Sveriges nyligen införda nationaldag är ett problem, vi har inget att fira! Det är ett tomt nationalistiskt firande bara för nationalismens egen skull och på det sättet direkt motbjudande. Men nu har regeringen löst vårt problem!
Flytta nationalfirandet till den 17 och 18 juni
Från att ha komplex över avsaknaden av 'riktig' nationaldag kan vi glänsa med ett firande i två dagar i sträck. För dessa dagar är värda att minnas, och de är värda att årligen reflektera över. Det är vårt eget nationella påskevangelium. Kanske de inte känns som så mycket att fira idag, men det var dagar av uppvaknande och en födelse av en demokratirörelse vi så väl behöver.
17 juni - svekets dag
För att minnas hur bräcklig vår friheten är, hur lömsk och allestädes närvarande hotet mot vår frihet är. Men också för att minnas hur snabbt vi kan skapa ett motstånd.
18 juni - nederlagets dag
För att minnas hur hårt vi kan falla men också för att minnas hur motståndet ändå växer sig starkare. Förhoppningsvis kommer vi i en framtid kunna fira vår styrka och frihetsvilja, hur vi klarar av att resa oss ur nederlagets avgrund.
Det är två dagar värda att minnas, både för sin dramatik och för sin betydelse. Det motstånd som fötts kan vi fira med stolthet och mening!
Leve friheten!
Mot all min smak och sans är det två dagar som lämpligen firas klädd i vitt.
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, frihet, nationaldag, demokrati, politik, övervakning, FRA-lagen
För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!
Den 18 juni 1815 stod slaget vid Waterloo ... Napoleon Bonaparte är å ena sidan franska revolutionens antites men å andra sidan dess äkta, jakobinska son. Vänstersidan alltså, i nationalförsamlingen.
SvaraRadera