00-talet i sammanfattning

Det tredje millenniets första decennium tar slut i dag. Det har varit ett epokgörande och omskakande decennium på många vis och i hög grad även för mig personligen. Här kommer några av de saker som skakat om mig mest.

Övervakning och polisstat

Frågan om övervakning stod högt på dagordningen inom vänstern vid decenniets början. Redan på 80-talet då de nyliberala planerna för ett 'EU' tog form så läkte det ut oroande information. Lobisternya förutsåg att deras reformer skulle vara impopulära och puchade för polissammarbete och övervakning. Något som också omedelbart märktes i hårdare tag mot ockupationer och andra frizoner. Till en början helt utan stöd i politiska beslut - Polisen agerade direkt på kapitalets uttalade intentioner! Klassamhälle, ack detta klassamhälle!

Inför EU-toppmötet i Göteborg utgjorde Schengen, övervakning och begynnande polisstat en av huvudfrågorna. Men i stället för att prata om polisstat fick vi en fullskalig uppvisning i polisstat. Trotts medvetande om problemen i förväg så var det en chock för de flesta av oss. En skrämmande insikt om hur fort det kan gå. Det folkliga motstånd som ändå lyckades mobiliseras i kaoset inger ändå hopp. Historien har inte skrivits om det skeendet än - men utvecklingen mot polisstat bromsades upp där.

11/9 ändrade inget i sak, men gav populistiskt utrymme för övervakningsivrana. Islamofobin började växa lavinartad och fick fäste även i etablerade sammanhang. De bakomliggande drivkrafterna för övervakning är:

• Samma gamla nyliberala behov att kväsa folkliga protester mot den ekonomiska politiken och dess koncekvenser.
• Nykoncervatismens strävan att bygga en ny världsordning.
• Imperialismens behov av att förhindra att utrikespolitiken skvätter tillbaks på hemlandet genom migrationsströmmar eller terrorism.

• Paradigmskiftet: Ekonomiska särintressen som håller på att gå ur tiden som försöker försvara sina intressen. Detta blev stort först i och med 00-talet och det kommer mer om det senare.

Till det kan läggas de populistiska argument ovanstående krafter har att leka med:

• Terroristskräcken. Ofta byggd på främlingsfientlighet. Islamofobin har seglat upp i tätposition i denna kategori.
• Stoppa snusket och rädda barnen. Det äldsta tricket i boken. Knark och allsköns småkriminalitet kan räknas in här med.
• Rädda kulturen - Detta har också med paradigmskiftet att göra. Men allt från skivindustri till dagspress är kulturella värden som måste räddas. Gamla former görs till synonyma med deras inehålla (ie musik och journalistik).
• Vanlig hederlig folkskräck - Tänk vad pöbeln kan hitta på om vi inte håller koll!
• Täck röven säkerhet. En populistisk politisk strävan att ta till drakoniska åtgärder utifall att. Om något händer kan man visa upp vad man gjort - ju värre det man gjort är desto bättre försvar är det.

Sammantaget är situationen än mer oroande än vid decenniets början. I slutskedet har vi fått övervakning på internet som överträffar allt som tidigare existerat i mänsklighetens historia. Vi går ur 00-talet med FRA-lagen i effekt och ett stockholmsprogram som vill öka övervakning och skapa den på EU-nivå, ACTA-förhandlingar, IPRED, Datalagring, extremt upplukrade regler för 'vanlig' avlyssning.... Men motståndet har också bräddats där piratrörelsen utgör ett välkommet tillskott. Delar av den tror kanske frågorna är nya under 00-talet men det är sak samma bara de tar sig an dom med energi. Kampen går vidare!

Paradigmskiftet

00-talet markerar det stora genombrottet för internet och deltagarkultur. Det har helt förändrat fundamentet för den politiska ekonomin. Folk kan prata med varandra, masskommunicera med varandra horosontellt på en global skala.

Det har också ändrat de ekonomiska grundförutsättningarna. Produktionsmedlen för att massdistribuera information har demokratiserats. Det har helt slagit undan fötterna för alla affärsidéer som bygger på att distribuera digitaliserbar information till allmänheten men ändå upprätthålla en brist på samma information. Det låter sig inte längre göras. Starka ekonomiska särintressen som är eller upplever sig hotade av det har svarat med att kräva särregler och privilegier som varken är rättvisa, samhällsnyttiga eller praktiskt genomförbara. Etablerade makthavare har ofta backat upp dessa krav. Det är att vänta vid ett paradigmskifte - etablissemanget är korrumperat på det djupaste planet - man sitter fast i en gemensam föråldrad idevärld, en korruption i verklighetsbilden som man inte ens är medveten om själv.

Vi får se mer av detta vart efter som teknologin kommer att demokratisera mer och mer av produktionsmedlen. Det river upp grunden för vårt samhälles nuvarande organisation. Kopplingen mellan arbete och nytta löses upp. Arbetet och kostnaden att spela in musik är inte på något sätt kopplat till nyttan av att lyssna på den. För kullturproduktion är det troligen överkomligt - Folk vill stödja, gynna och popularisera det de tycker om - vilket skapar möjligheter för intäkter. Men när samma frikoppling sker för de flesta bruksföremål knakar det i fogarna.

Det rubbar även min egen världsbild. Arbete, och i synnerhet arbete med direkt koppling till nytta, kommer att bli en marginell företeelse. Därmed knappast den avgörande punkten i klasskampen. Var de nya kontakpunkterna uppstår är jag inte på det klara över, inte heller hur vi bäst kombinerar denna tekniska revolution med en social revolution. Men utan tvekan är 'piratfrågor' som fri kommunikation, fri kunskap, fri rätt att bruka teknologi avgörande framtidsfrågor även ur ett klassperspektiv.

Rättsröta

Vi har under decenniet sett extrem rättsröta. De politiska domarna efter Göteborg 2001 står antagligen i särklass. Men det finns mer. Utlämnandet av 'terroristmisstänkta' till Egypten. Pirate Bay fallet som har med ovan nämnda paradigmskifteskorruption att göra men också har starka paralleller till Göteborg 2001 i sin oblyga politiska karraktär. Det är viktigare vad man sagt och tyckt än vad man gjort.

Många varnar för att fildelningsfrågan urholkar förtroendet för rättsstaten. Där är jag inte enig. Det är en positiv bieffekt av paradigmskiftet. Vi ska inte lita på rättstaten. Rättstaten är en del av makten och den måste ständigt granskas för att göra sitt jobb. Idén att ha fristående institutioner som sköter rättsskipningen utifrån öppet formulerade regler (lagar) är en klar förbättring över staten och elitens nakna godtyckliga maktutövande. Men det får inte förväxlas med rättvisa. Vi får inte heller tro att det är ett system som kan sköta sig själv. Dagens problem beror i mycket på att vi i 30 år vänt systemet ryggen och trott det kan upprätthålla sig själv. Så är inte fallet. Förhoppningsvis får vi rätsida på rättsamhället under 10-talet och förhoppningsvis behåller vi insikten om att det ständigt måste tuktas.

Det finns mycket mer att säga. men mer hinner jag inte idag. Gott nytt år allasammans!

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om 00-talet, årskrönika, övervakning, nyår, politik, frihet.

---

Och jag är i vanlig ordning usel på att länka andra. Det ska jag försöka bättra på nästa år....