Genom historien har det varierat vilken som ses som offer och förbrytare mellan prostituerade och torskar. Makten är dock tydlig. Det är de som är, eller kan ge sken av att vara, fina och dygdiga som är goda. Det är de som kan definiera och döma både prostituerade och torskar efter eget gotfinnande. Prostituerade och torskar har aldrig haft en talan, deras erfarenheter och vilja har aldrig räknats. De har varit en pest, något oönskat i samhällskroppen.
Just nu är prostituerade omyndiga offer och torskar onda förövare. Båda klasseficeringarna utgör yttringar av samma förtryck. En del i samma maktsystem där den 'fula' sexualiteten föraktas. I betydelsen avika från normen för dygd är båda horor, och även traditionellt har torskar kallats horbockar, både prostituerade och torskar har anklagas för att bedriva hor.
En del både torskar och prostituerade internaliserar skammen och stigmat. Det finns prostituerade som lägger skammen på sig själv, det finns de som överför den på torskarna, det finns de som gör både och. På samma sätt finns det torskar som lägger skammen på sig själv och de som överför den på de prostituerade och de som gör både och. Både de grupperna är destruktiva och en risk för sig själv och varandra och även för andra prostituerade och torskar.
Nu förefaller de vara en minoritet. De flesta horor och torskar visar upp en nästan rörande respekt för varandra och vänder sin ilska mot omvärldens förtryck och förakt. Om man ser dom som arbetare och arbetsgivare är det lätt att som klasskämpe bli lite misstänksam över det samförståndet. Men relationen är mer självständig hantverkare och kund, och med tanke på det förakt och tom lagstadgade förtryck de gemensamt utstår från övriga samhället är enigheten inte konstig.
Det finns idag en tendens att lägga skulden för 'problemen' på torskarna. Det är deras blotta existens som 'tvingar' kvinnor att prostituera sig. Att prostitution är ett tvång motiveras med att kvinnor är fattiga och att kvinnor får andra alternativ beskurna av patriarkala strukturer. Det är i mycket sant. Men logiken brister i att kvinnornas situation inte skulle bli bättre om torskarna försvan. Torsken är inte problemet, horhat och misär är problemet.
Torskens existens är en möjlighet för dessa kvinnor, inte ett tvång. Tveklöst är den sociala misären ett problem. Tveklöst är risken större att de som väljer prostitution av dåliga alternativ även internaliserar skammen, de gör det även fast de skäms för att alternativen är så hopplösa. Det är dåligt, men det bekämpas med att bekämpa misären och horhatet - inte genom att bekämpa torskarna eller de prostituerade.
Syrran skriver i Riv sexkontraktet om hur det är en klassisk pariarkal mekanism att förvägra kvinnor en oberoende ställning så de tvingas sälja sex. Det är nu inte längre så relavant i sverige där skillnaden i mäns och kvinnors möjligheter mäts i enstaka procent, inte längre ens tiotals procent. De är dock ett relevant resonemang sett internationellt. Men det handlar inte bara om prostitution. Samma mekanismer tvingar även kvinnor till förhållande och äktenskap. Det handlar inte bara om sex utan även omvårdnad. Ska vi även vårdyrken förbjudas?
Faktum är att vårdarbete och prostitution som tar omsorgs och sexarbetet utanför familjen ger kvinnor egen inkomst, ökad oberoende och är vägar till relativ frigörelse. Ju fler vägar desto bättre. Som klasskämpe ser jag det som en plikt att stödja arbetare i sin kamp för bättre förhållanden. Sexarbetarna äger sin kamp likväl som vårdarbetarna äger sin. Solidaritet är en plikt. Moralistiskt överförmynderi en synd som borde överlåtas till den värdekonservativa överklassen.
Sexarbetarnas krav på rättigheter inskränker sig inte till svenska lyckliga lyxprostituerade, det är inte ett fenomen hos ett litet undantag. Följ sexarbetarnas kamp internationellt och du kommer att se samma krav ställas överallt. Läs tex Isabellas Kaxiga offer som kräver mänskliga rättigheter bara för att se ett exempel. Fråga dig vilken sida du står på, horornas eller horhatarnas?
Akuhujan berör i Estlands sak är tyvärr vår en viktig fråga om hur de sociala nedskärningarna här hemma kommer att 'tvinga' fler till prostitution. Jag vill säga vi redan är där. Med vilkor i socialförsäkringen som folk som mår dåligt bara inte orkar med. Med A-kassan sänkt till 65% och utrustad med absurda sanktioner i hop med absurda krav på tillgänglighet på arbetsmarknade. Men det är dels något som måste bekämpas separat, dels bara ytterligare ett skäl att stödja sexarbetarna i kampen för drägliga villkor. Det är så, genom sammanhållning, arbetarklassen kan bli stark!
Andra bloggar om: hora, prostitution, sexarbete, klasskamp
För lite mer lättsamhet, läs Prostitutionsdebatten - the drinking game av Duktiga och intelligenta Tanja Suhinina... Jag har inte räknat ut hur mycket drickande min artikel leder till :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar