2009-06-04

Välfärdsfiaskot: Vill du ha 10 000 mer i månaden?

Den svenska välfärden håller på att falla samman, det läcker som ett såll i botten - trygghet är inte att tala om. Omfördelningen från rik till fattig är obefintlig - istället tas våra pengar för att ges tillbaks till oss själv mot kränkande villkor och motkrav. Politiker och byråkrater tar sig makt - utan att leverera någon legitim nytta tillbaks - bara förmynderi.

Har man tur, är inne i systemet och har 'rätt' behov så kan ersättningen vara skamligt bra. Det finns sjuka och arbetslösa som tjänar mer än var andra gör trotts att de arbetar heltid. Tryggheten är det dock dåligt med, rätt som är kan man trilla ur sin guldplats. För de som trillar ur eller aldrig tagit sig in verkar det inte finnas någon botten.

Villkorsfällor

Villkorsfällor gör det närmast omöjligt att förbättra sin situation själv. Arbetslöshet är ett bra exempel. Ska du ha kvar din ersättning får du inte utbilda dig, inte försöka starta egen verksamhet, det är bäst att blogga i smyg. Det ända du får göra är att söka existerande jobb på marknaden, ja du piskas till det. Men de jobben blir naturligtvis inte fler för det. Tvärt om, arbetsgivarna bävar för högar av ansökningar varav de flesta är framtvingade och omotiverade - istället tvingar de sina redan anställda att jobba mer, och de är medgörliga på grund av den höga arbetslösheten och tyrannin mot arbetslösa.

Borgarna uppfann det vid 90-talskrisen, Göran Person gjorde politiken till sin, nu kör Anders Borg lite mer av samma medicin - tror nån att den funkar? Någon utanför betongblocket av svensk politisk inkompetens? S&M - en yttring av svenska folkets sadomasochistiska drag? Jag gillas S&M, men i privatlivet - inte i politiken.

Vad göra?

Vad som helst som tätar hålen, skapar en tydlig fördelningseffekt, tar bort villkorsfällor och minimerar byråkratisk och politiskt överförmynderi - Rättighetsbaserad välfärd nu!

Med tanke på denna välfärdskris och min förra post som konstaterade att kopplingen mellan arbete och inkomst blir svagare i samhället (i den materiella grunden alltså). Då kanske det omvända vore rimligt med. Så jag funderade lite runt Basinkomst, kanske inspirerad av första maj.

10 000 utan villkor!

Jag satt ett mål på 10 000 (skattefritt) i månaden utan villkor. Det är inte mycket men det skulle täta botten - många lever idag skandalöst nog långt under det. Jag försökte på skoj uppskatta till hur stor del dagens skattetryck kan finansiera det. Lite av nyfikenhet och jag blev ganska överaskad.

Förmögenhetsavdrag

Ortodox basinkomst är helt oberoende av andra faktorer som inkomst, arbetsvillighet etc. Jag bestämde mig dock för att göra den beroende av förmögenhet för att spara några slantar och få en tydlig fördelningseffekt. Förmögenhet är vanligen ganska stabilt så föregående taxering bör kunna användas under hela året.

Givet 10 000 i basinkomst så hittade jag en sida på SCB som gjorde det möjligt att beräkna besparingen (2007) för några steg: Ett avdrag på basinkomsten varje månad med 5, 2 resp 1 promille av nettoförmögenheten.

Avdrag på 5 promille ger en besparing på ca 1700 per invånare över 18, avdrag på 2 promille ger ca 1200 och avdrag på 1 promille ger ca 700. Jag valde 2 promille. Det är rimligt att de med förmögenhet betalar en del själv, men det får samtidigt inte bli ett hinder för att spara. Förmögenhetsavdrag på 2 promille motsvarar en årsränta på 2.4% - låter rimligt. Att äga en villa värd 1 million motsvarar en kallhyra på 2000 + underhåll. Det är i vart fall knappast 'billigare' att ha villan belånad.

Så då är ca 1200 hemma då.

En osäkrare siffra som jag tar ur minnet och inte lyckas återfinna är att dagens transfereringar ligger på ca 25% av BNP i netto. Om man fördelar det över alla över 18 blir det drygt 9000/person/månad.

Slår vi ihop de två så får vi 10 200!

Hemräknad!?!

De 10 000 är redan hemräknade. Visserligen har vi inte räknat med barnen än, och de två överskjutande hundringarna ger bara 800 per barn - på tok för lite. Dessutom vill vi säkert behålla en del, som extra bidrag till funktionshindrade, kroniskt sjuka, arbetskadade mm. Men jag har ännu inte försökt räkna hem besparingar i mindre byråkrati - och dagens svenska välfärdsfiasko är en orgie i byråkrati. Varje avskaffad byråkrat är en stor besparing då vi redan räknat in deras basinkomst i kalkylen(!). Det förefaller som det här går hem med marginal utan skattehöjning!

Det uppmuntrar även till sparande, för att kunna skjuta till extra i perioder man tvingas leva på bara basinkomsten. Utrymmet att spara ökar också markant. Ökat genomsnittligt sparande leder till ökad genomsnittlig förmögenhet och gör via förmögenhetsavdraget systemet billigare med tiden. En ganska god egenskap.

Politisk ekonomi

De allra flesta borde se en fördel med det. En överväldigande majoritet äger mindre än en miljon och de får alla 8 000 eller mer per månad. De flesta äger småpengar i nettoförmögenhet och får 10 000 eller nära 10 000. Det är mycket mer pengar per månad för en vanlig knegare. Det ger även ett utrymme att spara som bör utnyttjas för att fylla ut vid sjukdom eller arbetslöshet. Men beslutet att spara eller slösa och sedan leva på bara 10 000 är rimligen var och ens val. Att vara garanterad 10 000 är ändå långt bättre än dagens trygghet.

För de som är nyblivna arbetslösa med hög ersättning och några fler som är de utvalda i dagens system skulle förlora ganska mycket på att få 10 000 istället. Men å andra sidan kan de ta tillfälliga jobb, deltidsjobb, utbilda sig, starta eget utan att riskera ersättningen vare sig efter eller medan de gör det. Alla extrainkomster blir oförkortat extra slantar i kassan. Den friheten, den möjligheten att påverka sin situation, den tryggheten att aldrig falla igenom systemet vad som än händer.... Den är ovärderlig!

Den politiska ekonomin borde vara god, och det borde vara förklarbart - Vill du ha 10 000 extra varje månad?

Vilket parti vågar trotsa betongblockets hopplösa stagnation? MP har varit inne på det förut - men då med ändå lägre, riktigt skamliga nivåer.

För bra för att vara sant?

Jo, inte utan att jag misstänker någon felräkning. Nästan hoppas - om vi verkligen idag betalar nog för det här - men får den skit vi får är det direkt upprörande. Lite nyfiken på om någon där ute har ett hum om hur stora besparingar det kan göras på byråkratin.

update: se kommentar #7

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

9 kommentarer:

  1. Men om alla får 10 000 extra i månaden, borde inte det få vår inflation att skjuta i höjden?

    SvaraRadera
  2. wysiwyg: Det är en stor fråga.

    Totalt kommer det inte mer pengar ut. Vi tar pengar som politikerna tidigare har tagit av oss och gett tillbaks enligt sina egna tämligen godtyckliga villkår:

    När vi är sjuk, men inte första dagarna och mindre om vi är sjuk länge.

    När vi är arbetslös, men bara om vi för jobbat vissa minimitider och bara om vi uppfyller en hästlass villkor.

    När vi är hemma med barnen men bara om vi just innan hade ett jobb och bara enligt vissa villkor.

    etc...

    och delar utom lika till alla hela tiden med undantag för stora förmögenheter.

    Så folk själv kan välja vad de ska göra med pengarna men vi har ändå dels en bastrygghet och dels en fördelningseffekt.

    I och med att det blir en annorlunda fördelning av köpkraften så blir det troligen en annan fördelning av efterfrågan. Det kan ta en stund för marknaden att anpassa sig - så under den tiden kan det finnas inflationstryck.

    Å andra sidan bör folk spara mer - dels för att de får råd att spara, dels för att ha att ta av för att 'toppa' basinkomsten om de måste leva på den (privata topförsäkringar är ju också möjligt). På sikt kommer folk att ta ut lika mycket men i början är nog sparandet större - och det är ju i början det finns inflationstryck.

    Vad som är starkast av dessa är svårt att förutse.

    På längre sikt, i och med att det blir lättare för arbetslösa (och alla andra) att starta företag och utbilda sig så leder det till större utbud, bättre konkurans och lägre inflation.

    Det finns säkert fler faktorer att väga in... Men dessa är nog de viktigaste.

    SvaraRadera
  3. En viktig faktor till. Om vi slaktar en massa byråkrati som kommer det att minska statens utgifter. Om besparingarna går till att finansiera basinkomst så går det jämt upp - och en del kommer nog att göra det - men en del verkar ju faktiskt bli över. Om de besparingarna används till att betala av stadskulden så pressar det tillbaks inflationen.

    Det är nog lämpligt att göra det till att börja med - och sedan släppa ut det stegvis i form av sänkt skatt, sänkt förmögenhetsavdrag eller höjd basinkomst. Jag skulle nog helst se att man delade lika mellan första och sista.

    SvaraRadera
  4. En annan grej jag kom att tänka på; finns det inte en risk att vissa med ... mindre trevliga jobb om vi säger som så (något som självklart är subjektivt) säger upp sig eftersom de känner att de kan leva på 10 000 kr (något som inte är så svårt i dagsläget iaf)?

    Vad jag menar är; finns det inte en risk att skatteintäkterna minskar nämnvärt när folk hellre bara lever på basinkomsten?

    Och har du räknat med det faktum att alla "bidrag" är skattepliktiga, om de ersätts med denna basinkomst så kommer väl skatteintäkterna sjunka pga det?

    SvaraRadera
  5. Vad gäller skatt på bidrag så är ju den siffran ur minnet och lite osäker... men som jag minns det så är det netto 25% av BNP, alltså efter skatt.

    Att folk kan lämna jobb de inte gillar är lite av poängen. Meningen med en fördelningspolitik är ju att motverka maktaspekterna i klasssamhället.

    Dåliga jobb med dålig förhållanden och lön ska folk kunna lämna.

    Men samtidigt får man ju behålla de 10 000 i bidrag om man jobbar, så det lönar sig alltid att jobba, och även om man kan leva på 10 000 så är varje extra hundralapp ganska mycket värd när man ligger på den nivån.

    Så folk är nog i genomsnitt snarare mer benägna att jobba än idag då man förlorar bidragen när man jobbar.

    Däremot kan nog många välja att jobba lite mindre än idag. Men det är också lite av poängen - att skapa en arbetsdelning med utrymme för individuella val för hur mycket man ska jobba. Det finns gott om arbetslösa som kan fylla på.

    Som det är idag jobbar knappt halva befolkningen (ofta mer än de vill) och resten inget (fast de vill). Ständiga produktivitetsökningar (och de kommer att accelerera) gör att allt mindre arbete behövs. Vi måste hitta ett sätt att dela på jobben istället för att dela på folket i utbrända och utslagna.

    SvaraRadera
  6. Jag erkänner att din ide låter lockande, men jag kan inte släppa känslan att det är något vi inte tänkt på.

    Som någon som lever på bidrag, i mitt fall "aktivitetsersättning", och stirrar på att prövas enligt nya regler (som jag inte vet vilka de är) efter 2010 så låter det VÄLDIGT lockande att slippa oroa mig öht för min försörjning.

    Det är också en tanke (som du kanske tagit upp och jag glömt ;-)), att jag tror väldigt många mår direkt dåligt för att de oroar sig över sin försörjning.

    SvaraRadera
  7. Hittade den här på SCB. Den visar 49.9% av BNP i totala sociala förmåner (2006). Dock är drygt hälften naturförmåner... Så det ska nog prutas mycket där (Framgår inte alls vad naturförmåner är men kan det ingå fri vård, fri utbildning etc där?).

    Åldringar är en stor post... Basinkomst bygger på att folk spar det extra själv... det kan man knappast säga åt nån som är 65 eller ens 50. Men slår man ut åldringsposten på varje åldring så blir det ca 10 000 per person - så att undanta alla över 65 går ganska gämt upp där. Men åldringar står för en stor del av förmögenheten så besparingen med förmögenhetsavdrag minskar nog drastiskt.

    Så det är nog närmare hälften kvar att räkna hem när man ger sig på byrokratin. Och det blir nog en hel del kvar som kräver skattehöjningar.

    Det är också vad jag förväntade... Det blev liksom chockerande för bra. Basinkomst är ju en form av negativ skatt så att höja skatt för att stoppa pengarna i en basinkomst går jämt ut. I sig själv är en basinkomstreform en regäl sänkning av skattetrycket.

    SvaraRadera
  8. Jo, stressen är en viktig effekt som tryggheten i systemet avskaffar. Idag för ju en del arbetslösa stressrelaterade problem. Det är lite sjukt, när folk kommer tillbaks från arbetslöshet så borde ju arbetgivare kunna räkna med att de är utvilade och hungriga... men inte idag.

    Men viktigast tror jag ändå möjligheterna att ta egna initiativ är. Att inte sitta fast i en villkorsfälla utan kunna experimentera med egen verksamhet, tillfälliga jobb, utbildning och alt möjligt utan att trippelchecka vad det betyder för grundförsörjningen och sedan bli nedslagen 4 gånger av 5.

    SvaraRadera
  9. Jag måste erkänna att jag har lite svårt att hänga med i dina uträkningar (beror nog dock mer på mig än något annat ;-)), men bara en liten tanke kring skattehöjningar.

    Jag tycker inte att skattehöjningar i sig är något negativt. Vi vill ha ett väldigt starkt socialt skyddsnät, och då måste det också få kosta.

    En annan sak, när det gäller byråkrati. Kan vara bra att komma ihåg att vi inte kommer kunna spara in ALLA pengar som nuvarande byråkrati kostar, FK t.ex. skulle säkerligen kunna spela en stor roll i att samordna övriga resurser för att underlätta för folk att bli friska. Eftersom de dessutom inte behöver fundera på bidrags-delen så tror jag man kan ge dem friare händer att göra det.

    Hoppas du förstår vad jag menar.

    SvaraRadera