Verkligen är tvärtom att yttrandefriheten och upphovsrätten är så beroende av varandra att man kan tala om två sidor av samma mynt. För upphovsmännen är yttrandefriheten helt grundläggande och nödvändig för allt nyskapande. Omvänt är yttrandefriheten i praktiken beroende av upphovsrätten. En förutsättning för att en stor del av den fria samhällsdebatten är att den som skapar detta, exempelvis en journalist, får betalt för sitt arbete. Genom en fungerande upphovsrätt garanteras dessutom upphovsmannen att få sitt namn kopplat till verket vilket fungerar som en kvalitetssignal för användaren samt skapar ”cred” för upphovsmannen
Först vill jag tacka antipiratbyrån för att de börjar föra en öppen debatt, och inte bara envägspropaganda och fulpåverkan bakom kulisserna. Lite trist dock att de inte tillåter anonyma kommentarer eller ens välkända 'nic'. Men det går ju bra att svara på egna bloggar:
Det citerade stycket ovan innehåller gott om fel, det är verkligen välgörande för debatten att vi får en möjlighet att reda ut detta.
Ingen hotar den ideella upphovsrätten
Om vi börjar i slutet, med rätten att få kredd (cred) för det man skapar så är det ingen som hotar eller ifrågasätter det. Det är en urgammal sedvanerätt formulerad som 'äras den som äras bör'. Den är troligen starkare på nätet än vad den någonsin tidigare varit någonstans.
Det som däremot ifrågasätts är det godtyckligga privilegium som följer med upphovsrätten - det kommersiella kopieringsmonopolet. I synnerhet är folk rasande på att det aggressivt utökats till att gälla även privat ickekommersiell kopiering.
Det är alltså upphovsrättsindustrin som attackerar nätsamhället och filderare via en aggressiv juridisk privilegieexpansion. Det är inte nätsamhället och fildelarna som attackerar upphovsmänen eller deras rättigheter.
Yttrandefrihet och upphovsrätt hör inte ihop
Yttrandefriheten är rätten att säga, skriva och sprida vilken uppfattning man vill. En grundläggande frihet som alla har men det ingår ingen rätt att få betalt för att man yttrar sig. Upphovsrätten är på inget principiellt sätt en förutsättning för yttrandefriheten. Tvärt om, koppieringsmonopolet med tillhörande begränsade citaträtt (som vad gäller bild, ljud och film är kattastrofalt begränsad i Sverige) utgör att hinder för yttrandefriheten.
Det var en gång
Det var en gång svårt att kopiera, det krävde stora kapitalinvesteringar. På den tiden hade upphovsmännen svårt att sprida sina egna verk, medan de som satt på kopieringsutrustning kunde tjäna stora pengar. Det var rimligt att det i det sammanhanget tillföll upphovsmannen ett kommersiellt kopieringsmonopol så de kunde få sin del av kakan.
Ville man nå ut med åsikter till en masspublik var det dyrt. Så till viss del skyddade kopieringsmonopolet även folks praktiska möjligheter att nyttja sin yttrandefrihet.
Allmänheten hadde ändå inte medel att kopiera så de skadades heller inte av monopolet.
En ny tid
Men nu är det en ny tid. Kopiering är gratis och alla har tillgång till det. Upphovsmännen kan sprida sina verk själv - alla kan sprida vilka verk de vill själv. Kopieringsmonopolet behövs inte längre av vare sig rättviseskäl eller för att utnyttja yttrandefriheten. I och med att alla kan kopiera drabbar kopieringsmonopolet ochså allmänheten hårt. Att i det läget expandera kopierngsmonopolet aggressivt till att täcka även ickekommersiell kopiering är milt sagt underligt.
Om man betänker att kopiering är i var mans hand genom att den är en integrerad och oskiljbar del av digital kommunikation så går det inte att upprätthålla ett kopieringsmonopol för ickekommersiell kopiering med mindre än att invadera all kommunikation och avskaffa all rätt till förtrolig kommunikation. Det är ett svindlande högt pris som starkt urholkar yttrandefriheten, organisationsfriheten, opinionsbildande och i förlängningen demokratin. Med det med i avvägningen kan ingen sund människa försvara ett kopieringsmonopol för ickekommersiell kopiering.
Utöver det har upphovrättsindustrin attackerat mellanhänder, budbärare, med juridisk aggression och ytterst 'kreativa' tolkningar av medhjälp. Därigenom har det skapats en osäkerhet som hämmar utvecklingen av nya tjänster på nätet, hämmar både yttrandefriheten, kreatörers möjligheter att sprida sina verk och det nödvändiga sökandet efter en ny ekonomisk modell för kreativt skapande.
Därför står vi på olika sidor av barrikaden.
Därför kommer jag att rösta på Pirat Partiet
Därför kommer jag att stödja tekniskt motstånd.
Vi kommer att vinna, för vi är framtiden. Vi kommer att vinna för ni slåss inta bara mot oss, inte bara mot hela allmänheten - ni slåss mot historien.
uppdate: Nu har IDG skrivit om atipiratbloggen också.
Uppdate2: Att antipiratbyrån vill ha debattverkar vara ett felslut. De kör nu vidare i samma förledande falkspår med en artikel om Peps och den ideella upphovsrätten. De menar därmed att upphovsrätten behövs - men ingen har heller ifrågasatt den ideella upphovsrätten. pp gjorde det inte ens i sitt ursprungliga överdrivet radikala program och ändå mindre nu!
Läs även andra bloggares åsikter om henrik pontén, APB, blogg, upphovsrätt, pirat, upphovsmän, yttrandefrihet, integritet, övervakning.
Hittat via Scaber Nestor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar