Kräkframkallande chauvinism.

Igentligen blir man bara trött och vill ogärna svara på sånt här men det är trotts allt ganska viktigt. En klick sellouts välsignar paternalistisk värdekonservativ smörja med feministiskt retorik, och som tack får det staten och alla värdekonservativa forums stöd i att propagera för sig själv och sina bedrifter. Vakna upp, se att det inte finns någon feministisk politik bakom retoriken. Vakna upp annars ryker snart aborträtten också ty värdekoservatismen är en farlig bäddkamrat. Pigavdrag är inte sista utposten, var så säker. Över till expessendyngan:

En annan, men ofta feministiskt förklädd invändning går ut på att sexköpslagen stigmatiserar prostituerade kvinnor. Det är en maktanalys så grund att den slår huvudet i badkarsbottnen.
De som stigmatiserar de prostituerade är givetvis sexköparna. De upprätthåller en ordning som gör att kvinnor anses vara varor, snarare än människor. Prostitution är den tydligaste symbolen för den ordningen, men den drabbar knappast bara prostituerade.

Du får inte köpa XXXXs tjänster, du får inte hyra ut lokaler till XXXX, du får inte på något sätt gynna XXXXs verksamhet.

Byt ut XXXX mot 'en lösdrivare', valfri folk eller yrkesgrupp och det står ganska klart vad det handlar om - en stigmalag, en förföljelse som leder tankarna till mörkaste medeltid. Det samma gäller naturligtvis om man stoppar in 'en hora'.

Detta är värdekoncervativ politik, kosmetiskt anpassad för feministisk retorik. Gudrun horhatare har redan börjat avisera att även horor ska kriminaliseras. Då har vi ingen skillnad alls kvar mot den politik hycklaren ”Sheriffen av New York” förde med brusig reaktionär retorik. Han trillade sen i sin egen grop (muntert tillbud). De svenska hycklarna drar istället kvinnorörelsen i förfallet.

Men inte då, det är inte lagstiftningen som stigmatiserar horor - det är dom som trotsar stigmat, trotsar hatlagarna och köper deras tjänster som stigmatiserar dom! Det är som om de svarta som trotsade 'white only' skyltar var orsak till rasismen, som om de vita som trotsade och faktiskt serverade dom på 'white only' cafén skulle varit orsaken till rasismen. Det tunna argument de har för sitt absurda resonemanget är att de gör kvinnor till varor?!??!!??!

Hört talas om arbetsmarknaden?

Vi lever i ett samhälle där alla som inte har makt (rikedom) nog att kunna tvinga andra att försörja dom är tvingade att sälja sitt arbete, tvingas bli en vara om man så vill. Betyder det här att Expressen gått och blivit socialrevolutionärer??? Nej... Där faller också deras argument ihop som ett korthus. Kvar står bara en särbehandling av kvinnor som brukar sin sexualitet på ett enligt god moral felaktigt sätt, kvar står bara ett värdekonservativt och aggressivt bevarande av könsrollerna. En kvinnas värde är avhängig hennes sexualitet. Endast madonnor kan respekteres - vet din plats kvinna! På en punkt har dom rätt, det drabbar långt fler kvinnor än bara horor.

Men Expressen slår sig för bröstet för hur bra Sverige är, klämmer i med "...borde läsa Birgitta Ohlssons och Jenny Sonessons artikel noggrant. Och komma i håg deras vassa argument...". Det ensamt borde vara orsak nog för tänkande människor att ana oråd.

Artikeln är signerad "Av Ledarredaktionen"... Krävs tydligen inte mycket annat än lojalitet för att platsat där numer.

Andra bloggar om: hora, sexarbete, sverige, expressen, sexköpslagen, feminism, politik

Intessant!

Ägande vs Frihet och liberal vs socialistisk individualism

Resonemanget här utgår från en klassisk syn på begreppen makt och frihet. Där frihet är rätten att bestämma själv och makt är förmågan att bestämma över andra och därigenom inkräkta på andra frihet. Där makt är motsattsen till frihet.

Den småborgerliga utopin

Jämfört med feodalsamhället framstår det privata ägandet som frihet. I ett system där 'allt' ägs av kungen och rätten att förvalta det fördelas bland adeln, där stavas ofrihet som egendomslös. Tanken att alla äger sitt framstår som bättre. Där varje bonde äger sitt land är bonden friare än där den ägs av grevar och baroner.

I praktiken har den småborgeliga utopin visat sig totalt misslyckad. Problemet är mänskliga behov och kaos. Några blöta år och de med land i dalarna upplever upprepad missväxt medan de på kullarna har rekordskördar. En del drabbas av sjukdom och till råga på allt drabbar det mer dom som får slita hårdast för minst utbyte. De med otur tvingas byta ägande mot nödtorft för att överleva. Flera försök med jordreformer (som är en bra sak i sig själv) har visat att det inom några år återuppstår ojämlikhet. En sak är lika i dem småborgerliga världen som i den feodala: Egendomslöshet är lika med ofrihet.

Ägandets natur

Ägande är makt, makt att exklusivt bestämma över det som ägs. I ett system där makt fördelas efter ägande är ägandet en förutsättning för frihet. Men det är egentligen inte frihet, det är inte rätten att bestämma över sig själv. Det är makten att bestämma över vissa ting - som kan användas till att få lite som man vill själv och även makt att inkräkta på andras frihet men ändå begränsat av andras ägande, begränsat av andras makt.

Ägandet är inte friheten att använda något, utan makten att förhindra eller reglera hur andra får använda det. Endast i ett system där tingen annars är ägda av någon annan är ägandet en förutsättning för frihet. Precis som det endast i ett feodalt system är tillhörighet till adeln som är en förutsättning för frihet.

Så ägande är makt, ett maktfördelningsystem byggt på ägande är fiende till friheten så som alla andra maktsystem är det.

Frihet

Frihet är att få bestämma själv, gå vart man vill, bruka de resurser man vill så länge det inte inkräktar på andras frihet. Om skogen är full av blåbär så är dom fria att plocka för den som vill (ett område där frihet faktiskt råder redan idag i kraft av allemansrätten). Om jag plockar blåbär så har jag rätt att förfoga över dom, inte för att jag äger dom utan för att det annars vore ett inkräktande på min frihet att plocka blåbär idag och äta dom imorgon. Vill andra ha blåbär får dom antingen plocka dom själv eller komma överens med mej. Om jag plockar så mycket blåbär att det blir brist i skogen, alla kan inte plocka så mycket blåbär de vill... Då har jag inkräktat på andras frihet och måste som en följd därav dela med mig av de blåbär jag plockat. Det är frihet, en rätt att göra vad man vill endast begränsad av andras lika stora frihet. Om någon säger det är min skog och mina blåbär så är i ett slag alla andras frihet (i detta avseende) borta.

Statligt ägande

Statligt ägande är inte mindre ägande än privat ägande. I många avseenden är ägande värre ju färre ägare det finns och där är statligt ägande av allt det värsta tänkbara med bara en ägare. Samtidigt, om en stat är demokratisk så är den i vissa avseenden bättre än storföretag som kan vara större än många stater och samtidigt helt bortom demokratisk insyn och kontroll. Därför kan ett delvis statligt ägande i en demokrati vara ett mindre ont än ett rent privat ägande. Men ägande är och förblir det och därigenom oförenligt med frihet.

Liberalism vs socialism

Liberalerna väljer privat ägande som de minst onda av privat ägande och kungens (statens) ägande. Socialister väljer ingen äganderätt och tror på friheten som möjlighet. Som en följd av det ingår äganderätten i den liberala individualismen. Alla är lika värda men endast den som äger har några praktiska rättigheter. Den egendomslösa får nöja sig med teoretiska rättigheter. Socialistisk individualism är istället absolut, alla är lika värda och har lika rätt till samhällets ekonomiska resurser. I en regim baserad på ägande är den socialistiska individualismen djupt partisk. Den tar ställning för den egendomslösa i kamp för frigörelse. Landägare, företagsägare, fastighetsägare etc tillskrivs ingen rätt att uppräthålla sin makt. Det finns ingen rättvis deal, ägandets privilegier ska helt enkelt avskaffas och så länge de finns är de enbart i kraft av orättfärdig makt - aldrig ett uns av rättfärdighet eller legitimitet.

På den socialistiska individualitetens grund vilar den socialistiska solidariteten. Där man stödjer varandras kamp, då sammanhållning är den enda styrka man förfogar över. Man behöver sällan eller aldrig fråga sig vem som har rätt då den frågan redan är avgjord i de grundläggande principerna. Därför kan den socialistiska solidariteten vara stark och närmast villkorslös.

Sanna liberaler

Det är en uppenbar motsättning mellan socialistisk individualism och liberal individualism. Sanna liberaler ser dock problem i sitt val av det minst dåliga. Sanna liberaler erkänner att deras system kränker friheter och de ser kompensation som enda lösningen på det problemet. En kompensation som sanna liberaler ser som en rättighet, inte en gåva som kan villkoras så som både socialdemokrater och moderater ser på socialbidrag och a-kassa. Medborgarlön är ett exempel på sann liberal politik.

Även om motsättningen i grunden är total så finns det all orsak att respektera sanna liberaler, det är också möjligt att sluta fungerande allianser med dom, inte minst vad gäller många individuella rättigheter. De har gjort ett annat strategiskt val i en svår fråga men är beredda att ta konsekvenserna av det, de är ärlig och uppriktigt för en individuell frigörelse. Tyvärr är de ett utrotningshotat släckte, de flesta 'liberaler' är bara narrar runt hovet som rättfärdigar allt som ligger i kapitalägarnas och storföretagens intresse.

Socialister

Tyvärr är det inte mycket bättre ställt med socialisterna. De flesta ser arbetarna som en språngbräda att komma upp i samhället. Arbetarna är ett passivt och uniformt kollektiv som det ska göras lite bättre för genom centrala beslut. Man står inte för en socialistisk individualism, utan tillskriver individualismen till liberalerna samtidigt som man inte på allvar ifrågasätter äganderätten. Man vill styra i samförstånd med kapitalintressena där arbetarna är med endast som undersåtar som genom lydighet ger sina herrar makt. Men arbetarna har nog av herrar och behöver inte fler. Orsaken att många arbetare röstar borgerligt är inte att de är för kapitalismen, det är för att de ser pampar som ett större ont än brackor. Varken ett självklart eller orimligt val, snarare ett ganska likgiltigt val.

Vi är i desperat behov av en intensivare klasskamp idag, men den kommer inte på allvar innan vi lyckas blåsa liv i socialismen som frigörelseideologi, inte förrän den socialistiska individualismen åter står som mål och medel i kampen.

Intressant!

Andra bloggar om: klass, socialism, liberalism, politik, frihet, individualism

---

Läs för övrig detta om vetenskap och evolution. Dunderbra!

Jo, Queer är visst socialism.

Svensson håller inte med, men det är sant även om jag nog förstår mindre av orginalartikeln än vad Svensson gör.

Queer

Queer är solidaritet mellan de konstiga. Det bygger på konkreta erfarenheter från många kamper, erfarenheter av att inte räknas, stötas ut och exkluderas ur gemenskapen. Det kan handla om feminister som är svarta, flator, slampiga, funktionshindrade, prostituerade, feminina eller i ett annat sammanhang har pojkvän, är gift, är hemmafru. Det handlar om svarta, flator, arbetare etc som exkluderas från kampen för att de också har ett annat 'fel'. Det är en solidaritet baserad på ett antal insikter, bl a:

• Att intärna normsystem i motsåndsrörelser minskar handlingsutrymme och frihet för de individer man säger sig slåss för, och som en följd av det minskar också kollektivets styrka och flexibilitet i sitt motstånd. I förlängningen reproducerar man det förtryck man försöker bekämpa.
• Att varje kamp mot ett förtryck måste integrera andra förtryck i sitt medvetande för att inte bara bli en kamp för de mest gynnade i sin grupp. Tex, feminism blir en kamp för vita rika heterokvinnor, Klasskamp blir en kamp för vita heteromän.
• Att all normer hänger ihop i ett föränderligt system som definierar en hackordning, och att detta måste bekämpas och ifrågasättas på alla plan, teoretiskt, praktiskt, internt, externt, privat, offentligt. Att öppet bryta mot normativiteten och att solidarisera sig med de som bryter mot normativiteten är viktiga inslag men det får inte slå över i utfrysning av de som följer normativiteten i en del val för då skapar man bara ny normativitet.
• Att påtvingade identiteter är problematiska och att de normpaket som följer med dom är begränsande, förtryckande och måste bekämpas. Samtidigt bejakar man valda identiteter och stödjer kamp för rättigheter utifrån både valda och påtvingade identiteter.

Postmodernism/poststrukturalism

Queer är i första hand praktik, solidaritet mellan konstiga och motstånd mot normativt förtryck. Ovan nämnda insikter utgör en teoretisk ansatts som är oskiljbar från praktiken. Men teorier som byggs på detta kan vara queer utan att med nödvändighet vara oskiljbart från queer praktik eller med nödvändighet omfatta allt queer.

Mycket av insikterna ovan kan spåras till postmoderna teorier, men de kan lika väl spåras till klassisk anarkism. Det är helt naturliga insikter som växer fram ur en gemensam kamp i basplanet där en solidaritet som sträcker sig över olikheter är det enda vapen man har. Jag ger lika lite för postmoderna teorier från akademier klädda i fikonspråk som jag ger för marxistiska dito. Det intressanta sker bland svettiga, behövande och lustångande människor i verkligheten, i deras kamp och i att bygga en solidaritet som inte stoppar vid olikheter eller val som godtyckligt anses olämpliga av de bättre vetande.

I vår auktoritära värld väcker rörelser som baserar sig på självstyre förvirring. Då de berörda själv väljer taktik och mål blir kampen oförutsägbar. De som tänker i formerna av en centralt styrd rörelse frågar sig vad en sådan rörelse vill. Svaret är inte svårare än att den vill stödja alla som kämpar i deras egen kamp. De mer auktoritärt skolade har svårt att förstå det svaret och står lika frågande inför queer som de alltid gjort inför anarkism och syndikalism.

Anarkismen bör bära på alla värden queer bidrar med. Men ingen som var med på 80-talet kan förneka att livstilism och PK-ism splittrade rörelsen i sekterism och förlamande konformitet. Reaktionen mot det vare välkommen men gled snart över i påklistrad folklighet och kuf-förakt som är närmast lika illa. Anarkismen behöver queer för att hitta tillbaks till en kompromisslös solidaritet som sträcker sig över alla olikheter, socialismen i stort behöver det ändå mer, det samma gäller utan tvekan feminismen.

Intersektionalitet

Ett begrepp ur teorierna som är viktigt nog att försvara sin existens är intersektionalitet. Det är också tämligen begripligt, ritar man tre cirklar som representerar alla kvinnor, alla arbetare, alla muslimer så kommer de att överlappa varandra. Där de överlappar varandra uppstår en intersektion (eller snitt som matematiker skulle säga). Det är ett tydligt och begripligt namn på insikten att vilket förtryck man än bekämpar så måste man även väga in alla andra, för de förtrycken finns representerade inom den egna gruppen.

Kvinnor och män

Svenson gör sig lite lustig över kvinnor och män som skapade kategorier. Jag ger svenson rätt i att det finns bara två biologiska kön, och det gäller alla livsformer med sexuell fortplantning. En del arter har individer med flera könsorgan av samma kön, en del arter har individer som kan byta könsorgan, en del arter har individer med könsorgan av båda könen. Hos däggdjur, som vi människor är, har en individ ett könsorgan av ett kön genom hela livet.

Men att gå från det obestridliga faktum att vi är individer som har ett av två möjliga könsorgan till att vi är ett av två kön, att vi är kvinnor eller män, det är en konstruktion. Det går att statistisk att knyta varianser mellan individer till vilket könsorgan de har, men merparten av de normpaket som följer med man resp kvinna är rena konstruktioner. Queer säger att det är fel att tvinga på någon dess rollpaket utifrån vilket könsorgan en individ är utrustad med. Däremot har de individer som vill rätt att välja de delar av identiteten de tycker om oberoende av vilket könsorgan de är utrustad med.

Socialism

Queer är ett förhållningsätt till motstånd och pekar inte i grunden ut något speciellt förtryck utan ger individen rätt att föra sin kamp utifrån egna val kompletterat med ett bygge av en solidaritet som kan sträcka sig över alla olikheter. Det kommer ingen automatisk insikt om alla förtrycks existens för att man kallar sig queer. Men det konsekventa underifrånperspektivet gör ändå att queer som rörelse omfattar alla förtryck. Intersektionaliteten som begrepp hjälper till att lyfta fram dom. Alla som är queer har säkert inte en djup förståelse för klassfrågan, men många har det och det är inte en slump - utan en naturlig följd av queer, en naturlig följd av att vara mot alla förtryck, en naturlig följd av att försöka problematisera alla maktrelationer och solidarisera sig med allt motstånd. Därför är det tveklöst rätt att hävda att queer är socialistiskt.

Det är skillnad på liberal och socialistisk individualism men all sann socialism är individualistisk, har mänsklighetens frigörelse som mål. Svenson slirar oroveckande där nästan som om individualism vore ett problem i sig. Queer står för socialistisk individualism, en individualism som är absolut, en individualism som är partisk - tar parti för den förtryckta och stödjer kampen mot förtrycket.

Häpnar lite över Svenssons svårighet att greppa en samtidig önskan att upplösa kategorier och att samtidigt ta kamp för samma kategorier. Svensson vill förhoppningsvis ändå uppnå ett klasslöst samhälle och därmed upplösa arbetarklassen?

Queers stora styrka är när vi kommer till de fattigaste och mest utsatta. De som måste eller vill göra val som inte anses fina och goda av PK-mobben. Där kan queer kliva in med solidaritet där andra rörelser bara piskar och slår med pekpinnar. Prostitution och annat sexarbete är paradexemplet på detta.

Queer är socialism, dagens socialistiska och feministiska rörelser behöver queer och ingenstans i det kända universum är det mer sant än i Sverige - den sociala ingenjörskonstens mecka.

Intessant!

Andra bloggar om: queer, klass, socialism, frihet, kamp, politik, feminism

Hur tänker 1900-talsskallarna?

Via Oscar hittade jag denna intressanta text av David Pogue. Speciellt detta var intressant (fråga till en ung publik):

You want a movie or an album. You don't want to pay for it. So you download it.
- Who thinks that might be wrong? Two hands out of 500.

Jag tror inte David förstod sin egen fråga, missade det centrala budskapet i den: "You don't want to pay for it"... Du vill inte betala för den. För den som har förstått nätet är den biten självklar. När det gäller digitala kopior betalar man för att man vill. För att man tycker om något, för att man vill stödja något eller för att det är bekvämt. Svaret indikerar inte att man aldrig vill betala, men bara att man inte sätter betalning eller viljan att betala i direkt samband med att få en kopia.

Datorer och internet gör bara en sak... kopierar och bearbetar data. Ständigt och outröttligt sysslar dom inte med något annat än att kopiera data kors och tvärs, fram och tillbaks. Det är ett system som bygger på ömsesidig hjälp, du kopierar och sänder vidare min data så kopierar jag och sänder vidare din data. Kopior är en självklarhet, kopior har ett väldigt precist ekonomiskt värde - och det värdet är noll (0).

1900-talsskallarna sitter kvar i ett exemplartänk. Där exemplaret har ett värde och man betalar för att få ett exemplar. Därför lever dom i vanföreställningen att kopiering är stöld.

All god moralen är förankrad i verkligheten. Det kostar inget att kopiera, om jag inte har råd eller inte vill betala av någon annan orsak så innebär det inte ens ett inkomstbortfall. Jag letar själv på det jag vill kopiera, jag kopierar själv, jag sprider kopian vidare - enligt nätets moral har jag gjort rätt för mig. Så varför skulle det vara fel att kopiera? Ett sådant resonemang bygger enbart på missundsamhet. Vill jag betala så betalar jag ändå.

De kloka kulturproducenterna förstår detta, de uppmuntra kopiering, de sprider sina saker själv. För så får de kredd, så blir de sedd, så skapar de den välvilja och uppskattning som så småningom kan leda till att folk vill betala.

Om någon tar eller sprider 100 000 kopior är det verkliga ekonomiska värdet därav 100 000 x 0 = 0.. noll och ingenting. Men 1900-talsskallen multiplicerar 100 000 med det exemplarvärde som bara existerar i deras 1900-talsskalle. På det sättet fantiserar de ihop en ett brott i dimensioner av samhällsproblem. Medan det i verkligheten inte finns något problem alls.

Sen går de till storms i heligt krig, helt omedvetna om att de kanske inte är det bästa sättet att få folk att vilja betala. De har nått ut med sitt budskap till mej, och jag vill inte betala nånting till dom. Det ska vara tacksamma så länge någon vill betala, det är mer än vad de förtjänar.

De krigar för att de tror att de bara är så de kan få betalt, de går miste om betalningen just för att de krigar. För de förstår inte att folk betalar för att de vill, de förstår inte att de måste vårda sin kredd för att få betalt. De förstår inte att de måste göra det bekvämt och bra att handla. För de tror att folk bara betalar om de blir tvingade, de kan inte längre tvinga någon - och de gör så att ingen vill betala dom just med sina fruktlösa försök att tvinga till sig betalning.

Respekt för upphovsrätten

1900-talsskallarna säger att de vill lära ut respekt för upphovsrätten. Men upphovsrätten är i högsta grad respekterad på nätet. Försök stjäla något någon annan skapat och ta kredden för det själv. Du drabbas av folkstorm. För kredd är enormt viktigt i nätsamhället. Skillnaden är bara att man har förstått att kopior inte har eget värde, att kopiering är en förutsättning för nätets funktion, att kopiering är en win-win situation som är det som skapar kredd.

Det är 1900-talsskallarna som har nått att lära. Det är dom som inte förstått tiden de lever i, det är dom som inte förstått tekniken de använder. Det är obegripligt arrogant av dom att tro att det är de som har nått att lära ut.

1900-talsskallarna anser de har rätt att reglera och styra det nät som andra har skapat. Sen tror dom någon tar dom på allvar när de säger att de ska lära ut respekt för upphovsrätt?!? 1900-talskallarna saknar allt perspektiv, de saknar historia, de saknar framtid. De sitter upp till halsen fast i nyss och kan inte förstå sin samtid. Tragiska figurer.

De sitter på makten för tillfället, de kan göra mycket skada. Men de kommer att förlora till slut - för deras moral har förlorat kontakten med verkligheten, deras idéer är överspelade.

Intessant!

Andra bloggar om: Bodströmsamhället, Fildelning, Internet, Musik, Upphovsrätt, Regeringen, Politik, frihet

1900-talsskallarnas terrorregim över internet.

Regeringen säger sig ha bestämt sig för hur de ska hantera piratkopiering på nätet. Det är en tragisk läsning som avslöjar att de inte ens förstått frågan. Det framgår att de bara lyssnat på 1900-talskallar och över huvud taget inte brytt sig i lyssna på andra argument. Detta citate som exempel:

Att avskaffa upphovsrätten på internet är alltså inget alternativ. Det vill vi inte och det är inte heller möjligt med hänsyn till Sveriges internationella åtaganden.

Att avskaffa upphovsrätten på internett är inte frågan. Frågan är om vi ska åsidosätta gängse rättsäkerhet för ett särintresses påtryckningar, om vi ska förstöra möjligheterna för nätets utveckling, om vi ska slå sönder förutsättningarna för utvecklingen av framtidens kultur, demokrati, teknik och ekonomi. Det är tyvärr just det man valt att försöka sig på.

Det är olidligt fegt att gömma sig bakom "internationella åtaganden". Man säger iofs att man inte vill, men det är till "Att avskaffa upphovsrätten på internet" och det är inte frågan. Bodström är medskyldig till en del dåliga EU-direktiv men det går att ta avstånd från det, det går att uttala en vilja, ett mål att avskaffa dom, det går att implementera dom minimalt. Men det gör man inte, istället inför man en terrorregim med "internationella åtaganden" som falsk alibi. Detta för att man inte förstått. För att dra en kort och inte komplett redogörelse för vad man inte förstått.

Det finns inget stort problem

Kopieringen på nätet gör ingen skada. De som är vakna och med ser det som marknadsföring och försöker uppmuntra det så mycket det går. Visst - folk tittar och lyssnar på mycket mer än de köper, men väldigt få avstår från att köpa nått de tänkt köpa för att de kan ladda ner det. Långt fler köper saker de inte tänkt köpa tack vara att de hittar det via nätet. Det som har försvunnit är möjligheten att göra affärer utifrån en position av makt och kontroll (läs mer om den historiska förändingen). Affärer måste göras på grundval av att det är bra, enkla och legitima tjänster till ett rimligt pris som helst tillför något mervärde till kunden. Genom DRM och dålig urval har medieindustrin skjutit 'bra' i foten, genom höga priser, lite utdelning till kreatörerna, högt pris, förföljelser av sin konsumenter och orimliga vinstbegär har man skjutit 'legitim' i foten. Det är närmast ett under att de alls säljer något idag. Med sitt utspel ger Regeringen intryck att det är värt att fortsätt försöka återfå den förlorade kontrollen på artificiell juridisk väg. Det betyder bara att de kommer att fortsätta skjuta sig i foten till sin och hela samhällets skada.

Vad är ett IP-nummer

Internet är ett nätverk av nätverk. Där varje nod i nätet är försedd med ett IP-nummer. En del noder är med i fler nätverk. Varje nätverk känner bara till sina egna noder men har koll på vilka noder som har kontakt med andra nätverk. Därför kan meddelanden till IP-nummer som inte finns på det egna nätet sändas till lämpligt grannät och sedan vidare steg för steg. Det är nätets styrka, det är ganska 'add hook' och det går att bygga vidare på alla leder. Det finns ingen självklar koppling mellan ett IP-nummer och en person. Bakom IP-nummret kan stå en person, en familj, ett företag, ett lokalt trådlöst nätverk, ett globalt trådlöst nätverk. Via anonymiseringstjänster kan faktiskt hela internet stå bakom ett IP-nummer. Att värdera bevis är alltså extremt komplicerat och inget man rimligen kan lägga på en domstol utan stöd av en grundlig opartisk utredning (väl illustrerat här). Regeringens förslag riskerar här att hämma utvecklingen då det blir en risk att delta i utvecklingen och den kreativa expansionen av nätet.

Vad är informationsnät

Den stora nyttan med nätet är informationsspridning. Att lösa grupper av människor kan utbyta och sprida information. Den viktigaste utvecklingen sker i att göra detta effektivare och enklare. Där man som användare automatiskt får ner på sin dator det man är intresserad av och där alla kan putta ut information som man vill dela med sig av. Bloggar är ett exempel på detta, där man via feed kan ta del av och dela med sig, där länkar till andra inlägg om samma ämne dyker upp tillsamans över allt. Där det också går att bifoga filer med blogposter och där folk kan säga åt sina program att automatiskt ladda ner de filer som kommer med feeden för bekväm läsning senare - kanske till och med offline på tåget till jobbet. Nerladdningen använder ofta tekniker som bittorrent där alla som laddar ner också laddar upp (man laddar ner små snuttar och byter sedan snuttar med varandra så ingen central punkt blir överbelastad). Det är en genialisk och nödvändig teknik för att små aktörer ska kunna sprida material till många, en förutsättning för de nya kreatörernas existens. Det är alltså orimligt att kriminalisera det mekaniska kopierandet i sig då folk inte väljer vad de kopierar utan det beror på vad andra puttar ut. Det är också orimligt att kriminalisera de som skapar informationsnätet där det går att söka och förmedla information, då dessa är navet i nätets, kulturens, demokratin och den nya ekonomins utveckling. Ska någon åtalas ska det i så fall vara den som ursprungligen puttar ut material i brott mot upphovsrätten. Där är det återigen väldigt svårt att värdera bevis för en domstol utan stöd av en opartisk och grundlig utredning och Regeringen förslag kommer att hämma utvecklingen.

Terror

Istället för att försvara allmänintresset om hög rättsäkerhet så går regeringen på linjen att ge vissa särintressen rätt att begära ut personuppgifter på bevis som domstolen inte har en chans att bedöma. För att sedan gå på folk civilrättsligt. Här uppstår en enorm obalans där enskilda personer ska ta juridisk kamp mot starka företag och lobbygrupper. Där skulden är förvald och den anklagade måste bevisa sin oskuld i en ojämn kamp. Där få om ens någon av de skyldiga drabbas men en massa oskyldiga får sitt liv slaget i spillror helt godtyckligt och till stor del slumpmässigt.

Det är helt klart att detta kommer att bromsa utvecklingen på nätet - både tekniskt, kulturell, demokratiska och ekonomiskt. Men det kommer inte att stoppa den. Slaget är redan förlorat för 1900-talsskallarna. Utvecklingen kommer endast att skadas och bromsas till hela samhällets och ekonomins skada. En massa onödiga personliga tragedier kommer att drabba folk helt godtyckligt. En del för att de deltar i utvecklingen av samhället och nätet, en del helt slumpmässigt. Detta pris vill regeringen att vi ska betala för att lösa ett ickeproblem!

Oförlåtlig ignorans

Att regeringen är 1900-talsskallar som inget förstår är en sak. Men att man lyssnar enbart på 1900-talsskallar och vidtar drastiska skadliga åtgärder utan att ens försöka förstå är moralisk kollaps. Det här är inte heller en ny idé, att genomdriva den då den redan har visat sina dåliga koncekvenser är oförsvarligt. I pirat partiets pressmeddelande finns länkar till några fall. Riv upp, lyssna, förstå, tänk om!

Uppdate: Så länge vi i praktiken har moderater och socialdemokrater att välja på här i landet så finns inget hopp. Bengt Silfverstrand (s) överträffar det mest man kan (mar)drömma om i despotvilja och ignorans. Blåser upp ickeproblemet till något gigantiskt, och anser att lagen bara drabbar kriminella... Han förstår uppenbarligen inget av hur internet fungerar. Eller så anser han att all ny teknik ska bekämpas. Man kan undra över formuleringar som "ogräs som ska bekämpas"... Piratpartiet är enda rimliga partiet att rösta på.

Intessant!

Andra bloggar om: copyright, frihet, internet, regeringen, politik, terror

Läs på samma tema: Oscar Swartz.

Mycket gott och blandat för sexradikala!

Först nått hoppfullt jag nyligen kom på alldeles själv (män kan)!

Kommentarerna i Isabellas 8 mars post har blivit galet intressanta. Där snubblade jag över in insikt. Den oheliga alliansen mellan de toookigaste avarterna av feminism och den kristna högern har ju lyckats införa en massa reaktionärt värdekonservativt skit på den politiska agendan under förment feministiskt flag. Det är en stor orsak till mörkret vi lever i. Men det goda är, om bara feminismen vänder galenskapen ryggen så kommer det värdekonservativa moralistprojektet att förlora all politisk legitimitet! Lätt fånget lätt förgånget får de kristna fundamentalisterna snopet tänka då.

Så vi behöver 'bara' vinna de feministiska krigen för att vara tillbaks på den progresiva banan! Nu har ju toookfeministerna spelat med i eländet och tämligen väl lyckats lansera en bild av den värdekoncervativa politiken som stora feministiska segrar. Många har, nog ganska oreflekterat, köpt den bilden. Så det finns ett stort mått känslomässiga investeringar i falsk stolthet att övervinna. Men det finns också fler tecken i tiden på att det knakar i fogarna.

Sundhet och mod från danmark

En av Danmarks största ung vänstre (ja, dom är liberaler) klubbar demonstrerade för prostituerade på 8 mars! Birgitte Kofod Olsen, avd.chef på det danska nationella institutet för mänskliga rättigheter - IMR, påtalade igår att FN erkänner kvinnors rätt att sälja sexuella tjänster och att sexköpslagar är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Någon mer än mej som anar ett ljus i änden av tunneln?

Här hemma: RFSU

Har länge haft en kluven iställning till RFSU. Ottar kom ur den anarkistiska och sexradikala miljön där det var mer regel än undantag att agitatorerna förutom klasshat också varit minst arresterade för otuktigt tal om fri kärlek, sex och födelsekontroll (likväl som fredshets mot borgarnas lustar att upprätthålla unionen med Norge genom millitär ockupation). Där det var självklart att tidningar (som Arbetaren) tog in annonser för förbjudna franska gummiartiklar. RFSU har bidragit med så mycket och är en stor del i det positiva som hände i Sverige för 30-40 år sedan. Saker vi till viss del fortfarande njuter frukter av - som ungdomsmotagningar som hjälper, även minderåriga, flickor med preventivmedel utan att skvallra för föräldrar.

Men på 80-talet lekta man följa john med hem och skola och drev in i den allmänna nymoralismen. Min bild av det hela är kanske inte helt rättvis, men det kändes som ett mörker då och jag har väl aldrig riktigt gett RFSU en andra chans. Men nu verkar de förtjäna det. Man låter en icke biktad hora tala och ger utrymme för SANS! Känns som ett ganska banbrytande framsteg. Fick nyheten från horans egen mun.

Här hemma 2: Flickorna!

Eller de unga kvinnorna för de som föredrar. De som tillsammans med hororna kanske mest lider av nymoralismen. En del lever naturligtvis i plågad skräck för horstigmat och kämpar fåfängt med att vara rätt enligt alla förväntningar. Men en del gör uppror! Johanna Sjödin får representera dom idag, det gör hon bra! Helt impad av med vilken fart hon spottar ur sig bra poster. Läs Dåligt att vara normal?, Go Hanna (om Arnhög i ab) och inte minst posterna om monogami (som kanske borde hetat poly).

Jag är kär! Nej, nej, jag har inte set en enda antydan på bloggen om att hon är vare sig ug eller maso, det är inte på det sättet. Jag vill bara krama henne och berätta vad bra hon är! Isabells dotter är med och inger hopp också.

Störtas ska det gamla ner i gruset...

Intessant!

Andra bloggar om: sexarbete, hora, unga, mänskliga rättigheter, feminism, frihet, politik.

Hoppas Johan förlåter en omping... lyckades smyga in en . i politik taggen :-/

8 mars: Dags för de stora feministiska krigen

Det Petra Östergren skrev i aftonbladet 8 mars är till en del parallellt med det jag slöbludrade om igår. Jag gillar liknelsen med en tusenhövdad hydra, och det är en viktig poäng att tillåta varandra att vara oense och respektera parallella kamper med olika former och delmål.

Men det räcker inte. Efter att antisex feminismen lierade sig med kristen värdekoncervatism från 70-talet och framåt så har reaktionära åsikter med framgång inkorporerats i samhället under feministiskt flagg. Det är ett klassiskt fall av in- och utdefiniering, och dess följd är att en hel del av det som är fientligt mot frigörelsen idag bär feministiskt flagg. En stor del av 'patriarkatets' försvar bär feministiskt flagg. Det behövs en inre kamp, ett öppet slitande av idéer mot varandra. Det är nödvändigt för varje rörelses utveckling. Feminismen har allt för länge försökt gömma sig under en enande filt av systerskap.

Men systerskapet, om det ska vara något att ha, ska vara solidaritet. Att med respekt för varandra villkorslöst stödja varandra mot angrepp - en skada mot en är en skada mot alla! Men solidaritet får varken kräva eller innefatta lojalitet. En frihetskämpe får bara känna lojalitet mot frigörelsen! Det är en plikt att kritisera och angripa fel som begås i kampens namn, det är en förutsättning för att inte gå vilse i elitism, en förutsättning för att inte bara reproducera makten och förtrycket, en förutsättning för att närma sig frigörelsen. Petra konstaterar att fasaden spruckit på sistone. Det är inte bara ok, det är bra och vi behöver mer. Som en hängiven anhängare av partiskhet drar jag här upp några viktiga stridslinjer. Om ni tycker begreppen är 'nyuppfunna' så har ni rätt, jag har valt det med avsikt då stridslinjerna skär rakt igenom de flesta ettablerade skiljelinjer.

Horfeminismen vs normfeminismen

Det finns en tendens att reformera normer istället för att bekämpa dom. Ett försöka att föra feminismen framåt genom att göra normerna PK och därmed tvinga alla till rätt handlingar. Men ingen mall passar alla och i praktiken leder normfeminismen bara till en reproduktion av hora/madonnanormen i nya språkliga termer. Mot det står horfeminismen som bejakar individens val och bekämpar stigma som följer valet. Som kräver respekt även för de som väljer annorlunda. Genom att visa att andra val är möjliga och visa respekt mot och solidaritet med de som väljer det så urholkas stigmat och därmed hela hora/madonnanormens makt. Efterom normfeminismen aktivt medverkar till att uprätthålla norm och stigma kan det endast ske i öppen konflikt med normfeminismen. Normfeminismen måste dö, dö, dö!

frihetlig feminism vs elitistfeminism

Det är samma krig som fortfarande är aktuellt inom arbetarrörelsen efter över 100 års hårda strider. Där det frihetliga utgår från individens självbestämmande, där kampen förs av de berörda, där stöd till varandras kamp bygger på omutlig solidaritet med respekt för varandras rätt att föra sin egen kamp. Där elitismen omyndigförklarar och anser sig bättre veta hur kampen ska föras. Där de frihetliga söker frihet, organiserar motstånd i basen med självstyre och söker påverka underifrån, där eletismen söker aktoritär makt och påverkan uppifrån och ser initiativ underifrån som inte är underordnade eletisternas dogmer som störande moment som måste bekämpas. Där de frihetliga stärker möjligheterna till motstånd i basplanet och elitisterna skapar makteliter som i slutändan alltid visar sig ha egna intressen som mer sammanfaller med förtrycket än med motståndet. Därför måste elitistfeminismen måste dö, dö, dö!

Klassfeminism vs borgarfeminism

Ingen klasskamp utan kvinnokamp - ingen kvinnokamp utan klasskamp. För en klasskamp utan kvinnokam blir en kamp för manliga arbetare, en kvinnokamp utan klasskamp blir en kamp för borgarkvinnornas rättigheter. Det här utsträcker sig även till annat som etnisk tillhörighet och sexuell läggning. Intersectionalitet som Tiina brukar säga. Varje kamp ska naturligtvis i första hand föras i sin egen kraft - men alla andra förtryck måste integreras i kampen där de berör varandra - annars kommer kampen inte att omfatta alla. Det kommer naturligtvis att finnas borgarfeminism så länge det finns ett klassamhälle så här är kampen mer långsiktig. Men det gör det bara roligare att säga borgarfeminismen måste dö, dö, dö!

Det finns naturligtvis beröringspunkter mellan det tre stridslinjerna. Normfeminism och eletistfeminism har mycket gemensamt. Eletism och att tolk problem som att de handla om de utsattas moral som måste förbättras med starka normer är en gammal paradgren hos medelklassen. Men elitistiska tendenser saknas defenitivt inte inom vänstern heller (men även där ofta kopplad till medelklassen). Likväl kommer många att finnas på olika sidor av de olika stridslinjerna.

Det finns varken utrymme för dogmatism eller lojalitet. Vi måste slåss sida vid sida vid de stridslinjer där vi står på samma sida, utan att låta oenighet om annat störa. Samtidigt måste vi angripa varandra där vi står på olika sidor, utan hänsyn till att vi slåss tillsammans i andra strider. Ty endast så kan kampen föras framåt. Många drabbas idag av brutalt våld genom elitisternas normbildande lagar. Jag hoppas ändå vi kan föra det här kriget utan brutalare medel än hårda, kladdiga verbala och skriftliga pajer i varandras ansikten - men jag är rädd att det är naivt.

Det här blir ingen kort strid. Men jag hoppas den inom ett par år hinner leda till att de kvinnor som kanske mest behöver solidaritet och stöd inte behöver känna så här på 8 mars!

Intessant!

Andra bloggar om: kvinnodagen, feminism, 8 mars, klass, hora, politik

Googel, barn, sex, klass mm.

Charlotte har brytit med Googels annonser. Med goda skäl - Helidiotiskt av google att försöka förbjuda kritik. Själv har jag pysslat med ny t-shirt butik då den gamla tjänsten gjorde KK och allmänt sidputtsande som lett till snarare mer googleannonser. Men inte tänker jag hålla tyst för det om google gör nått dåligt - vill dom kasta ut mig får de kasta ut mig. Nu har de istället gjort något bra - anpassar blogger till OpenID! Hoppas de fortsätter på den linjen och rensar dumheter i villkoren - de kan rensa bort allt antiporr och anti-naket också när de väl får upp farten.

Add-sence är faktiskt kul. De annonser som dykt upp här efter att jag skrev men barnen då, vem tänker på barnen och ungdomarna idag? är riktigt komiska. Det finns tydligen en hel industri runt paranoian. Annonserna på min Poly sida är kanske ändå lustigare.

Mindre skoj är de angrepp som florerat bland vissa 'feminister'. Det är alltid tragiskt med angrepp neråt och åt sidan istället för uppåt. Neråt mot barn och unga, neråt mot horor och andra sexuella 'avvikare', i sidled mot kamrater som vågar vara mindre PK och dogmatiska. Men det är också förståeligt, att alls göra motstånd gör en till avvikare med automatik, redan märkt blir man än mer mottaglig för hora/madonna normen (gämför: "den kommunistiska arbetaren är den bästa arbetaren"). Sammanhållning runt strikta koder och arga svar mot allt som uppfattas som angrepp eller avvikelser från den sanna läran är en naturlig motreaktion. Det måste naturligtvis göras upp med sådan skit men det är in illusion att man kan komma framåt utan turbullens och skrik. Vi är nog över lag för rädda för bråk.

Attitydlagar

Hos Isabella kan man läsa ett danskt svar på varför en sexköpslag behövs. De svaren förklarar precis vilken attityd sexköpslagen förmedlar. Där ser man hur fel det blir om man låter dogmerna frodas omotsagda. Vad ska patriarkatet med män till när det finns svensk feminism? Att feminismen slöt sig mot yttre kritik är förståeligt med tanke på hur media frossade i alla sprickor man kunde hitta. Det var icke destå mindre en kattastrof... Hoppas det kommer ett riktigt feministisk världskrig nu - det behöver feminismen.

Borgarnas vet inte var de står

Det är något Lilla Karachi visat. Petter postar bra om det. Vad som kan tilläggas är en reflektion runt korporativism, borgare (i alla fall liberaler) brukar tävla i att avsky korporativism (de har glömt att ritningarna och insiativet till systemet kom från SAF och tror tydligen det är en vänsterpryl men det är en annan historia). Men nu när SAC Syndikalisterna visar prov på klasskamp istället för korporativism så skriker de i falsett av skräck och avsky. Vad förväntar sig borgarna? Att det finns något annat att välja på än korporativism och klasskamp? Vansinne i en helt egen skola!

Igentligen borde man bloggat om Palestina de senaste dagarna... Men jag har inte orkat... Min post om islamofobi får fylla det tomrumet. Eller bättre, läs Svensson.

Blogroll

Jag har äntligen lagt till en blogroll, Har inte riktigt tyckt om dom men den här ger både länkkärlek och lite brukbar info (folks senaste poster).

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, sex, internet, feminism, prostitution, klass, borgare

Borgarsvin, borgarsvin, borgarsvin!

Ibland kan man få för sig att journalisterna har rätt.... Bloggar är bara meningslöst bladder.

NU ÄR IBLAND

Hur fan kan skitsnack om ett domänamn SAP registrerat hamna i topp på intressant? En total ickefråga.

borgarsvin.se

Betyder en av två saker, antingen:

• SAP har tänkt göra nått radikalt.
• SAP försöker förhindra att någon gör nått radikalt.

Tyvärr kan vi väll utgå från det senare.

Vad jag inte kan begripa är hur det kan vara en 'sensation' att någon vill kalla borgarsvin för borgarsvin... När blev det kontroversiellt att kalla saker vid deras rätta namn?

jisses!

Å andraplattsen innehas av Dick Erixon... som om möjligt håller än lägre klass... ursäkta neggoposten men det är verkligen kasst nu.

Intessant!

Andra bloggar om: borgarsvin, socialdemokrater, sap, internet, israel

Bländande exempel på islamofobi

Man kan tycka att Gustav Fridolin borde ha dödat den här debatten, eller redan Andreas Malm själv. Men icke. Torbjörn Elensky lyckas visa prov på islamofobi i sin iver att motbevisa dess existens.

Lustigt nog avslutar Elensky med att man ska hålla isär begreppen, samtidigt som det är just det han inte gör och samtidigt som det är just det som till stor del är islamofobin. Det är inte islamofobi att kritisera sharia-lagar. Det är inte islamofobi att kritisera eller ens göra konkret motstånd mot kvinnoförtryck, förtryck på grund av tro, sexuell läggning eller fundamentalism och intollerans i största allmänhet. Den sortens kritik och motstånd är nödvändig och berömvärd.

Islamofobi blir det bara om kritiken förvanskas. Om man lyfter fram det värsta och låter det gälla generellt. Om man särbehandlar det förtryck som har med islam att göra jämfört t ex med det som har med kristendom att göra. Det är inte fel att belysa hur en fundamentalistisk totalitär diktatur som Irans förtryck präglas av att det är just islamsk fundamentalism. Men det blir väldigt fel om det är de enda aspekten man hänger upp sig på. Glömmer att det i första hand är en fundementalistisk totalitär diktatur, glömmer att de flesta av diktaturens offer är muslimer, glömmer att de flesta motståndare mot diktaturen är muslimer. Det blir fel om man förvanskar alltihop till att vara 'islam'.

Det blir islamofobi när man tar de värsta exemplen från diktaturer, överför dessa till all islamism, och sedan överför all islamism till allt som har med islam och muslimer att göra. Jag är i princip motståndare mot all religös inblandning i politiska och sociala verksamheter och rörelser. Men det är ändå en viss skillnad på t ex lutterhjälpen och korstågen. Lika stor spännvid har den islamistiska rörelsen. Den överväldigande majoriteten är mest att likna vid lutterhjälpen, några korsriddare står knappt att finna - men väl motsvarigheter till KD, SD och fundamentalistiska moralister som ecpat. De flesta riktiga extremister är faschister med marginell eller ingen förankring bland islamistiska rörelser. Det är ändå nog för att jag ska tycka att en hel del av islamismen är osmakligt och till och med emellanåt riktigt obehaglig. Men det är fundamentalismen som ska kritiseras och bekämpas, det är moralismen som ska kritiseras och bekämpas, det är sammanblandning av världsligt och allmänt med privat och religöst som ska kritiseras och bekämpas. I den kritiken kan man beröra islam där det är rellevant, men utan att med några extremister som slagträ ge sken av att alla muslimer är av samma skrot och korn.

Bilden i media av muslimers reaktion på muhammedbilderna är typisk. Några extremister intervjuas, några exempel på extrema intermezzon, förfasan över protesternas storlek. Men tystnad om att en majoritet muslimer håller yttrandefriheten högre än religösa förbud mot vissa avbildningar. Alla protester sammankopplades med de mest extrema hållningarna, då det mesta var en yttring av solidaritet. Ett stöd till bröder och systrar som är utsatta för just islamofobi - För även om Elensky inte ser den så ser muslimer den. Ett försök att få fram hur dåligt och osmakligt det är att kränka och elda på fördomar och hat mot en redan utsatt minoritet. En del protster krävde censur, men inte merparten. Några enstaka krävde förföljelser av de omdömeslösa mobbarna till redaktörer och tecknare, men en överväldigande majoritet krävde inte några reprisaler. Men vi som betraktare läste in sådana krav i protesterna - i alla protester. En sådan kollektiv negativ förväntan på en etnisk grupp är rasism - i detta fall islamofobi. Denna blindhet leder även till att, det helt berättigade, försvaret av yttrandefriheten blev missriktat. När anklagelser för censuriver drabbar alla muslimer istället för de extremister det berör snarare minskas än ökas respekten för yttrandefriheten bland muslimer - av förståliga skäl.

Det blir ändå mer fel om man blandar ihop stöd till motstånd mot anfallskrig, militära ockupationer och etnisk rensning med kritik mot beklagliga aspekter av det motståndet. Nej, man måste inte stödja varje aktion gjord i motståndets namn, man måste inte stödja varje liten sekt som agerar i motståndets namn - men ska man uttala ord som frihet och demokrati med någon som helst trovärdighet så måste man stödja motståndet i stort. En motståndsgrupp som är stor och har flertalet av de förtrycktas stöd måste man stödja hur illa man än tycker om dom. Det motsäger inte att man samtidigt kan kritisera dom, tvärt om är det snarast en förutsättning för att man ska kunna kritisera dom med den minsta trovärdighet i behåll.

Hizbollah

Elensky nämner i förbifarten Hizbollah för att smutsa ner och misstänkliggöra de som hävdar att islamofobi existerar. Vilka är nu Hizbollah? De är islamister, ganska måttfulla och demokratiska med respekt för och sammarbete med andra etniska grupper. De går att smuttskasta by association på samma sätt som man kan avfärda i stort sätt varenda Cubansk dissidentgrupp med att de sponsras av CIA.

Men framför allt är de en framträdande motståndsrörels med brett folkligt stöd. De bildades under Israels ockupation av Libanon för att befria Libanon. De har starka band med granfolket palestiner som (väll alla vet) är ockuperade av Israel sedan generationer tillbaks med regelbundna inslag av etnisk rensning och sedan 80-talet ett bygge av ett aparthed-system. Ett begränsat självstyre över begränsade delar av Palestina ändrar inte på detta faktum. Hizbollah för motstånd mot Israels ockupation av Palestina såväl som mot Israels ständiga hot om och sporadiska angrepp på Libanon. Hizbollah har en särställning i motståndet, genom sitt folkliga stöd, genom respekt och tilltro från andra etniska grupper, genom den framgång man nått - Man är helt ensam om att gett Israels ockupationsarme stryk i krig. Jag är som sagt helt emot religiösa politiska och sociala rörelser och skulle glatt ta helt avstånd från Hizbollah om Israels ockupation och aggression upphörde. Men nu hör dom till de rörelser som den som står för frihet inte kan ta avstånd från.

Att kritisera Hizbollah är viktigt, i synerhet alla yttringar av antisemitism. Man kan inte förvänta att de lyckas hålla helt rent - det vore som att kräva av motståndsrörelserna under andra världskriget att de helt skulle vara fria från tyskhat - men man kan kritisera det jämt då det dyker upp. Hizbollah är som sagt ganska demokratiska men om det är ögontjäneri som upphör om de får makten vet varken Jag eller Elensky, det svaret finns helt enkelt inte än. Det är en rörelse som utvecklas som alla andra. Även vi är med i den utvecklingen. Står vi upp för friheten, stödjer motståndet ovillkorligt så vinner också vår kritik trovärdighet och har en changs att påverka utvecklingen.

Men allt detta är osynligt i Elenskys resonemang. Genom att inte hålla isär begrepp går olika nyanser i olika islamistiska rörelser förlorade. Historiska omständigheter som ockupationer och etniska rensningar passerar oförmärkt. Genom att spela på rädsla för islam kan stöd till en viktig motståndsrörelse förvandlas till något suspekt. Genom att spela på en i kulturen latent fördom kan hela folk framstå som onda, och ockupationer och etnisk rensning bagitaliseras. Det är rasism. En specifik form av rasism. Den form av rasism som är mest framträdande i väst idag. En rasism som är så djupt rotad att Elensky kan spela på den utan att se den. Den form av rasism som kalla islamofobi.

Intessant!

Andra bloggar om: islamofobi, hizbollah, rasism, frihet, motstånd, politik israel