I kölvattnet av FRA-striden så tänds ett hopp om något som vi kan hoppas blir en demokratirörelse som detta land länge behövt. Det är en rörelse som med nödvändighet måste spreta ganska mycket i åsikter, men det är viktigt att inte låta pajkastningen sätta käppar i hjulet för enighet i de frågor där vi rimligen är överens.
De tre frigörelseideologierna
Ur de grupper som satt till vänster i franska revolutionens styrande församling föddes det politiska begreppet vänster. Ur den myllan har liberalism, socialism och anarkism utkristaliserat sig som de tre ideologierna som eftersträvar mänsklighetens frigörelse. Med avgörande skillnader men också många gemensamma drag.
Liberaler och socialister
Liberaler är för privat ägande och kapitalism, socialister är för gemensamma eller fria resurser. På den punkten är man varandras motsattser men båda är för individuell frihet, rättsäkerhet, yttrandefrihet etc. Socialist och liberal används ömsesidigt som skällsord, det är helt i sin ordning vad gäller de fall som avviker från gemensamma värderingar men aningen onödigt i övriga fall. Båda är arkister, vanligtvis demokratiska republikaner.
Problemet med en demokratisk republik är naturligtvis att se till att den förblir under folkets kontroll. Att den inte urarta i eller tas över av despoti. För att minimera och kontrollera dessa risker har det växt fram demokratiska principer som i huvudsak är gemensamma
Både bland liberaler och socialister finns dom som sätter andra mål före de demokratiska principerna. Det slutar vanligen illa. Låt oss kalla dessa realliberaler och realsocialister. Det är en bländande och skrämande likhet mellan de två.
Anarkister
Anarkister skiljer sig i och med att de inte vill ha någon maktkoncentration i samhället, utan ett samhälle baserat på frihet. Därför motsätter man sig både en stat och ägande. Man är inte, i motsatts till populära föreställningar, emot organisation. Tvärt om är man väldigt noga med organisation, den baseras på frihet under eget ansvar, frivilligt deltagande, horisontellt sammarbete, självstyre i egna angelägenheter ner till individnivå. Kort och gott, ingen republik.
För den skull ser anarkister ett värde i en demokrati över despotism, och man ansluter sig till de flesta demokratiska principerna även om man vill driva dom längre.
Som anarkist kan jag ibland ansluta mig till pajkastningen och raljera över arkister. Men det är inte syftet med den här posten utan här är syftet att finna saker för en demokratirörelse att enas om.
Ingen massavlysning eller massövervakning
Staten kan inte tillåtas att övervaka allt, eller få möjlighet att övervaka allt. Om övervakning och avlyssning ska ske så måste:
- Staten begära tillgång av detta per objekt (telnr, ipnr...). Inget system får skapas där staten får tillgång till allt eller automatiskt kan tillgodogöra sig information.
- De som åläggs att tillhandahålla information ska också regelbundet ofentliggöra omfattningen av avlyssning/övervakning och rapportera den i detalj till en tillsynsmyndighet.
- Den offentliggjorda stattestiken ska i så gott det är möjligt separatredovisa mängden objekt i landet och utanför landet, samt separatredovisa övervakning som avser tjänster som epostservrar, chatservrar, webtjänster etc om dessa är publikt tillgängliga. Liknande statistik men totalt för all övervakning/avlyssning ska offentliggöras av tillsynsmyndigheten.
- Behovet måste kritiskt vägas mot kränkningen på ett rättsäkert vis.
- Avlyssning får endast rikta sig mot politiska rörelser/nätverk om det finns rimliga skäl att misstänka att de planerar/bedriver väpnad kamp eller grovt hot/våld mot personer.
På det sättet har folket en rimlig möjlighet att hålla koll på staten och reagera om övervakningen ökar. Staten får inte heller en heltäckande bild av allt hela folket gör och alla kontakter, läsvanor etc de har.
Denna punkt hoppas jag vi kan vara närmast totalt eniga om. En del av oss vill kräva mer, men fårhoppningsvis få vill tillåta mer övervakning och avlyssning.
Organisationsfrihet
Alla äger fri rätt att mötas, sammarbeta och organisera sig. Medlemskap eller sammröre får inte registreras med mindre än att berörd grupp bedriver grov brottslighet. Samröre, stöd eller sympati för en grupp får inte räknas som ett brott i sig såvida man inte direkt medhjälper till brott eller gömmande av grov brottsling / undanhållande av bevis vid grova brott.
Informationsfrihet, kommunikationsfrihet och yttrandefrihet
Färska erfarenheter om hur barnporrförbudet utvecklats ger vid handen att detta måste vara närmast absolut. Får medborgarna inte ta del av informationen blir det omöjlig att granska sanningen i anklagelser och påståenden. Att ha makten att undanhålla information är också makten att ljuga och skapa myter, rädsla och avsky. Något myndigheter verkar ur stånd att inte utnyttja. Ett minimikrav är:
- Att söka, inhämta, skapa och ta imot information ska aldrig vara brottsligt om det inte sker på brottsligt vis (hot, tvång, våld, övergrepp, utpressning, inbrott, intrång etc).
- Innehav av information får inte vara inskränkt med enda undantag för information som man fått under tystnadsplikt som det kan vara straffbart att inte förstöra då man ej längre har behörighet att inneha den.
- Spridning av information inom privat förtrolig krets får inskränkas endast i fall som näms i föregående punkt och om informationen sänds som en uppmaning gäller det som nämns om åsikter nedan.
- Publikt spridande av material får inskränkas om det grovt och direkt kränker annan person (t ex förtal, filmade/fotograferade övergrep på barn), eller om det avser persons intima privatliv och är utan personens medgivande. T ex: webcamsex, privata filmer, kännedom om relationer, sjukdomar etc. som man fått förtroligt eller genom avsiktligt eller oavsiktligt intrång i privatlivet. Om informationen sänds som en uppmaning gäller det som nämns om åsikter nedan.
- För kommersiell spridning kan dessutom gälla inskränkningar baserat på upphovsrätt.
- Egna, andras och organisationers åsikter får spridas med de enda undantagen ifall de är direkta uppmaningar till grova brott eller hot mot person(er) eller grupp av personer, om de avser en grupp av personer som är utsatta för hatbrott kan en generösare tolkning av vad som är förtäckta hot och uppmaningar till brott godtas.
- Ingen inskränkning får förekomma i rätten att förvara eller kommunicera information krypterat eller dolt. Inga krav får ställas på att överlämna krypteringsnycklar.
- Rätten att delta i tekniska nätverk för kommunikation får inte inskränkas och inget ansvar får läggas på individ eller organisation för information som vidarebefordras eller mellanlagras/cashas för att vidarebefordras, ej heller för tillhandahållande av tjänster för att söka efter information.
Självbestämmande
Staten och politiken ska hantera gemensamma frågor. Individernas egna val ska respekteras lämnas till dom själv.
Rätt till säkerhet och trygghet
Varje individ har lika rätt att staten ska göra en rimlig ansträngning att skydda dom från våld och tvång och det ska prioriteras högre än andra brott.
Rättsäkerhet
Vi ska bara utsättas för rättsingrepp om det finns grundad misstanke, vi ska inte trakaseras eller övervakas på grund av luddiga eller godtyckliga kriterier. Vi ska inte straffas utan rättegång och dom ska aldrig utdelas kollektivt eller om det finns rimligt tvivel om skuld. Finns tvivel, om än inte rimligt, så ska det vägas in i straffsattsen. Dom ska aldrig falla om inte samtliga jurister är eniga om skuld (domare + ev jurister i nämnd)
Författningsdomstol vs folksuveränitet
En svår fråga som det är svårt att nå enighet om är författningsdomstol vs folksuveränitet. Det går kanske att hitta en kompromiss men det förtjänar en egen post.
Den här posten är på inget sätt komplett, men fortsätt gärna!
Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, övervakning, FRA-lagen, frihet, politik
För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar