Ett pervo för samtycke!

Jag välkomnar utredningen av samtycke som kriterium för våldtäckt. Kan inte riktigt förstå det raljanta bemötande det får från SvDs ledarredaktion och många bloggar. Om man får raljera tillbaks, om inte de som har sex själv ska avgöra om det är OK, vem är mer lämpad att avgöra det?

Två vägar

Vi kan antingen:

• Ha samtycke som kriterium för sex. Har man åsikten att individen äger rätt att suveränt bestämma över sig själv och sin kropp är detta ett självklart val.
• Eller bestämma vad som är OK och inte för alla att göra när som helst. Det är en helt absurd lösning. Mäniskor är för olika, så väl från individ och individ som från stund till stund för att inte nämna från tilltänkt partner till tilltänkt partner.

Idag gäller det senare så länge det är mjuksex utan inslag av våld eller hot. Offret är tvunget att göra motstånd innan det är våldtäckt. Blir de för chockade eller rädda för att göra motstånd av att någon bara har sex med dom utan vidare så är det inte våldtäckt. Inte ens verbala protester räcker.

Vid mer våldsamt sex gäller redan samtyckesregeln. Att binda och smiska sin partner är bara ok med samtycke. Den gäller dessutom ytterst osäkert. Våldtäcktslagen pratar bara om våld och tvång... Undantaget är luddigt formulerat generellt för hela brottsbalken ungefär: "vid samtycke är i övrigt försvarligt våld OK". Där har vi en gummiregel. En tydligt formulerad samtyckesregel skulle vara en klar fördel vid i stort sätt all sex jag har. Ändå har jag inte haft problem med dagens lagstifning trotts att den mer eller mindre uppmuntrar till fördomar.

Madeleine Leijonhufvud är å ena sidan känd förespråkare för en samtyckesregel, men samtidig förespråkaren för motsattsen. Vi får hoppas hon hålles utanför utredningen annars är risken stor att bara skit kommer ur den. Den fördomsfulla idén att det där kan ingen kvinna vilja är dessvärre vanlig. Vare sig det gäller vad man gör, ev ålderskillnad eller antalet partners. Ytterst är det en del av det patriarkala kvinnoförtrycket - synen att kvinnor, i synerhet unga oskuldsfulla kvinnor, inte kan vara kåta pervon. Det är fördomar som jag vill tillbakavisa starkt. Har själv smiskat kvinnor som är hälften så gamla som mej så de varit blå och ömma en vecka efteråt. Det har inte lett till någon osämja, det finns gott om både män och kvinnor som gillar den behandlingen.

Bevisning

De flesta våldtäckter inträffar mellan bekanta i avskildhet utan vittnen. Det är naturligtvis svårt att bevisa något. Kommer alkohol och andra droger in i bilden så inte ens offret har en klar bild av vad som hänt blir det ändå värre. Ord står mot ord och domstolen tvingas bedöma de olika berättelsernas trovärdighet. Det är svårt att nå upp till "utom allt rimligt tvivel" och så måste det vara. Sådana bedömningar riskerar redan att bli fördomsfulla, både rasistiska, klassdiskriminerande och till pervon som migs nackdel. I de falla våld förekommit och bedömningen redan idag görs baserat på samtycke är det naturligtvis upp till åklagarsidan att bevisa utom allt rimligt tvivel att det inte funnits samtycke. Det är självklart och så måste det vara med en samtyckeslagstiftning också. Tanken att den åtalade ska betracktas som skyldig tills de kan bevisa motsattsen är rent barock!

Ingen lagstiftning kan åtgärda detta problem. Att dömma folk bara för att någon ska straffas för att tillfredsälla pöbelns hat och visa upp statens handlingskraft är en rent faschistisk idé och kommer inte att leda till annat än att en massa oskyldiga döms på grund av diverse fördomar. Men en samtyckesregel leder ändå till vissa förbättringar:

• Samtycke gäller naturligt bara i nuet (såvida annat inte väldigt utryckligen överenskommes, men i dessa fall brukas ofta redan skriftliga kontrakt och till och med vittnen). All kringhistoria om sexualvanor med mera blir naturligt irrelevant.
• Den åtalade kan utfrågas hur de i de olika skeendena försäkrade sig om samtycke (frågade och fick ja, stannade upp tog ögonkontakt tills hon nickade, hånglade tills hon klädde av sig och hjälpte till att styra upp den - samtycke kan ske på många sätt). Det kan, i synerhet om det är fler gärningsmän vars berättelser kan ställas mot varandra, ge domstolen lite mer än bara fördommar att göra sin bedömning på.
• Det gör 'hjälpöst tillstånd' onödigt. "Jag frågade och hon sov och den som tiger samtycker" funkar inte. Den som är hjälpös kan inte samtycka.
• Lagen stämmer med den självklara principen att var och en har rätt att bestämma över sig själv. Inte så lite värt i båda riktningar.

Oaktsamhet med samtycke

Det finns fall där domstolen har hävdat att det är klart att samtycke inte fanns, men inte klart att de misstänkta förstått det. Därmed saknas uppsåt. Det är dock inte orimligt att kräva att folk är försiktiga och noggranna med att få samtycke. För pervon som mig är det en hederssak och av enorm vikt både moraliskt och praktiskt, om våra lekkamrater inte kan lita på att vi är tydliga med att få samtycke så har vi snart inga som vill leka med oss heller - för våra lekkamrater är varken viljelösa eller självdestruktiva (tvärt emot vanliga fördomar). Straffet för att vara oaktsam med samtycke behöver inte vara samma som för våldtäckt. Det är inte hämd som är det viktiga - det är att få brottet att hända i mindre omfattning som är det intressanta - och även månaders fängelse är ett högt pris för ett knull och ett pris ingen betalar med vilje.

Intessant!

Andra bloggar om: samtycke, våldtäckt, BDSM, sex, Beatrice Ask, SvD, feminism

---

För övrigt studsar jag av glädje för att Isabella Lund är tillbaks. Välkommen!