2007-02-16

Fri kultur och blind liberalism

Louise P bloggar om fri kultur på ett sådant där typiskt liberalt vis, sila mygg och släpp igenom elefanter genom principfiltret, och vägra se att elefanterna kan orsaka ett behov av kompensation.

I princip håller jag med, som libertarian och som anarkist vill jag varken ha stat eller klassamhälle. Jag vill ha frihet, och i frihet finns inget behov för 'kulturstöd'.

Men nu finns det en stat, nu finns det ett klassamhälle. En del föds rika nog för att starta ett band, sätta upp en teater eller spela in en film för fickpengar. Andra föds fattiga, har inga tillgångar att starta egen verksamhet. Får bäst det går sälja sin tid och både mentala och fysiska kraft för att få ihop till livets nödtorft.

Även en liberal bör tro på devisen 'vi är alla födda lika', även en liberal bör tro på jämlikhet. Även om jag inte delar åsikten så kan jag förstå att liberaler har åsikten att kapitalismen är det friaste, bästa och effektivaste sättet att organisera ett samhälle. Men även om man köper det måste man ju se att det leder till ojämlikhet. Att en del förlorar sin naturrätt till sin del av de ekonomiska tillgångarna. Det är rimligt att se ett behov av kompensation, och kompensation är inte vad jag vet på något sätt i strid med liberala idéer.

Kultur handlar om möjligheter att uttrycka sig, utveckla och sprida idéer. Jag delar motståndet mot att stödja finkultur, men att stödja folks möjlighet att uttrycka sig själv. Stödja studiecirklar, kurser, att folk bildar egna band, sätter upp egen teater, spelar in egna filmer, ordanar egna spelningar, festivaler etc i regi av ideella föreningar är en ok form av kompensation. En kompensation som skapar utrymme för att bygga något eget tillsammans. En möjlighet att påverka sin situation själv. Precis det som det propriartära systemet tar ifrån folk.

Även om jag inte är för vare sig klassamhälle eller stat, sätter jag så länge den finns värde på det som begränsar dess skada. Jag sätter värde på rättsäkerhet, yttrandefrihet, organisationsfrihet. Jag sätter värde på de verksamheter som är bra även om de råkar vara organiserade av staten. Som sjukvård, brandkår, sociala skyddsnät. Även om den lilla och otillräckliga kompensation och utjämning som finns för att kompensera kapitalismen.

Förstår inte varför liberaler reflexmässigt ska plocka fram stora principyxan just när det kommer till stöd till de som är missgynnade av kapitalismen. Trotts att det rör sig om struntsummor jämfört med vad som vore en rimlig kompensation, trotts att även en liberal borde se kompensation som rimligt idé.

Om man kan köpa det propriartära system i sig. Att samhällets tillgångar inte ska vara fria utan ägda av någon och de som äger har makten över det det de äger på bekostnad av alla andras frihet. Kan man köpa den elefanten, borde det vara lätt att släppa igen lite småmygg som kompensation. Det är som om liberaler skulle blunda hårt och lossas att elefanten inte finns.

Kårobligatoriet

Kårobligatoriet är något helt annat. det betalas av studenterna själv så det är ingen kompensation på något vis. Det är ett korperativt system där kårerna blir mer lierade med överheten än med studenterna, där kårerna kontrollerar studenterna snarare än tvärt om. Det är en extra avgift som höjer ribban för fattiga att studera. Bort med eländet!

TV-avgiften faller under samma kategori... Ska vi ha public service, bör det vara skattefinansierat så de rika betalar mer än de fattiga. Utan ett element av utjämning och kompensation faller hela poängen, och ett obligatorium blir bara något som drabbar de fattiga ändå mer.

Intressant?

Andra bloggar om: , ,

5 kommentarer:

  1. I all korthet: Det rödstrumpor aldrig förstår är att statligt motstånd inte går via att knyta sig till den och göra sig beroende av den. Det är ju en direkt motsägelse.

    Det finns ingen grupp människor som missgynnas av kapitalism. Jag förstå över huvud taget inte varför det förutsätts att kunskap och kultur måste ske bara i en slags form. Kooperativa, privata och frivilliga lösningar, andra alternativ är i den här frågan helt plötsligt omöjliga? Bara staten är kapabel till detta. Men annars ska staten kritiseras. Varför inte applicera samma kritiska förhållningssätt på alla plan i ett samhälle?

    Det finns däremot människor som direkt missgynnas av den här elitistiska, reglerade och styrande politiken, för det är vad det är.

    Men för all del, vill du ha en längre text finns den bland annat här:

    Kulturdebatt

    SvaraRadera
  2. "Det finns ingen grupp människor som missgynnas av kapitalism"... Om ingen missgynnas av att en klass äger makten genom ägande, så missgynnas rimligen ingen av statens makt heller, inte heller missgynnades nån av kungens makt förr.

    Makt är ett nollsummespel, förmögenhet ger makt - alltså missgynnas någon.

    Det kan även ses strikt ekonomiskt. Kapital, även passivt kapital, ger avkastning. De som inte har kapital måste jobba för sin försörjning och spendera det mesta de tjänar på konsumtion. Hyran, brödet, allt de köper har i priset inbakat en kapitalkostnad. På jobbet måste de prestera mer än de får i lön (annars inget jobb). Så tvingas de fattiga betala skatt till de rika.

    Om man verkligen lyckas ignorera så uppenbara fakta så förstår jag att tanken på kompensation känns omotiverad.

    Vad gäller operan håller jag med som sagt, brackorna behöver inte kompenseras. :-)

    SvaraRadera
  3. "Om ingen missgynnas av att en klass äger makten genom ägande, så missgynnas rimligen ingen av statens makt heller"

    Kan du verkligen inte se den enorma principiella skillnaden mellan den makt staten utövar och den makt en förmögen person får? Statens makt bygger för bövelen på våld, medan den förmögnes makt bygger på innehav av något som andra människor vill byta till sig. Det kan diskuteras om innehavet är rättfärdigt och varje rättsordning måste förstås ha regler för hur rättfärdiga förvärv går till, men blotta det faktum att andra vill ha det som innehas av en enskild kan knappast vara argument nog för konfiskation i ett fritt samhälle.

    Din jämförelse är som att blanda samman maktutövningen i en vådtäkt med den makt en vacker kvinna kan utöva på män som åtrår henne.

    Vilket kapital ger avkastning utan arbete? Argumentationen verkar bygga på en föreställning om monopol bland arbetsköparna (annars kunde man lika gärna dra en snyfthistoria om hur de stackars kapitalägarna är utlämnade till den nyckfulla arbetaren för sin försörjning). Någon sådan monopolsituation föreligger inte. Förutom då för grupper som uteslutande kan sälja sitt arbete till offentlig sektor. *host host*

    Vad är det för "naturrätt till sin del av de ekonomiska tillgångarna" du pratar om? Det låter som om du diskuterar en oljeekonomi. Sveriges rikaste man är Ingvar Kamprad. På vilka grunder skulle jag ha någon "naturrätt" till den förmögenhet han byggt upp? Världens rikaste man är Bill Gates. Vilken naturrätt har vi till hans förmögenhet. Jag håller med om att ägande av naturresurser är en svår fråga och kan också hålla med om att den brukar behandlas otillfredsställande i mycken liberal teori. Men vi lever faktiskt inte primärt i en råvarubaserad ekonomi. Det där ekonomiska tänkandet hör bättre hemma i 1800-talets England, om ens där.

    Jag tycker att det är mycket besynnerligt att tala om ett fritt samhälle som samtidigt inte erkänner individuellt ägande. Jag vill gärna höra mer ingående om hur det där ska se ut vid tillfälle. Vad skulle det innebära att en resurs är "fri" till skillnad från ägd av någon? Fri avverkning av skogen? Fritt fiske? Fri gruvbrytning? Fritt att skörda den säd grannen sådde?

    Beklagar min lite irriterade ton i kommentaren. Den beror på att jag är lite irriterad.

    SvaraRadera
  4. Jag ser maktens fördelande efter ägande som en maktprincip, en princip för människans härskande över andra människor. Och jag anser att detta härskande upprätthålls med våld, och att staten är instrumentet för detta våld och maktupprättahållande. Så... Nej... Ser ingen principiell skillnad.

    Jupp, att ekonomin inte är baserad på naturresurser gör det mindre överskådligt. Men jag kan inte se hur det ändrar något i princip. Inte heller är imaterialrätten mindre problematiskt ur ett ideologisk perspektiv, snarare tvärt om.

    Inget kapital ger avkastning utan arbete, men kapital ger avkastning av endast *andras* arbete. Hört begreppet ränta?

    Exempel på fri ekonomi som finns nu: allemansrätten, luften.

    Mer och tydligare svar kommer i senare bloggposter. Men håll inte andan, just nu ser jag sexarbetarnas rättigheter och bekämpande av horskräck i största allmänhet som mer prioriterat.

    SvaraRadera
  5. De exempel på 'fri ekonomi' du ger är områden som tvärtom /saknar/ ekonomisk aktivitet. Så snart det finns rivalitet mellan två individers simultana användning av samma resurs regleras även luft och skog på samma sätt som andra ägda resurser:

    - Hur ska man reglera utsläpp i den "fria" luften? Det kan regleras på en semiprivat marknad med utsläppsrätter eller genom politiska beslut. Det enda tredje alternativ jag kan se är fri rätt till luftföroreningar. Eller har du något annat i bakfickan?

    - Andra exempel på ekonomisk aktivitet i den "fria" luften som kräver reglering är flygtrafik och radiosändningar. Ska det vara fritt fram för privata sändare att störa ut varandra genom att öka effekten på antennen? Ska det vara fritt fram för trafikflyget att välja vilka rutter de vill och skita i att lägga sig i kö runt Arlanda? Ingen värld jag vill flyga i.

    - Hur reglera jakt, avverkning, återplantering etc. i den "fria" skogen? Fri jakt i en fri skog? Fri avverkning för den som har lust, möjlighet och anser sig ha behov?

    Även en kvinnans rätt att inte bli våldtagen upprätthålls genom hot om våld mot den som inte respekterar rätten. Du ser alltså fortfarande ingen principiell skillnad mellan våldtäktsmannens tvång och det hot om tvång som i bästa fall håller honom borta från kvinnan?

    Anser du alltså att det är omoraliskt att låta andra använda ens egna resurser mot ersättning i form av ränta?

    SvaraRadera