Vi har rätt att leka vilda lekar med samtycke. Ishockey, rugby, kampsporter etc. Leken är ok bara om den leks med samtyckande, men den som ger sig in i leken får leken tåla. Lagen och praxis ger ett generöst utrymme för 'shit happens'. Tyvärr blir folk då och då invalidiserade till följd av idrottskador som ofta är en följd av samtyckt våld. Även då våldet bryter mot det överenskomna spelet är det ovanligt med rättsliga efterspel. Det händer i undantagsfall då våldet varit väldigt grovt och långt utanför det normala i leken.
Det är en bra sak. Alla tragiska skador till trots vore det ett tyranniskt förtryck att inte få leka som vi vill.
Sex är en lek som alla andra. Men där gäller andra regler. Samtycke förutsätts vara normen, vi har i stället en skyldighet att tydligt visa att vi *inte* samtycker. Genom att säga ifrån och göra motstånd. Det avviker från all annan lek, ingen kan kasta en boll efter oss och sedan springa och tackla ner oss utan att riskera att dömas för misshandel.... Ska vi spela rugby så får vi lov att komma överens om det före. En del spekulerar i att krav på samtycke skulle leda till att en absurd situation av godtycke där skriftligt avtal krävs för att vara trygg... men samtycke kan vara subtilt, att besvara en smekning med en smekning, att besvara en kyss, att hjälpa till och klä av varandra, att sära på benen... Det är svårt att se ett problem med samtycke som grund för sexuell lek likväl som det är grund för all annan lek.
Risken med dagens fokus på protester, våld och motstånd som kriterier för våldtäckt är dels att övergrepp kan ske utan att nån kan anses som skyldig, dels en risk för fördomsfullt förtryck av de som leker mer våldsamma sexlekar. Något som för en del handlar om sexuell läggning och är av avgörande betydelse för ett fullvärdigt liv.
Madeleine Leijonhufvud för just ett sådant skrämmande resonemang i SvD där hon hävdar att det behövs en speciell gräns för hur mycket våld man får samtycka till just i sexuella sammanhang. Resonemanget är underligt... Dels pekar det på en färsk dom, där tydligen inget grovt våld förekommit, dels jämför den med idrott - där grovt våld är vanligt. Resonemanget ger också sken av att hur mycket våld man kan samtycka till är särbehandlat för sex. Det är fel. Det som är särbehandlat är formen för samtycket - som antas finnas så länge det inte tydligt avvisats. Problemet med det aktuella fallet var inte heller grovheten i våldet. Det var att våldet och sex höll på länge utan att offret samtyckte. Domen friar för att motståndet och protesterna inte var tydliga nog för att 'gärningsmännen' ska ha uppfattat dem - så de kan inte sägas ha brytit mot samtycket med uppsåt.
En ändring av lagen till att fokusera på samtycke skulle inte lösa allt. I synnerhet inte i ett sådant här fall då samtycke till en början fanns. Har samtycke en gång getts krävs rimligen fortfarande ett tydligt tillbakadragande om man ändrar sig. Men det skulle i alla fall göra det rimligt att kräva att samtycket 'känns av' när man byter aktiviteter och i synnerhet karaktär på aktiviteterna. Men det som kanske främst måste till är något annat.
Aktsamhet
Det är inte orimligt att kräva att vi behandlar varandra med aktsamhet. Vid flera brott krävs inte uppsåt utan oaksamhet räcker. De flesta finner det rimligt att ju mer brutala lekar man leker - ju mer noga måste man vara med att säkerställa att alla samtycker till att delta. Det samma borde rimligen gälla sex.
Kanske man inte ska döma folk till våldtäckt för oaktsamhet, men det borde finnas någon brottsrubrisering då man av oaktsamhet har haft sex med någon som inte samtycker. Har det gett upphov till grov kränkning och oaksamheten också varit grov bör straffvärdet vara lika eller i närheten av straffvärdet för våldtäckt.
Oavsett om lagen bygger på samtycke eller som nu på protester och motstånd bör det skrivas in något om oaktsamhet i att kontrollera att samtycke föreligger. Det bör uttryckligen fastslås att mer aktsamhet krävs då situationen så kräver. Är aktiviteten extremare bör det ställas högre krav på aktsamhet. Är offret och/eller gärningsmännen berusade så kan det också ställas högre krav på aktsamhet, då de rimligen vet att berusning försämrar förmågan att både ge och tolka signaler. Man är ansvarig för sina handlingar även full, det bör dock även gälla 'offret'... några resonemang typ 'hon ville iofs men de borde förstått att hon egentligen inte skulle ha velat om hon var nykter' hör inte hemma i en rättsal. Det man samtycker till får man stå för likväl som man får stå för det man ställer till med - även om man är full eller hög.
Ingen omvänd bevisbörda
Vare sig en lag med fokus på samtycke eller en lag som tillåter oaktsamhet som domskäl får ha omvänd bevisbörda. Det måste vara upp till åklagarsidan att bevisa att en åtalad visat oaktsamhet i att kontrollera samtycke, eller har ignorerat bristen på samtycke med uppsåt.
Samtycke betyder också bara att en person har gett sitt tillstånd frivilligt. Frivilligt kan vara av lust, men även av bekvämlighet, som eftergift till tjat... alla orsaker som finns utom våld och hot. Samtycke behöver inte betyda att de gillar eller innerst inne vill det de samtyckt till. Lagen kan inte garantera folk bra sex, och den ska inte ens försöka. Bra sex får folk försöka fixa på egen hand. Lagen ska försöka garantera att vi inte utsätts för sex vi inte själv väljer att utsättas för.
SvD har fegat ur totalt!
SvD har valt att ta bort det här inlägget från sina twingly länkar. Sanslöst lågt i tak i gammelmedia!
Update: Nu har visst HANS KLETTE läst min blogg (skämt). För se om SvD är morskare med tvinglylänkar nu...
Intressant!
Andra bloggar om: våldtäckt, sex, bdsm, moralism, frihet, SvD, twingly, feminism.
