Rosinha Sambo, horhat, horkamp och Linna Johansson.

Något stort har hänt i kampen för sexarbetares rättigheter. Den tappra Rosinha, har i en rättegång mött den polis och ex sambo som hon hävdar har pressat henne att sälja sex mot sin vilja, tjänat pengar på det och haft sexuellt utbyte av att se på. Kort och gott, en polis som varit hennes hallick. Enligt Rosinhas berättelse har hon varit pressad till att sälja sex och utnyttjats, något som lagen med rätta kan lägga sig i.

Men stigmatalagstiftningen är inte skriven så. Det krävs ingen press, inget tvång, inte ens vinning. Det räcker att någon har haft vinning av eller 'gynnat' en sexsäljares verksamhet för att dömmas till koppleri. Det betyder att en sambo regelmässigt sätts dit i vanliga fall. Deras brott är att ha vidrört en hora, en orörbar, en utstött. I det här fallet är det dessutom bevisat att polisen skjutsat Rosinha mellan kunder men han, prostitutionspolisen, ska inte ha vetat nått. Fallet borde vara solklart även om sexköpslagen visat upp sin baksida, ingen av Roshinas kunder har vågat vitna om att de köpt sex. Så hålls horor på platts och övergrepp skyddas av den goda staten. Men likväl, normalt vore fallet solklart.

Men nu är det en polis, och poliser blir sällan dömda här i landet. Dessutom en polis mot en hora och horor blir sällan lyssnade på här i landet. Detta borde vara något för alla feminister, Men det är ytterst få som brytt sig. Var är dom? Skrämmer horstigmatet för mycket? Är de allt för fiiina för att vidröra en hora, en oberörbar? Eller är det patriarkala hedersmoralsargumentet "skulle du vilja att din dotter sålde sex" mer än en slump. Är de rena horhatare? Vill de upprätthålla horstigmat så de lättare ska kunna kontrollera sina döttrar? Se till att de inte skämmer ut familjen?

Dom kommer senare. På ett sätt är det en seger i vilket fall. Det är en seger om en hora kan vinna över en polis. Men det är en seger även om sexköpslagen visar sina konsekvenser och lagstiftningens stigmakaraktär blir tydlig. Men likväl hoppas jag på seger för Rosinha. Hon har kämpat så länge och är värd lite medvind!

Nu har inte alla feminister skämt ut sig. Petra Östergren har bla tillsammans med bloggaren Louise P följt rättegången. Även den Taiwanbaserade sexarbetarorganisationen COSWAS har gett ett handfast stöd. Louise har skrivit några bloggrapporter: Bland horor, aktivister och maktens förlängda armar, En hora kan inte våldtas?, Louise går på strippklubb. Även Blogge, Att arbeta som eskort och gretagarbo har skrivit intressant om fallet.

Linna Johansson

Andra feminister har mest syslat med att lägga rökridåer. En av de mer bizarra kom nyligen från Linna Johansson som i Expressen hårt går ut med hur låg debatten är som anklagar fina feminister för att vara sexfientliga. Sen hävdar hon att sexarbete inte handlar om sex och samtycke utan om arbete, och sexarbete bör jämföras med proffsboxning, surrogatmammor och organtransplantationer!

• Proffsboxning: Visst kan man se ett visst samband i mer moralistiska argument mot "komersiellt förhärligande av våld". Men motståndarna har även en hel del argument om risker för fysisk skada och död. Om det är nog för att omyndigförklara de män, och kvinnor, som vill boxas professionellt är alltjämt en omdebatterade fråga.
• surrogatmammor: Tja... har med sexualiteten i vid bemärkelse att göra... men nog är det stor skillnad på en fullt genomförd graviditet och födsel och tillfällig sexuell lek?
• organtransplantationer: Men kom igen Linna! Nog ser du väll ändå nån skillnad på ett knull och på att skära ut din lever?

Linna, för att omyndigförklara vuxna människor bör man ha goda argument. Att de bara har sex av ett skäl du själv ogillar är inte uppenbart orsak nog. Men med horskräck, sexskräck och en patriarkal kvinnosyn går det uppenbart bra att omyndigförklara kvinnor så lätt. Det skulle knappast funka med män, och man kan fråga sig hur feministiskt det är. Nej Linna, du kan skrika att du inte lider av sexskräck tills du blir blå. Så länge du argumenterar enbart utifrån sexskräck och horskräck så låter det bara som "Nej, jag är inte rasist, jag vill bara inte ha en neger till granne".

Men visst handlar sexarbete både om sex och om arbete. I varierande grad för olika sexsäljare. Mer sex och mindre arbete för de som har det som hobby. Mer arbete, men fortfarande sex, för de som har det som huvudsaklig försörjning. Att det är en kombination av sex och arbete gör att en sexarbetare aldrig kan beordras att utföra ett jobb. En sexarbetare måste alltid själv få välja vilka jobb de vill ta. Men liknande rättigheter förekommer faktiskt i andra yrken också. I grund och botten är inget yrke ett 'vanligt jobb', alla är speciella. Att det är arbete gör det inte fel med automatik, att det är sex gör det inte heller fel med automatik. Inte heller blir det automatiskt fel för att man kombinerar. Naturligtvis är det en komplikation med arbete i ett klassamhälle - men det måste rimligen motivera motstånd mot klassamhället, inte mot arbetarna och deras rätt att välja yrke.

Även detta har det bloggats om: Var ska vi börja vårt samtal Linna Johansson, Linna Johanssons sexskräck. Nu har Louise P slagit till här också med ett höjdarinlägg: Objektifiering och stereotyper.

Andra bloggar om: Rosinha Sambo, Linna Johansson, hora, feminism, prostitution, Intressant