Fri kultur och blind liberalism

Louise P bloggar om fri kultur på ett sådant där typiskt liberalt vis, sila mygg och släpp igenom elefanter genom principfiltret, och vägra se att elefanterna kan orsaka ett behov av kompensation.

I princip håller jag med, som libertarian och som anarkist vill jag varken ha stat eller klassamhälle. Jag vill ha frihet, och i frihet finns inget behov för 'kulturstöd'.

Men nu finns det en stat, nu finns det ett klassamhälle. En del föds rika nog för att starta ett band, sätta upp en teater eller spela in en film för fickpengar. Andra föds fattiga, har inga tillgångar att starta egen verksamhet. Får bäst det går sälja sin tid och både mentala och fysiska kraft för att få ihop till livets nödtorft.

Även en liberal bör tro på devisen 'vi är alla födda lika', även en liberal bör tro på jämlikhet. Även om jag inte delar åsikten så kan jag förstå att liberaler har åsikten att kapitalismen är det friaste, bästa och effektivaste sättet att organisera ett samhälle. Men även om man köper det måste man ju se att det leder till ojämlikhet. Att en del förlorar sin naturrätt till sin del av de ekonomiska tillgångarna. Det är rimligt att se ett behov av kompensation, och kompensation är inte vad jag vet på något sätt i strid med liberala idéer.

Kultur handlar om möjligheter att uttrycka sig, utveckla och sprida idéer. Jag delar motståndet mot att stödja finkultur, men att stödja folks möjlighet att uttrycka sig själv. Stödja studiecirklar, kurser, att folk bildar egna band, sätter upp egen teater, spelar in egna filmer, ordanar egna spelningar, festivaler etc i regi av ideella föreningar är en ok form av kompensation. En kompensation som skapar utrymme för att bygga något eget tillsammans. En möjlighet att påverka sin situation själv. Precis det som det propriartära systemet tar ifrån folk.

Även om jag inte är för vare sig klassamhälle eller stat, sätter jag så länge den finns värde på det som begränsar dess skada. Jag sätter värde på rättsäkerhet, yttrandefrihet, organisationsfrihet. Jag sätter värde på de verksamheter som är bra även om de råkar vara organiserade av staten. Som sjukvård, brandkår, sociala skyddsnät. Även om den lilla och otillräckliga kompensation och utjämning som finns för att kompensera kapitalismen.

Förstår inte varför liberaler reflexmässigt ska plocka fram stora principyxan just när det kommer till stöd till de som är missgynnade av kapitalismen. Trotts att det rör sig om struntsummor jämfört med vad som vore en rimlig kompensation, trotts att även en liberal borde se kompensation som rimligt idé.

Om man kan köpa det propriartära system i sig. Att samhällets tillgångar inte ska vara fria utan ägda av någon och de som äger har makten över det det de äger på bekostnad av alla andras frihet. Kan man köpa den elefanten, borde det vara lätt att släppa igen lite småmygg som kompensation. Det är som om liberaler skulle blunda hårt och lossas att elefanten inte finns.

Kårobligatoriet

Kårobligatoriet är något helt annat. det betalas av studenterna själv så det är ingen kompensation på något vis. Det är ett korperativt system där kårerna blir mer lierade med överheten än med studenterna, där kårerna kontrollerar studenterna snarare än tvärt om. Det är en extra avgift som höjer ribban för fattiga att studera. Bort med eländet!

TV-avgiften faller under samma kategori... Ska vi ha public service, bör det vara skattefinansierat så de rika betalar mer än de fattiga. Utan ett element av utjämning och kompensation faller hela poängen, och ett obligatorium blir bara något som drabbar de fattiga ändå mer.

Intressant?

Andra bloggar om: klass, kultur, frihet