Bländande exempel på islamofobi

Man kan tycka att Gustav Fridolin borde ha dödat den här debatten, eller redan Andreas Malm själv. Men icke. Torbjörn Elensky lyckas visa prov på islamofobi i sin iver att motbevisa dess existens.

Lustigt nog avslutar Elensky med att man ska hålla isär begreppen, samtidigt som det är just det han inte gör och samtidigt som det är just det som till stor del är islamofobin. Det är inte islamofobi att kritisera sharia-lagar. Det är inte islamofobi att kritisera eller ens göra konkret motstånd mot kvinnoförtryck, förtryck på grund av tro, sexuell läggning eller fundamentalism och intollerans i största allmänhet. Den sortens kritik och motstånd är nödvändig och berömvärd.

Islamofobi blir det bara om kritiken förvanskas. Om man lyfter fram det värsta och låter det gälla generellt. Om man särbehandlar det förtryck som har med islam att göra jämfört t ex med det som har med kristendom att göra. Det är inte fel att belysa hur en fundamentalistisk totalitär diktatur som Irans förtryck präglas av att det är just islamsk fundamentalism. Men det blir väldigt fel om det är de enda aspekten man hänger upp sig på. Glömmer att det i första hand är en fundementalistisk totalitär diktatur, glömmer att de flesta av diktaturens offer är muslimer, glömmer att de flesta motståndare mot diktaturen är muslimer. Det blir fel om man förvanskar alltihop till att vara 'islam'.

Det blir islamofobi när man tar de värsta exemplen från diktaturer, överför dessa till all islamism, och sedan överför all islamism till allt som har med islam och muslimer att göra. Jag är i princip motståndare mot all religös inblandning i politiska och sociala verksamheter och rörelser. Men det är ändå en viss skillnad på t ex lutterhjälpen och korstågen. Lika stor spännvid har den islamistiska rörelsen. Den överväldigande majoriteten är mest att likna vid lutterhjälpen, några korsriddare står knappt att finna - men väl motsvarigheter till KD, SD och fundamentalistiska moralister som ecpat. De flesta riktiga extremister är faschister med marginell eller ingen förankring bland islamistiska rörelser. Det är ändå nog för att jag ska tycka att en hel del av islamismen är osmakligt och till och med emellanåt riktigt obehaglig. Men det är fundamentalismen som ska kritiseras och bekämpas, det är moralismen som ska kritiseras och bekämpas, det är sammanblandning av världsligt och allmänt med privat och religöst som ska kritiseras och bekämpas. I den kritiken kan man beröra islam där det är rellevant, men utan att med några extremister som slagträ ge sken av att alla muslimer är av samma skrot och korn.

Bilden i media av muslimers reaktion på muhammedbilderna är typisk. Några extremister intervjuas, några exempel på extrema intermezzon, förfasan över protesternas storlek. Men tystnad om att en majoritet muslimer håller yttrandefriheten högre än religösa förbud mot vissa avbildningar. Alla protester sammankopplades med de mest extrema hållningarna, då det mesta var en yttring av solidaritet. Ett stöd till bröder och systrar som är utsatta för just islamofobi - För även om Elensky inte ser den så ser muslimer den. Ett försök att få fram hur dåligt och osmakligt det är att kränka och elda på fördomar och hat mot en redan utsatt minoritet. En del protster krävde censur, men inte merparten. Några enstaka krävde förföljelser av de omdömeslösa mobbarna till redaktörer och tecknare, men en överväldigande majoritet krävde inte några reprisaler. Men vi som betraktare läste in sådana krav i protesterna - i alla protester. En sådan kollektiv negativ förväntan på en etnisk grupp är rasism - i detta fall islamofobi. Denna blindhet leder även till att, det helt berättigade, försvaret av yttrandefriheten blev missriktat. När anklagelser för censuriver drabbar alla muslimer istället för de extremister det berör snarare minskas än ökas respekten för yttrandefriheten bland muslimer - av förståliga skäl.

Det blir ändå mer fel om man blandar ihop stöd till motstånd mot anfallskrig, militära ockupationer och etnisk rensning med kritik mot beklagliga aspekter av det motståndet. Nej, man måste inte stödja varje aktion gjord i motståndets namn, man måste inte stödja varje liten sekt som agerar i motståndets namn - men ska man uttala ord som frihet och demokrati med någon som helst trovärdighet så måste man stödja motståndet i stort. En motståndsgrupp som är stor och har flertalet av de förtrycktas stöd måste man stödja hur illa man än tycker om dom. Det motsäger inte att man samtidigt kan kritisera dom, tvärt om är det snarast en förutsättning för att man ska kunna kritisera dom med den minsta trovärdighet i behåll.

Hizbollah

Elensky nämner i förbifarten Hizbollah för att smutsa ner och misstänkliggöra de som hävdar att islamofobi existerar. Vilka är nu Hizbollah? De är islamister, ganska måttfulla och demokratiska med respekt för och sammarbete med andra etniska grupper. De går att smuttskasta by association på samma sätt som man kan avfärda i stort sätt varenda Cubansk dissidentgrupp med att de sponsras av CIA.

Men framför allt är de en framträdande motståndsrörels med brett folkligt stöd. De bildades under Israels ockupation av Libanon för att befria Libanon. De har starka band med granfolket palestiner som (väll alla vet) är ockuperade av Israel sedan generationer tillbaks med regelbundna inslag av etnisk rensning och sedan 80-talet ett bygge av ett aparthed-system. Ett begränsat självstyre över begränsade delar av Palestina ändrar inte på detta faktum. Hizbollah för motstånd mot Israels ockupation av Palestina såväl som mot Israels ständiga hot om och sporadiska angrepp på Libanon. Hizbollah har en särställning i motståndet, genom sitt folkliga stöd, genom respekt och tilltro från andra etniska grupper, genom den framgång man nått - Man är helt ensam om att gett Israels ockupationsarme stryk i krig. Jag är som sagt helt emot religiösa politiska och sociala rörelser och skulle glatt ta helt avstånd från Hizbollah om Israels ockupation och aggression upphörde. Men nu hör dom till de rörelser som den som står för frihet inte kan ta avstånd från.

Att kritisera Hizbollah är viktigt, i synerhet alla yttringar av antisemitism. Man kan inte förvänta att de lyckas hålla helt rent - det vore som att kräva av motståndsrörelserna under andra världskriget att de helt skulle vara fria från tyskhat - men man kan kritisera det jämt då det dyker upp. Hizbollah är som sagt ganska demokratiska men om det är ögontjäneri som upphör om de får makten vet varken Jag eller Elensky, det svaret finns helt enkelt inte än. Det är en rörelse som utvecklas som alla andra. Även vi är med i den utvecklingen. Står vi upp för friheten, stödjer motståndet ovillkorligt så vinner också vår kritik trovärdighet och har en changs att påverka utvecklingen.

Men allt detta är osynligt i Elenskys resonemang. Genom att inte hålla isär begrepp går olika nyanser i olika islamistiska rörelser förlorade. Historiska omständigheter som ockupationer och etniska rensningar passerar oförmärkt. Genom att spela på rädsla för islam kan stöd till en viktig motståndsrörelse förvandlas till något suspekt. Genom att spela på en i kulturen latent fördom kan hela folk framstå som onda, och ockupationer och etnisk rensning bagitaliseras. Det är rasism. En specifik form av rasism. Den form av rasism som är mest framträdande i väst idag. En rasism som är så djupt rotad att Elensky kan spela på den utan att se den. Den form av rasism som kalla islamofobi.

Intessant!

Andra bloggar om: islamofobi, hizbollah, rasism, frihet, motstånd, politik israel