2010-01-30

Par – kanon eller katastrof?

Härligt hett sex utan en omvärld som stör? För vissa är en par-relation rena drömmen, men för många blir det snarare en snårig mardröm. Vad händer när okomplicerat blir superkomplicerat? RedLib reder ut all förvirring kring fenomenet ”par-relation”.

Ett par-förhållande kan vara oslagbart – en rejäl dos passion samtidigt som resten av världen med alla problem stängs ute.

Det är nog många som kan skriva under på att en par-relation inte är något som kan hålla för evigt, utan bara funkar under en viss tid. Även [om] par-förhållandet börjar som en oslagbar deal slutar det ofta i tårar eller bråk. Svartsjuka, dålig kommunikation och - det kanske allra vanligaste - att den ena partnerns känslor blir starkare än den andras är sådant som tyvärr kan göra en par-relation till allt annat än okomplicerat sex.

par är alltså från början en förkortning av konceptet sexuellt och känslomässigt exklusiv monogam relation - alltså en person och bara en person man har sex med. Man får inte ens ha sex med andra tid man ändå inte är tillsamans och man får inte känna kärlek för någon annan (hur styr man det som?). Men är det först en kompis, som man sedan börjar ha sex med? Eller är det någon man blir 'ihop' med för att man har sex? par-förhållanden kan givetvis ta sig olika former. [snip]

”Faran är att någon blir lidande”

Fina Barmark, barnmorska och sex-och relationsrådgivaren [snip] – vad kan du säga rent allmänt om att inte tillåta sex eller känslor mot andra?
– Att det mycket sällan kan hålla. Det uppstår alltid en ojämlikhet med tiden och på grund av exlusiviteten är den svår att göra något åt. Folk fastnar i destruktiva förhållanden.

Vad skulle du säga är farorna med ett par-förhållande?
– Att någon part blir lidande. Den som blir kär eller känslomässigt beroende av sin partner kommer i underläge och mår oftast inte bra.

Fördelarna?
– Egentligen inga. Det kan vara så att om man vill få sitt sexbehov tillfredsställt men inte träffar någon att ha öppet fritt sex med så är man åtminstone trygg med sin partner. Man vet och kan lita på att man är schyst mot varandra.

När börjar det bli destruktivt?
– När ena parten blir mer kär och/eller beroende av sin partner. Speciellt om ens partner förstår detta men ändå inte slutar att kräva exlusivitet. Då blir det ett destruktivt förhållande - man kan inte känna sig mer ensam än då man får för lite uppmärksamhet från partnern i en par-relation. Genom att man är förbjuden att söka sex och kärlek på annat håll kan man inte åtgärda situationen själv och det är väldigt lätt att fastna.

Finns det några varningstecken på när det är dags att avsluta?
– Om någon part känner sig kränkt, sårad eller ledsen. Beter sig partnern på sådant vis att man förstår att ens känslor inte är besvarade är det dags att avsluta exlusiviteten i relationen och om ens parner inte går med på det så avsluta hela förhållande.

KÄNNER DU IGEN DIG? Kommentera!

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .


Tack Johanna Sjödin och här finns det hemska orginalet.

2010-01-29

Halleluja! Tvivlaren goes KD

Jag håller med Kristdemokraterna

Thomas Tvivlaren förklarar sig dock väl, mycket väl!

Posted via web from redlib's posterous

Bra om ojämställt och ofrihet

Det är också så att friheten för vanligt folk ökar med ökad jämlikhet. Ju jämlikare ett samhälle är ju större frihet. Men eftersom moderaterna för en politik för ökade klyftor, för ökad ojämlikhet så för moderaterna och alliansregeringen också en politik för minskad frihet och en politik för minskad jämställdhet.

Mycket bra post av Svensson.

Men sen är det också viktigt hur det gemensamma förvaltas. Centralism leder inte till frihet - inte heller om det är 'demokratisk' centralism. Tror jag och Svensson har stora skillnader där, men ändå en bra post!

Posted via web from redlib's posterous

2010-01-26

Upphovrättsindustrins hyckleri (80 + 64 + 4 = 0)

Ja, så illa är det faktiskt. Det där värnandet av kreatörer och snacket om att dessa "måste få betaaalt" har nämligen ett prerekvisit. Det måste vara en "riktig" kreatör som är signad av ett "riktigt" bolag, med fördel ett som ingår i de storas kvartett.

De som vill skrota fri och förtrolig kommunikation, allt vad privatliv heter och i förlägningen hela demokratin lever inte som de lär.

Mest upprörande är att de inte ens respekterar den ideella upphovsrätten - "äras den som äras bör"... Ingen är väll emot det, utom upphovsrättsindustrin då.

Låt dom djävlarna dö! (maffiabolagen alltså - inte folk)

Posted via web from redlib's posterous

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

2010-01-23

Om polisen rätt till datorbeslag

Efter de senaste dagarnas händelser är det uppenbart att polisen tar alldeles för lätt på att beslagta datorer — permanent — vid husrannsakan. Oscar har rätt i att det är något för Piratpartiet. Björn Felten har skrivit en motion som konkretiserar det hela, som föreslår en konkret lagändring i Rättegångsbalken:

§ 8 Dator eller digitalt lagringsmedium, med mindre än att det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket minimistraffet två års fängelse kan följa, [...] må icke närmare undersökas [...]

Det här tror jag är en lagom nivå. Notera att det inte handlar om ett brott som kan ge två års fängelse, utan en brottsrubricering vars miniminivå är två års fängelse. Jag skulle dessutom vilja lägga till att det måste finnas formell, skälig och dokumenterad misstanke att just den specifika datorn eller lagringsmediat faktiskt har använts av en person, som är skäligen och formellt misstänkt för brottet ifråga.

Jag skulle vilja tillägga att det ska finnas skälig misstanke om att de som förfogar över datorerna är delaktiga eller med uppsåt medjhälpare till brottet.

I annat fall får undersökningen göras i samarbete med de som förfogar över datorerna.

De får inte vara så att de kan beslagta en öppen verksamhet som forskens datorer bara för att en enskild som deltagit i verksamheten är misstänkt, och ändå mindre beslagta någon helt annans datorer för att forsken har sina hemsidor där.

Det bör också finnas regler om att datorer och digitala lagringsmedia skyndsamt ska återlämnas om de tillhör någon som inte, eller inte längre, är skäligt misstänkt för brottet eller uppsåtlig medhjälp till brottet.

Posted via web from redlib's posterous

Uppdatering: Reglerna bör också gälla granskning av datorer och digitala media som polisen fått tillgång till indirekt, som tex via ett annat beslag (en dator i en beslagtagen bil tex) eller saker en person har med sig då han grips misstänkt för ett annat ringa brott eller hittegods.

En dator eller ett digitalt lagringsmedia bör betraktas som en försluten försändelse.

Uppdatering2: En samanfattning på engelska som beskriver skräckhistorien runt forsken som bra belyser problemet.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

2010-01-20

Creative Commons är inte fri eller ens öppen!

Other Rights — In no way are any of the following rights affected by the license:
  • Your fair dealing or fair use rights, or other applicable copyright exceptions and limitations;
  • The author's moral rights;
  • Rights other persons may have either in the work itself or in how the work is used, such as publicity or privacy rights.

Posted via web from redlib's posterous

Från osd:

5. No Discrimination Against Persons or Groups

6. No Discrimination Against Fields of Endeavor

Det krockar med att CC reserverar de moraliska rättigheter (eller snarare inte uttryckligen ger upp dom). Det ger upphovsmannen rätt att invända och stoppa användning de inte tycker om, om än i varierande grad beroende på vilket lands lagar som gäller men det är ändå ett elände.

Det är ett elände om jag vill använda ett verk i propaganda, reklam, porr, ja allt utom menlöst bladder, kanske skoj, kanske snyggt, men ändå menlöst.

Jag kan förstå att en del upphovsmän vill behålla den rätten och det är OK att det är möjligt men tveksamt om det ska vara förvalt. Framför allt är det totalt åt helvete att licensen inte erbjuder ett enkelt sätt att avsäga sig kontroll över användandet utöver det som uttrycks i övriga licensvillkor (share alike, attribution eller vad man valt).

Jag vill ge bort min kontroll

Jag vill också själv kunna ge upp den kontrollen. Visst kommer det att irritera mig måttlöst om fascister eller sexpuritaner eller andra vingmuttrar använder mina verk. Men det skulle störa mig ändå mer om jag skulle vara tvungen att försöka stoppa dom eller förklara varför jag inte stoppar dom.

Då skulle jag hellre bara hänvisa till licensen och bränna min energi på att skriva en text som pulveriserar dom djävlarna och deras argument

Nej, CC0 är inget alternativ - jag vill ha 'dela lika', jag vill ha 'attribution'.

Fler som är störda av detta?

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

2010-01-19

Gamar över Haiti

Mitt i lidandet, erbjuder krisen på Haiti möjligheter för USA. Förutom att erbjuda omedelbar humanitär hjälp, ger USA:s svar på den tragiska jordbävningen en möjlighet att omstrukturera regeringen och ekonomin på Haiti, dysfunktionella sedan en tid tillbaka, liksom att förbättra USA:s image i regionen.

Jag har sympati för Livbåtens inställning att man inte ska plocka billiga poänger på humanitära katastrofer. Men tyvärr kretsar gamarna i skyn och en viss politisk beredskap är av nöden.

Posted via web from redlib's posterous

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

2010-01-18

PP:s uphovsrättsförslag hos Christian Engström

The copyright laws must either be reformed or abolished outright. The Pirate Party advocates the reform alternative.

Gå och läs pp:s copyright förslag.

Kan någon seriöst ha något att invända mot detta?

Posted via web from redlib's posterous

2010-01-16

Incitamentet att arbeta måste sänkas!

Mer precist är det det ekonomiska incitamentet att arbeta som behöver sänkas. Det är på kant med dagens dogmer men det är bara så marknaden fungerar.

Om utbudet av en produkt är för stort sjunker priset och därmed lönsamheten (incitamentet) att producera produkten vilket leder till minskat utbud. Det funkar bra för producenterna kan producera nått annat istället. Det som får det att funka är att överutbud -> minskat incitament.

Det gäller alla produkter utom arbetskraft. Folk försvinner inte och de måste ha försörjning, ju mer priset (lönen) sjunker ju mer måste de jobba, ju större blir överutbudet. Ju större blir misären för att folk inte kan få jobb. Ju värre misär, ju svårare blir det att hitta jobb, ju mer rädd blir de som har jobb för att förlora det. Det gör att de jobbar ändå mer ändå billigare. Det är en bottenlös spiral. Därför behövs fackföreningar och trygghetssystem.

Det som klickar på arbetsmarknaden är att överutbud inte leder till minskat incitament utan snarare motsattsen. Men minskat incitament är vad som behövs så det måste skapas.

Hur sänker man incitamentet att jobba?

  • Höga marginalskatter på högre löner. Till att börja med leder skatt till mer incitament, folk måste jobba mer för att försörja sig. Men när en dräglig nivå på inkomster nåtts börja skatt minska incitamentet att jobba. Besväret är inte värt förbättringen.
  • Arbetsfria inkomster. Så folk måste jobba mindre innan de når dräglig standard. (Magnihasa diskuterar basinkomst)
  • Stabila säkra trygghetssystem som garanterar en dräglig försörjning. Minskar rädslan att förlora jobbet och gör att arbetare kan kräva bättre arbetssituation och det blir svårare att pressa ut ett orimligt arbetstempo.

Men fler måste ju jobba

Vi hör ständigt att fler måste jobba. Att skatterna redan är orimligt höga. Att det är ohållbart att 1/3 ska försörja resten. Men det är inte ohållbart - Tvärt om är det en oundviklig följd av höjd produktivitet. Om en arbetare i snitt kan fylla tre personers efterfrågan så kan bara var tredje få jobb. Om alla ska ha en dräglig försörjning och de som arbetar ska ha dubbelt måste arbetaren producera dräglig försörjning för två andra och dubbelt åt sig själv - Totalt 4 x dräglig försörjning och hälften måste betalas i 'skatt' till de andra två. Det är ungefär som vi har det idag och ungefär vad vi betalar i skatt.

När produktiviteten stiger så att en arbetare fyller 10 personers efterfrågan måste arbetaren producera 9 + 2 = 11 x dräglig försörjing och betala 9/11 i 'skatt'. Det är dit vi är påväg och längre. De närmaste decennierna framåt kommer att ge en produktivitetsökning mänskligheten aldrig tidigare sett.

Dela på jobben då?

Vi skulle säkert kunna jobba 27 timmar per vecka idag och dela på jobben. Men att sänka incitamentet att arbeta är ett bra sätt att dela på jobben. Om de som jobbar vill jobba mindre får fler jobb. Om incitamentet att arbeta sänks så det blir en ballans mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft så har var och en en dräglig möjlighet att själv välja hur mycket de vill jobba, själv väga tid mot inkomst.

Edit: höjde timantalet då bara ca halva folket är i arbetsför ålder så den 1/3 som jobbar är defakto 2/3 av de i arbetsför ålder.

Men leder inte sänkta ekonomiska incitament att jobba till sänkt produktivitet

Till en del. Den produktivitetsökning som helt bygger på utsugning minskar. Det blir svårare att få folk att slita mer för mindre. Den produktiviteten är bara destruktiv och inte välståndsökande - så det är bara bra. Den produktivitet som beror på teknik och metodutveckling kommer snarare att öka. Det finns fler incitament än ekonomiska. Jag listar några här i ordning efter hur 'samhällsnyttiga' de är.

  • Skoj! Lusten att skapa, anta och klara utmaningar, lära sig nytt. Leklusta. Det är det nyttigaste incitamentet eftersom det leder till kreativitet och överlägsna resultat.
  • Viljan att göra nytta, känna mening, få social bekräftelse och erkännande.
  • Ekonomisk vinning. Viljan att tjäna pengar.
  • Makt! En strävan att erövra makt. Eftersom makt bara finns på bekostnad av andras frihet är detta en ett rent destruktivt incitament.

Vilket incitament som är viktigast varierar från person till person och ofta över tid för samma person. Sänkt ekonomiskt incitament får i första hand de som har det som viktigaste incitament att jobba mindre. Det ger plats för fler och några av dom kommer att ha andra incitament. Fler folk ger mer kreativitet eftersom vi ohjälpligt är kreativa 24/7 även om vi jobbar mindre. Att fler av dom har de två topincitamenten är dubbelt bra. Att jobba mindre är bra för kreativiteten också utom möjligen för de som har skoj som viktigaste incitament, men de kommer troligen att minska sin arbetstid minst.

Fler som jobbar mindre ökar också flexibiliteten. Om folk jobbar i snitt 8 timmar/dag och under en topp kan jobba 12 timmar/dag är det 50% extrakapacitet. Om folk jobbar i snitt 6 timmar/dag ger en topp på 12 timmar/dag 100% extrakapacitet.

Hur skulle vi få avundsvärd ratio utan leechers?

Men kommer inte en del att snylta? Jo, en del kommer säkert att jobba lite och snylta på dom som jobbar mer. Men det är nödvändigt. Ökad produktivitet ger inte plats för alla att jobba mycket. Antingen låter vi de andra snylta, eller så skjuter vi dom, eller låter dom svälta ihjäl - De försvinner inte på något trevligt sätt. Skjuter vi dom så blir det mindre folk och ändå färre behövs så vi får skjuta fler och... Det är inte hållbart.

Enda alternativet är att helt enkelt förbjuda folk att jobba mer än sin rättvisa andel. Det skulle säkert skada produktiviteten och gå ut över allas vår frihet. Men sätter man målet att alla ska jobba övar allt annat så är antagligen sänkt produktivitet positivt och frihet något man ändå inte bryr sig om.

Sänkta ekonomiska incitament att arbeta är en mjukare form av samma sak. Om vi jobbar mer än vår rättvisa andel så måste vi också börja försörja andra. Allt annat vore som att komma till ett kalas, roffa åt sig hela tårtan och tycka de andra gästerna får skylla sig själv som är passiva.

Tvärt om

Tyvärr har vi i 20 år lidit av en motsatt politik. Där man gjort allt för att öka det ekonomiska incitamentet att arbeta och därigenom permanentat arbetslösheten. Efter en lång högkonjuktur så började arbetslösheten sjunka några månader före förra valet. Den utvecklingen dämpade alliansen genom att slakta trygghetssystem och sänka skatter - Öka det ekonomiska incitamentet att jobba. Nu får vi ta baksmällan. Även om alliansen inte är att skylla för krisen är de i hög grad skyldiga till att arbetslösheten ökar. Om ni tittar på det andra av dessa scheman hos SCB(*, det med ändringar senaste året, så ser man att antalet folk i arbete inte ändratts.

Arbetslösheten har ökat ca 100 000, men folk som har semester har minskat med ca 100 000. Folk jobbar in semestern för att incitamentet att jobba har ökat - Det är hela ökningen av arbetslösheten. Krisen i sig har psykologiska effekter som ökar incitamentet att arbeta - men alliansens slakt av trygghetssystem har stor del i den oron.

Ballanserat arbetskraftsutbud

Vi måste slå om till en politik som stävar efter att ballansera arbetskraftsutbudet genom att sänka de ekonomiska incitamenten att arbeta. Tyvärr finns inte mycket hopp att sätta varken till regeringen eller oppositionen. De är båda fast i samma dogmer - om än alliansen skruvat till det några grader värre.

*) Tack till Sagor från livbåten som ledde mig till SCB-sidan och även delvis inspirerade till detta inlägg.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , .


2010-01-14

Rehbinder raderad från Facebook - dags att ställa krav mot godtycket?

Det har hänt något mycket märkligt, och jag vet fortfarande inte varför. Hela mitt konto har blivit raderat av Facebook. Carl Johan Rehbinder finns plötsligt inte på Facebook längre. Över 900 vänner i nätverket, grupper, allt. Ingen förvarning, inga frågor, inga meddelanden. Det enda jag möter är en sida som säger att kontot är avaktiverat.

Min kära Jennies konto är också raderat. Och ett par grupper vi har startat – bl.a. intressegruppen Cirkus Eros.
Jag måste naturligtvis ta reda på varför innan jag tar till med storsläggan mot Facebook (det kan ju vara en hackerattack, eller ett misstag), men att det över huvud taget kan ske är naturligtvis helt vansinnigt.

Om du vet något om hur detta kan ha hänt, kommentera gärna här på bloggen.

I min pratposttest gnälde jag lite om regler mot 'obscenitet'. Hela begreppet obscen är kulturellt sanktionerade fördommar mot vissa 'avvikelser'. Det fins ingen tydlig substans, bara ett diffust OK till gruppmobbing på samhällsskala..

Nu har jag aldrig använt ansiktsboken och inte läst just deras villkor. Men det är över lag behövligt med en 'rörelse' som kräver tydligare och konkretare villkor, en transparent process i tolkningen av dom och vissa grundrättigheter som rätt att bli varnad och rätt att få med sig sin data.

Visst jag vet att alla bör ta backupp men hur lätt är det att ta regelbunden backupp av sociala media, i synerhet när de är generellt fientlig till sitescraping. Dessutom blir själva backupplösningarna i ökande grad även dom extärna sajter.

Ett annat vanligt problem är kommersiell / ickekommersiell. De flesta sajter tillåter bara ickekommersiellt bruk, för de vill kunna tjäna extra på premiumtjänster till kommersiellt bruk.

Problemet ät ju att den gränsen håller på att suddas ut. Det är möjligen bristen i pp:s upphovsrättsprogram också. Hur ser man på någon som bloggar bla om sex men också säljer kurser och terapi inom sexualitetens område. Hur ser man på en blogg med en donationsknapp, en blogg med reklam.

Gränsen är inte lika enkel som när patron ägde verket och alla andra var anställda. Detta är också ett problem för myndigheter. Det var en viss uppståndelse över att en bloggare som på grund av bloggandet hotades att stängas av från a-kassa förut. Men det är dessvärre inte något hutlöst idag. Regleringen av arbetslösa ligger på ungefär den nivån.

Många som är inne och springer i ekorrhjulet är irriterade på passiva arbetslösa som lever på bidrag. Men faktum är att arbetslösa tvingas till passivitet, och varje förändring som sagts ha motsatt syfte har än så länge bara gjort det värre.

För att grundproblemet som man vägrar ta i är att nästan all verksamhet som på sikt kan leda till en försörjningsmöjlighet räknas som 'företagande' på ett eller annat sätt idag. Utbildning räknas som ett hinder att ta jobb. Inget går att göra.

Villkorsfällan har redan slagit bakut totalt vad gäller arbetslösa. I grunden riskerar vi att få samma problem på nätet och dess olika tjänster.

Båda ställena behöver en rensning i irrelevanta villkor och en nyansering i synen på kommersiellt / ickekommersiellt. Samt en mer genomskinlig och säker tillämpning av reglerna.

Det händer inte förrän vi, många av oss, börjar kräva det.

Posted via web from redlib's posterous

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .


Test att pratblogga med posterous.com

Det här är en test att pratblogga med posterous. Tips och råd vad gäller
pratbloggning och det kassa ljudet är välkommet i kommentarerna.

  
Download now or listen on posterous
testblogg.mp3 (541 KB)

Posted via email from redlib's posterous

Förförande fest.. P*P « pussy*power

Söt bild och söt post. Det är skönt att läsa om en sund inställning till sex och relationer. Inget onödigt problemskapande jidder och massor av omtanke och skojiga upptåg. För min del får det gärna var mer smisk för all del.

Främst är den här posten för att testa bookletten på Posterius - kanske ett smidigt sätt att snabkommentera intressanta poster på min egen blog.

Posted via web from redlib's posterous

2010-01-11

Farlig urholkning av demokratibegreppet

Det har sedan andra värdskriget pågått en långsam process där demokratibegreppet urholkats mer och mer. Det är en farlig process som nu närmar sig bristningsgränsen. Andreas Ekström satte oavsiktligt fingret på det.

Det började med en intressant post där Brokep berättade om ett planerat sätt att skydda folk från FRA (som passar drägligt in som ett steg mot det jag tidigare diskuterat). Det fick Andreas Ekström att utropa Brokep som samhällets fiende för att 'han hjälper folk gå runt demokratiska beslut'. Många bra svar på det har följt i kommentarerna och bloggar. Skivad lime och Göran Widham hör till de bättre. Jag tänker mer gå in på det utifrån vinkeln vad är demokrati.

Vad är demokrati?

Demokrati är folkstyre eller folkvälde. Det vill säga att folket styr. En ide att folk har rätt att bestämma över sig själv i egna angelägenheter och har rätt till lika inflytande över gemensamma angelägenheter som berör dom.

Allt som verkar i den riktningen är prodemokratiskt - allt som verkar emot den riktningen är antidemokratiskt. Demokrati är ingen exakt vetenskap utan det finns stort utrymme för subjektiva bedömningar och olika åsikter. Det ger upphov till konflikter som kan lösas på många olika sätt.

gemensamma beslut

Ett demokratiskt sätt lösa konflikter är att rösta enligt regeln en person en röst. Det är demokratiskt på det sättet att det ger alla lika inflytande. Men det betyder inte att det är garanterat att rätt eller ett rättvist beslut fattas. Det betyder inte heller med automatik att beslutet är demokratiskt.

Om 7 män och 2 kvinnor fattar ett majoritetsbuslut att alla män får använda kvinnorna hur dom vill sexuellt och att kvinnorna inte har någon talan i frågan - Det är ett majoritetsbeslut, det är ett beslut fattat i demokratisk ordning, men det är inte ett demokratiskt beslut.

Det är ett odemokratiskt beslut för att det kränker kvinnornas rätt till självbestämmande i egna angelägenheter. Om kvinnorna försöker vägra sex de inte vill ha är de inte odemokratiska, om de använder våld för att värja sig är de inte odemokratiska, den man är inte odemokratisk som hjälper kvinnorna genom att känga ner en våldtäktsman.

Demokratisk stat

Demokrati och stat är ganska svårt att kombinera. Det handlar om väldigt mycket folk så varje enskild individ får väldigt lite inflytande. Om man väljer en representativ form så får representanterna väldigt mycket inflytande. Staten själv med byråkrater, myndigheter och och våldsapparat är inte utan eget inflytande och strävanden. Det går att mildra problemen med maktdelning mm men det är inte ämnet för denna bloggpost. Det viktiga är att det inte är nog.

Att den högsta beslutande församlingen på något sätt utgår från och är valda av folket är ett grundkrav för en demokratisk stat. Men det garanterar inte att man alltid fattar demokratiska beslut. Vi kan tvärt om utgå från att man ibland gör misstag, vi kan utgå från att staten själv slår vakt om sin makt, vi kan utgå från att samhällets elit försöker påverka beslutande församling och att de har långt större inflytande än gemene man. Bara för att nämna några problem.

Därför är det avgörande för demokratin att folk har större kontroll över staten än vad staten har över folk, att folk har större insyn i staten än vad staten har i folket, att folket har handlingsutrymme nog att gå runt, göra motstånd mot och skapa opinion mot de felaktiga beslut staten fattar.

Folk kommer inte heller att göra rätt jämt. Men om folk gör fel leder det oftast till bagateller och i enstaka fall till tragedier. Om staten gör fel leder det till massor av tragedier och går staten över styr helt leder det till långvarig terror.

För att förhindra att staten helt sliter sig ur folkets grepp så finns några demokratiska fundament, bl a:

Yttrandefrihet Att alla får säga vad de vill, även antidemokratiska saker för annars kommer staten snart att tysta obekväma åsikter och sanningar.

Organisationsfriheten Att alla får sammansluta sig som man vill även i antidemokratiska organisationer och till och med ställa upp i val med antidemokratiska organisationer för annars kommer snart staten att krossa all opposition.

Kommunikationsfrihet Att folk kan utbyta information utan att avlyssnas och regestreras av staten. Så folk kan mobilisera varandra och sprida information om missförhållanden.

Det finns en massa mer för att bl a garantera insyn i statens verksamhet så den kan kontrolleras och granskas av folket.

Den personliga integriteten

Det finns en föreställning om att den personliga integriteten handlar 'bara' om individers rätt till privatliv. Det är inte sant. Framför allt handlar den om att garanter folket handlingsfrihet nog att hålla staten på mattan. Det är säkerhetspolitik för att skydda oss från staten. Inte bara statens insyn i våra privatliv utan från att staten sliter sig ur folkets kontroll och utvecklas till en terrorregim.

Det finns ingen absolut

Var och en är ansvarig för sina handlingar, både det de gör och det de väljer att inte göra.

Det är inte så enkelt som att följa eller bryta mot lagar. Lagar kan vara fel. Att bryta mot dem kan vara en demokratisk nödvändighet. Att en lag är stiftad enligt en demokratisk beslutsordning behöver varken betyda att den är rätt eller demokratisk.

Det är sällan så enkelt som exemplet med 7 män och 2 kvinnor ovan.

Det största misslyckandet är att låta terrorn vinna - men det kan man bidra till både genom att göra för lamt och för extremt motstånd.

Rätt eller fel - stödja, motarbeta eller vara neutral - alltid ditt val. Om någon sagt dig att demokrati ska vara enkelt så har dom lurat dig!

Demokratin måste ständigt erövras

Det är inga tomma ord. För varje förändring i samhället måste folk skapa ett demokratisk svar. För varje tendens hos staten att utöka sin makt måste folket finna på ett motstånd. Demokratins kärna är folket. Demokratins ryggrad är folkets förmåga att göra motstånd, erövra inflytande, bygga nytt, bygga bättre, gå runt problem och hinder.

Akut problem

Den förenklade synen på demokrati som bara 'beslut fattat i demokratisk ordning' och den naiva synen att staten är en snäll och god kraft som av egen kraft kan upprätthålla demokratin har fört oss till avgrundens rand. De demokratiska fundamenten är starkt urholkade. Det är inte en fråga om det går åt helvete utan frågan är när det går åt helvete. Det ända om vi kan hoppas på är om vi kan sätta stopp för det och återupprätta demokratiska principer i tid.

Hur mycket tid vi har vet vi inte förrän det är försent :-(

Nödvärnsrösta på Piratpartiet i höst!

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , .


2010-01-10

Bajshål, skit och rakade brudar!

Kvinnor och hår verkar vara en permanent laddad fråga även om den svänger i sak.

Liksom Henrik Grubbström var jag med på tiden då rakning på kroppen och inte minst könet var pinsamt och över gränsen slampigt, billigt och 'horigt'. Något en del gjorde på skämt men få på allvar.

Uppväxt med att rakning var tabu så har jag lagt mig till med en positiv attityd till det, i synnerhet rakning av könet som var mest tabu. Det har troligen utvecklats till en förvärvad smak och jag blir fortfarande glad av att känna en len putsad mus, eller till och med en sträv stubbmus. Även om det knappast är ett rebellmärke längre. Klumpesnusk förklarar det bra fast från motsatt mer nutida utgångspunkt.

Den kinky aspekten

Min förvärvade smak är säkert förstärkt av min BDSM läggning. De som vågade raka sig när det var tabu var ju till stor del tjejer i kinksvängen, och det var där man vanligen träffade rakade brudar. Vaxning och en del andra geniala metoder att ta bort hår gör dessutom lite ont - Det är en kick för de som är maso. Om en ug kan intala sig att de gör sig besväret och tar lidandet för Dominantas skull kan det också vara en kick. Kan jag inbilla mig att de lider och gör sig till för min skull är det också en kick för mig som Dom och Sado. En hel massa gratis lycka för alla ;-) Faktum är att jag nog ser hårlöshet på kroppen och framför allt könet inte som en kvinnopryl utan som en ug-pryl (jo, de flesta manliga ug jag lärt känna är också hårlösa).

Nu är naturligtvis subkulturella normer också problematiska och naturligtvis har de som är maso eller ug rätt att vara håriga om de vill. Jag upplever det inte som ett stort problem dock. Lagomt lidande och lagom uppoffring är bara en kick i den miljön så det är en vanlig och ganska stabil smak. Det finns de som avviker och jag har inte upplevt att det förekommer någon intern stigmatisering av det, i alla fall inte av någon större omfattning.

Norm och mode

På en del håll verkar det vara en del av kulturnormen att kvinnor ska raka kroppen. Knappast i Svergie dock för kulturnormer vänder knappast så snabbt. Fenomenet är snara en form av mode och mode borde egentligen vara oproblematiskt. Eller mer specifikt - Att saker är inne är inget problem. Vi bryr oss egentligen bara om några saker, för övriga saker är det ganska likgiltigt vad vi gör. Att göra något för att det är inne är inte mer fel än något annat. Själv hör jag till dom som inte orkar hålla koll på vad som är inne utan kör min egen pryl, delvis på slump, delvis efter egen estetik och lite utifrån vad som var inne för 30 år sen i huvudsak bland punkare.

Problemet är när det som är ute stigmatiseras. Det är det som skadar de som avviker, det är det som kan få folk att anpassa sig även i de saker de bryr sig om, får dom att anpassa sig till den grad att de mår dåligt av det. Det är det som skrapar en skräck och oro för att inte duga, för att visa upp sig och bli 'avslöjad'. Det finns en kulturell norm som kräver anpassning, konformism. Som gör tämligen oproblematiskt mode till ett problem. Som rättfärdigar att behandla de som avviker som problem. På de flesta plan slår den hårdare mot kvinnor än män. Det anses ok att kalla kvinnor som aviker äckliga, sorgliga och ge sig på dom i omotiverade personangrepp. Det går djupare än så, samma sak kan sägas om män, t ex att skägg är äckligt, men det är mindre vanligt och reflekterar i regel bara smaken hos den som säger det. Det sägs oftare om kvinnor som avviker och då reflekterar det i högre grad den omtalade kvinnas värde i omgivningens ögon. Det kan vara direkt i att hon är äcklig, smaklös, asocial och saknar klass eller indirekt antingen i att hon är ett offer som inte vet sitt eget bästa eller en sellout ute efter billiga fördelar. Som socialt stigma har det också en viss smittoeffekt. Det blir farligt att umgås för mycket med de som avviker.

Upp till kamp

Det enda motmedlet är att våga avvika och att våga umgås med och försvara de som avviker. Johanna Sjödin har skrivit närmast en programförklaring i Normbrott bevisar normens existens och öppnar för samtal om normativitet - Läs den!

Det förtäckta stigmat i offertänkandet är värt extra uppmärksamhet. Det är ok att göra saker för att det är inne, det är ok att göra saker för andras skull. Det som inte är ok är stigmat mot de som avviker. Det är det som korrumperar folks fria val och utan tvekan pressar det många till dåliga val de mår dåligt av. Men att ifrågasätta och ogiltligförklara dessa val blir bara mer stigma, gör det bara än farligare att välja, gör det bara än omöjligare att vara 'rätt', skapar bara än mer ångest och rädsla för att vara fel, minskar bara ytterligare möjligheterna att göra egna val, minskar ytterligare möjligheterna att göra motstånd. Attacken måste sättas in mot stigmat själv, även då stigmat slår mot val vi själv tycker är dåliga. Genom att avvika, genom att tolerera och försvara avvikare. Bara så kan rädslan och ångesten minskas, valen bli friare och normerna svagare.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .


Titeln är en översättning av en Bajern ramsa från norska till svenska. Den får mig alltid att småle när Bajern reser till Norge och den passade på något sätt här ;-)

Själv är jag lokalpatriot och kör på Brynäs hockey och SAIK bandy. Men Hammarbyfannsen är trevliga.

2010-01-07

För en hedonistisk kronologi

Frågan om när decennium, sekel och milennium börjar och slutar är en källa till nerdig debatt. Å ena sidan är gränsen mellan 2009/2010 den allmänt vedertagna och den som har naturligt stöd i numerologi, å andra sidan börjar vår tideräkning med år 1 inte år 0 - Så första decenniet är 1-10, andra 11-20 osv.

Senaste inlägged som är ovanligt intressant kommer från COPYRIOT. Jag tycker det är värt att fylla på med ett perspektiv utifrån positiv hedonism(*

De två alternativen för att fira decenniebyte är alltså 2009/2010 och 2010/2011. Argumenten för båda är nämda ovan och drar tämligen jämt.

Aspekten av positiv hedonism

Det är kul att fira! Det är bra att ha andledning att fira. Ju större anledning desto bättre. Detta blir vid respektive tillfälle tungan på vågen till fördel för båda alternativen.

Det är rätt att fira nytt decennium både 2009/2010 och 2010/2011!

Eftersom jag har varit anhängare av positiv hedonism länge så har jag helt korrekt firat milenniumskifte två gånger. Nu, för att ha firat två korrekta milennumskiften måste man vara över 1000 år gammal.

Så tycker ni jag är väldigt klok så ta inte illa vid er - Jag är inte bättre än er, jag har bara drygt en magnitud mer erfarenhet.

Tycker ni jag skriver dumheter så har ni bara inte förstått men ska inte må dåligt för det av samma orsak.

I vilket fall kan ni utgå från att jag alltid har rätt ;-)

Dena bloggpost är främst motiverad av att vid en ålder på över 1000 år är sofieistiskt trollande en högstående njutning.

*) Positiv hedonism ger njutning ett absolut egenvärde. Den sätts inte i relation mot smärta (rena smygutiliarismen) utan ger smärtan mening (som en del i strävan att uppnå njutning) och gör att den sedan också ger mer värde åt njutningen (det som var svårt att uppnå upplevs som mer värt).

Mer om positiv hedonism kommer nog. Jag är ganska seriös vad gäller den. Den här bloggen har trotts allt sedan starten haft en positivt hedonistisk tagline.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , .


2010-01-05

Stofilbloggare fullt ut?

Jag är en misslyckad bloggare. Jag tenderar att skriva pamfletter som är föga relaterade till pågående diskussion. Om de till äventyrs är relaterade så är de på tok för sena. Det blir bara mindre och mindre relevanta länkar till pågående debatt.

Det logistiska problemet

Jag läser inte på sätt som passar en bloggare. Jag spar inte referenser i huvudet (inte bra nog på något annat sätt heller) - vem sa vad? Jag läser och låter associationer flöda fritt. Tänker och smälter innehåll, skapar en egen totalbild och till slut ploppar det ut en ide till en post - långt för sent för bloggossfärens tempo och oftast utan medvetna referenser till insperationskällorna.

Jag har försökt hitta en passande form. Men det blir mest ganska dåligt. De få poster som håller någorlunda klass saknar ofta det sammanhang och aktualitet som... ja... gör dom till bloggposter.

Stofilbloggare fullt ut?

Jag överväger starkt att bli stofilbloggare fullt ut. En gubbe som sitter på sin kammare och prånglar ihop pamfletter i mumlig monologform. Strunt samma ifall folk vill läsa det eller ej. Länkar till andra får vara sällsynta och då de förekommer till inaktuella bloggposter. Inaktuella föresten - Behöver bloggosfären verkligen vara lika 'nyhetsjagande' som plutokratmedia?

Gamla poster lika bra som nya?

Jag tycker gamla poster är lika bra som nya. Blir ofta lätt störd på de bloggare som stänger av kommentarer på gamla poster. För politiska bloggar är det helt obegripligt. För dagboksbloggar kan jag delvis förstå det... Jag är generellt ointresserad av att vare sig skriva eller läsa om klädval och helg och vardagsstrul... Men ibland gör ju folk nått jag tycker är intressant och då blir ju just den dagboksanteckningen intressant - men det är i regel en gammal notering.

Funktioner som listar de senaste kommentarerna oavsett bloggpost gör att det funkar bra att låta gamla poster leva - så alla där ute - låt dom gamla posterna leva! Sökmotorerna verkar också låta gamla poster leva - det är i alla fall bra!

Leve stofilosfären!

Böcker av gamla poster

Har fixat ett javascript hack som gör att det går att organisera gamla poster i böcker - strukturerat som jag vill efter tillhörighet för att låta gamla poster få mer liv. Böcker är antagligen en överdrift - en lös samling pamfletter förblir det - men ändå någorlunda organiserat. Det är dels för min egen skull - att hitta luckor som behöver fyllas. Dels för de som till äventyrs finner en post intressant - så de lätt kan hitta närstående poster.

Det får bli årets bloggmål - hjälpligt organisera gamla pamfletter och försöka skriva en ny då och då - Kanske i snitt en varje vecka.

Om jag till äventyrs gör nått intressant som jag finner värt att dela med mig av kanske det dyker upp en 'vanlig' bloggpost också. Någon enstaka fanpost till bra aktuella inlägg från andra kan också dyka upp - men då med minimal egen reflektion. Läsa bloggar och kommentera i dom får bli mitt deltagande snarare än de poster jag själv skriver.

Intessant! (knappast)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .