sexarbete och horstigma igen

Det händer saker, dels rapporter om ett bizart fall horstigma i svensk rättsskipning. Dels har jag fått in lite sena kommentarer i ett tidigare inlägg: akuhujan och sexuella tjänster. Börjar med de senare.

Ia

Ia ifrågasätter min definition på våldtäckt, mer precist den lösryckta formuleringen "Om någon samtycker till att ha sex de inte vill ha så är det fortfarande inte våldtäckt" med:

Jo. Det kan det visst vara. På 60-talet förekom exempel på en dom med en kvinna som kämpat i en kvart mot en våldtäktsman och sedan gett upp - han dömdes inte för våldtäkt.

Nu känner jag inte fallet, men om någon tjatat i en kvart och sedan fått samtycke så är det inte våldtäckt nej. Har denne inte fått bara ett nej utan även en uppmaning att sluta tjata så är det möjligen sexuella trackaserier - men för den skull inte våldtäckt om ett samtycke senare ges.

Har upvaktningen varit våldsam och offret gett upp motståndet efter 15 minuter... Ja, då anser jag det är våldtäckt. Hur juridiken ställer sig om alla sexuella närmanden är efter att motståndet getts upp törs jag inte spekulera i.

Lite senare kommer följande:

Och jag tycker att ditt försvar för torskarna faller under samma kategori. Du vill inte lägga något ansvar på dem. Vilket går igen i detta: "Även folk som utsatts för incest måste få bestämma över sig själv och göra sina egna val. Undantag kan göras för akuta tvångsbeteenden som är väldigt destruktiva." (Vem ska bestämma vilka akuta tvångsbeteenden som är tillräckligt destruktiva? Varför ska det helt plötsligt göras undantag? Var inte regeln att alla skulle få göra sina egna val? Inklusive incestoffer?) Himmelriket för sexköpare. Hon vill ha sex med mig, hon har ju sex med mig. I teorin kan du få allting du säger att gå ihop, men i praktiken blir det ganska djävulskt.

Ia ställer frågan själv, "Vem ska bestämma vilka akuta tvångsbeteenden som är tillräckligt destruktiva?". Det är en svår fråga vem som har rätt att bestämma när någon ska omyndigförklaras, det är en svår fråga vem som ska bestämma vad som är bra för dom när de är omyndigförklarade. Mitt svar är att det bör göras så sällan som möjligt, vid fall där beteende är både uppenbart destruktivt och uppenbart okontrollerat. Rimligen av vetenskaplig expertis, men med insyn och möjlighet att kräva överklagan. Ia som vill att omyndigförklarande ska vara lättvindigt har långt större skäl att besvara frågan. Frågan om torskar spar jag till nästa lite mer sansade inlägg.

Undertäcket

Säger: "Jag tror på att hantera torskar lika skoningslöst som låt oss säga vilken arbetsköpare som helst, helt hårt och skoningslöst". Torskar är kunder, inte arbetsköpare. Det är hallickar som motsvarar arbetsköpare. I de fall ingen hallick finns, är det naturligtvis olika från fall till fall vem som har övertag. Men ett anställningsliknande förhållande är det troligen sällan.

Undertäcket fortsätter: "Hur de prostituerade sedan väljer att organisera sig det tänker inte jag lägga mig i, jag menar att man organiserar sig bäst efter sina egna förutsättningar". Just det! Där är jag helt enig. Så låt oss lämna till sexarbetarna att slutgiltigt ta ställning på hur de ser på torskarna.

Att "bekämpa torskarna", "förbjuda torskarna", "bekämpa horor", "förbjuda horor".... Det är bara olika sätt att säga samma sak. Angriper vi torskarna 'utifrån' angriper vi hororna, gör deras vardag svårare och farligare. Det är ett ofrånkomligt faktum. Det för oss in på bizarheter i media:

Tre medelålders damer

Tre medelålders damer har med att solarium som täckmantel sålt sex. Inget olagligt med det i sig, och enligt rapporten i SvD hade inget mer upprörande hänt. Men det störde tydligen moralens väktare bland polisen, så de satt till alla resurser och all sin fantasi. Med lite kreativitet lyckas de få bandinspelningar där de ömsesidigt hjälpsamma damerna berättade om varandra, Viola - ett hållbart fall av koppleri. Kom sen att hävda att inte lagstiftningen är stigmatisk, att den inte vänder sig mot hororna, att den inte gör tillvaron svårare för horor.

Det är sorgligt, hur länge ska detta få fortgå? Hur brutal och väletablerad kriminalitet ska vi dra på oss innan vi tar förnuftet till fånga, innan vi visar sexarbetare lite respekt och solidaritet?

Läs mer om sexarbete på Planeten sexarbete.

intressant?

Andra bloggar om: hora, sexarbete, prostitution, feminism

Människohandel och horhat.

Avskaffa kopplerilagen och sätt in krafttag mot människohandel. Ska man läsa det som svenska så betyder det att sluta förfölja horor, sluta hindra dem att sammarbeta, sluta förfölja deras vänner och partners, sluta stöta ut dem från samhällets gemenskap och debatt. Att istället stödja hororna i kamp mot kriminella som hotar dom och med våld tvingar kvinnor till sexsäljande. Det låter bra, men horhatarna Bodström och Markström leker i SvD med Orwellskt nyspråk. Det är inte mot människohandeln de hetsar, utan mot alla horor, mot alla (men främst kvinnor) som inte lever upp till den goda moralen

Sexarbetare i verkligheten

I verkligheten kan man grovt dela in sexarbetare i fyra kattegorier.

• De som säljer sexuella tjänster för att de trivs med det. De gillar sex och tycker det är ett perfekt att kunna försörja sig på det, eller ha det som en liten lönande hobby. Det ända problem de har är socialt och legalt stigma. Så det är stigmat som måste bekämpas.
• De som valt det frivilligt men på grund av misär och inte trivs. De mår ofta dåligt av det. Men de mår så mycket sämre i den misär de kommer från att de fortsätter. Lösningen här är socialpolitik, att bekämpa misären.
• De som valt det frivilligt men på grund av missbruksproblem. Lösning här är också socialpolitik. Se till att möjligheter till drogrehabilitering finns.
• De som tvingas till sexsäljande genom hot, våld och bedrägeri. Här, och endast här, är polisiärt och rättsligt ingripande något som kan göra nytta.

För alla fyra grupper är ett bekämpande av stigma och horhat viktigt. För de blir alla försvagade av att stötas ut och skambelläggas. Deras möjligheter till motstånd minskar, både i sexarbetet och i strävanden att komma därifrån. Solidaritet och stöd från kunder och övriga samhället försvåras. Hur ska en kund kunna vittna om han är kriminaliserad, hur ska sexarbetare kunna hjälpa varandra eller få hjälp från partners och vänner om det är kriminellt att 'gynna' handel med sexuella tjänster? Hur ska de kunna delta i debatten på ett jämbördigt vis då de måste hålla sig hemliga för att inte krossas? Hur ska de kunna värja sig mot kriminalitet om polisen ger sig på alla deras vänner istället ifall de anmäler en kriminell.

Men socialpolitik kostar pengar, och de horhatande populisterna vill helst kunna framstå som driftiga utan att spendera pengar. Därför låssas de bara om sista gruppens existens. Sätter polisen på alla horor, stärker horskräck och stigma, ignorerar horornas egna åsikter och ser till att försvåra att dessa hörs. För om en hora inte kan bo, inte kan ha relationer, inte kan ha kunder... Då är en hora tvingad att hålla tyst för att överleva.

Visst är det tragiska att många flickor har sexsäljande som enda flyktmöjlighet från en fattig livegen familjesituation som ofta innehåller sexuella övergrepp. Men inte blir det bättre av att deras situation som sexsäljare försämras genom trakaserier, stigma och ett effektivt förhindrande av allt samarbete och motstånd. Horhatspolitiken kan bara göra det värre. Antingen värre som sexsäljare, eller så tvinga tillbaks dom till den ursprungliga misären och där bli dom än mer livegna eftersom den enda flyktdörren är stängd.

Men det är billigare politiska poäng att plocka på att göda fördommar och kvinnofötryckande normer. Det är billigare och enklare att plocka poäng på horhat än att ta tag i sociala problem och försvara de kostnader det innebär att angripa dessa. Horhatspolitiken skapar mer kriminalitet och därigenom mer kostnader. Men det är lättare att försvara mer polis då kriminaliteten är hög. Ja, det har till och med sina populistiska poänger att visa prov på hårda tag.

Säkert vill horhatarna se sig själv som hyvens folk, men så länge de låter sig vägledas av fördomar och horskräck. Så länge de vägrar befatta sig med verkligheten. Så länge de gladeligen plockar billiga poäng på åtgärder som stärker stigma och hat... så länge är de och förtjänar att kalla horhatare.

Se även andra inlägg av mig i ämnet.

Blogge har skrivit om detta också.

Intressant?

Andra bloggar om: prostitution, hora, människohandel, feminism

akuhujan och sexuella tjänster.

Till skillnad från i media är det här i bloggosvären intressant att läsa även tankar från försvarare av stigmalagar mot horor. En intressant röst är akuhujan, som verkar stå mig ganska nära politiskt. Hon pryder till och med sin sida med en svart fana! Det är intressant att se hur hon grundar sina åsikter och jag ska här berätta var jag tycker det går fel.

Våldtäckt

Köp av sexuella tjänster beskrivs som övergrepp med orden "Prostituerade vill i regel inte ha sex med de män som besöker dem. Männen kan våldta dessa kvinnor för att de sistnämnda befinner sig i en utsatt position". Det är en rimlig beskrivning av tvångsprostutition - men det är något vi alla är emot, så dess enda relevans för debatten är hur vi effektivast bekämpar den. Men det håller inte för frivilligt prostituerade. Många sexarbetare klarar sig bra på det de vill göra (sex är normalt kul trotts allt) och kan helt välja bort det de inte vill göra. Andra gör i varierande grad saker de inte vill, men de väljer det själv och och det är inte våldtäckt. Våldtäckt är:

• Moraliskt: Att ha sex med någon mot deras samtycke. Om någon samtycker till att ha sex de inte vill ha så är det fortfarande inte våldtäckt. Faktum är att ingen annan än personen själv, och det kan vara svårt nog, vet vad personen vill. Att ifrågasätta rätten att själv välja vad man ska göra utifrån nån utomstående uppfattning om 'vilja' är ohyggligt farligt.
• Juridiskt: Tyvärr kräver lagen fortfarande att det förekommer fysiskt motstånd för att kunna räknas som våldtäckt. Det skriver jag inte för att det är bra, utan bara för att inte vilseleda någon.

Att själv välja att göra nått vi inte vill är något helt annat än att bli tvingade. Det kan vara stärkande för sjävkänslan att offra lite för ett högre mål, vare sig det är politiskt, filosofiskt, andligt, hälsomässigt, utbildningsmässigt, privat eller så simpelt som att skaffa en ny soffa. Om vi däremot känner av för dåligt eller slentrianmässigt gör saker vi inte vill, eller i värsta fall känner oss tvingade av yttre omständigheter och inte har eller upplever oss ha kontroll över, då riskerar vi att må dåligt av det. Det förekommer frivilliga sexarbetare som gör det, kanske främst bland den ca 1/5-del som har drogproblem. De sexarbetarorganisationer som finns har som en verksamhet att hjälpa sexsäljare som mår dåligt av det att sluta. Men med respekt för deras rätt att välja själv som ofta saknas hos mer moralistiska och meningslösa 'hjälporganisationer'.

Rätten till sin egen kropp

Det första man tänker på är de tvångsprostiturade, och självklart skar deras rätt till sin kropp försvaras. Därom är vi alla i debatten enig, frågan är bara hur vi gör det effektivt. Men frågan gäller även de frivilliga sexsäljarna, deras rätt att använda sin egen kropp till att sälja sexuella tjänster. Ifrågasätter vi den sätter vi ett villkor för kvinnors rätt till sin egen kropp. Vi stärker horstigmat genom att säga att horor inte är värda denna basala rättighet. Det försvagar och förtrycker alla kvinnor, genom att deras basala rättigheter är villkorade och de måste ge akt på vad de gör. Det drabbar även de tvångsprostiturade som också drabbas av stigmat, en stämpel att de inte är lika mycket värda.

Att en del säljer sexuella tjänster leder inte till att alla blir tillgängliga för ett bestämt pris. För att kunna köpa måste man hitta nån som vill sälja. Visst kan jag hävda att jag kan köpa en hårklippning för några hundralappar... Men det betyder inte att jag kan gå till vem som helst, sticka åt dom några hundra och komendera dom att klippa mitt hår. Det är ett totalt feltänk att frivilligt sexarbete fråntar någon rätten till sin egen kropp. Klassamhälle och fattigdom begränsar därimot mångas alternativ, men det gör det både med och utan existensen av sexarbete. Faktum är att eliminerar vi sexarbete som möjlighet så begränsar vi alternativen ändå mer - utan att göra nått mot klassamhälle och fattigdom... I praktiken gör vi fattigdommen ändå värre, för sexarbetarna hjälper även de andra fattiga genom att 'försvinna' från konkurrensen om andra alternativ.

Torskarna

De flesta kunder vet nog inte att de köper sex av tvångsprostituerade. Det framställs inte och marknadsförs inte som en slavhandel. Här ställer sexköpslagen till med en rad problem. Kunderna blir osynliga som grupp och omöjlig att nå med information om tecken på tvångsprostitution. Kriminaliseringen avskräcker även kunder från att anmäla misstänkta saker de ser och från att ställa upp som vittnen. Det förhindra också att samlar olika erfarenheter från kunder och säljare så vi får en klarare bild av hur vi upptäcker tvångsprostitution, hur utbredd den är och hur vi bekämpar den.

Sen finns naturligtvis även skitstövlar som blankt struntar i om en hora är frivillig eller ej. Om vi bidrar till horstigmat genom en nedlåtande attityd mot frivilliga sexarbetare så bidrar vi även till att stärka och rättfärdiga de här männens uppfattning.

Rätt till sex och funkionshinder

Vi har alla rätt till vår sexualitet. Vi har alla rätt att söka utleva den hur vi vill så länge det görs med samtyckande och byxmyndiga. Det gäller även funktionshindrade. Har en funktionshindrad assistent så ska hjälp ges även till att ragga och träffa sexpartners. Vill den funktionshindrade köpa sexuella tjänster så bör de få det för egna pengar och de bör få hjälp även att genomföra det. Men förutsättningen är att de hittar någon som vill sälja. Som med all annan sex så kräver köpta sexuella tjänster samtycke. Med det tillägget att det är rimligt att kräva myndighet av säljaren, inte bara byxmyndighet.

Citatet av Jesper Odelberg är ett tragiskt exempel på hur man använder horstigmat till att misskreditera motdebattörer istället för att föra en debatt. Därigenom bekräftar man och reproducerar horstigmat, en direkt antifeministisk handling. Anledningen till att ingen försvarar ramper är naturligtvis för att ingen angriper ramper och säger att de är moraliskt fel och bör förbjudas. Ibland tenderar akuhujan själv att bruka stigmat i sin argumentation, men hon har även skrivit:

Älskade hora

Ett helt lysande inlägg som avslutas med: "Det kommer kanske aldrig heller ske, men jag skulle bli lycklig om en större del av den internationella kvinnorörelsen inte distansierade sig från sina prostituerade systrar. Vi ser inte ned på “våldtagna kvinnor”, så varför i helsike ska vi måla upp en avgrund mellan “rörelsen” och “horor”? Varje hora i den här världen är min älskade syster, varje borgare som gör henne till problemet är min fiende."

Skriver under på det till hundra procent och adderar vänstern till internationella kvinnorörelsen i min önskan. Om akuhujan håller fast vid den ambitionen och lyssnar kamratligt på sexarbetarna själv så är jag säker på att hon hittar en ståndpunkt som ger utrymme för en kamp för sexarbetares rättigheter baserad på respekt, sammanhållning och solidaritet.

En kamp där sexarbetarna själva definierar mål och medel, en kamp där vänster och kvinnorörelse bidrar med solidaritet och styrka. Därmed skulle vi även slå ett hårt slag mot horstigmat, ett hårt slag mot hora- madonnenormen. Ett hårt slag för allas vår frigörelse från könsnormsträsket.

Intressant?

Andra bloggar om: hora, prostitution, feminism, funktionshinder

Fri kultur och blind liberalism

Louise P bloggar om fri kultur på ett sådant där typiskt liberalt vis, sila mygg och släpp igenom elefanter genom principfiltret, och vägra se att elefanterna kan orsaka ett behov av kompensation.

I princip håller jag med, som libertarian och som anarkist vill jag varken ha stat eller klassamhälle. Jag vill ha frihet, och i frihet finns inget behov för 'kulturstöd'.

Men nu finns det en stat, nu finns det ett klassamhälle. En del föds rika nog för att starta ett band, sätta upp en teater eller spela in en film för fickpengar. Andra föds fattiga, har inga tillgångar att starta egen verksamhet. Får bäst det går sälja sin tid och både mentala och fysiska kraft för att få ihop till livets nödtorft.

Även en liberal bör tro på devisen 'vi är alla födda lika', även en liberal bör tro på jämlikhet. Även om jag inte delar åsikten så kan jag förstå att liberaler har åsikten att kapitalismen är det friaste, bästa och effektivaste sättet att organisera ett samhälle. Men även om man köper det måste man ju se att det leder till ojämlikhet. Att en del förlorar sin naturrätt till sin del av de ekonomiska tillgångarna. Det är rimligt att se ett behov av kompensation, och kompensation är inte vad jag vet på något sätt i strid med liberala idéer.

Kultur handlar om möjligheter att uttrycka sig, utveckla och sprida idéer. Jag delar motståndet mot att stödja finkultur, men att stödja folks möjlighet att uttrycka sig själv. Stödja studiecirklar, kurser, att folk bildar egna band, sätter upp egen teater, spelar in egna filmer, ordanar egna spelningar, festivaler etc i regi av ideella föreningar är en ok form av kompensation. En kompensation som skapar utrymme för att bygga något eget tillsammans. En möjlighet att påverka sin situation själv. Precis det som det propriartära systemet tar ifrån folk.

Även om jag inte är för vare sig klassamhälle eller stat, sätter jag så länge den finns värde på det som begränsar dess skada. Jag sätter värde på rättsäkerhet, yttrandefrihet, organisationsfrihet. Jag sätter värde på de verksamheter som är bra även om de råkar vara organiserade av staten. Som sjukvård, brandkår, sociala skyddsnät. Även om den lilla och otillräckliga kompensation och utjämning som finns för att kompensera kapitalismen.

Förstår inte varför liberaler reflexmässigt ska plocka fram stora principyxan just när det kommer till stöd till de som är missgynnade av kapitalismen. Trotts att det rör sig om struntsummor jämfört med vad som vore en rimlig kompensation, trotts att även en liberal borde se kompensation som rimligt idé.

Om man kan köpa det propriartära system i sig. Att samhällets tillgångar inte ska vara fria utan ägda av någon och de som äger har makten över det det de äger på bekostnad av alla andras frihet. Kan man köpa den elefanten, borde det vara lätt att släppa igen lite småmygg som kompensation. Det är som om liberaler skulle blunda hårt och lossas att elefanten inte finns.

Kårobligatoriet

Kårobligatoriet är något helt annat. det betalas av studenterna själv så det är ingen kompensation på något vis. Det är ett korperativt system där kårerna blir mer lierade med överheten än med studenterna, där kårerna kontrollerar studenterna snarare än tvärt om. Det är en extra avgift som höjer ribban för fattiga att studera. Bort med eländet!

TV-avgiften faller under samma kategori... Ska vi ha public service, bör det vara skattefinansierat så de rika betalar mer än de fattiga. Utan ett element av utjämning och kompensation faller hela poängen, och ett obligatorium blir bara något som drabbar de fattiga ändå mer.

Intressant?

Andra bloggar om: klass, kultur, frihet

A-kasseländet och nystartsjobb

Om man utgick från någon förväntan om ärlighet och välvilja skulle man tro den nuvarande regeringen var en samling totalt idioter. Men det är troligen helt fel utgångspunkt.

Redan den framgångsrika retoriken om bidragssverige före valet var galen. För att inte säga pratet om att A-kassan måste bli mer 'försäkringslik'... Hallå, det är en försäkring. Inte bättre med att den bör bli självfinansierad... Den var redan självfinansierad - enligt lag. Inte bara det, den var redan överfinansierad och sossarna snodde redan pengar till stadskassan. Finansieringen var ca 90% obligatoriskt och proportionellt på lönen via arbetsmarknadsavgifter. Ca 10% betalade vi själv och frivilligt (om nu frivilligt är ett meningsfullt begrepp när man tvingas betala 90% av premien vare sig man försäkrar sig eller ej).

Men det var inte rån nog av arbetarklassen, avgiften höjdes, ersättningen sänktes... Det är intressant att tänka sig samma sak för villaförsäkringar... Det är iofs redan en försäkring, och det är iofs redan både självfinansierade och vinstgivande... Men avgiften ska höjas, en stor del ska tas ut lika stor för alla - oavsett hur dyr villan är och ersättningen ska sänkas till 65% för att det ska bli mer självfinansierat och mer försäkringslikt (undrar vad dessa ord betyder på borgarspråk). Dessutom ska inte bara försäkringen betalas med skattade pengar, ersättningen ska beskattas också. Få se nu, varifrån känner jag igen begreppet 'dubbelbeskattning' i retoriken?

Nystartsjobb

Långtidsarbetslösheten ska minskas genom att arbetsgivaren slipper arbetsgivaravgiften lika lång tid som den arbetslöse har varit arbetslös.

Kan ju låta som en god idé, om man inte ser omsorgen som lagts ner vid detaljerna. De gäller även visstidsanställningar. Så branscher med lågkvalificerade jobb och stort överutbud arbetskraft kan systematiskt anställa nystartare, sparka dom när bidragstiden går ut och anställa en ny. Möjligheten att få ett riktigt jobb minskar till nära noll.

Men inte nog med det... minimikravet för nystartsjobb är ett års arbetslöshet. Det gäller att hålla sig borta från korta vick om man ska få en längre anställning. Ett kortare vick avbryter kvalificeringen till nystartsjobb, men inte nedräkningen till 65% ersättning... ett vick kan vara ekonomisk undergång. Det ska löna sig att arbeta sa några... Men hålla sig undan jobb går inte för sig... Fuskare ska jagas. Så det blir en katt och råtta lek där en del förhindras att kvala in i nystartsgruppen. De tvingas att konkurera mot den gruppen på minst sagt dåliga villkor och i värsta fall med en ersättning som det är omöjligt att leva på. Maximal lönenedpressning, maximal konkurans om arbetstillfällena är det tydliga målet. Kvinnor har oftare korta vick, och kommer att drabbas ändå hårdare... Men de ska ju bli pigor enligt regeringens planer så det är bara ett extra incitamentet, och en prisgaranti som present till brackorna.

Det är inget nytt. A-kassan har alltid gått ut på att arbetarna tvingas betala, och ersättningen sedan betalas ut efter statens godtycke och intresse. Redan Wibble började göra statens intresse liktydigt med arbetsgivarintresset då hon drev upp arbetslösheten i inflationsbekämpningens namn. Sossarna har sedan utan att skämmas fullföljt samma program med sänkta ersättningar och höjda sanktioner. Men nu tas det till nya och oanade höjder.

Borg och Littorin sa när idén lanserades att det ska ge jobb, men troligen inte förrän i slutet av mandatperioden. Men ersättningen sänker man gärna redan nu, fast man vet att de arbetslösa inte har jobb att söka. Det finns ingen orsak att tro någon omtanke om de svaga existerar i dessa hjärnor.

Inte för att sossarna har avhållit sig från hetsjakt på arbetslösa. Något som naturligtvis är meningslöst när arbetslösheten är hög - även om de lyckas piska en arbetslös att hitta ett jobb så är det alltid på bekostnad av att en annan arbetslös blir utan. Helt meningslöst, om man inte räknar syftet att försvaga arbetarklassens styrka på arbetsmarknaden såklart.

Statens hand är kall, hård och i maktens tjänst

Men... utvecklingen är föga överaskande. Det är lätt att se vad som lockar med en statlig a-kassa. Man kan tvinga alla att vara med och betala. Men i längden är staten alltid för maktelitens intressen, och när arbetarna inte hotar med uppror finns det ingen orsak att väga in deras intressen. Tyvärr lär det bli sämre innan det blir bättre... All heder till SAC Syndikalisterna som försökte mobilisera till en bred symbolisk strejk. Men LO sa nej med motiveringen "vi kan inte strejka mot ett parlamentariskt beslut"... inte ens en symbolisk strejk...

... Vi behöver en generalstrejk för tusan!

intressant?

Andra bloggar om: a-kassan, klasskamp, regeringen, nystartsjobb, SAC, LO

Stigmalagen tydligjord

Signaturen Totte tar i en kommenterar på Att arbeta som eskorts inlägg Kopplerilagens egentliga syfte upp en intressant fråga. Tottes fru säljer sex, vad kan han göra för att hjälpa henne utan att bli skyldig till koppleri? Kan han ta namn på kunder för att öka säkerheten? Svaret är oklart.

Det är precis den aspekten som gör lagstiftningen till en ren stigmalag. Den gör horor oberörbara, man ska inte ha med dom att göra. De ska frysas ut, nekas stöd, hjälp, säkerhet, all kontakt med samhället. Det gör horor isolerade, sårbara för utnyttjande och övergrepp. Det jämnar vägen för hallikar, tvångsarbete, människosmuggling. Horor kan inte rapportera avarter de ser, eller kanske ens saker de utsätts för själv, för då riskerar hela deras liv att slås i spillror. Med sexköpslagen kan inte köparna anmäla och vittna heller, vi får hoppas några är hjältar nog att tippsa anonymt. Syftet sägs vara något annat, men den praktiska konsekvensen talar sitt tydliga språk.

Frågan är om man säkert kan bo ihop med en hora över huvud taget. Delar man på hyra och andra gemensamma kostnader - gör man inte vinning på sexhandeln då? Betalar man allt själv - gynnar man inte sexhandeln då?

Det bästa är att vara *väldigt* diskret och om de uppdagas, hålla hårt fast vid att man inget visste. Det verkar vara vad som räddade polisen Stefan... Men bara lekmännen köpte det... Vi får se hur rond två går. Fortfarande är osäkerheten om vad dagens lagstiftning betyder stor. Det begränsar horors möjlighet till motstånd, isolerar dom från solidaritet, skapar utrymme för kriminalitet.

Att man tvingas vara hemlig gör en sårbar. Sårbar för avslöjanden och därmed utpressning. Det finns sexarbetare som berättar om poliser som pressar till sig gratis sex 'för att inte avslöja nått'. Att vara hemlig begränsar också möjligheten att yttra sig, ge sin syn på saken. Det försvårar alla försök att göra motstånd, inte minst i organiserad form. Maktlösheten är stor, och den skapas av lagen!

Det angivna syftet med lagen är det motsatta, att skydda horor från utnyttjande. Men olagligheten gör bara medhjälpare kriminella och horor mer sårbar. Generellt, ju hårdare straff, desto brutalare kriminalitet, desto viktigare blir det att med hot och våld tysta vittnen. Risken för straff mer eller mindre rättfärdigar att medhjälpare tar mycket pengar som kompensation för risken. Även om det inte rättfärdigar våld så riskerar det att göra det till en naturlig del av verksamheten.

Lagen bygger på den verklighetsfrämmande idén att det inte finns kvinnor som kan tänka sig att frivilligt delta i sexuella lekar mot betalning. Det bygger på att det inte heller finns kvinnor i behov av pengar som anser att det är det bästa tillgängliga alternativet. Lagen förutsätter att all prostitution är tvång och övergrepp. Därmed riktas inte samhällets resurserna mot att bekämpa det som verkligen är tvång och övergrep. Därmed försvåras det för frivilliga horor att skydda sig mot tvång och övergrep. Därmed ges våld och tvång utrymme att breda ut sig.

Sexköpslagens syfte sägs vara att påverka attityder. Men i längden kommer lagstiftarnas verklighetsfrämmande retorik att väga lätt mot lagstiftningens praktiska konsekvenser. De praktiska konsikvenser som säger, ja skriker att:

• En kvinnas värde är avhängigt hennes beteende. Beter hon sig ovärdigt är hon en värdelös hora.
• Horors rättigheter behöver man inte bry sig om.
• På horor behöver man inte lyssna.
• Med horor kan man göra som man vill och de får skylla sig själva.

Det är knappast ett feministiskt budskap, och det kommer inte att påverka synen på könen i någon positiv riktning. Första punkten berör inte bara hororna, den begränsar och pressar tillbaks alla kvinnors frihet och handlingsutrymme.

Intressant?

Andra bloggar om: hora, koppleri, sexköpslagen, feminism, prostitution

Planeten HORA!

Den som vill följa hordebatten bekvämt kan nu få tjuvläsa mina taggade rss-feed. Som alltid med 'filtrerade' flöden är det färgat av mina värderingar, men det kan väll bara vara bra :-)

Det är en sajt på gång HORA på SubCult.org där mitt privata sorterade rss-flöde används på avdelningen Planeten HORA. En sorterad och filtrerad variant på vanliga blogg-planeter. Viktigare inlägg i högerspalten, mer urskiljningslöst i högerspalten.

Det är väll inte för er som är jätteintresserade av hordebatten. Ni har troligen redan allt i er egen rss-agrigator. Men för de som vill bara skumma debatten mellan en gång om dan till en gång i månaden ska förhopningsvis sidan vara en nyttig resurs.

Mindre problem finns än, t ex vägrar fyra blogginlägg att ta sig igenom all rss-hantering...

Andra bloggar om: hora, prostitution, feminism, sexarbete, sex, internet.

Rosinha Sambo, horhat, horkamp och Linna Johansson.

Något stort har hänt i kampen för sexarbetares rättigheter. Den tappra Rosinha, har i en rättegång mött den polis och ex sambo som hon hävdar har pressat henne att sälja sex mot sin vilja, tjänat pengar på det och haft sexuellt utbyte av att se på. Kort och gott, en polis som varit hennes hallick. Enligt Rosinhas berättelse har hon varit pressad till att sälja sex och utnyttjats, något som lagen med rätta kan lägga sig i.

Men stigmatalagstiftningen är inte skriven så. Det krävs ingen press, inget tvång, inte ens vinning. Det räcker att någon har haft vinning av eller 'gynnat' en sexsäljares verksamhet för att dömmas till koppleri. Det betyder att en sambo regelmässigt sätts dit i vanliga fall. Deras brott är att ha vidrört en hora, en orörbar, en utstött. I det här fallet är det dessutom bevisat att polisen skjutsat Rosinha mellan kunder men han, prostitutionspolisen, ska inte ha vetat nått. Fallet borde vara solklart även om sexköpslagen visat upp sin baksida, ingen av Roshinas kunder har vågat vitna om att de köpt sex. Så hålls horor på platts och övergrepp skyddas av den goda staten. Men likväl, normalt vore fallet solklart.

Men nu är det en polis, och poliser blir sällan dömda här i landet. Dessutom en polis mot en hora och horor blir sällan lyssnade på här i landet. Detta borde vara något för alla feminister, Men det är ytterst få som brytt sig. Var är dom? Skrämmer horstigmatet för mycket? Är de allt för fiiina för att vidröra en hora, en oberörbar? Eller är det patriarkala hedersmoralsargumentet "skulle du vilja att din dotter sålde sex" mer än en slump. Är de rena horhatare? Vill de upprätthålla horstigmat så de lättare ska kunna kontrollera sina döttrar? Se till att de inte skämmer ut familjen?

Dom kommer senare. På ett sätt är det en seger i vilket fall. Det är en seger om en hora kan vinna över en polis. Men det är en seger även om sexköpslagen visar sina konsekvenser och lagstiftningens stigmakaraktär blir tydlig. Men likväl hoppas jag på seger för Rosinha. Hon har kämpat så länge och är värd lite medvind!

Nu har inte alla feminister skämt ut sig. Petra Östergren har bla tillsammans med bloggaren Louise P följt rättegången. Även den Taiwanbaserade sexarbetarorganisationen COSWAS har gett ett handfast stöd. Louise har skrivit några bloggrapporter: Bland horor, aktivister och maktens förlängda armar, En hora kan inte våldtas?, Louise går på strippklubb. Även Blogge, Att arbeta som eskort och gretagarbo har skrivit intressant om fallet.

Linna Johansson

Andra feminister har mest syslat med att lägga rökridåer. En av de mer bizarra kom nyligen från Linna Johansson som i Expressen hårt går ut med hur låg debatten är som anklagar fina feminister för att vara sexfientliga. Sen hävdar hon att sexarbete inte handlar om sex och samtycke utan om arbete, och sexarbete bör jämföras med proffsboxning, surrogatmammor och organtransplantationer!

• Proffsboxning: Visst kan man se ett visst samband i mer moralistiska argument mot "komersiellt förhärligande av våld". Men motståndarna har även en hel del argument om risker för fysisk skada och död. Om det är nog för att omyndigförklara de män, och kvinnor, som vill boxas professionellt är alltjämt en omdebatterade fråga.
• surrogatmammor: Tja... har med sexualiteten i vid bemärkelse att göra... men nog är det stor skillnad på en fullt genomförd graviditet och födsel och tillfällig sexuell lek?
• organtransplantationer: Men kom igen Linna! Nog ser du väll ändå nån skillnad på ett knull och på att skära ut din lever?

Linna, för att omyndigförklara vuxna människor bör man ha goda argument. Att de bara har sex av ett skäl du själv ogillar är inte uppenbart orsak nog. Men med horskräck, sexskräck och en patriarkal kvinnosyn går det uppenbart bra att omyndigförklara kvinnor så lätt. Det skulle knappast funka med män, och man kan fråga sig hur feministiskt det är. Nej Linna, du kan skrika att du inte lider av sexskräck tills du blir blå. Så länge du argumenterar enbart utifrån sexskräck och horskräck så låter det bara som "Nej, jag är inte rasist, jag vill bara inte ha en neger till granne".

Men visst handlar sexarbete både om sex och om arbete. I varierande grad för olika sexsäljare. Mer sex och mindre arbete för de som har det som hobby. Mer arbete, men fortfarande sex, för de som har det som huvudsaklig försörjning. Att det är en kombination av sex och arbete gör att en sexarbetare aldrig kan beordras att utföra ett jobb. En sexarbetare måste alltid själv få välja vilka jobb de vill ta. Men liknande rättigheter förekommer faktiskt i andra yrken också. I grund och botten är inget yrke ett 'vanligt jobb', alla är speciella. Att det är arbete gör det inte fel med automatik, att det är sex gör det inte heller fel med automatik. Inte heller blir det automatiskt fel för att man kombinerar. Naturligtvis är det en komplikation med arbete i ett klassamhälle - men det måste rimligen motivera motstånd mot klassamhället, inte mot arbetarna och deras rätt att välja yrke.

Även detta har det bloggats om: Var ska vi börja vårt samtal Linna Johansson, Linna Johanssons sexskräck. Nu har Louise P slagit till här också med ett höjdarinlägg: Objektifiering och stereotyper.

Andra bloggar om: Rosinha Sambo, Linna Johansson, hora, feminism, prostitution, Intressant