men barnen då, vem tänker på barnen och ungdomarna idag?

Barn är egna individer, med egna rättigheter. De är också oförmögna att ta hand om sig själv. Från början helt oförmögna, sedan mer och mer förmögna i en glidande skala. Därför behöver dom tas om hand, de behöver bestämmas över. Det behövs vårdnadshavare.

Vårdnadshavarna finns för barnens skull, det är inte barnen som finns för vårdnadshavarnas skull - helt oavsätt om dessa är biologiska föräldrar eller ej. Att vara vårdnashavare är ett förtroeendeuppdrag som går ut på att lotsa barnet genom barndomen, ge det trygghet och en möjlighet att utvecklas, låta de successivt ta mer ansvar och beslut själv för att så småningom vara redo för vuxenvärlden.

Det är okej att ställa krav på vårdnadshavarna. Alla kommer inte att klara sin uppgift och samhället måste ha en beredskap att stödja och i extremfallen byta ut vårdnadshavare. Men det ska vara på relevanta grunder. Saker som livstil och sexuell läggning vuxna imellan ska inte vara orsak ens att ifrågasätta lämpligheten vare sig att vara eller bli vårdnadshavare. Att lotsa ett barn genom barndommen är viktig del av livet som inte ska fråntas folk eller ens ifrågasättas på irrelevanta grunder. När någon väl är vårdnadshavare så finns också väldig starka känslomässiga band mellan barn och vårdnadshavare som gör att ingripanden måste ske med än större försiktighet.

Men barnets rättigheter måste också beaktas. Barnet har rätt till en kontakt med värden i stort, rätt till kunskap och förutsättningar att bilda en egen uppfattning. Där är friskoleformen tveksam - den får inte urarta till att isolera barnen och stänga dem inne i vårdnadshavarnas värld och värderingar. Vårdnadshavarnas värderingar har stort nog inflytande över barnen endå, en nödvändighet då att lära ut värderingar är en viktig del i att lotsa ett barn till vuxenvärlden.

Barns sexualitet

Barn har en egen sexualitet. Det är vårdnadshavarens plikt att inte skam och skuldbelägga den samtidigt som de ser till att den inte tar allt för konkreta uttryck som kan utsätta andra (oftast yngre) barn för övergrepp. I puberteten tar sig sexualiteten ett konkretare uttryck i en vuxen form. Den spirande ungdommen har själv rätt att söka sin egen sexuella identitet och utforska sin läggning. Ingen har rätt att använda barn sexuellt och pådyvla dom sin sexuella praktik före de nått puberteten och själv börjat söka sin egen sexualitet. Vårdnadshavare och andra barnet står i beroendeställning till ska över huvud taget inte ha sexuell kontakt med barnen - men ska vara ett stöd både känslomässigt och upplysningsmässigt.

I en ideal värld skulle barnet helt sjäv få välja när det är redo att ta sexuella kontakter men då barn ofta är i underläge och har, i synerhet innan de bildat sig en egen uppfattning av sina behov och lustar, en tendens att vilja vara vuxna till lags så är en myndighetsålder för sexuellt självbestämmande rimlig. Det finns tyvärr ingen bra sådan ålder då barns individuella utveckling är väldigt olika. Rent pragmatiskt skulle jag säga att så länge den åldern är någorlunda rimligt satt (typ 13-15) så finns det ingen orsak att inte följa den (även om man kan argumentera fram och till baks om vad den borde vara). En väl så viktig aspekt med sexuell myndighetsålder är att efter den så har vårdnadshavarna ingen rätt att lägga sig i de ungas sexualitet. Hur homofob en vårdnadshavare än är så är de skyldiga att respektera även ett barn som är homosexuellt.

Men även om jag har den åsikten, och även om jag tackar nej till sex med de som är under 15 så är jag inte så dum att jag tror att det inte finns fullt könsmogna ungdomar under 15 som är nyfikna på och vill experimentera med sex.Jag förstår också att de kommer att söka folk att experimentera med och många av dom kommer att söka mer eller mindre mycket äldre att experimentera med.

En medmänsklig princip som efter lång sexualpolitisk kamp slog igenom i sverige på slutet av 60-talet - början av 70-talet är att inte skuldbelägga ungdomars sex för de kommer att ha sex ändå - Bara med större risker och må sämre av det om det skambeläggs. Den principen ligger bland annat till grund för ungdomsmotagningarnas utdelande av preventivmedel till minderåriga utan att meddela föräldrar eller ställa kränkande frågor.

I bjärt kontrast mot den mänskliga politiken står dagen rent viktorianska puritanism som inte alls bryr sig om mänsklighet utan bara att uppräthålla en ren idé om en obefläckad moral. Ett paradexempel på detta är lagen som gör sex med ungdommar under 15 till våldtäkt - även om de är fullt könsmogna och samtyckande. Hallå, Verklighetscheck...

Den lagen gör ca 20% av svenska folkets sexdebut till våldtäkt!!!!

Vad tänkte riksdagsmänen på när de röstade igenom den? Det är bortom mänsklig fattningsförmåga.

För även om jag är för en sexuell myndighetsålder så är det en artskillnad på samtyckande sex med fullt könsmogna som bara råkar var ett eller två år för unga, och en regelrätt våldtäkt. Det föra är ett skitbrott som kanske ska ge dagsböter och inte behöver beröras av samhället alls såvida inte den unga själv känner sig kränkt och utnyttjad, det senare är synnerligen allvarligt.

Den skillnaden är inte minst viktig eftersom att vi vet att många unga, ca 20% av de under 15, kommer att söka kontakt för sex ändå. Om de vet att sex med dom räknas som våldtäkt så måste de naturligtvis anpassa sig efter det, acceptera hemlighetsmakeri, ses på undanskymda plattser, utsätta sig för onödiga risker och därigenom skapa jaktmarker för de som verkligen har onda avsikter.

Barn går inte och lägger sig en dag som barn och kliver upp nästa som fult könsmogna ungdomar. Det finns en stor gråson, där också ansvaret kan ökas ju djupar i gråsonen man kommer. För helt förpubetala barn så kan straffen vara i klass med våldtäkt. Där finns inget problem med ett ömsesidigt intresse som kan tvinga ut barnen i onödigt riskbeteende.

Men för ungdomar som gått igenom puberteten finns ett ömsesidigt intresse, och en omänsklig moralism leder där förutom till ökat riskbeteende även till skam och skuldbeläggande, onödiga trauma och ångest i valen som gör valen inte bara jobbiga, utan stressade, ogenomtänkta och baserade på allt annat än vad de unga själv vill och känner för.

Vi vuxna har en legitim rätt, och skyldighet, att skydda barn från övergrepp. I den rätten finns en rätt att bestämma över barnen. Men det ska vara så lite som möjligt, med så stor hänsyn till deras egen vilja och mogenhet att fatta beslut som möjligt. Som egensyfte finns det ingen legimitet i att kontrollera ungdomars sexualitet. Det är bara ett utslag av hedersmoral, en mindre men lika ful släkting till hedersmord.

Så dagens puritanistiska hets inte bara ökar riskerna för ungdomarna, det kränker även deras rättigheter som egen individ med rätt att utvecklas efter egen vilja och läggning. Parallellt med denna människoföraktande moralism som ökar sitt inflytande så lever ännu rester av tidigare medmänskliga ideal kvar. Fortfarande finns ungdomsmottagningar - men det känns som en tidsfråga innan krav reses på att deras verksamhet ska betraktas som medhjälp till våldtäckt. Fortfarande ges tom stöd till telefonjourer för unga homosexuella som behöver prata om sin sexuella utveckling och läggning, men hur länge dröjer det innan sådan verksamhet istället får folk inburade?

Men barnen då, vem tänker på barnen och ungdommarna idag?

Ja, uppenbarligen inte puritanerna med ECPAT och Bodström i spetsen. De vill jaga ungdommarna än längre ut bland skuggarna med grooming lagar, övervakning, sänkt integritetsskydd mm. Läs Oscar Swartz två rapporter (ja, det står TIMBRO på dom, men det är bra rapporter väl värda att genomlida den allergiska reaktionen). Den visar bland annat hur hedersmoral och inte omtanke ligger bakom moralisthetsen. Den visar även en obehaglig röra där vilja att övervaka, jaga pirater, uppräthålla imegrantkontroll, kontrolera ungdomars (och även vuxnas vad gäller tex prostitution) sexualitet. En antidemokratisk kompott där det är svårt att utröna vad som är mål, medel, undanflykter och svepskäl. Update: Som för att visa min poäng har ecpat inkvisatorerna Bodström/Karlén med halvsanningar och moralistiska tolkningar viftat med puritanskt flag i GP som Blogge förtjänstfullt har genomskådat.

Puritanernas och kontrollhetsarnas ondska behöver det knappast ordas mer om - Den är alldeles uppenbar för varje tänkande individ. Men jag vägrar tro att hela svenska folket är en skock idioter. Folk måste ta ansvar och stå upp för medmänsklighet och individens rättigheter, både vuxnas och barns. Det är inte oportunt, puritanerna kommer att stämpla all kritik som en vidrig form av omoral. Men det är nödvändigt - Tame tusan nödvändigt för barnens skull!

Vi måste våga ta avstånd från puritanernas hat och hets mot alla som har avvikande åsikt. En medmänsklig politik kan bara skapas och upprätthållas med saklig och öppen debatt. Inom alla partier med demokratisk grund så måste det tas en intärn debatt - omänklig moralism och antidemokratiska kränkningar av individens friheter har inte i ett demokratiskt parti att göra. Det samma gäller utomparlementariska demokratiska rörelser och våra möten i vardagen och på nätet.

Även om jag, grmbl, har mer moderata åsikter än Blogge så måste även dessa åsikter och även än mer radikala tillåtas i debatten och i försvaret för yttrandefrihet har Blogge helt rätt. Det är minst sagt ynkligt hur aftonbladet ger efter för en lynchmobb och sensurerar bloggar på grund av de åsikter de framför. Aftonbladets abuse avdelning borde istället blokera abuseanmälningar från de användare som uppenbart missbrukar abusefunktionen. Hur sedan SvD censurerar twinglylänkar gör inte saken bättre. Det är just den sortens undfallande feghet vi inte har råd med idag. Update! Åtminstonde SvD har ångrat sig och lagt tillbaks tvinglylänkar till sin artikel. Bra SvD!

För läget är allvarligt. Inskränkningar i yttrandefrihet, i personlig integritet, i rättsäkerheten, ökad övervakning och en moralistisk debatt som mobbar ut istället för att argumetera är sånt som skapar makteliter. Makt har en inre logik att växa, ett obönhörligt behov av att försvara sig själv genom att bruka alla till buds stående medel för att försvara sig och angripa fiender. Ett sluttande plan där det till slut bara finns makten själv och resten är fiender berövade alla fri och rättigheter. De första offren är de som är mest maktlösa - just nu barn, ungdommar och prostituerade. Men var så säker - Du står på tur, kanske inte näst på tur men likväl på tur.

Men pedofilerna då

Finns det inte ett sluttande plan även då det gäller pedofiler? Kan inte de stärkas av varandras argument och inför varandra rättfärdiga övergrepp mot barn?

Jo, och enda försvaret mot det är en öppen debatt som inkluderar och motargumenterar deras argument. Pedofil är en läggning som det inte behövs läsas några inlägg för att den ska upptäckas. Om du tänder sexuellt på förbubertala barn så märker du det, och pedofilerna kommer att hitta varandra och rättfärdiga varandras argument endå.

Det enda en häxjakt på pedofiler och ett utdrivande av dom från den allmänna debatten får till följd är dels att de alieneras från övriga samhället och dess värderingar, dels att de berövas alla motargument. Ett intolerant samhällsklimat kommer dessutom att minska sannolikheten att de söker hjälp när de behöver det. På det sättet skapas bara fler förövare.

Pedofilhatet skymmer även sikten, de flesta övergrepp mot barn utförs inte av pedofiler utan av närstående med stort behov att manifestera sin makt och kontroll ofta beroende på att de själv varit utsatta för övergrepp eller mår dåligt av andra orsaker. Även de övergrepp som är pedofila sker oftast inom familjen eller dess förtroendekrets. Det är inte alkisen som stryker runt lekplattsen eller snubbar på internet som är det stora hotet - fröken i söndagskolan är en långt mer trolig förövare.

Internet

Internet är en enorm möjlighet. Inte minst för de unga att tryggt och helt säkert utforska sin sexualitet, hitta information, sin egen identitet och växa in i den tryggt, fritt och säkert. Om vi avstår från puritanism och övervakningsiver så kan dessa kontakter ske i trygga forum som t ex öppet visar IP-nummer och varnar för anonyma nummer så gått det går. Det gör kontakterna rellativt spårbara om något övergrepp sker. Riskerna är inte större än för kontakter som kan knytas vid t ex snabbköpet. Bra sajter kan lära ut vett och sans vid träffar, som att först ses på en allmän platts som ett fik t ex. För yngre barn är det en självklarhet att en vuxen följer med på första träffen med en nätbekant.

Internet är också ett hot, det går att kommunisera relativt spårlöst och utan insyn, det går att göra upp om träffar på ensliga plattser. Här hamnar vi om puritanerna och kontrollfreaken får hållas. För då är dessa försiktighetsåtgärder legetima, och ungdomarna kommer att acceptera dom för ungdommarna har ett ömsesidigt intresse att träffa dom de vill ha sex med. Endast idioter högt i det blå kan tro något annat.

Internet är en möjlighet för en öppnare debatt där alla kan delta. Där gränsen mellan ideologiproducent och lydig undersåte raderas. Där gränsen mellan kulturskapare och konsument suddas ut.

Internet är också ett hot där kontrollhungriga maktmänniskor kan få insyn i allt alla gör på ett sätt vi inte drömt om förut. En situation där statsmakten har makt att sätta dit vem de vill för alltid är det nått skumt som kan grävas fram. En värd där ingen vågar säga något eller göra något som inte är uttryckligen sanktionerat hos makthavarna. En värd utan frihet och full av förtryck där varje ansatts till motstånd är närmast omöjligt.

Som alltid: Vi kommer att skörda vad vi sår

Sällan i världshistorien har vi haft större valfrihet vad gäller utsädet

Det gör också valet ovanligt viktigt - Vi kan inte överlåta valet på puritaner och stadsdyrkande kontrollfreaks!

Intessant!

Andra bloggar om: barn, ungdomar, frihet, internet, övervakning, moralism, demokrati, sex