Svar till EU

Jag löd Oscar Swartz och skrev:

Svar på KOM(2007) 836.

Först en kort översiktsbetracktelse - sedan svar på varje fråga.

Internet och digitaltekniken utgör att paradigmskifte - kanske det största sedan tryckpressen.

Tryckpressen skapade möjligheten att framställa massupplagor med kopior. Men det krävde en relativt stor investering och var därför ett naturligt oligopol. I början uppstod problem:
a) Olika tryckerier tryckte samma böcker och priset på kopiorna pressades ner mot noll i lönsamhet.
b) Författarna fick inget av inkomsterna vilket bromsade skrivandet av nya böcker.

Det löstes med copyright. Det motiv som oftast anges är rättvisekravet mot författarna (upphovsmännen), men det i praktiken viktigaste motivet var att skapa en kartell mellan tryckarna - så var och en tryckte de böcker man skaffade sig (ofta exclusiva) rätigheter till istället för att konkurera med varandra.

Ur detta växte mediaindustrin fram. Ett oligopol med legalt kartell - något som naturligt ledde till en stor lönsamhet. Mediaindustrin kanske var 1900-talets lönsammaste industri. Den stora lönsamheten var en följd av stor makt som också användes till att pressa fram absurda utökningar av copyright till att i praktiken närmast gälla för evigt. Men det var en makt baserad på en matriel och ekonomiskt existerande trång sektor - Mångfaldigande krävde stora kapitalinsattser. Med copyright som kartellverktyg kunde man hålla uppe priset på kopior.

Nu står vid den erans slut. Kopiering och distribution är fritt, gratis och tillgängligt för alla! Kopior har *inget* värde i sig själv. Den materiella och ekonomiska grunden för oligopolet har försvunnit. Det är ett faktum. Mediaindustrin är fortfarande ett starkt särintresse och de försöker pressa fram ett bevarande av oligopolet på konstgord juridisk väg. Det är helt imot det almännas bästa och det är en strävan som saknar all form av moralisk legitimitet. Det man vill ha är en form av adelsrättigheter till sig själv.

Det är också praktiskt omöjligt. De ingrepp som krävs såväl i den personliga integriteten som i de kollektiva friheterna och möjligheterna är långt förbi acceptabla. Det skulle inebära antingen demokratins eller internets död.

Såsom copyright skapades som svar på paradigmskiftet som tryckpressen skapade måste den idag anpassas efter det paradigmskifte internet utgör. Förändringen är enkel. Fastslå klart och entydigt att copyright bara gäller commersielt bruk, kopiering och distribution. Det löser i ett slag alla problem.

* Piratjakt blir genomförbart när bara kommersiella pirater ska jagas.

* Mediaindustrin måste sluta motarbeta utvecklingen och hitta licensformer som fungerar med framtiden.

Det finns inga andra problem än dessa två. Ny lösningar växer redan av sig själv och om bara mediaindustrin får klart för sig att de inte kan bekämpa det måste de istället börja samarbeta.

Försäljning av innehåll kommer att fortsätta. Privat piratkopiering är inget problem - folk kopierar det de inte annars skulle köpa i alla fall och köper likväl det de vill ha och stödja i den omfattning de har råd.

Men villkoren för försäljning är ändrade. Det måste vara bekvämt, det måste vara ett rimligt pris, det måste vara legetimt och det är ett pluss att erbjuda ett mervärde. Titta på hur folk sänder betal-sms för att rösta fram sina favoriter på diverse listor. Låt betalande kunder resencera det de köper, låt dom visa upp listor på vad dom köpt i en communitymiljö. Gör listor över försäljningen uppdelat på längden och tvären (genre, geografiskt, olika tidsperioder, rooki-listor, efter kundernas kön/ålder etc).

Det är ingen vågad förutsägelse att vi får större utbud, bredare utbud och även större total omsättning.

Men det kommer inte längre att gå att tälja guld med täljkniv som mellanhand. Det gamla oligopolet har alltid varit något ont, men en gång ett nödvändigt ont. Nu är det enbart ont - inte längre nödvändigt. Det är en etablerad sanning att oligopol och trånga sektorer är dåligt för ekonomin. Kraven på att uppräthålla oligopolet med konstgjorda juridiska medel är absurt och både moraliskt och ekonomiskt oberättigat. Sluta lyssna på detta särintresses oberättigade krav och gör klart att ingen konstgord andning kommer att ges till en överspelad maktsvär. Mer än så behöver inte EU eller någon myndighet göra för att trygga utvecklingen och framtiden.

DRM-teknik (förvaltning av digitala rättigheter)

1)     Anser du att främjande av driftskompatibla DRM-system skulle stödja utvecklingen
       av tjänster för kreativt innehåll på den inre marknaden? Vilka är de största hindren
       för helt driftskompatibla DRM-system? Vad anser du vara god praxis avseende
       DRM-systemens driftskompatibilitet?

Svar: DRM är svårt att kombinera med FLOSS-system så hela iden är en fantasi. DRM knäcks även regelbundet så systemen måste omsättas raskt. DRM är och förblir en nich-lösning som det inte finns någon orsak att uppmuntra.

2)      Anser du att man bör förbättra konsumentinformationen om driftskompatibilitet och
       skydd av personuppgifter avseende DRM-systemen? Vilket skulle enligt din mening
       vara det lämpligaste sättet att förbättra konsumentinformationen om DRM-system?
       Vad anser du vara god praxis avseende märkning av digitala produkter och tjänster?

Svar: Ett självklart konsumentkrav är att tydlig information ska gå till konsumenten före köp om att en produkt har avsiktliga hinder och begränsningar i sin brukbarhet. Det är det enda EU eller någon myndighet ska göra vad gäller DRM.

3)      Håller du med om att enklare och mer lättlästa licensavtal för slutanvändare (EULA)
       skulle stödja utvecklingen av internettjänster med kreativt innehåll på den inre
       marknaden? Vad anser du vara god praxis avseende licensavtal för slutanvändare?
       Anser du att det finns något särskilt problem relaterat till licensavtal för
       slutanvändare som man bör ta itu med?

Svar: Om EU klart uttalade att copyright endast reglerar kommersiellt bruk och kopiering så skulle lisensavtalen bli enkla. Och, JA, det skulle ha stor betydelse.

4)      Håller du med om att alternativa mekanismer för tvistlösning i samband med
       tillämpning och förvaltning av DRM-system skulle öka konsumenters förtroende för
       nya produkter och tjänster? Vad anser du vara god praxis avseende detta?
       Håller du med om att en icke-diskriminerande tillgång (t.ex. för små och medelstora

Svar: Om DRM inte ges konstgjord andning kommer det att vara en marginell företeelse så det är inget problem.

5)     företag) till DRM-lösningar behövs för att bevara och främja konkurrens på
       marknaden för spridning av digitalt innehåll?

Svar: Se 4.

Gränsöverskridande licensiering

6)      Håller du med om att frågan om gränsöverskridande licensiering måste lösas med
       hjälp av en rekommendation från Europaparlamentet och rådet?

Nej, En rak hållning om att inga juridiska adelsrätter kommer att dela ut är nog för att aktörerna ska bli tvungen att licensera vettigt eller dö.

7)      Vad är enligt din mening det effektivaste sättet att främja gränsöverskridande
       licensiering för audiovisuella verk? Håller du med om att ett system med online-
       licenser där åtskillnad görs mellan en primär och en sekundär gränsöverskridande
       marknad skulle förenkla licensiering på EU-nivå eller global nivå för det kreativa
       innehåll som du arbetar med?

Svar: Enklare, klarare och generella licenser utan geografiska och tekniska undantag gör det naturligtvis enklare att skapa nya kreativa tjänster. Kommer när innehållsindustrin inser att de måste jobba med att erbjuda värde - inte på att utöva kontroll.

8)      Håller du med om att långsiktiga affärsmodeller som går ut på idén att sälja mindre
       av mer drar nytta av gränsöverskridande licensiering för katalogtitlar (exempelvis
       verk som är mer än två år gamla)?

Svar: Ja, se 7.

Lagliga tjänster och piratkopiering

9)      Hur kan ett ökat och mer effektivt samarbete mellan berörda aktörer öka respekten
       för upphovsrätt på internet?

Först måste upphovsrätten göras respektabel. Det är finns två avgörande punkter:
a) Det måste göras klart att den omfattar bara kommersiellt bruk/distribution.
b) Den måste få en rimlig varighetstid. 5-20 år från första publicering kanske.

Sen måste det skapas tjänster som är bekväma, rimligt prissatta och moraliskt legitima. Bekväm betyder ingen DRM, rimligt prisatta kanske är 5kr/låt och 50kr/film men det får marknaden visa. Moraliskt legitima betyder att en stor andel av pengarna går till upphovsmännen och att inga förföljerser av konsumenter förekomer (som ger sig själv av punkt a ovan).

10)     Anser du att samförståndsavtalet som nyligen antogs i Frankrike är ett bra initiativ?

Nej! Tillgång till internet är en stor del av livet idag, och det blir bara större. Att stänga av folk är ett drastiskt och orimligt ingrepp. Det är värre än att förbjuda folk att ha telefon, skriva och ta emot brev, läsa böcker och tidningar. Det är att totalt isolera och avskärma folk, och gör i ökande omfattning även saker som att utföra ett jobb, betala räkningar etc helt omöjligt. Straff i den nivån ska absolut bara kunna verkställas av rättsväsendet efter en domstolsförhandling med rätt till försvarare och rätt att överklaga.

11)     Anser du att ett införande av filterinsatser vore ett effektivt sätt att förebygga brott
       mot upphovsrätten på internet?

Nej. Tveksamt om det är tekniskt möjligt och *om* det är tekniskt möjligt skulle det (för att förhindra att filtren kringås) kräva så drastiska ingrepp i den personliga integriteten att det äventyrar demokratins existens.

Tidigare post på samma ämne.

Intessant!

Andra bloggar om: EU, copyright, frihet, upphovsrätt, politik, ekonomi, internet

Status quo våldet

Petter Nilsson argumenterar på svt opinion klockrent om status quo våldet. Inte så konstigt för som han själv säger, det är ABC. Inte bara socialistisk ABC utan ABC för alla frigörelseideologier och filosofier.

Louise Persson försöker svara men kommer snett på en gång i en absurd vantolkning om att Petter löser upp våldbegreppet och att all debatt och allt samtycke skulle bli våld. Det är inte sant. Riktigt absurt blir det då Louise blandar in "flummig postmodernistisk inställning" då det här är en analys som är långt äldre än så.

Det handlar inte om flum utan om konkret våld. Sådant våld som bedrivs med gevär, bombflyg, batonger och fängelser. Låt oss återgå till Petters exempel med en som svälter alldeles intill en rik.

Låt oss säga att den som svälter är liberal och finner tillståndet rättvist och bra. Nej, det kanske inte är våld när han svälter ihjäl. Men låt oss istället anta att den som svälter börjar fundera på om det verkligen är så rätt. Låt oss säga att han hävdar att han har rätt till lite av rikedomarna. Nej säger den rike. Här föreligger konflikt - inte samtycke, inte frivillighet. Ska detta lösas utan våld så får de två diskutera tills dom kommer överens.

Men det är inte så det går till. Ägande är en maktfördelningsprincip, och det är den rike som har makten. Om inte den svältande böjer sig för den makten så blir han utsat för våld. Inget abstrakt fantasivåd utan konkret, fysiskt och troligen väldigt brutalt våld i statlig eller privat regi.

Louise hävdar glatt att liberalismen står bakom ägandet och medger därigenom att liberalismen är en våldsideologi. Ägandet som maktfördelningsprincip är en liberal åsikt som liberaler anser ska tvingas på alla andra med våld. Den har inte större legimitet än rojalisternas åsikt att makten ska utgå från kungen. Liksom forna tiders kungar uppräthöll sin makt med våld gör dagens rika det. Liksom rojalismen var en våldsideologi är liberalismen det.

Liberalismen är inte ensam om att vara en våldsideologi. Det gäller socialdemokrater, konservativa, alla anhängare av arki. Det är faktiskt bara anarkismen som är mot våld.

Men det som särskiljer liberalismen är att deras principer är det som regerar världen just nu. Det är de rika som har makten, det är efter ägande som makten fördelas. Det är dessa principer som oreflekterat och närmast osynliggjort upprätshålls med våld dagligen. Precis som en gång kungens och hans mäns våld sågs som en naturlig och närmast osynlig del i vardagen.

Det är dock de rika som har makten, och precis som alla kungar inte styrt efter rojalisternas alla ideal så är de rika måhända inte lika intresserade av att försvara de liberala principerna på andra områden än just de som garanterar dom själv deras makt (sånt flum som individens frihet). Där uppstår naturligtvis en viss konflikt mellan liberalismen som ideologisk kitt i det regerande maktsystemet (som definitivt är ansvarigt för CIA-operationer i latinamerika) och liberalismen som ren idealistisk ide.

Därför är också mer principfasta liberaler ibland förtjänstfullt delaktiga i kritik (och ibland konkret motstånd) mot förtryck och övergrep - något Louise är ett direkt lysande exempel på - både vad gäller drogbrukare och prostituerades rättigheter.

Louise avslutar med bokens lumpnaste och äldsta trix... och undrar om Petter har något bättre att komma med. Anhängare av den för tillfället regerande makten har alltid gjort det. Det samtidas naturliga tolkningsföreträde gör det naturligtvis enkelt att misstänkliggjöra alternativ - och har alltid gjort.

Men det handlar inte nödvändigtvis om att ha ett färdigt bättre alternativ. Utan om att begränsa det rådane maktsystemets värsta skadeverkningar och övergrep. Försöka skapa utrymme för ett motstånd som kan ballansera makten lite. Skapa utrymme för att prova och utforska alternativ. Att bekämpa och kritisera maktens förtryck av opposition. Som i Petters fall - att kunna uttrycka systemkritiska åsikter utan att förlora jobbet. Till viss del faktiskt även liberala ideal.

Där är jag inte så överaskad över att Federly agerar maktens lojala bödel - men om Louise har jag faktiskt mycket högre tankar än så.

Intessant!

Andra bloggar om: liberalismen, våld, klass, frihet, kapitalism, politik

Bordellhärva 2 - Rättsskandal 2!

Vilka politiker som gjorde vad i Bordellhärvan på 70-talet är skit samma. Det är preskiberat, överspelat och de flesta är antagligen döda eller döende.

Det handlar inte heller om hur vidrig verksamheten var, hur unga flickorna var eller hur brutalt de utnytjades. Det handlar inte om att de var prostituerade.

Det handlar om

Medborgar som blivit utsatta för brott, där staten mörkat utredningen för att för att staten och samhällets eliter var inblandade. Där sedan staten tystat brottsoffren och förhindrat deras historia att komma fram.

Så får det aldrig gå till i ett rättsamhälle.

Att hålla på preskiberingstider är rent löje. För staten borde inga preskiberingstider finnas. Det här är ett politiskt ansvar. Att staten erkänner att den gjort fel. Att vi som medborgare kan få något som helst förtroende för att sådant här inte kommer att hända igen, och igen, och igen...

Isabella skriver mer. Se även DN, SvD, AB.

Intessant!

Andra bloggar om: rättssäkerhet, hora, prostitution, bordellhärvan, rättsskandal

men barnen då, vem tänker på barnen och ungdomarna idag?

Barn är egna individer, med egna rättigheter. De är också oförmögna att ta hand om sig själv. Från början helt oförmögna, sedan mer och mer förmögna i en glidande skala. Därför behöver dom tas om hand, de behöver bestämmas över. Det behövs vårdnadshavare.

Vårdnadshavarna finns för barnens skull, det är inte barnen som finns för vårdnadshavarnas skull - helt oavsätt om dessa är biologiska föräldrar eller ej. Att vara vårdnashavare är ett förtroeendeuppdrag som går ut på att lotsa barnet genom barndomen, ge det trygghet och en möjlighet att utvecklas, låta de successivt ta mer ansvar och beslut själv för att så småningom vara redo för vuxenvärlden.

Det är okej att ställa krav på vårdnadshavarna. Alla kommer inte att klara sin uppgift och samhället måste ha en beredskap att stödja och i extremfallen byta ut vårdnadshavare. Men det ska vara på relevanta grunder. Saker som livstil och sexuell läggning vuxna imellan ska inte vara orsak ens att ifrågasätta lämpligheten vare sig att vara eller bli vårdnadshavare. Att lotsa ett barn genom barndommen är viktig del av livet som inte ska fråntas folk eller ens ifrågasättas på irrelevanta grunder. När någon väl är vårdnadshavare så finns också väldig starka känslomässiga band mellan barn och vårdnadshavare som gör att ingripanden måste ske med än större försiktighet.

Men barnets rättigheter måste också beaktas. Barnet har rätt till en kontakt med värden i stort, rätt till kunskap och förutsättningar att bilda en egen uppfattning. Där är friskoleformen tveksam - den får inte urarta till att isolera barnen och stänga dem inne i vårdnadshavarnas värld och värderingar. Vårdnadshavarnas värderingar har stort nog inflytande över barnen endå, en nödvändighet då att lära ut värderingar är en viktig del i att lotsa ett barn till vuxenvärlden.

Barns sexualitet

Barn har en egen sexualitet. Det är vårdnadshavarens plikt att inte skam och skuldbelägga den samtidigt som de ser till att den inte tar allt för konkreta uttryck som kan utsätta andra (oftast yngre) barn för övergrepp. I puberteten tar sig sexualiteten ett konkretare uttryck i en vuxen form. Den spirande ungdommen har själv rätt att söka sin egen sexuella identitet och utforska sin läggning. Ingen har rätt att använda barn sexuellt och pådyvla dom sin sexuella praktik före de nått puberteten och själv börjat söka sin egen sexualitet. Vårdnadshavare och andra barnet står i beroendeställning till ska över huvud taget inte ha sexuell kontakt med barnen - men ska vara ett stöd både känslomässigt och upplysningsmässigt.

I en ideal värld skulle barnet helt sjäv få välja när det är redo att ta sexuella kontakter men då barn ofta är i underläge och har, i synerhet innan de bildat sig en egen uppfattning av sina behov och lustar, en tendens att vilja vara vuxna till lags så är en myndighetsålder för sexuellt självbestämmande rimlig. Det finns tyvärr ingen bra sådan ålder då barns individuella utveckling är väldigt olika. Rent pragmatiskt skulle jag säga att så länge den åldern är någorlunda rimligt satt (typ 13-15) så finns det ingen orsak att inte följa den (även om man kan argumentera fram och till baks om vad den borde vara). En väl så viktig aspekt med sexuell myndighetsålder är att efter den så har vårdnadshavarna ingen rätt att lägga sig i de ungas sexualitet. Hur homofob en vårdnadshavare än är så är de skyldiga att respektera även ett barn som är homosexuellt.

Men även om jag har den åsikten, och även om jag tackar nej till sex med de som är under 15 så är jag inte så dum att jag tror att det inte finns fullt könsmogna ungdomar under 15 som är nyfikna på och vill experimentera med sex.Jag förstår också att de kommer att söka folk att experimentera med och många av dom kommer att söka mer eller mindre mycket äldre att experimentera med.

En medmänsklig princip som efter lång sexualpolitisk kamp slog igenom i sverige på slutet av 60-talet - början av 70-talet är att inte skuldbelägga ungdomars sex för de kommer att ha sex ändå - Bara med större risker och må sämre av det om det skambeläggs. Den principen ligger bland annat till grund för ungdomsmotagningarnas utdelande av preventivmedel till minderåriga utan att meddela föräldrar eller ställa kränkande frågor.

I bjärt kontrast mot den mänskliga politiken står dagen rent viktorianska puritanism som inte alls bryr sig om mänsklighet utan bara att uppräthålla en ren idé om en obefläckad moral. Ett paradexempel på detta är lagen som gör sex med ungdommar under 15 till våldtäkt - även om de är fullt könsmogna och samtyckande. Hallå, Verklighetscheck...

Den lagen gör ca 20% av svenska folkets sexdebut till våldtäkt!!!!

Vad tänkte riksdagsmänen på när de röstade igenom den? Det är bortom mänsklig fattningsförmåga.

För även om jag är för en sexuell myndighetsålder så är det en artskillnad på samtyckande sex med fullt könsmogna som bara råkar var ett eller två år för unga, och en regelrätt våldtäkt. Det föra är ett skitbrott som kanske ska ge dagsböter och inte behöver beröras av samhället alls såvida inte den unga själv känner sig kränkt och utnyttjad, det senare är synnerligen allvarligt.

Den skillnaden är inte minst viktig eftersom att vi vet att många unga, ca 20% av de under 15, kommer att söka kontakt för sex ändå. Om de vet att sex med dom räknas som våldtäkt så måste de naturligtvis anpassa sig efter det, acceptera hemlighetsmakeri, ses på undanskymda plattser, utsätta sig för onödiga risker och därigenom skapa jaktmarker för de som verkligen har onda avsikter.

Barn går inte och lägger sig en dag som barn och kliver upp nästa som fult könsmogna ungdomar. Det finns en stor gråson, där också ansvaret kan ökas ju djupar i gråsonen man kommer. För helt förpubetala barn så kan straffen vara i klass med våldtäkt. Där finns inget problem med ett ömsesidigt intresse som kan tvinga ut barnen i onödigt riskbeteende.

Men för ungdomar som gått igenom puberteten finns ett ömsesidigt intresse, och en omänsklig moralism leder där förutom till ökat riskbeteende även till skam och skuldbeläggande, onödiga trauma och ångest i valen som gör valen inte bara jobbiga, utan stressade, ogenomtänkta och baserade på allt annat än vad de unga själv vill och känner för.

Vi vuxna har en legitim rätt, och skyldighet, att skydda barn från övergrepp. I den rätten finns en rätt att bestämma över barnen. Men det ska vara så lite som möjligt, med så stor hänsyn till deras egen vilja och mogenhet att fatta beslut som möjligt. Som egensyfte finns det ingen legimitet i att kontrollera ungdomars sexualitet. Det är bara ett utslag av hedersmoral, en mindre men lika ful släkting till hedersmord.

Så dagens puritanistiska hets inte bara ökar riskerna för ungdomarna, det kränker även deras rättigheter som egen individ med rätt att utvecklas efter egen vilja och läggning. Parallellt med denna människoföraktande moralism som ökar sitt inflytande så lever ännu rester av tidigare medmänskliga ideal kvar. Fortfarande finns ungdomsmottagningar - men det känns som en tidsfråga innan krav reses på att deras verksamhet ska betraktas som medhjälp till våldtäckt. Fortfarande ges tom stöd till telefonjourer för unga homosexuella som behöver prata om sin sexuella utveckling och läggning, men hur länge dröjer det innan sådan verksamhet istället får folk inburade?

Men barnen då, vem tänker på barnen och ungdommarna idag?

Ja, uppenbarligen inte puritanerna med ECPAT och Bodström i spetsen. De vill jaga ungdommarna än längre ut bland skuggarna med grooming lagar, övervakning, sänkt integritetsskydd mm. Läs Oscar Swartz två rapporter (ja, det står TIMBRO på dom, men det är bra rapporter väl värda att genomlida den allergiska reaktionen). Den visar bland annat hur hedersmoral och inte omtanke ligger bakom moralisthetsen. Den visar även en obehaglig röra där vilja att övervaka, jaga pirater, uppräthålla imegrantkontroll, kontrolera ungdomars (och även vuxnas vad gäller tex prostitution) sexualitet. En antidemokratisk kompott där det är svårt att utröna vad som är mål, medel, undanflykter och svepskäl. Update: Som för att visa min poäng har ecpat inkvisatorerna Bodström/Karlén med halvsanningar och moralistiska tolkningar viftat med puritanskt flag i GP som Blogge förtjänstfullt har genomskådat.

Puritanernas och kontrollhetsarnas ondska behöver det knappast ordas mer om - Den är alldeles uppenbar för varje tänkande individ. Men jag vägrar tro att hela svenska folket är en skock idioter. Folk måste ta ansvar och stå upp för medmänsklighet och individens rättigheter, både vuxnas och barns. Det är inte oportunt, puritanerna kommer att stämpla all kritik som en vidrig form av omoral. Men det är nödvändigt - Tame tusan nödvändigt för barnens skull!

Vi måste våga ta avstånd från puritanernas hat och hets mot alla som har avvikande åsikt. En medmänsklig politik kan bara skapas och upprätthållas med saklig och öppen debatt. Inom alla partier med demokratisk grund så måste det tas en intärn debatt - omänklig moralism och antidemokratiska kränkningar av individens friheter har inte i ett demokratiskt parti att göra. Det samma gäller utomparlementariska demokratiska rörelser och våra möten i vardagen och på nätet.

Även om jag, grmbl, har mer moderata åsikter än Blogge så måste även dessa åsikter och även än mer radikala tillåtas i debatten och i försvaret för yttrandefrihet har Blogge helt rätt. Det är minst sagt ynkligt hur aftonbladet ger efter för en lynchmobb och sensurerar bloggar på grund av de åsikter de framför. Aftonbladets abuse avdelning borde istället blokera abuseanmälningar från de användare som uppenbart missbrukar abusefunktionen. Hur sedan SvD censurerar twinglylänkar gör inte saken bättre. Det är just den sortens undfallande feghet vi inte har råd med idag. Update! Åtminstonde SvD har ångrat sig och lagt tillbaks tvinglylänkar till sin artikel. Bra SvD!

För läget är allvarligt. Inskränkningar i yttrandefrihet, i personlig integritet, i rättsäkerheten, ökad övervakning och en moralistisk debatt som mobbar ut istället för att argumetera är sånt som skapar makteliter. Makt har en inre logik att växa, ett obönhörligt behov av att försvara sig själv genom att bruka alla till buds stående medel för att försvara sig och angripa fiender. Ett sluttande plan där det till slut bara finns makten själv och resten är fiender berövade alla fri och rättigheter. De första offren är de som är mest maktlösa - just nu barn, ungdommar och prostituerade. Men var så säker - Du står på tur, kanske inte näst på tur men likväl på tur.

Men pedofilerna då

Finns det inte ett sluttande plan även då det gäller pedofiler? Kan inte de stärkas av varandras argument och inför varandra rättfärdiga övergrepp mot barn?

Jo, och enda försvaret mot det är en öppen debatt som inkluderar och motargumenterar deras argument. Pedofil är en läggning som det inte behövs läsas några inlägg för att den ska upptäckas. Om du tänder sexuellt på förbubertala barn så märker du det, och pedofilerna kommer att hitta varandra och rättfärdiga varandras argument endå.

Det enda en häxjakt på pedofiler och ett utdrivande av dom från den allmänna debatten får till följd är dels att de alieneras från övriga samhället och dess värderingar, dels att de berövas alla motargument. Ett intolerant samhällsklimat kommer dessutom att minska sannolikheten att de söker hjälp när de behöver det. På det sättet skapas bara fler förövare.

Pedofilhatet skymmer även sikten, de flesta övergrepp mot barn utförs inte av pedofiler utan av närstående med stort behov att manifestera sin makt och kontroll ofta beroende på att de själv varit utsatta för övergrepp eller mår dåligt av andra orsaker. Även de övergrepp som är pedofila sker oftast inom familjen eller dess förtroendekrets. Det är inte alkisen som stryker runt lekplattsen eller snubbar på internet som är det stora hotet - fröken i söndagskolan är en långt mer trolig förövare.

Internet

Internet är en enorm möjlighet. Inte minst för de unga att tryggt och helt säkert utforska sin sexualitet, hitta information, sin egen identitet och växa in i den tryggt, fritt och säkert. Om vi avstår från puritanism och övervakningsiver så kan dessa kontakter ske i trygga forum som t ex öppet visar IP-nummer och varnar för anonyma nummer så gått det går. Det gör kontakterna rellativt spårbara om något övergrepp sker. Riskerna är inte större än för kontakter som kan knytas vid t ex snabbköpet. Bra sajter kan lära ut vett och sans vid träffar, som att först ses på en allmän platts som ett fik t ex. För yngre barn är det en självklarhet att en vuxen följer med på första träffen med en nätbekant.

Internet är också ett hot, det går att kommunisera relativt spårlöst och utan insyn, det går att göra upp om träffar på ensliga plattser. Här hamnar vi om puritanerna och kontrollfreaken får hållas. För då är dessa försiktighetsåtgärder legetima, och ungdomarna kommer att acceptera dom för ungdommarna har ett ömsesidigt intresse att träffa dom de vill ha sex med. Endast idioter högt i det blå kan tro något annat.

Internet är en möjlighet för en öppnare debatt där alla kan delta. Där gränsen mellan ideologiproducent och lydig undersåte raderas. Där gränsen mellan kulturskapare och konsument suddas ut.

Internet är också ett hot där kontrollhungriga maktmänniskor kan få insyn i allt alla gör på ett sätt vi inte drömt om förut. En situation där statsmakten har makt att sätta dit vem de vill för alltid är det nått skumt som kan grävas fram. En värd där ingen vågar säga något eller göra något som inte är uttryckligen sanktionerat hos makthavarna. En värd utan frihet och full av förtryck där varje ansatts till motstånd är närmast omöjligt.

Som alltid: Vi kommer att skörda vad vi sår

Sällan i världshistorien har vi haft större valfrihet vad gäller utsädet

Det gör också valet ovanligt viktigt - Vi kan inte överlåta valet på puritaner och stadsdyrkande kontrollfreaks!

Intessant!

Andra bloggar om: barn, ungdomar, frihet, internet, övervakning, moralism, demokrati, sex

Släpp 'våldsporren' fri, det är vår (snart).

Nu är sveriges lagstiftning som förbjuder en del mäniskor att skildra sin egen kultur och sexualitet aktuell igen. Det går att läsa i bl a aftonbladed och expressen. En av de 'förbjudna' filmerna kan ses här. Jag har inte gluttat på filmen men efter omslaget ser det hur trevligt ut som helst. Det finns massor av folk som vill, har lust och njuter av både att göra sånt och av att visa upp det för omvärden. Mig själv inräknad, även om jag i dessa sammanhang är så generös att jag heldre ger än tar behandlingen.

Det finns inget rimligt skäl att förbjuda spridning av filmer där folk gör saker som är samtyckande, lagligt att göra och som de gillar att göra. Om det mot all rimlig förmodan finns ens misstanke om att produktionen av filmerna skett utan samtycke så är det i så fall det som borde utredas, det vore i så fall ett väldigt allvarligt brott. Men i ställe har man bränt två års utredning på 'ickebrottet' att sprida filmer som visar trevligt men annorlunda sex. En helt naturlig sexuell variation som är helt laglig att utöva i verkliga livet, och som kanske ca 10% av befolkningen har som sin sexuella läggning.

Rätten till en egen kultur och rätten att skildra sin egen kultur och liv är en basal rättighet. Att skildra just sexualiteten kanske inte känns så viktigt för folk som faller innanför ramarna för rådande norm. Men för just de som har en annorlunda sexuell läggning, en läggning som är osynliggjord, skambelagd, rov för fördomar, stigma och fördömmande. Där det kanske är svårt att hitta utrymme att söka både lämpliga partners och sin egen identitet/preferens. Just där är dessa skildringar viktiga, just där är de förföljda av klåfingriga intoleranta lagstiftare ihop med en ändå mer fördomsfull och godtycklig lagtillämpning.

Nu ska idiotlagarna till domstolsprövning igen. Fler oskyldigas öde för närmaste framtiden ska bestämmas inte för något de gjort fel utan för att lagen är sjuk. Vi får hoppas domstolen rättar till tidigare helt ovetenskapliga tolkning av begreppet 'förråande' och äntligen släpper fritt det som självklart ska vara fritt. Att inte få skildra och sprida det som är tillåtet att göra är totalt absurt! Att inte få skildra, eller ta del av skildringa av, det som utgör kärnan av ens identitet som människa är ett brutalt övergrepp.

Något som enbart är förundrande är att något stolpskott till totalt vidrigt as har anmält det hela. Vad är det för sorts människor som gör sådant? Bara för att de kan skada folk måste de nödvändigt skada folk. Som tur var är det ont om dessa totalt sjuka idioter - det är vad jag vet endast andra gången lagen prövas i domstol - någonsin. Men nån där ute bör skämmas!

Intessant!

Andra bloggar om: våldsporr, bdsm, hora, frihet, porr, sex

Modebloggar och horor.

Svensson är en intressant bloggare, sympatiskt vänster om än kanske lite för aktoritär för min smak. Men så är jag också en ganska extremt vänsteranarkist, och Svensson är inte låst som tyvärr är vanligt bland många. Utan verkar öppen för att argumentera och vågar prova udda resonemang. Posten Modebloggarna - är de ett problem? är värd kommentarer.

Att behaga män

Svensson hittar en parallell mellan modebloggare och horor i en strävan att behaga män, något som han ser som en del av patriarkatet. Det saknar inte helt poäng, men är en överförenkling som leder helt fel. Svensson konstaterar också att det inte behöver vara fel i sig i sig att vilja behaga, men sätter det ändå direkt i samband med könsroller.

Men att vilja behaga är mer primärt än så. Om man läser sexarbetares bloggar ser man att deras kunder ofta är väl så måna om den prostituerades njutning som sin egen. En del betalar för att endast få tillfredställa den prostituerade. Det är inte så konstigt som det låter. Sina egna behov kan man lätt fixa med högerhanden, men behovet att behaga andra kan man inte lösa själv. Behovet att behaga handlar dels om att känna uppskattning och social acceptans, men är dessutom ett primärt behov hos både män och kvinnor, och det är något väldigt gott.

Horan och madonnan

De i sammanhanget relevanta könsrollerna är tre, de kan kännas hopplöst föråldrade men lever tyvärr allt för mycket:

• Att manens värde är primärt och kvinnans sekundärt. Manen bedöms efter egna bedrifter, medan kvinnan bedöms och får värde efter 'sin' mans värde. Det gör 'erövrandet' (som ska ske genom att göra sig attraktiv och värdig nog att locka, inte genom aktivt raggande) av en man med hög status viktigt för kvinnor, och att uppnå egna mål underordnat.
• En kvinna ska inte ha en egen sexualitet. Den är till för den rätta, den som ska ge dom status enligt ett. De ska inte själv söka eller agera för mycket.
• En kvinna som bryter mot två förlorar allt värde. Inte tänkabar som partner åt en ärbar man och utan eget värde. Det är en fallen kvinna som man inte behöver lyssna på eller bry sig om, men kan göra vad man vill med henne. Men det är dock ett privilegium för högstatusmän att göra vad man vill med hororna.

Det är i all essens hora-madonna normen. Det gör att som sekundär effekt att kvinnor gör allt för att behaga och erövra den 'rätte'. Det är helt falskt att kvinnor ska behaga män i allmänhet, de ska behaga högstatus män, och dissa lågstatus män. Det är inte ett normsystem för att garantera män rätt till kvinnor, det ett normsystem för att garanter att lydiga män som underordnar sig rådan makt/status system får kvinnor och de som inte lyder blir utan. Det var en integrerad del i det feodala systemet. Idag är strukturerna otydliga. Vad är hög status idag? Den åldersaparthed vi lever i tvingar varje generation att söka svaret själv, och det förändras får varje steg in i vuxensamhället. Inget tydligt svar finns, kvinnor slits mellan ett 'krav' att erövra den rätta för att få status och då måste de ge till den, och behaga den som aspirerar på att vara den rätta. Samtidigt måste de akta sig att ge för mycket till för många. Summa sumarium är handlingsutrymmet negativt - förbannad om du gör, förbannad om du låter bli. ångest är en ständig följeslagare.

Modebloggar

Det är ur det perspektivet modebloggar ska ses. Intresser för att vara rätt, hippt klädd och inne handlar om att positionera sig för att erövra den rätte, att erövra status. Avskyn mot horor handlar om att inte falla över gränsen, hålla en distans mot det förbjudna. Den berörda bloggens, utan tvekan hutlösa osmakligheter, ska ses i det ljuset. Det är inte ett bevis på ungdomens förfall, det är ett bevis på hur stort inflytande ovanstående tre punkter fortfarande har. Jag tycker faktiskt det kan ursäktas med att de är typ 16... men de ska naturligtvis för den skull inte stå oemotsagda! Men de har de inte heller gjort.

Horor

Horor är en helt annan pryl. De bryter helt fräckt mot punkt tre, och kräver ändå respekt. Det har horor alltid gjort. På det sättet har de angripit grundbullten i normsystemet, att fallna kvinnor saknar värde. Men deras motstånd har mött förakt och aldrig fått respekt och solidaritet från övriga samhället. Det är dags att sluta med det, att ge horor den solidaritet vi visar varandra i övrigt innom vänstern. Att konkret visa att kvinnor förtjänar respekt hur än de väljer att leva ut och använda sin sexualitet. Hur ska vi annars trovärdigt kunna säga till modebloggare att de har fel i sitt äckel för horor. Hur ska vi annars trovärdigt kunna hävda att de inte behöver mäta sitt värde efter hur attraktiv de gör sig för högstatusmän?

Intessant!

Andra bloggar om: hora, sexarbete, prostitution, mode, modebloggar, feminism

Haltande Josefin

Josefin Brink bloggar om debatten om sexköpslagen. Hon tycker den haltar, men Josefin haltar bra själv.

Hon erkänner Isabellas rätt att tala i egen sak och att en bred debatt är bra. Så långt allt väl. Men sen försöker hon förvandla Isabella till ett litet särintresse som bara talar i egen sak. Totalt ignorerande att det är en hel rörelse (SANS). En allt för liten rörelse för all del, men med tanke på stigma och omständigheter en imponerande rörelse och den har kontakter med många sexarbetare både här och över hela värden. De åsikter hon företräder har med tanke på det stigma sexarbetare utsätts för en imponerande förankring.

Mot detta ställer Josefin en liten ideologisk färgad grupp, PRIS, som består av tyckare och några fd sexarbetare som internaliserat horstigmat i samhället och därför skadat sin självkänsla rejält och har ett desperat behov av att ta avstånd från sitt tidigare liv för att återupprätta sig själv. De ska naturligtvis också lyssnas på. Men att lägga tyngdpunkten där istället för vid majoriteten av de aktiva sexarbetarnas organisationer haltar något enormt.

Josefin försöker också ställa de 'lyckliga' hororna mot de 'olyckliga'. De som valt det för att de gillar sex och tycker det är en passande inkomstkälla och de som väljer det av dåliga alternativ och desperation. Men det är en falsk motsättning (hela uppdelningen är falsk i sig - horor är människor, lyckliga ibland, olyckliga ibland och de har alla en unik historia). Men visst finns det prostituerade som mår dåligt av jobbet, och av naturliga skäl är det vanligare bland de som gör det av mer eller mindre tvingande skäl än de som gör det av ett helt fritt val med många alternativ. Men de har alla behov av solidaritet och stöd, alla behov av kunna jobba tryggt, alla skadas av förföljelser, utfrysning från rättsamhället, stigma och stigmalagar. De som mår dåligt och vill ta sig ur prostitutionen får det också svårare att komma ur då deras ansträgningar ständigt slås i spillror.

För lagarna drabbar sexarbetare. De är inte bara dåligt för del 'lyckligas' affärer utan för alla prostituerades affärer. Men det är inte främst affärerna som drabbas utan arbetsmiljö, säkerhet och livskvalitet. De isoleras från samhället, måste hålla sin verksamhet hemlig och kan därför inte ta hjälp vid hot och våld, är sårbara för utpressning, kan inte sammarbeta för att uppnå säkerhet och bekvämlighet, det är svårare att organisera sig. Det öppnar också möjligheter för kriminella att 'erbjuda' sina tjänster. Det stänger också dörren för samhällets insyn och öppnar dörren för trafiking. Det gäller både sexköpslagen och kopplerilagen (som hindrar samarbete, gör det svårt att hyra trygga arbetslokaler etc).

När förhållandena blir sämre försvinner kanske de som har bra alternativ. Men de som är där av mer eller mindre tvingande skäl blir naturligtvis kvar. De som du, Josefin, säger dig måna om. Ändå är du beredd att offra Isabells självbestämmande, beskära alla kvinnors sexuella självbestämmande, upprätthålla hora-madonnanormen bara för att få sparka på de horor som känner sig tvingad att stanna kvar, de längst ner, de som redan ligger ner. Varför? Det kan inte vara ren illvilja får vi hoppas. I sluter av bloggposten önska du dej tillbaks till till då debatten handlade om mäns rätt att köpa sex. Men så himla missundsam kan du väll inte vara mot män heller? Göra så mycket skada bara för att djävlas lite med män?

Jag tror du drömmer dig tillbaks tills då diskussionen bara var fantasier och fin ideologi. Då prostitution bestod av objektifierade horor. Inte kvinnor av kött och blod som var där av lust och vilja eller desperata behov förankrade i den omslutande verklighten. Då prostitution bara var en ren ondska som på ett magiskt sätt sög upp oskyldiga kvinnor som varken hade behov eller vilja. Där torskar bara var onda djävlar som utnyttjade dessa kvinnor som inte var där av någon annan orsak än att tillfredställa torskarnas ondska. En fantasivärld där all denna ondska kunde avskaffas med ett enkelt dekret.

Tyvärr... Så funkar inte värden. Den sortens dekret gör bara saker än värre. Prostitutionen försvinner inte. Behoven försvinner inte, varken de lustbetonande eller de obehagliga tvingande behoven som fattigdom, flykt från dåliga familjeförhållanden, droger eller annat. De prostituerade blir bara än mer utfrysta, än mer sårbara.

I sammanhanget blir det lite tragikomiskt när du gnäller på bloggar utan kunskaper. Det går ganska fort att inse att man inte behöver mycket kunskaper för att övertrumfa etablisemanget bakom sexköpslagen som mest lever på fördomar och hybris.

Mycket handlar också om allmänmänskliga principer. Som människors rätt att bestämma över sig själv. Som att motstånd ska utgå från de berörda själv. Insikter som att ingen annan bättre kan göra en individs val än vad de kan själv. En förståelse att värden är full av misär och att en del har dåliga alternativ - att ta ifrån dom det minst dåliga kan vara fatalt. Allmänmänsklig förståelse för att stigma och utfrysning är vidrigt. Att man blir sårbar genom att tvingas vara hemlig. Det mesta självklarheter i livet, i alla fall om man inte kommer från den övre medelklassen och uppåts skyddade verkstad.

Sexarbetere har länge nog varit utfrysta från övriga samhällets solidaritet. Sexköpslagen är kronan på det skamliga verket. Men arbetarrörelsens fanor är också nersmuttsad med denna skamfläck. Jag anser detta måste ändras - och jag tänker inte hålla tyst bara för att du, Josefin, föredrar den sociala ingenjörskonsten höga och vackra formler framför den smutsiga (men också lustfyllda) verkligheten.

Uppdate

Isabella har skrivit bloggposten I vems intresse om detta.

Intessant!

Andra bloggar om: Josefin Brink, hora, sexarbete, prostitution, SANS, PRIS, feminism