

Medborgare bör kunna välja vilka producenter på deras lista som ska vara synliga, producenters lista måste vara öppen för granskning. Varje producent har en sida med länkar till sitt material, en presentation, en knapp att klicka på för att lägga till dom till sin lista och en länk till sin egen lista. På sidan bör även framgå hur stora intäkter de haft från systemet senaste året - så medborgare kan välja även efter behov. Den sidan kan sedan producenter länka från sina olika sajter för att göra det lätt för folk att lägga till dom på sin lista.

Det bör gå att få listor över vilka som 'stödjer' en producent (förutsatt att det är öppet) uppdelat på bostadsort, ålder, kön beroende på om medborgarna valt att offentliggöra dessa uppgifter. Medborgarna måste vara identifierade för systemet men bör kunna visa sig anonymt via en nic för andra medborgare. Alla uppgifter som medborgare registrerar ska vara sekretessbelagda, de får visas om medborgaren väljer det men inte brukas till något annat. Uppgifter kan antingen döljas eller visas med korrekt värde - det ska inte gå att visa falska uppgifter.

Det går att tänka sig många kringfunktioner som en tipsfunktion som visar producenter som är populära hos medborgare som har många lika val på sina listor, möjlighet att taga och kommentera val på listor, möjlighet att exportera sin lista eller delar av den (baserat på taggar) till externa sajter och communitys etc. Men redan i grundutförande skulle det vara en sajt många besöker ofta - det finns en möjlighet här att dra in reklamintäckter som kan bli ett tillskott till andelarna som ska fördelas.

Sumering

Detta skulle skapa ett demokratiskt kulturstöd där alla får lika mycket att fördela oavsett förmögenhet och inkomst. Det blir på det sättet en utjämning klassmässigt. Det är också ett system utan central kontroll, det utgår direkt från medborgarna. Barns andelar kan fördelas bland vårdnadshavare när de är små och sedan successivt flyttas över till barnen själv mellan 10 och 14.

Fördelningen baseras på vad folk vill stödja snarare än vad de konsumerar. Men för att få många 'röster' måste man bli känd så det krävs både kvallite och sympati för att få intäkter. Det är att system som ger lika möjligheter oavsett vilken sorts innehåll folk producerar och oavsett om det produceras professionellt eller som amatör.

Systemet förutsätter att upphovsrätten begränsas till kommersiellt bruk, och fungerar som en kompensation för det - En kompensation som behandlar alla lika! Hur stor andelarna ska vara är en öppen fråga, men systemet kan smygstartas i ganska liten skala. Säg 100 kr per registrerad medborgare och månad med ett tak på 5 miljoner per månad - så om det blir mer än 50 000 registrerade medborgare sjunker andelarna. Sedan kan det utvidgas vart efter som det växer, upphovsrätten reformeras, andra kulturstöd minskar, annonsörer visar intresse och producenter/medborgare registrerar sig.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, internet, upphovsrätt, kopiering, pirater, copyright

---

För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!

FRA ruinerar låtskrivarna!

Enligt av svenska myndigheter och rättsinstanser allmänt vedertagna bedömningsgrunder så är en kopia av ett verk värt lika mycket som vad helst rättighetsägaren vill ha i betalt för ett exemplar av samma verk. På det sättet kan man 'visa' att fildelningen orsakar enorma ekonomiska förluster.

alfaversion iframe

Om nu FRA ska börja kopiera all internettrafik kommer de också att kopiera all fildelning. Det leder inte bara till att antalet kopior fördubblas, det är värre då samma kopia sannolikt passerar landets gränser fler gånger. Det blir kanske en fyrdubbling av all kopiering!

Eftersom kostnaderna för alla dessa kopior, enligt gängse retorik, kommer att drabba låtskrivarna är det en ren kattastrof. Det måste finnas en gräns för hur stora kostnader samhället kan lämpa över på de stackars låtskrivarna. De kommer snart att bli ruinerade!

KRIG mot FRA | STOPPA FRA-Lagen | Rädda låtskrivarna!

Förövrigt anser jag varje postning på denna blogg är värd 100kr per läsning. Jag kräver att staten på något sätt ser till att jag får betalt för mitt arbete!

Mer humor som inte får missas!

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, fildelning, pirater, övervakning, politik, humor

---

För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!

Hur övervakning ger sämre säkerhet

Många anser att säkerheten det ger gör att övervakning är värt sina kostnader. För mycket övervakning ger dock sämre säkerhet, och här ska jag försöka visa hur.

FRA-poster
- Vad innebär FRA-lagen? SKRIK HÖGT!
- Hur övervakning ger sämre säkerhet
- Driver media med oss?

Ett närmast självklart sätt är att för mycket övervakning tippar maktballansen mellan stat och medborgare, som kollektiv. Något som skapar en risk för att staten urartar i en förtrycksapparat och så småningom diktatur. Det är ett högst verkligt hot men det är inte det jag tänkte tala om här. Utan hur överdriven övervakning ökar risken för terrorism, organiserad brottslighet, enstaka galningars dåd och övergrepp.

alfaversion iframe

Brustet förtroende

Det beror på att för mycket övervakning bryter förtroendet mellan samhälle och individ. När individerna inte längre kan göra det dom vill utan insyn kommer de att skydda sig. Många kommer att använda svårspårad och svåravlyssnad kommunikation. Det finns redan många sätt att göra det och det kommer fler.

I synnerhet kommer folk att göra det i sammanhang som är integritetskränkande, som tillfälliga eller udda sexkontakter, halvskumma privata affärer. Det är sammanhang där en hel del vardagsbrott sker, sexuella övergrepp, bedrägerier etc.

Idag är dessa brott lätta att spåra, ofta kan man hitta nog spår i offrets dator. Men om folk använder säker kommunikation så blir inte bara dom säkrare mot övervakning, ev brottslingar blir svårare att spåra. Det blir också fler och större möjligheter för brottslingar. Idag måste man ta en osäker kontakt vilket säkert avhåller många brottslingar, att försöka övertala folk att använda säkra kanaler kan i sig väcka misstanke och avhjälper inte att första kontakterna var osäkra. Om folk börjar använda säker kommunikation kan offer plockas upp på säker kommunikation i säkra forum.

Folk kommer ändå att göra det, för det blir enda sättet att ha ett liv. Ett liv är faktiskt värt lite risker. Jag kommer att göra det, du kommer att göra det. Effekten blir mer kriminalitet som blir svårare att utreda och fälla... Långt fler offer, långt osäkrare samhälle.

Men barnen blir i alla fall säkra för sexgalningar

Nej. Samma sak gäller där. För små barn finns i praktiken ingen risk nu. Men för ungdommar, från början av puberteten och uppåt så är dom bara säkra om de inte själv är nyfikna på sex. Kristna av enfaldigt puritan åskådning kan därmed tro att de är säkra. Men de är de inte. Vill de sexchatta och sexchatt bara förekommer i säkra (kommunikationsmässigt) forum så drar de till säkra forum. Högre straff hjälper inte heller för de legitimerar bara säker kommunikation ändå mer. De flesta kommer inte att råka illa ut, men en del. Och de brotten som idag oftast är trivala att utreda kommer att bli svåra att utreda.

Just planerade sexuella våldsbrott är troligen värst. De begås över lag av psykopater, och psykopater gör kallt beräknande riskanalyser. Långt ifrån alla psykopater, eller ens alla psykopater med våldsbegär begår dock någonsin brott, något som delvis kan ha med riskbedömningar att göra. När fler offer blir tillgängliga på ett 'säkert' sätt är risken stor att antalet förövare ökar, att varje förövare begår fler brott... lägg till det att varje brott blir svårare att utreda och det är en drastisk ökning av offer och risk. Den sortens brott är tack och lov sällsynta så det blir troligen inte astronomiska siffror ändå - men varje sådant brott tenderar i gengäld att vara en tragedi.

Fildelning

Fildelning är inte alls ett brott, att dela med sig av det som är ens eget är inte fel. Förr har vi lånat ut böcker och skivor, nu kan vi gratis ta perfekta kopior och naturligtvis gör folk det. Det betyder att en hel industri som bygger på att framställa exemplar har förlorat sin särställning, inte längre kan tälja guld med täljkniv. Det betyder inte att de som skapar inte kan tjäna pengar, bara att det inte är i första hand genom att sälja kopior utan genom tjänsterna att finna kopior, finna information om dom, kunna visa upp vad man gillar, kunna stödja det man gillar. Det är att historiskt paradigmskifte, helt nya materiella förutsättningar. Det är bara fånigt att streta emot. Att samhället gör det är i sig en orsak till förlorat förtroende. Vare sig denna övervakning kommer att användas mot fildelare eller ej så gör det förlorade förtroendet att många fildelare kommer att skydda sig. Effekten av det är att miljontals svenskar kommer att köra div säkra kommunikationer och överföra kopiösa mängder data säkert. Protokollen kommer säkert att vara obskyra och datorer kommer promiskuöst att kontakta varandra utan att det framgår vad som överförs, ibland kanske bara för att förvilla. Vad det innebär kommer senare.

Organiserad brottslighet

När möjligheterna för brott generellt ökar så är det bra för organiserad brottslighet. De får det också enklare att kommunicera säkert då den totala mängden säker kommunikation ökar drastiskt. De försvinner i mängden. Lyckas polisen hitta en misstänkt blir det också svårare att nysta sig vidare. Kommunikationen med andra är dold, vad övervakningen visar är bara en mass promiskuösa datakontakter med halva svenska folket (eller nått annat meningslöst, det finns så många sätt att lösa problem på).

Terrorism

Allt som gäller organiserad brottslighet gäller även terrorism. Dessutom bidrar den överdrivna övervakningen i sig till en god jordmån för konspirationsteorier - något som är extremismens livsnerv.

Ett folk i skuggorna

allt detta för att några omdömeslösa politiker gör det omöjligt att leva i ljuset. Därför kommer vi att leva i skuggan, för det kommer inte att finnas något alternativt sätt att leva. Vi kommer att leva i skuggan trotts riskerna. För vi litar mer på varandra än på en stat som är galen. Staten kommer att krossa en del av oss, de kommer att bryta en del säkerhet med allt från brutalt våld till honungsfällor. Men vi kommer att reparera och leva så gått det går i skuggorna, för ett liv är värt risker. Det kommer inte bara att vara några skumma typer i skogen som har både hatt och koja klädd i folie, det kommer att vara en stor del av folket. För folket vill ha ett liv! Politiker, det kommer att vara era barn och vänner, ja, det kommer att vara en stor del av er själva.

Ett ödesval den 17 juni

Om det finns borgare med både ryggrad och förstånd blir det nej. För folkpartister och centerpartister borde det vara självklart för det är det mandat de fått av väljarna. Moderaterna har alltid varit lite av ett gestapoparti, men om det finns moderater med förstånd och ryggrad så desto bättre. För om socialdemokraterna (också ett klassiskt gestapoparti) ska få igenom något liknande FRA-lagen lär det kräva stöd från moderaterna.

Vansinnet går att stoppa! Med lite tur går det att backa ur även senare men det är dels inte säkert, dels redan en stor skada skedd. Förtroende är en ömtålig sak. Är det väl krossat tar det tid att bygga upp igen.

Alla stockholmare! Slut upp på demo lördag 31 maj kl 14:00 på Medborgarplatsen

Uppdate: Opassande har uppmärksammat en ledare av Håkan Holmberg i unt som lite berör samma perspektiv. Men när ska gammelmedia inse att detta har nyhetsvärde... Ständigt dessa ledarskriverier som ingen läser.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om fra, fra-lagen, övervakning, säkerhet, brott, politik, demokrati

---

För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!

Hur tänker 1900-talsskallarna?

Via Oscar hittade jag denna intressanta text av David Pogue. Speciellt detta var intressant (fråga till en ung publik):

You want a movie or an album. You don't want to pay for it. So you download it.
- Who thinks that might be wrong? Two hands out of 500.

Jag tror inte David förstod sin egen fråga, missade det centrala budskapet i den: "You don't want to pay for it"... Du vill inte betala för den. För den som har förstått nätet är den biten självklar. När det gäller digitala kopior betalar man för att man vill. För att man tycker om något, för att man vill stödja något eller för att det är bekvämt. Svaret indikerar inte att man aldrig vill betala, men bara att man inte sätter betalning eller viljan att betala i direkt samband med att få en kopia.

Datorer och internet gör bara en sak... kopierar och bearbetar data. Ständigt och outröttligt sysslar dom inte med något annat än att kopiera data kors och tvärs, fram och tillbaks. Det är ett system som bygger på ömsesidig hjälp, du kopierar och sänder vidare min data så kopierar jag och sänder vidare din data. Kopior är en självklarhet, kopior har ett väldigt precist ekonomiskt värde - och det värdet är noll (0).

1900-talsskallarna sitter kvar i ett exemplartänk. Där exemplaret har ett värde och man betalar för att få ett exemplar. Därför lever dom i vanföreställningen att kopiering är stöld.

All god moralen är förankrad i verkligheten. Det kostar inget att kopiera, om jag inte har råd eller inte vill betala av någon annan orsak så innebär det inte ens ett inkomstbortfall. Jag letar själv på det jag vill kopiera, jag kopierar själv, jag sprider kopian vidare - enligt nätets moral har jag gjort rätt för mig. Så varför skulle det vara fel att kopiera? Ett sådant resonemang bygger enbart på missundsamhet. Vill jag betala så betalar jag ändå.

De kloka kulturproducenterna förstår detta, de uppmuntra kopiering, de sprider sina saker själv. För så får de kredd, så blir de sedd, så skapar de den välvilja och uppskattning som så småningom kan leda till att folk vill betala.

Om någon tar eller sprider 100 000 kopior är det verkliga ekonomiska värdet därav 100 000 x 0 = 0.. noll och ingenting. Men 1900-talsskallen multiplicerar 100 000 med det exemplarvärde som bara existerar i deras 1900-talsskalle. På det sättet fantiserar de ihop en ett brott i dimensioner av samhällsproblem. Medan det i verkligheten inte finns något problem alls.

Sen går de till storms i heligt krig, helt omedvetna om att de kanske inte är det bästa sättet att få folk att vilja betala. De har nått ut med sitt budskap till mej, och jag vill inte betala nånting till dom. Det ska vara tacksamma så länge någon vill betala, det är mer än vad de förtjänar.

De krigar för att de tror att de bara är så de kan få betalt, de går miste om betalningen just för att de krigar. För de förstår inte att folk betalar för att de vill, de förstår inte att de måste vårda sin kredd för att få betalt. De förstår inte att de måste göra det bekvämt och bra att handla. För de tror att folk bara betalar om de blir tvingade, de kan inte längre tvinga någon - och de gör så att ingen vill betala dom just med sina fruktlösa försök att tvinga till sig betalning.

Respekt för upphovsrätten

1900-talsskallarna säger att de vill lära ut respekt för upphovsrätten. Men upphovsrätten är i högsta grad respekterad på nätet. Försök stjäla något någon annan skapat och ta kredden för det själv. Du drabbas av folkstorm. För kredd är enormt viktigt i nätsamhället. Skillnaden är bara att man har förstått att kopior inte har eget värde, att kopiering är en förutsättning för nätets funktion, att kopiering är en win-win situation som är det som skapar kredd.

Det är 1900-talsskallarna som har nått att lära. Det är dom som inte förstått tiden de lever i, det är dom som inte förstått tekniken de använder. Det är obegripligt arrogant av dom att tro att det är de som har nått att lära ut.

1900-talsskallarna anser de har rätt att reglera och styra det nät som andra har skapat. Sen tror dom någon tar dom på allvar när de säger att de ska lära ut respekt för upphovsrätt?!? 1900-talskallarna saknar allt perspektiv, de saknar historia, de saknar framtid. De sitter upp till halsen fast i nyss och kan inte förstå sin samtid. Tragiska figurer.

De sitter på makten för tillfället, de kan göra mycket skada. Men de kommer att förlora till slut - för deras moral har förlorat kontakten med verkligheten, deras idéer är överspelade.

Intessant!

Andra bloggar om: Bodströmsamhället, Fildelning, Internet, Musik, Upphovsrätt, Regeringen, Politik, frihet