2008-11-06

Rösta Pirat för frihet & demokrati!

Jag var en av de 34 918 som röstade på Piratpartiet 2006!

Inte partist

Jag är inte med i piratpartiet. Om jag skulle varit tvungen att rösta för aliansens a-kasseslakt och sjukvårdsrasism, om jag skulle bli tvungen att rösta för skärpt horhat som lär följa som posten på Asks beställningsutredning så skulle jag få Federlyångest i kubik - Fast på riktigt.

Jag tror mer på att jobba utanför parlamentet, genom att bilda opinion och framför allt genom konkret motstånd som förskjuter maktbalansen i samhället. På internet, på gator, på arbetsplattser.

Värt att rösta

Även om man ser den viktigaste politiska arenan utanför riksdagen så kan det vara värt att rösta. Demokratin är värd att försvara - en ren diktatur är mycket värre. Att rösta på det mindre dåliga alternativet är värdefullt. I synnerhet i tider då demokratin är hotad. Där är vi idag - Övervakningen drivs så långt att demokratin i grunden är hotad, det tummas på rättsäkerheten. Kapitalstarka särintressen får allt starkare inflytande och nu även polisiära befogenheter. Det är, trotts en tydlig polarisering i retorik, bara nyansskillnader mellan blocken - Vi vet var Bodström står!

Bara Piratpartiet

Det är bara Piratpartiet som har en rak och tydlig linje vad gäller de grundläggande demokratifrågorna - Integritet, kommunikationsfrihet, medelarskydd, budbärarimunitet, rättsäkerhet. De är också ensam om att ha en gedigen förståelse för informationsamhället - dess möjligheter och förutsättningar. De behövs både i EU och riksdagen för att bekämpa de angrepp som kommer både från kapitalstark lobby och politiker som glömt demokratins grundförutsättningar.

Demokratiproblemet är större

1949 avkriminaliserades homosexualitet i Sverige. Fördomarna mot homosexuella höll då forfarande ett massivt grepp om samhället och säkert även politikerna. Men de demokratiska idéerna var levande. En förståelse för att folket skulle styra politiken, politiken skulle inte styra folket utan bara sköta gemensamma angelägenheter på folkets uppdrag. Man förstod att folkets frihet var en förutsättning för demokratins långsiktiga överlevnad - Vissa saker ska staten bara inte bestämma. Både socialister (nja, de finns inte längre i riksdagen) och liberaler av i dag har tappat den förståelsen. Man ser sig som åsiktsmaskiner som om man är vald får bestäma hur man vill om vad som helst. De har alla blivit konservativa men på ett godtyckligt vis istället för traditionsbundet.

Detta ligger utom Piratpartiets program, men (pp) är en rörelse med levande demokratidiskussion och vårat största hopp om att snabbt föra upp demokrati och frihetsfrågor i samhället.

Fåfråge parti

Piratpartiet driver några få frågor. Man lämnar övrigt öppet till eventuella samarbetspartners. Man tänker välja samarbetspartner efter vilket stöd man får för de egna frågorna. Det är naturligtvis lite jobbigt. Alla partier gör lika men utan att deklarera vilka frågor som är viktigast - däremot har man ett hum om vilka de tänker samarbeta med. Det här är både en svaghet och styrka med (pp). Det som avgör är att man valt ut de absolut viktigaste frågorna, har rätt i dessa i en tid då de är avgörande för demokratins framtid. Detta är slaget vi måste vinna nu - den övriga kampen kan vänta. Eller vänta föresten - den kan och ska naturligtvis föras vidare ute i samhället - Den viktigaste politiska arenan.

Rösta på Piratpartiet

Det finns inte mycket alternativ. De enda partier som någorlunda trovärdigt tagit till sig av frågorna är (mp) och (v), men de är allierade med Bodström(s) parti. Rösta på (pp)! Om du inte tycker dig kunna finns bara två till acceptabla, men avsevärt osäkrare, alternativ.

En dag försent men kanske Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .


För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!

2008-11-05

Vad upphovsrättsdebatten borde handla om!

Upphovsrättsdebatten borde handla om vilka problem som dagens lagar skapar, hur de kan anpassas till dagens teknik och kommunikationssätt, hur vi kan skapa utrymme för nyskapande samt hur det kan göras på ett ballanserat sätt.

Ideell upphovsrätt och kopieringsrätt

Det finns två tämligen oberoende sidor av upphovsrätten:
- Den ideella upphovsrätten. Ära den som äras bör. Nedan kallad upphovsrätt.
- Ensamrätten på att kopiera och framföra verk kommersiellt. Nedan kallat kopieringsrätten. Som vi kommer att se nedan stämmer de flesta problem från att denna rättighet förväxt sig in på det privata området.

Andras verk i eget skapande

Ungar idag börjar tidigt med att skapa egna sidor på webbsamhällen. Men leker rollspel tillsamans och skriver sagor. Man har husdjur. I processen använder de bilder. De redigerar och klipper ihop bilder och utvecklar häpnadsväckande skicklighet i photoshop eller gimp. Bilderna föreställer deras husdjur, rollfigurer och sagofigurer och deras äventyr. De återanvänder friskt bilder de hittar på nätet. Det är vår tids dockskåp, barkbåtar och kottdjur.

De spelar också in film då de tillsammans dansar och mimar till favoritlåten - de utvecklar även färdigheter i videoredigering. De delar naturligtvis sina verk med varandra.

Senare filmar de sina trick på snowborden, cykeln, sina framsteg i gitarrspel eller flöjtspel. Allt delas med vänner och hela världen

Allt detta är i en gråzon. En video där två 11 åringar spelar smoke on the water på blockflöjt - är det rimligt att ha det straffbart? En video där tre 7 åringar mimar och dansar till senaste Fame-hitten? Att greenday spelas som bakgrundsmusik i en video där fyra 14-åringar visar sina bästa snowbordstrick? Även vuxna lånar friskt illustrationer till sina bloggar med mera. Ofta är det svårt och hitta upphovsrättshavaren och alla tänker det drunknar i mängden.

Vi lever i ett brutalt överskott på information och att bryta igenom det är en stor utmaning. Att bli använd och kreddad i andras verk är något många ser som positivt. Det är en väg att bryta igenom, ett sätt att få folk intresserad av vad man gör. Samtidigt leder det brutala överskottet till att den eventuella skadan som någon lider av att deras verk används är ganska liten.

Var är det lämpligt att lägga ribban? Hur stor skada gör egentligen dessa tilltag. Är det rimligt att kopieringsrätten ska gälla här, att tillstånd måste fås och avgifter betalas? Eller räcker det med upphovsrätten - att ursprunsskaparen måste nämnas om det påpekas? Behövs det sanktioner för det eller kan det funka med god sed och social påtryckning? Ska det vara ett krav att nämna ursprungliga upphovsmän - I så fall blir 'övergivet' material obrukbart. Är det rimligt eller måste upphovsman bara anges om den är lätt att finna, eller bara om krav framförts?

Här måste vi även väga in vad som är tekniskt möjligt och rimligt att försöka upprätthålla. Rimligen bör även internetsed vägas in - det är det allmänna rättsmedvetandet på området. Av hävd är upphovsrätt närmast heligt på nätet, medan kopieringsrätten ignoreras helt utanför kommersiella sammanhang. Istället betonas informationsfriheten - rätten att ha, skaffa och sprida vilken information man vill.

Kopieringsrätten gällde ursprungligen bara kommersiell kopiering. Det är ganska nytt att den ska utökas till privat kopiering. På allvar först med lagändringen 2005 - det förefaller vara ett klart misstag på tvärs med hur samhället utvecklas.

Var går gränsen för kommersiell kopiering?

Om nu kopieringsrätten ska undantas från privat kopiering så skulle det behöva diskuteras var gränsen går för kommersiell kopiering. Blir en blogg kommersiell om den har annonser? Ska det finnas en viss gräns för inkomster? Om det finns en donationsknapp hur blir det då? Hur är det med en idiell förenings hemsida som tar avgifter av sina medlemmar? Hur är det med webbsammhällen där webbsamhället har reklam men inte användarens sida?

Upplukringar även gällande kommersiell kopiering

Sampling är vanligt inslag i samtidskulturen. Är dagens regler för stränga och hämmar kulturutvecklingen? Det är en av de saker som borde diskuteras.

Men rätten att få betalt då?

Normalt har man ingen rätt att få betalt. Bygger jag en bänk och ställer ut på gården i bostadsområdet har jag ingen rätt att få betalt. Även om folk sitter i den har jag inte rätt att få betalt. Vill jag ha betalt får jag hitta nån som vill betala. Grannarna, fastighetsbolaget, kommunen... vem är inte viktigt men jag måste hitta *nån* som *vill* betala.

Rätten att få betalt för skapande bygger inte på en generell rätt att få betalt för arbete. Det bygger på att andra kan tjäna pengar på ditt arbete och att det med tryckpressens tillkomst blev så stora pengar att det ansågs rimligt att verkens skapare skulle ha en del av kakan. Det är tveklöst rimligt och rätt. Men perioden då kopiering var en dyr konst som krävde stora investeringar är förbi. Det ändrar villkåren för kommersiell kopiering. Man har ingen brist, ingen trång sektor och kan därför inte basera affärsmodeller på kontroll. Affärsmodellen måste baseras på bekvämlighet, mervärde och legetimitet. Kanske leder det till mindre omsättning i kopieringsindustrin, kanske inte. Det kan bara framtiden utvisa. Det är fullt rimligt att kopieringsrätten fortsatt gäller för kommersiell kopiering. Men det finns ingen vett i att försöka bevara en historisk trång sektor genom att utöka kopieringsrätten till att gälla även privat kopiering. Om det skulle vara så att kommersiell kopiering skulle helt försvinna så försvinner därmed hela den moraliska grunden för kopieringsrätten. Det finns ingen magisk rätt att få betalt bara för att man skapar information med sitt arbete!

Internets fundament och utvecklingskraft

Internets enorma skaparkraft och växtkraft kommer från några enkla fundament. Att det är öppet och utbyggbart i varje punkt i varje ledd. Det går att skapa nya tjänster, det går att bygga vidare nätet från varje punkt i nätet - och ingen behöver frågas om lov (även om en del ISP:er försöker kväva oss i avtal). Alla kopierar alla andras information utan att fråga eller ens veta vad det är. Budbärarimunitet är fundamental här. Ingen kan hållas ansvarig för vad som passerar deras nod i nätet - då rasar allt. Detta gäller även privatabonenter, de kan ha ett trådlöst nätverk öppet för hela granskapet (medvetet eller omedvetet). De kan köra diverse tjänster som tex hämtar torrent filer från olika källor och automatiskt laddar ner dom. Källorna kan vara sökningar på internet, bloggfeed, ett webbsamhälle som ger rekomendationer i personliga feed baserade på vad andra som ofta gillar samma saker som en själv har gillat som jag inte sett.

Att de laddas ner i förväg är bra för alla - fler som laddar ner gör nerladningen snabbare och stabilare - saker är färdiga att ses när användaren har tid. Sådana bekväma sätt att genom sociala nätverk sprida information till de som är intresserade är nödvändiga för att kulturskapare ska nå ut med sina skapelser och nå igenom överskottet. Det är troligen även nödvändigt för att göra många nya affärsideer bärkraftiga.

IPRED-lagen slår undan fötterna

Här brister den föreslagna IPRED-lagen totalt. Blott genom att ställa IP-nummer till svars för vad som passerar dom. Det upphäver budbärarimmuniteten och slår undan möjligheten att bygga vidare i punkten - både med tjänster och nät. Skadan av det kan inte nog betonas - vem vågar delta i sociala nät om de kan ställas till svar för allt som automatiskt och anonymt rekommenderas? Saker som man kanske ändå kastat och aldrig tittat på. Det hämmar möjligheten att skapa ny tjänster och affärsideer enormt.

Därtill lägger det ett orimligt tekniskt ansvar på användarna. Samtliga trådlösa kryptotekniker är knäckta. Man blir tvungen att sätta upp ett eget kryptonät mellan sin trådlösa router och internet. Hur många kan det? Helt oaktat skadan i sig med att öppna nät försvinner och med det möjligheten att bygga p2p trådlösa nät på gemenskaphetsbasis.

Det förbjuder helt enkelt hjälpsamhet, nyskapande och kräver IT-säkerhetskompetens på höjdarnivå.

Rättsröta i ipredlagen

Som visas ovan är det mycket komplicerat att utreda vem som står bakom en kopiering. Antipiraterna kommer säkert att nöja sig med första bästa IP-nummer de fångar. Domstolen ska sedan bedömma det rimliga i misstankarna utan tillgång till en opartisk utredning eller någon representant från motparten. Det lär bli en ren formsak. När antipiraterna sedan har en person så är denna i en knepig sitts att de måste bevisa sin troliga oskuld i ett civilmål. Ett civilmål där de måste betala motpartens rättegångskostnader vid förlust. Det är inte kul då motparten har råd med hur många advokater som helst. Situationen är utpressning när en, kanske helt teknikokunning, privatperson ställs mot en storindustri som själv skapat allt utredningsmaterial. Till råga på det så får industrin rätt att kräva skadestånd utan att visa på att de tagit motsvarande skada!

Denna skräckregim kommer att drabba många. Det behöver vi inte spekulera om - vi kan se på de länder som gått före med liknande lagar. Vi kan också se att fildelningen inte minskar.

1900-talet kommer inte åter

Allt detta - Skapa en artificiell trång sektor, slå undan fötterna för internets utveckling, en total rättsosäkerhet är alltså till ingen nytta. Fildelningen kommer inte att försvinna - 1900-talet kommer inte tillbaks.

De grundläggande tekniska och ekonomiska förutsättningarna har ändrats. Kopiering har ingen kostnad längre. Det är inte internet som ändrat det. Det är digitaltekniken i sig. All digital kommunikation är till sin natur kopiering - kopiering med perfekta kopior!

Vi borde diskutera hur upphovsrätten kan bevaras och anpassa till nya tider och ny teknik, inte hur vi kan tvinga oss tillbaks till 1900-talet genom att utöka kopieringrätten i blindo, anfalla tekniker, tjänster, verktyg och framtida utvecklingsmöjligheter. Vi borde diskutera hur vi skapar nya affärsmodeller och kommunikationsätt - inte hur vi ska bevara gamla affärsmodeller genom att bekämpa allt nytt.

Lagen skadar upphovsrättsindustrin

Genom att jamsa med istället för att sätta ner foten riskerar regeringen få industrin att leva kvar i illusionen att 1900-talet kommer åter. Det är allvarligt, man har redan slösat bort 10 år - Det är inte säkert man överlever 10 till utan anpassning.

Om försöken att gå tillbaks till 1900-talet kommer att misslyckas är inte frågan - för det kommer att misslyckas. Ingen regim någonstans har i längden kunnat uppräthålla privilegier som både saknar matriell och moralisk grund och skadar övriga samhället stort.

Frågan är bara hur många ägg som ska krossas längs vägen.

Klokt om ipred: Rick, Affärsvärlden (även om bredbandskatt är problematiskt), Rick igen. Uppdate: Kjell Häglund i FilmNyheterna, Felten gör också skillnad på upphovsrätt och kopieringsrätt.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .


För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!

2008-11-02

Rättegång inleds mot 26 strejkvakter

Imorgon, måndagen den 3 november inleds rättegången mot 26 av fackföreningen SAC syndikalisternas strejkvakter i Malmö tingsrätt. En ovanlig rättegång där en grupp av fackföreningens medlemmar blivit åtalade för att ha påståtts stört den allmänna ordningen och hindrat kunder och anställda från att komma in på sushirestaurangen Izakaya Koi på lilla torg i Malmö. Fackföreningen menar dock att ingen av blockadvakterna förhindrat kunder eller anställda från att gå in och ut ur restaurangen utan uppmanat kunder och anställda att lämna arbetsplatsen för att den låg i facklig blockad.

- Det är klart att en fackförening har rätt att ha blockadvakter utanför en restaurang om restaurangen ligger i facklig blockad. Det är liksom själva meningen att en fackförening skall uppmana kunder och anställda att bojkotta restaurangen, knappast en störning av den allmänna ordningen. Hur skulle det se ut om alla arbetsgivare helt plötsligt kunde skicka polisen på en fackförenings medlemmar varje gång man krävde rimliga villkor för arbetsplatsens arbetstagare? Hotell och restaurangbranschen är en tuff bransch för arbetstagare med många oseriösa och kriminella arbetsgivare. I den branschen måste det finnas starka fackföreningar som tar strid för sina medlemmar, säger Liv Marend som är ombud för Malmö LS av SAC syndikalisterna.

Bakgrund till arbetsplatskonflikten:

Fackföreningen Malmös Hotell- och Restaurangsyndikat av SAC-syndikalisterna inledde i november 2006 stridsåtgärder mot sushirestaurangen Izakaya Koi på Lilla Torg i Malmö. Syndikatet låg i konflikt med restaurangen sedan en av cheferna, tillika delägare, brutalt misshandlat en anställd medlem. Ledningen för Izakaya Koi vägrade ta ansvar för övergreppet och restaurangen försattes i blockad tills detta skulle ske och kollektivavtal hade tecknats.

Den 1 december stod strejkvakter utanför restaurangen och uppmanade kunder att välja en annan restaurang för att sätta press på ledningen för Izakaya Koi. Stridsåtgärden var varslad enligt gällande lag. Polis kom till platsen och gjorde ett brutalt ingripande mot den fackliga stridsåtgärden som senare även resulterade i åtal mot 26 av de strejkvakter som uppmanade kunder och anställda att lämna restaurangen.

Chefen dömdes den 28/4 2008 för misshandel av en annan person (målsnr: B 1505-08 50/99).

Fakta om fackliga rättigheter:

Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder skyddas i en särskild paragraf i grundlagens 2 kap 17 § om inte annat följer av lag eller avtal. Fackliga stridsåtgärder vidtas mot arbetsgivare för att förmå arbetsgivaren att teckna överenskommelse med fackföreningen för att tillskansa arbetsplatsens eller sina egna medlemmar bättre arbetsvillkor, förhållanden och lönenivåer.

Enligt rikspolisstyrelsens egna riktlinjer i arbetsplatskonflikter är stor återhållsamhet motiverad och direkta ingripanden i fackliga stridsåtgärder skall inte ske utan att det betingas av ett väsentligt ordnings eller säkerhetsintresse (Se JK, DNr 1505-80-21, 2551-80-21, beslut 1981-04-27).

Fakta om branschen:

Hotell- och restaurangbranschen är en bransch med mycket organiserad brottslighet, ekonomisk brottslighet och oseriösa arbetsgivare. Branschen präglas av låg facklig organisationsgrad, osäkra anställningar, låga lönenivåer och tuff arbetsmiljö.

Mer information om polisingripanden i SACs fackliga blockader:

Polis har bland annat ingripit i SAC syndikalisternas fackliga blockader gentemot nedan angivna arbetsgivare inom Hotell och restaurangbranschen. Polis har enbart förhållit sig neutrala till SACs konflikt med McDonalds och i övriga fall agerat efter arbetsgivarens uppmaningar.

- Restaurang Fridays: SvD, SVT.

- Restaurang Josefine: Arbetaren, Arbetaren2, Fria.

- Restaurang lilla Karachi: Arbetaren.

- Restaurang Berns: Arbetaren, Arbetaren2.

- McDonalds: Östran.

SAC:s pressmedelande rakt av, se mer på Malmö26.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .


För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!

2008-10-31

IPRED: Vilseledda politiker och producenter skämer ut sig!

SVT Debat har behandlat antipiratlagen. Det är skrämmande att se hur dålig koll kramarna av lagen har.

1000-2000 uppladdare!

Sverige har ca 1 400 000 2 200 000+ som fildelar och de blir stadigt fler. Nästan alla idag använder bittorrent, då byter man småbitar av filer med varandra - i princip får man ladda ner lika mycket som man laddar upp. Det är det som gör protokollet så robust, det går dåligt att snylta - Man måste göra rätt för sig. Ändå säger Johan Pehrson (fp - som ska vara regeringens 'expert') att man inte ska jaga de som laddar ner, bara de ca 1000 - 2000 som laddar upp! Hallå - alla är med och laddar upp! Alla blir jagade, det är bara slumpen som avgör vilka som får ett utpressarbrev. Totalt vilseledande uppgifter.

att lära av tidigare erfarenhet

Man hävdar att många länder redan infört samma sak - Ja, utvärdera dom erfarenheterna då! Fildelningen har inte minskat i dessa länder - men man har haft stora problem med missbruk av lagstiftningen - där skurkar sänt ut utpressningsbrev i stort sätt godtyckligt med stora tragedier till följd inklusive självmord. Det finns inget försvar för att kopiera samma misstag!

Producenter som ser snikna ut

Filmproducent Joakim Hansson sänkte sig till att kalla fildelning stöld. Den graden av dumhet kunde man tro var passerad men Pehrson höll glatt med (!). Hansson medgav att folk såg film på bio och köpte DVDr... Men var så sniken att han även vill ha betalt av de som själv letar på och skaffar filmen via fildelning. De som lägger en massa pengar på hans och andras filmer ska bara få se det de betalar för - om de bara har råd med två filmer i månaden så ska de inte få se 8 till. Varför? Varför vara så negativ till gratis reklam? Några av fildelarba gillar säkert filmen så mycket att de köper den, några kommer att se Hanssons nästa film på bio. Andra gillar den inte, eller har inte råd - men varför vara så missundsam, de pratar kanske gott om filmen - för eller senare ger det utdelning om Hansson gör bra film.

Resonemanget att alla som ser en film via fildelning annars skulle ha köpt den är bara idiotiskt. Folk köper de de tycker om i mån de har råd, naturligtvis vill de se mer, och naturligtvis ska de ha rätt till det - Det skadar ingen. Det är som om varje kilo kantareller någon plockar själv skulle vara stöld från torghandlaren som inte får sälja sina kantareller. Alla fattar att de som gillar kantareller är de som mest både plockar och köper kantareller. Naturligtvis är det samma sak med musik, film mm.

Anna Croneman som också är producent gnäller till och med på att en tv-serie hon producerat finns på tpb. Där kan det ju bara vara till fördel. Ju större popularitet hon kan påvisa ju mer måste det gå att få TV-bolag att betala. Det är väl ändå yrkesskicklighet, konstnärlighet och popularitet som de säljer, producenterna?

Att det är jobbigare när man är beroende av DVD-försäljning är naturligt. Ömtåliga plastbitar är ett ganska otympligt sätt att hantera film och det blir säkert färre och färre som köper det. Hansson försvarade bristen på andra försök att sälja med att nätet inte mäktar med streaming i professionell kvalitet. Det är snarare en möjlighet, genom sammarbete med operatörerna och cachingutrustning i de lokala näten kan man erbjuda en 'premium' tjänst som inte övriga nätet kan. Sen finns även möjligheten att sälja nerladdning, varför inte via bittorrent?

Litar man inte på fansens goda vilja så krydda med lite extra. Tillgång till info om filmen och produktionen - alla skådisar, stuntmän, filmarbetare, snygga trick etc. Ge fans en möjlighet att ge feedback, omdöme. Skapa topplistor på korsen och tvärsen - om folk kommenterat filmen de sett, visa de senaste komentarerna i topplistan. Ge möjlighet att filtrera kommentarer geografiskt och efter ålder etc. Skapa en 'community' känsla, spela på folks behov av att dela med sig av vad de gillar, att rekomendera det de gillar, att visa upp vad de gillar och sin 'identitet'. Sätt folk i kontakt med andra med liknande smak, rekomendera filmer som andra med liknande smak sett och gillat. Låt till och med folk som sett filmen via fildelning (eller tidigare på bio) delta mot en lägre avgift. Det finns en oändlig mängd möjligheter!

Sparka monopolindustrin

Nu är detta inget för Hansson och Croneman, de ska göra film. Men kanske de ska överväga att sparka en del sammarbetspartners snarare än att sparka på fansen. Kanske ska de sätta sig in i ett problem innan de går ut offentligt som megafon för obsoleta industrier och sparkar på sina egna fans, och därigenom i förlägningen på sig själv.

Fildelning har förekommit i tio år, utan att man kunnat påvisa att den gör skada. I alla dessa år har industrin försummat möjligheten att skapa nya affärsmetoder. Det är outgrundligt klantigt! Istället har man sparkat på, angripit och skadat fansen - en total galenskap i en tid då fansen välvilja är en viktig faktor för att få betalt.

Politikers ansvar

Att politiker är okunniga om internet är inte mycket att orda om. Det är ett inbyggt problem med centralism som demokratisk centralism inte är ett undantag från. Människor kan inte förstå allt och sätta sig in i allt så de är inte heller lämpade att bestämma allt. Det är detta enkla faktum som gör lobbing till en så framgångsrik industri.

Därför bör politiker försöka bestämma så lite som möjligt, och försöka sätta sig in i det lilla man ska bestämma så gott det går. I det här fallet har man bara lyssnat på ett särintresse och det går inte att förklara bort med teknisk okunnighet - Det är politisk inkompetens och det är ett område som politiker bör kunna! Om politikerna har den minsta självbevarelsedrift bör man skärpa sig. Fler och fler ser att politikerna står med byxorna ner, och de ser vilka som står bakom med vaselin i näven - Det vinner man ingen opinion på!

Vad bör göras då?

Det allra viktigaste är att politikerna gör klart att kopieringsmonopolet bara omfattar kommersiell kopiering. Det finns utrymme för undantag för privat kopiering i EU direktiven så det är bara att göra.

Industring behöver det beskedet starkt och tydligt för att ge upp försöken med att bevara gamla föråldrade strukturer genom hutlösa lagstiftningskrav som ändå inte kommer att hjälpa. De behöver det för att böja omstrukturera sig, anpassa licensavtal etc till de nya aktörer som dyker upp, för att anpassa sig till den verklighet vi idag lever i.

Den verkligheten kommer att ge oss mer kultur, om den ger oss fler eller färre professionella kulturarbetare kan nog ingen sia om - men ju längre vi skjuter på omvandlingen, ju mer bisarra lagar som tillåts bromsa utvecklingen, ju svårare blir omställningen som ände måste komma.

Politiker, sluta gå med röd flagga framför histioriens tåg

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , .


För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!

The End of Free Communications

Joy, Peace, Love and Understanding!

Det är min föreläsning! Inspererad av att Oscar berättar att han föreläst om "The End of Free Communications", men jag tror inte han tolkar den tvetydiga rubriken på samma sätt :-)

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .


För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!

2008-10-29

Nej Mark, det går inte!

Mark Klamberg ställde för ett tag sedan en intressant fråga: Går det att kombinera skydd för upphovsrätten utan att upphovsrättsindustrin ges liknande befogenheter som polisen med en arsenal av drakoniska sanktioner och skadestånd?

Svaret är Ja, det går! Men om frågan ska tolkas: Går det att kombinera skydd för kopieringsmonopolet utan att informationsmonopolsindustrin ges liknande befogenheter som polisen med en arsenal av drakoniska sanktioner och skadestånd?

Så är svaret är nej, det går inte!

Kommunikation är kopiering

Digital kommunikation är kopiering, när vi läser en hemsida hämtar vi den inte, vi kopierar den - Den ligger fortfarande kvar på webservern fast den också visas på vår skärm. Den kopieras i varje nod i nätet. Normalt slängs varje nods kopia bort när nästa nod bekräftar att de motagit kopian, men det är mindre viktigt. Det viktiga är att Kommunikation är kopiering så vi kan inte inskränka rätten att kopiera utan att inskränka rätten att kommunicera, vi kan inte kontrollera kopiering utan kontrollera kommunikation, vi kan inte övervaka kopiering utan att övervaka kommunikation.

För att stoppa kopiering måste vi antingen avskaffa alla fundament för ett fritt och demokratiskt samhälle eller avskaffa den digitala tekniken.

Rovdjurslagen

Den föreslagna överimplementationen av IPRED1 (Internet Preditator 1) direktivet är helt hutlöst som många visat, det urholkar rättsäkerheten, skapar en privatpolis med extremt kränkande spaningsrättigheter och ett legalt utpressningsprivilegium. men det räcker ändå inte till. Den lagen kommer att skapa tragedier, den kommer att hämma utvecklingen av nätet och nya kulturyttringar och affärsmodeller. Men kopieringen kommer det inte att stoppa. Det krävs långt värre och mer drastiska åtgärder för det. Den kanske går mer under jorden, det kanske kommer nya säkrare verktyg men det blir inget slut.

Det finns ingen rättighetskonflikt

Att kommunicera fritt är en rättighet. Att skapa och uttrycka sig är en rättighet. Men ett monopol på kommersiellt bruk av det man skapat är ett privilegium - ingen rättighet. Att det privilegiummet utsträckts till mer än kommersiellt bruk är inte och har aldrig varit rätt. Det är en följd av den maktelit monoplet skapat och att det varit möjligt att uppräthålla. Nu är det omöjligt att upprätthålla.

Monopolet kan uppräthållas för fysiska produkter (som piratklockor etc som IPRED1 från början var tänkt att handla om) och kanske kommersiell digital distribution (det är inte säkert att det är möjligt - det får framtiden utvisa). Men för privat ickekommersiell kopiering är det helt enkelt omöjligt att uppräthålla.

De materiella förutsättningarna har i grunden ändrats. Den historiska period då masskopiering var möjlig men krävde dyr utrustning som var basen för en ologokrati och en möjlighet till kontroll är förbi. Idag är kopior en del i vår tekniks och kommunikations grundfunktion och finns i ett oändligt överföd - De har inte längre något som helst ekonomiskt värde! Det är inget mindre än idioti att inte anpassa sig till det.

Skäms inte för att fildela!

Att monopolet på kopiering sträckts utöver kommersiell kopiering och framförande har som sagt aldrig varit rätt. Att kopiera något tar inte ifrån något nått och det skadar inte heller samhället. Om folk inte vill dela med sig av vad de skapar så för de hålla det för sig själv. Släpper dom det sig ifrån sig kan de inte förvänta sig att omvärlden ska ge upp sin rätt att kommunicera för att de ska få privilegiet att kontrollera hur deras skapelse används. Kopiera på, vad ni vill!

Detta hotar inte upphovsrätten

Rätten att erkännas som skapare till det man skapat är en annan sak. Att ta åt sig äran för det någon annan skapat är att skada dom. Upphovsrätt är inget som nätet hotar utan snarare stärker. Upphovsrätt och kopieringsmonopolet är två tämligen olika saker. Att de bakats ihop i jurudik och lobbing beror på att upphovsrätt naturligtvis är lättare att 'sälja in' än ett monopol.

Den här lagen och frågan har jag skrivit om förr:
- Historiematerialistiskt perspektiv (ett år gammal).
- 1900-talsskallarnas terrorregim över internet (mars) - Om den här lagen.
- Hur tänker 1900-talsskallarna? (mars).

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .


För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!

2008-09-21

RockBitch - Fist Fucker

PornBay av alla ställen hittade jag en riktig rock-klassiker, RockBitch - Fist Fucker. Ett liveframträdande med live fistfuck. Ladda ner och se!

Showen är också kryddad med lite lätt BDSM, vilket inte gör det sämre!

Det är intressant på många sätt. OK musik, sexpositivt budskap, en kulturyttring som är censurerad i Sverige idag, en bit kulturhistoria. Girl power när den är som bäst!

Våra egna Leather Nun gjorde skandal med låten FFA, och då ände bara sjöng dom om det - de gjorde det inte på scen! Sexskräckens grepp över samhället är väl värd att reflektera över!

Men framför allt, njut av lite het liveshow och rock'n roll!

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .


För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!

2008-09-19

FRA-debatt i Sandviken!

Då har man för första gången besökt "sosserian" i Sandviken. Överaskande anordnade (s) en debatt om FRA, man får tacka!

Riv upp, gör om, gör rätt representerades av Mark Klamberg och det var inte många frågetecken där, så inte heller mycket för mig att kommentera. Den här bloggposten kommer mest att röra opponenten.

Kör på med FRA-lagen representerades av Göran Pettersson (m).

Betongblocket

Först inledde båda debattörer ca 10 min var. Pettersson vände sig till arrangörerna (s) och sa sig vara överaskad över (s) inställning. Han har alltid sett (s) och (m) som de två betongpartierna i svensk politik. Där är jag överens med Pettersson och skulle nästan kalla det ett demokratiskt problem, vi har två block att välja på och båda domineras av varsin halva av samma betongblock. Vidare var Pettersson överaskad att just Bodström av alla sossar var motståndare.

Det har spekulerats i om Bodström bara tyckte det var för nära valet, eller för mycket integritetskränkande att ta på en gång ihop med utvidgningarna av 'vanlig' avlyssning. Men det är inte heller otänkbart att FRA-lagen helt enkelt är för mycket tom för Bodström. FRA-lagen inför något som är helt väsenskilt från vad som tidigare existerat, något inte Pettersson ser och jag tror jag förstår varför.

Det väldigt, väldigt kortsiktiga perspektivet

Pettersson beskrev Klambergs perspektiv som teoretiskt och sitt eget som verkligheten, Klamberg protesterade naturligtvis mot det men det intressanta är att Pettersson verkligen menar det. Utifrån egna erfarenheter av FRA som officer och antagligen förtroliga kontakter tycker han sig ha en klar bild av som omedelbart kommer att ske, det ser han som verkligheten och det är utifrån detta han bildar sig sin uppfattning.

Det har tidigare talats om två perspektiv men nu kommer ett tredje:

  1. Syftet: Ett perspektiv som de flesta JA-sägare kör. Där man koncentrerar sig på lagreglernas uttalade syfte. Det Copyriot kallar det idealistiska perspektivet.
  2. Konsekvens: Ett perspektiv som de flesta NEJ-sägare kör. Där man koncentrerar sig på vad lagen skapar för praktiska möjligheter och vad det leder till i risker och rubbad maktbalans mellan stat och folk. Det Copyriot kallar det materiella perspektivet.
  3. Nu tillkommer alltså ett perspektiv som utgår från vad som förväntas omedelbart ske, en variant på det idealistiska perspektivet skruvat ett varv till. Ett perspektiv Pettersson vill kalla verkligheten, men som rimligare kallas det väldigt, väldigt kortsiktiga perspektivet.

Pettersson försöker underbygga sitt perspektiv med att förklara vad som kommer att ske, men sakens hemliga natur gör beskrivningen aningen oklar. Pettersson visar i alla fall bilder på samverkanspunkterna där en massa kopier på kabeltrafik från olika optiska kablar går in på ena sidan. På andra sidan, den hemliga sidan, går färre ut. Enligt Petterssons väljer FRA ut vilka trådar man ska lyssna på, resten struntar man helt i. Det utgör ett första urval där merparten av kommunikationen faller bort. Pettersson medger dock att FRA har tillgång till allt och själv väljer vilka kablar man lyssnar på och operatören vet inte ens vilka man lyssnar på.

Pettersson bild av trafikdata är information om i vilka kablar vilken trafik går. Fritt tolkat, i vilka kablar kommer och går transittrafik mellan Ryssland och Ecuador. Pettersson medger att man måste lyssna lite överalt då och då för att samla på sig den trafikdatan.

På den del man lyssnar på används de omtalade 'sökbegreppen' som automatisk sorterar ut en bråkdel som sedan analyseras och resulterar i en rapport.

Jag tvivlar lite på att Pettersson har rätt uppfattning men även om så är fallet så är det ingen hållbar grund för att ta ställning till den här lagen. Man måste titta på lagens konsekvenser, på vad den öppnar för möjligheter.

Tveklöst kommer FRA att ha tillgång till att underhålla och uppgradera den hemliga sidan av samverkanspunkterna. De kan lätt uppgradera till utrustning som kan analysera på IP-nivå, som kan sammanställa och lagra riktig trafikdata (info om vem som kommunicerar med vem och när) lokalt för senare samordnad sökning. Som kan grovutvälja trafik på godtyckliga kriterier från alla anslutningar och sända det vidare till FRA. Jag tror det kommer att vara så från början, men i annat fall kommer det att bli så i framtiden, och vi pratar år, inte decennier. Teknikutveckling är dessutom en av FRAs viktigaste uppdrag och ger undantag från många regleringar - knappast betryggande.

Lagförslaget reglerar också bara avlyssning av kommunikationens innehåll, trafikdata är fortfarande helt oreglerat. Det är tekniskt möjligt att spara omfattande trafikdata under lång tid och det är något man troligt kommer att göra. Så långt verkade Klamberg hålla med, men han ville inte köpa åsiktsregistrering. Men att spara trafikdata är åsiktsregistrering. Man kanske inte har för avsikt att ställa frågorna i sin databas - men man har datat där för att ge svaren och det är en registrering!

För att inte gräva ner sig i detaljer. Pettersson har troligen en än mer detaljerad bild av vad 'FRA gör'. Mitt råd är att Pettersson tar några rejäla kliv bakåt och vidgar perspektivet. Vad gör lagen? Vad kommer och riskerar det att leda till på sikt? Hur rubbar det maktförhållandet mellan stat och folk? Som jämförelsefråga: Varför har vi valhemlighet? Eller för att omformulera frågan mer relevant: Vilken nytta gör valhemligheten om vi inte vågar bilda opinion eller ens ta del av opinionsbildning?

Det lagen gör är att lämna all kommunikation till en hemlig statlig myndighet. Närmast en heltäckande bild vad all vi gör, var vi är, vilka vi träffar, vilka vi pratar med, vad vi säger, vad vi läser, vad vi lyssnar på, vad vi tittar på, vad vi handlar, vad vi skriver etc. Det är det Pettersson ska ta ställning till - inte vad den myndigheten har för avsikt att göra med det just nu!

Släpp tunnelseendet och kom in i matchen!

Den onda, den gode och staten

Pettersson tycker också att det är konstigt att vi oroar oss så för att en hemlig statlig myndighet som är till för att skydda oss ska få del av informationen när operatörer, hotmail, google etc redan har den, och säkert en massa onda utländska säkerhetstjänster.

Det finns många orsaker till det. Vi kan välja operatör, vi kan välja webbmail och sökmotor men vi kan inte välja stat, i alla fall inte utan att flytta. Staten får en komplett bild av alla - övriga får bara en fragmentarisk bild av en del. Staten sitter på våldsmonopolet - det är ett helt annat hot att just dom får informationen. Staten är den som vi har ett behov av att granska, ifrågasätta och hålla koll på för att bevara demokratin. Att just den enheten kan övervaka oss i detalj är ett helt annat hot, ett krypande hot för den framtida samhällsutvecklingen.

Främmande onda säkerhetstjänster blir faktiskt mer skrämmande när vår egen stat får data att byta till sig upplysningar med!

Jag tro ärligt att Pettersson förstår dessa skillnader väl! Staten är dock välkommen att skydda oss, inskränka operatörers rätt att spara, sprida och använda information. Istället för att tvinga dom att spara, kopiera och överlämna information till hemliga statliga spioncentra.

Gråskala eller backe

Både Pettersson och Klamberg var överens om att demokrati och integritetsfrågor var en gråskala, inte en fråga om svart eller vitt. Men jag skulle snarare se det som en vagn vid en backe - Det finns mer än svart och vitt, men skjuter man den över krönet så rullar den iväg av sig själv och det krävs en stor ansträngning att bromsa den och skjuta upp den igen. FRA-lagen är av den dimensionen att vi kommer över krönet, inte minst i kombination med alla andra lagar som kommit nyligen och är på gång.

Varför ta denna risk?

De exempel vi hört härrör antingen från klassisk signalspaning av radar, radiokommunikation mellan stridvagnar, flygplan, båtar, diverse förband etc och deras kommando (något som lär fortsätta gå i etern eller i privata kablar FRA ändå inte kan lyssna på) eller så är de gamla - Från en tid då ambassader kommunicerade via radio med svag kryptering, oftast analog skrambling. Att FRA kunde och kan knäcka sådant är självklart. Men dagens starka kryptering står de maktlösa mot. Vi lever i en tid då mer och mer av känslig information går över krypterade kanaler. Det lilla FRA kan fånga upp från stater, företag, organiserade brottslingar, vapenhandlare, terrorister måste vara en stadigt krympande kaka mest skapad av slarv. Men säkra system blir allt mer lättanvända och idiotsäkra. Avlyssningens dagar är räknade för allt annat än privat kommunikation.

Pettersson antydde att FRA visst kan knäcka vilka krypton som helst, men det tror näppeligen många på. De kan spara datat och hoppas komma över nycklar senare med hjälp av dataintrång, keyloggers och andra spionprogram, vanliga fysiska tillslag etc men knappast hoppas på att knäcka krypton annat än i extrema undantag då det berör en säkerhetsbugg som blir kända. Pettersson medgav att FRA inte har med terroristspaning att göra, all heder för det. Men vad återstår att göra?

Byteshandel med information, trafikdatalagring och analys (i praktiken åsiktsregistrering) samt avlyssning av 'vanligt folk'. Något annat är svårt att se.

Byteshandeln snarast ökar terroristhotet. Byter vi krypterad information kan vi aldrig veta vad det innehåller. Om en direkt eller indirekt bytespartner kommer över nycklar och slår till mot en social, millitant eller extremistisk rörelse med mer eller mindre brutala medel riskerar vi att få bittra fiender. Vi riskerar att bli en måltavla för terrorism, och vi är som nation inte ens i ordets rätta bemärkelse oskyldiga. Det är just sådana moraliska gråskalor ihop med extrema faktorer i andra vågskålen som skapar terrorism.

Internationella operationer

Ett motiv för byteshandeln är att få underrättelser till stöd för internationella operationer. Men vi kan kräva full informationsrätt för att alls delta. Om det betyder slutet för svensk deltagande så må det vara hänt. Vi kan hjälpa till med civila medel, hjälpa till att arrangera val och organisera demokrati. Men först måste vi klara av att vårda vår egen demokrati!

Riv upp, gör om, gör rätt

Debatten finns även som film via denna torrent på the Pirate Bay. Det är inte jag som står för filmande eller torrent utan (s) Sandviken tror jag

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .


För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!

Stackars lilla cockel spaniel valp.

Fokus avslöjar i en läsvärd artikel att Fredrik Reinfeldt varnades för riskerna med FRA-lagen i en text från finansdepartementet redan i januari 2007.

Vad Fredrik måste ångra att han ignorerade den texten idag! Att ha den informationen då det var enkelt att backa, och ändå ha marscherat in i den återvändsgränd han är i nu - Stackars lilla cockel spaniel valp.

Uppgradera plan X

Att regeringen framför det självklara, att man skulle rätta sig efter en dom i europadomstolen, kan bara ses som ett sätt att bereda vägen för en reservplan - att lägga ner hela FRA-projektet med hänvisning till europakonventionen och den färska domen mot England. Det är dags att uppgradera den planen nu! Se till att alla påverkbara i lagrådet neutralt men tydligt utdömer lagen efter europadomstolens utfall. Sedan kan lagen stilla dras tillbaks med det som ursäkt.

För några av de borgerliga partierna (och troligen borgerligheten i stort) vore det bättre med en offentlig avbön, ursäkt, medgivande att partiledningen gjort helt fel med tillhörande rensning i toppen. Men eftersom de som skulle rensas ut är de som har tunga poster i regeringen så är plan X långt mer trolig.

'vår' plan A

Plan A är och förblir att några skriver en motion om att riva upp lagen och att det fortsätter att mobiliseras för den motionen. För även om plan X är det mest troliga utfallet så kommer det inte att ske förränn alternativet är ett rykande nederlag!

Riv upp, gör om, gör rätt!

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .


För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!