Petter Nilsson argumenterar på svt opinion klockrent om status quo våldet. Inte så konstigt för som han själv säger, det är ABC. Inte bara socialistisk ABC utan ABC för alla frigörelseideologier och filosofier.
Louise Persson försöker svara men kommer snett på en gång i en absurd vantolkning om att Petter löser upp våldbegreppet och att all debatt och allt samtycke skulle bli våld. Det är inte sant. Riktigt absurt blir det då Louise blandar in "flummig postmodernistisk inställning" då det här är en analys som är långt äldre än så.
Det handlar inte om flum utan om konkret våld. Sådant våld som bedrivs med gevär, bombflyg, batonger och fängelser. Låt oss återgå till Petters exempel med en som svälter alldeles intill en rik.
Låt oss säga att den som svälter är liberal och finner tillståndet rättvist och bra. Nej, det kanske inte är våld när han svälter ihjäl. Men låt oss istället anta att den som svälter börjar fundera på om det verkligen är så rätt. Låt oss säga att han hävdar att han har rätt till lite av rikedomarna. Nej säger den rike. Här föreligger konflikt - inte samtycke, inte frivillighet. Ska detta lösas utan våld så får de två diskutera tills dom kommer överens.
Men det är inte så det går till. Ägande är en maktfördelningsprincip, och det är den rike som har makten. Om inte den svältande böjer sig för den makten så blir han utsat för våld. Inget abstrakt fantasivåd utan konkret, fysiskt och troligen väldigt brutalt våld i statlig eller privat regi.
Louise hävdar glatt att liberalismen står bakom ägandet och medger därigenom att liberalismen är en våldsideologi. Ägandet som maktfördelningsprincip är en liberal åsikt som liberaler anser ska tvingas på alla andra med våld. Den har inte större legimitet än rojalisternas åsikt att makten ska utgå från kungen. Liksom forna tiders kungar uppräthöll sin makt med våld gör dagens rika det. Liksom rojalismen var en våldsideologi är liberalismen det.
Liberalismen är inte ensam om att vara en våldsideologi. Det gäller socialdemokrater, konservativa, alla anhängare av arki. Det är faktiskt bara anarkismen som är mot våld.
Men det som särskiljer liberalismen är att deras principer är det som regerar världen just nu. Det är de rika som har makten, det är efter ägande som makten fördelas. Det är dessa principer som oreflekterat och närmast osynliggjort upprätshålls med våld dagligen. Precis som en gång kungens och hans mäns våld sågs som en naturlig och närmast osynlig del i vardagen.
Det är dock de rika som har makten, och precis som alla kungar inte styrt efter rojalisternas alla ideal så är de rika måhända inte lika intresserade av att försvara de liberala principerna på andra områden än just de som garanterar dom själv deras makt (sånt flum som individens frihet). Där uppstår naturligtvis en viss konflikt mellan liberalismen som ideologisk kitt i det regerande maktsystemet (som definitivt är ansvarigt för CIA-operationer i latinamerika) och liberalismen som ren idealistisk ide.
Därför är också mer principfasta liberaler ibland förtjänstfullt delaktiga i kritik (och ibland konkret motstånd) mot förtryck och övergrep - något Louise är ett direkt lysande exempel på - både vad gäller drogbrukare och prostituerades rättigheter.
Louise avslutar med bokens lumpnaste och äldsta trix... och undrar om Petter har något bättre att komma med. Anhängare av den för tillfället regerande makten har alltid gjort det. Det samtidas naturliga tolkningsföreträde gör det naturligtvis enkelt att misstänkliggjöra alternativ - och har alltid gjort.
Men det handlar inte nödvändigtvis om att ha ett färdigt bättre alternativ. Utan om att begränsa det rådane maktsystemets värsta skadeverkningar och övergrep. Försöka skapa utrymme för ett motstånd som kan ballansera makten lite. Skapa utrymme för att prova och utforska alternativ. Att bekämpa och kritisera maktens förtryck av opposition. Som i Petters fall - att kunna uttrycka systemkritiska åsikter utan att förlora jobbet. Till viss del faktiskt även liberala ideal.
Där är jag inte så överaskad över att Federly agerar maktens lojala bödel - men om Louise har jag faktiskt mycket högre tankar än så.
Andra bloggar om: liberalismen, våld, klass, frihet, kapitalism, politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar