Kristina Lindquist recenserar Petra Östergrens "Porr, horor och feminister" åt Amnesty Press... Jag har själv inte läst boken så recensionen lämnar jag därhän. Men resonemanget som följer måste jag dock kommentera.
Paradoxer
Kristina ser minst sagt underliga paradoxer, först denna:
Man kan slutligen peka ut två centrala paradoxer i Porr, horor och feminister. Författaren rasar mot dem som reducerar den sexsäljande kvinnan till identiteten prostituerad, istället för att se henne som en kvinna ”som säljer tjänster med sexuell innebörd”. Samtidigt menar hon att de som i alla lägen ska ha tolkningsföreträdet i frågan är just de kvinnor som för tillfället råkar sälja sådana tjänster – som om prostitutionen faktiskt vore en del av deras innersta väsen.
Hallå... hört talas om rätten att bestämma över sig själv? Att de berörda av en fråga/kamp ska avgöra den? Det är ytterst konsekvent att kritisera 'förminskade' av en grupp och samtidigt försvara deras självbestämmande. Ingen paradox där! Sen fortsätter Kristina med nästa 'paradox'.
Nästa paradox handlar om det svek som den svenska sexköpslagen, som alltså endast kriminaliserar köparen, anses innebära. Men om prostitution, som Östergren ständigt hävdar, bara är något som samtyckande vuxna sysslar med i all frivillighet – hur kan då sexköpslagen utgöra ett sådant enormt svek? Man kan självklart mot denna förståelse av prostitution opponera sig mot lagen rent ideologiskt, men att kalla den ett svek blir inkonsekvent. Om alla inblandade är där frivilligt kan de ju med sina många valmöjligheter lätt ägna sig åt andra saker, eller hur? För ett svek kan lagen bara vara om prostitution istället för om frivillighet handlar om desperation och tvång och total brist på valmöjligheter. Om den är en sista utväg. Och då torde sveket inte ligga hos sexköpslagen, utan hos det samhälle som tvingar människor allt närmare kanten.
Det känns konstigt att läsa detta just på Amnesty Press... För det hävdar att det inte är ett svek att ta ifrån folk deras mänskliga rättigheter. Att det inte är ett svek att sätt villkor för kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp. Att om de inte beter sig som fina aktningsvärda kvinnor så har de inte rätt till sina mänskliga rättigheter. Att den misär som skapas genom att prostituerade i praktiken lämnas utan rättsskydd inte är ett svek.
För naturligtvis vänder sig sexköpslagen mot de prostituerade. Eller tror Kristina inte musiker skulle känna sig drabbade av ett förbud mot att gå på konsert och köpa skivor? Rent praktiskt lider de prostituerade minst lika mycket av att de måste göra affärer i smyg, på skumma och utsatta platser. De kan inte ta hjälp av varandra, de kan inte ta hjälp av polisen om de utsätts för brott. De som inte är frivilliga utan utsatta för slaveri sviks också då kunder inte kan anmäla / vittna om de ser något misstänksamt. Listan kan göras längre, men sveket borde vara uppenbart.
Sen avslutar Kristina med att samhället är skit. Ja, samhället är skit! Men låt oss bekämpa det. Att försvåra för de som väljer att sälja sex - vare sig orsaken är sexglädje, misär eller ett sökande efter utrymme att göra motstånd - gör dom bara svagare. Gör kvinnor som kollektiv svagare, gör arbetare som kollektiv svagare. Vad ser Kristina för mening i att de som prostituerar sig ska tvingas göra det under ändå sämre förhållanden - eller tvingas tillbaks till det de kommer ifrån - vad nu än det är (gott eller ont - i vilket fall något de själv vill mindre).
Den enda logiska förklaringen är en tro på att om vi bara skapar tillräckligt mycket och hemskt lidande för kvinnor så kommer den stora Gudinnan och hämnas på alla män och ställer allt till rätta. Jag tvivlar på den religionen, men någon annan logik står inte att finna i Kristinas resonemang.
Andra bloggar om: Petra Östergren, prostitution, feminism, sexarbete
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar