Thomas Metzinger är känd för att, på en gedigen grund av neurovetenskap, förneka att någon människa någonsin skulle ha haft något distinkt “jag”. Vi har kroppar och vi har nervsystem som bearbetar information. Evolutionen har fört den mänskliga arten in på en udda väg – våra system för informationsbearbetning skapar illusionen av att “vara någon”, av att vår interaktion med omvärlden skulle utgå från någon slags individ.
Thomas Metzinger talar om “den fenomenella jagmodellen” som har en genomskinlig karaktär. Vi kan inte förstå hur den fungerar bara genom att känna efter, för vi känner genom den. Jagmodellen är, som Jan Söderqvists skriver, “kroppens perspektiv på omvärlden”.
Jag kan av någon outgrundlig anledning inte kommentera på copyriot så det kommer här istället:
Men...
Vi har förvisso en hårdvara, hjärnan. Den har förviss en massa inbyggd firmvare, som har förmåga att skapa mer programkod (firmvare+) i samspel med impulser från omgivningen.
En process som skapas är en 'jag känsla', 'självmedvetenhet' eller kalla det vad du vill. Egentligen är det inte en process utan en massa processer eftersom hjärnan är en massivt parallell hårdvara.
På de processerna kan vi sedan bygga fria val, avsiktlig medveten utforskning, och det kommer också att påverka firmvare+.
Nu... Att studera hårdvaran är en annan sak än att studera mjukvaran. Därtill har firmvare en avgörande roll här. Allt hänger ihop och det finns oräkniliga perspektiv att angripa det från som kompleterar men inte ogiltligförklarar varandra.
För 'jag' och 'medvetande' blir inte mindre verkligt för att det är mjukvara!
I synnerhet inte när det är mjukvara som hårdvara och firmvare är förutbestämd att försöka skapa om den fattas.
Det har vi vetat hur länge som helst. Att jaget skapas och sedan kommer trottsåldern då jaget, mer eller mindre smidigt och väl, lär sig anpassa sig till omgivningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar