Mänskligheten står mitt i sitt största paradigmskifte någonsin. Den tekniska utvecklingen ställer alla materiella, sociala och ekonomiska förutsättningar på huvudet.
Först ut är upphovsrätten
Produktionsmedlen för att kopiera och distribuera information är i var mans hand och kostnaden att göra det är noll. Med digital teknik är kommunikation och kopiering en och samma helt oskiljaktiga handling. Så även om en önskan finns går det inte att kontrollera utan att slå all integritet i spillror och skapa världshistoriens värsta övervakningsregim.
Upphovsrätten är ett getingbo som berör både den kulturella och ekonomiska elitens intressen. Vi har med oss en gammal moral baserad på förhållandena före paradigmskiftet. En mörk tid då kopiering och distribution krävde stora kapitalinsattser, då upphovsmännen inte själv kunde sköta det samtidigt som andra kunde tjäna stora pengar på deras arbete - då var kopieringsmonopol (copyright) en rimlig och rättvis lösning. Då ekonomiska oligopol kontrollerade informationsspridningen var också kopieringmonopol en förutsättning för att skapa små konkurerande förlag - En förutsättning för att praktisk kunna nyttja yttrandefriheten.
Inget av det stämmer mer. Upphovsmännen kan själv sprida sina verk utan kostnad. De är inte utlämnad till andra intressen, ingen kan stoppa dom. Alla kan göra det, vi är inte längre indelade i producenter och konsumenter - vi är alla deltagare! Det enda som inskränker yttrandefriheten nu är myndigheter och kopieringsmonopolen själv!
Men vad ska upphovsmännen leva på?
På det kan vi svara att vi är alla upphovsmän. Om vi vill leva på det vi skapar får vi komma på hur själv. Annars får vi ägna fritiden till det och skaffa ett riktigt jobb som alla andra. Men det är på sikt inte så lätt.
Paradigmskiftet är större än så
Idag har vi industrirobotar och cnc-svarvar mm. Fortfarande är det kapitalkrävande investeringar, forfarande tillverkar de inte godtyckliga saker helt själv men de närmaste decennierna kommer de industriella produktionsmedlen allt mer bli var mans egendom och allt mer automatiska som en dator eller skrivare är idag. Arbete kommer att krävas allt mindre, och det kommer allt mer att bestå i att skapa information, ritningar och program - som vi redan sett har information förlorat sitt direkta 'ekonomiska' värde. Så även en stor del av produktionen blir en deltagarkultur.
Vad gör vi när väldigt lite arbete krävs, när det mesta arbete som krävs inte har någon direkt koppling till produktionen eller intäkter, när de flesta produktionsmedel finns i överföd. Det är ett absurt problem - Vad ska vi leva av när nästan allt finns i överföd mot en minimal ansträngning?
End of scarcity
Jag använder en engelsk rubrik här för den är så vackert tvetydig, både "slutet på brist" och "syftet med brist". Den tekniska utvecklingen driver oss stadigt mot "slutet på brist" i alla fall vad gäller nödvändigheter. Arbetsinsattsen som krävs minskar också. Samtidigt har vi en ekonomisk modell som förutsätter brist för att kunna hålla uppe pris och skapa lönsamhet. Under förra seklet har en tendens vuxit att skapa brist genom intellektuella monopol. Att äga skapade monopol i en värld som går mot överföd skapar enorma inkomstmöjligheter och har skapat enorma förmögenheter. En elit som våra politiker tvingats och vant sig att leva i symbios med.
Det är också det som verkar vara grundresponsen på effekterna av paradigmskiftet. Våra politiker utökar upphovsrätten för att bevara en skapad brist, man ger ut ökade befogenheter att upprätthålla bristen trotts att det hotar alla demokratiska grundvärden och måste avskaffa dom för att slutligt lyckas. De korporativa upphovsrättsorganisationerna som tidigare samlat domare, jurister, industri och upphovsmän för lösning av intärna konflikter mellan sina medlemmar är nu inte längre neutrala utan aggressiva särintressen. Därför kan de som lever kvar i gamla föreställningar se det som helt naturligt det alla andra ser som upprörande partiskhet och jäv. Både politiker, särintressen och rättsväsendet marscherar taktfast åt helt fel håll utan insikt om vad som sker eller ens vad som redan hänt.
Det är direkt skrämmande hur politiker, samtidigt som de uppenbart ser problem med övervakning och integritetsintrång, ändå går vidare med helt vansinniga lagar för att bevara gamla maktstrukturer som tiden sprungit ifrån. För att de inte kan se några alternativ, för att de är så tätt sammanflätade i symbios, för att de är så fast i en föråldrad idevärld.
Vi behöver byta ut dom, vi behöver piratpartiet!
Vi behöver politiker som förstår vilken totalitär och katastrofal terrorvärld dagens teknik kan skapa om den används fel. Vi behöver politiker som förstår att gamla strukturer måste dö, att något nytt måste byggas och att framför allt, att vi nu mer än någonsin måste slå vakt om grundläggande mänskliga rättigheter.
Det är mänsklighetens kanske största ödesval, vi kan skapa det värsta övervakningsamhälle någonsin, en tyrrani där motstånd är närmast omöjligt. Samtidigt finns möjligheterna att skapa något gott som är bortom vad vi bara nyligen ens kunde föreställa oss.
Men vad ska vi göra då?
Att information är fri, deltagarkultur, brutet samband mellan arbete och direkt intäkter är bara effekter. Det som sker och som driver utvecklingen är att produktionsmedlen demokratiseras och på egen hand kan skapa kopior till minimal kostnad om bara en förlaga finns. Det har redan skett fult ut vad gäller information - men det mesta står på tur (även om en råvarukostnad kommer att finnas där för att skapa kopior). Det bryter sönder gamla maktstrukturer, det krossar uppdelningen i producent och konsument, det slår sönder uppdelningen i fritid och arbete. privat ekonomi och näringsverksamhet. Det gör oss alla till deltagare.
Det är en verklighet där rätten till att fritt bruka och sprida information och kunskap är den fråga som i stort ersätter de gamla konfliktlinjerna.
Vi kommer att bli tvungen att tänka om mycket, vi kommer att få tänka om i grunden. Demokratiseringen av produktionsmedlen river basen för dagens system. Att sambandet mellan arbete och nytta bryts river grunden för vår ekonomiska organisation. Det blir knappast hållbart att basera basen för vare sig ersättning eller beskattning på arbete. Våra politiker pratar ännu om 'arbetslinjen' men den börjar förlora all verklighetsförankring.
Vad som är lösningen är för tidigt att fastslå. Det viktigaste just nu är att se till att vi fortfarande är ett demokratiskt samhälle som kan lösa problemet och ta var på möjligheterna vart efter vi förstår dom. Ett demokratiskt samhälle där politikerna har något hum om vad som sker. Därför - rösta på piratpartiet!
Update: Läs även Vad skulle Marx ha sagt? och Tredimensionell Fildelning hos Autonom propaganda.
Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, piratpartiet, eu-valet, demokrati, samhälle, ekonomi.
