FRA-debatt i Sandviken!

Då har man för första gången besökt "sosserian" i Sandviken. Överaskande anordnade (s) en debatt om FRA, man får tacka!

alfaversion iframe

Riv upp, gör om, gör rätt representerades av Mark Klamberg och det var inte många frågetecken där, så inte heller mycket för mig att kommentera. Den här bloggposten kommer mest att röra opponenten.

Kör på med FRA-lagen representerades av Göran Pettersson (m).

Betongblocket

Först inledde båda debattörer ca 10 min var. Pettersson vände sig till arrangörerna (s) och sa sig vara överaskad över (s) inställning. Han har alltid sett (s) och (m) som de två betongpartierna i svensk politik. Där är jag överens med Pettersson och skulle nästan kalla det ett demokratiskt problem, vi har två block att välja på och båda domineras av varsin halva av samma betongblock. Vidare var Pettersson överaskad att just Bodström av alla sossar var motståndare.

Det har spekulerats i om Bodström bara tyckte det var för nära valet, eller för mycket integritetskränkande att ta på en gång ihop med utvidgningarna av 'vanlig' avlyssning. Men det är inte heller otänkbart att FRA-lagen helt enkelt är för mycket tom för Bodström. FRA-lagen inför något som är helt väsenskilt från vad som tidigare existerat, något inte Pettersson ser och jag tror jag förstår varför.

Det väldigt, väldigt kortsiktiga perspektivet

Pettersson beskrev Klambergs perspektiv som teoretiskt och sitt eget som verkligheten, Klamberg protesterade naturligtvis mot det men det intressanta är att Pettersson verkligen menar det. Utifrån egna erfarenheter av FRA som officer och antagligen förtroliga kontakter tycker han sig ha en klar bild av som omedelbart kommer att ske, det ser han som verkligheten och det är utifrån detta han bildar sig sin uppfattning.

Det har tidigare talats om två perspektiv men nu kommer ett tredje:

1. Syftet: Ett perspektiv som de flesta JA-sägare kör. Där man koncentrerar sig på lagreglernas uttalade syfte. Det Copyriot kallar det idealistiska perspektivet.
2. Konsekvens: Ett perspektiv som de flesta NEJ-sägare kör. Där man koncentrerar sig på vad lagen skapar för praktiska möjligheter och vad det leder till i risker och rubbad maktbalans mellan stat och folk. Det Copyriot kallar det materiella perspektivet.
3. Nu tillkommer alltså ett perspektiv som utgår från vad som förväntas omedelbart ske, en variant på det idealistiska perspektivet skruvat ett varv till. Ett perspektiv Pettersson vill kalla verkligheten, men som rimligare kallas det väldigt, väldigt kortsiktiga perspektivet.

Pettersson försöker underbygga sitt perspektiv med att förklara vad som kommer att ske, men sakens hemliga natur gör beskrivningen aningen oklar. Pettersson visar i alla fall bilder på samverkanspunkterna där en massa kopier på kabeltrafik från olika optiska kablar går in på ena sidan. På andra sidan, den hemliga sidan, går färre ut. Enligt Petterssons väljer FRA ut vilka trådar man ska lyssna på, resten struntar man helt i. Det utgör ett första urval där merparten av kommunikationen faller bort. Pettersson medger dock att FRA har tillgång till allt och själv väljer vilka kablar man lyssnar på och operatören vet inte ens vilka man lyssnar på.

Pettersson bild av trafikdata är information om i vilka kablar vilken trafik går. Fritt tolkat, i vilka kablar kommer och går transittrafik mellan Ryssland och Ecuador. Pettersson medger att man måste lyssna lite överalt då och då för att samla på sig den trafikdatan.

På den del man lyssnar på används de omtalade 'sökbegreppen' som automatisk sorterar ut en bråkdel som sedan analyseras och resulterar i en rapport.

Jag tvivlar lite på att Pettersson har rätt uppfattning men även om så är fallet så är det ingen hållbar grund för att ta ställning till den här lagen. Man måste titta på lagens konsekvenser, på vad den öppnar för möjligheter.

Tveklöst kommer FRA att ha tillgång till att underhålla och uppgradera den hemliga sidan av samverkanspunkterna. De kan lätt uppgradera till utrustning som kan analysera på IP-nivå, som kan sammanställa och lagra riktig trafikdata (info om vem som kommunicerar med vem och när) lokalt för senare samordnad sökning. Som kan grovutvälja trafik på godtyckliga kriterier från alla anslutningar och sända det vidare till FRA. Jag tror det kommer att vara så från början, men i annat fall kommer det att bli så i framtiden, och vi pratar år, inte decennier. Teknikutveckling är dessutom en av FRAs viktigaste uppdrag och ger undantag från många regleringar - knappast betryggande.

Lagförslaget reglerar också bara avlyssning av kommunikationens innehåll, trafikdata är fortfarande helt oreglerat. Det är tekniskt möjligt att spara omfattande trafikdata under lång tid och det är något man troligt kommer att göra. Så långt verkade Klamberg hålla med, men han ville inte köpa åsiktsregistrering. Men att spara trafikdata är åsiktsregistrering. Man kanske inte har för avsikt att ställa frågorna i sin databas - men man har datat där för att ge svaren och det är en registrering!

För att inte gräva ner sig i detaljer. Pettersson har troligen en än mer detaljerad bild av vad 'FRA gör'. Mitt råd är att Pettersson tar några rejäla kliv bakåt och vidgar perspektivet. Vad gör lagen? Vad kommer och riskerar det att leda till på sikt? Hur rubbar det maktförhållandet mellan stat och folk? Som jämförelsefråga: Varför har vi valhemlighet? Eller för att omformulera frågan mer relevant: Vilken nytta gör valhemligheten om vi inte vågar bilda opinion eller ens ta del av opinionsbildning?

Det lagen gör är att lämna all kommunikation till en hemlig statlig myndighet. Närmast en heltäckande bild vad all vi gör, var vi är, vilka vi träffar, vilka vi pratar med, vad vi säger, vad vi läser, vad vi lyssnar på, vad vi tittar på, vad vi handlar, vad vi skriver etc. Det är det Pettersson ska ta ställning till - inte vad den myndigheten har för avsikt att göra med det just nu!

Släpp tunnelseendet och kom in i matchen!

Den onda, den gode och staten

Pettersson tycker också att det är konstigt att vi oroar oss så för att en hemlig statlig myndighet som är till för att skydda oss ska få del av informationen när operatörer, hotmail, google etc redan har den, och säkert en massa onda utländska säkerhetstjänster.

Det finns många orsaker till det. Vi kan välja operatör, vi kan välja webbmail och sökmotor men vi kan inte välja stat, i alla fall inte utan att flytta. Staten får en komplett bild av alla - övriga får bara en fragmentarisk bild av en del. Staten sitter på våldsmonopolet - det är ett helt annat hot att just dom får informationen. Staten är den som vi har ett behov av att granska, ifrågasätta och hålla koll på för att bevara demokratin. Att just den enheten kan övervaka oss i detalj är ett helt annat hot, ett krypande hot för den framtida samhällsutvecklingen.

Främmande onda säkerhetstjänster blir faktiskt mer skrämmande när vår egen stat får data att byta till sig upplysningar med!

Jag tro ärligt att Pettersson förstår dessa skillnader väl! Staten är dock välkommen att skydda oss, inskränka operatörers rätt att spara, sprida och använda information. Istället för att tvinga dom att spara, kopiera och överlämna information till hemliga statliga spioncentra.

Gråskala eller backe

Både Pettersson och Klamberg var överens om att demokrati och integritetsfrågor var en gråskala, inte en fråga om svart eller vitt. Men jag skulle snarare se det som en vagn vid en backe - Det finns mer än svart och vitt, men skjuter man den över krönet så rullar den iväg av sig själv och det krävs en stor ansträngning att bromsa den och skjuta upp den igen. FRA-lagen är av den dimensionen att vi kommer över krönet, inte minst i kombination med alla andra lagar som kommit nyligen och är på gång.

Varför ta denna risk?

De exempel vi hört härrör antingen från klassisk signalspaning av radar, radiokommunikation mellan stridvagnar, flygplan, båtar, diverse förband etc och deras kommando (något som lär fortsätta gå i etern eller i privata kablar FRA ändå inte kan lyssna på) eller så är de gamla - Från en tid då ambassader kommunicerade via radio med svag kryptering, oftast analog skrambling. Att FRA kunde och kan knäcka sådant är självklart. Men dagens starka kryptering står de maktlösa mot. Vi lever i en tid då mer och mer av känslig information går över krypterade kanaler. Det lilla FRA kan fånga upp från stater, företag, organiserade brottslingar, vapenhandlare, terrorister måste vara en stadigt krympande kaka mest skapad av slarv. Men säkra system blir allt mer lättanvända och idiotsäkra. Avlyssningens dagar är räknade för allt annat än privat kommunikation.

Pettersson antydde att FRA visst kan knäcka vilka krypton som helst, men det tror näppeligen många på. De kan spara datat och hoppas komma över nycklar senare med hjälp av dataintrång, keyloggers och andra spionprogram, vanliga fysiska tillslag etc men knappast hoppas på att knäcka krypton annat än i extrema undantag då det berör en säkerhetsbugg som blir kända. Pettersson medgav att FRA inte har med terroristspaning att göra, all heder för det. Men vad återstår att göra?

Byteshandel med information, trafikdatalagring och analys (i praktiken åsiktsregistrering) samt avlyssning av 'vanligt folk'. Något annat är svårt att se.

Byteshandeln snarast ökar terroristhotet. Byter vi krypterad information kan vi aldrig veta vad det innehåller. Om en direkt eller indirekt bytespartner kommer över nycklar och slår till mot en social, millitant eller extremistisk rörelse med mer eller mindre brutala medel riskerar vi att få bittra fiender. Vi riskerar att bli en måltavla för terrorism, och vi är som nation inte ens i ordets rätta bemärkelse oskyldiga. Det är just sådana moraliska gråskalor ihop med extrema faktorer i andra vågskålen som skapar terrorism.

Internationella operationer

Ett motiv för byteshandeln är att få underrättelser till stöd för internationella operationer. Men vi kan kräva full informationsrätt för att alls delta. Om det betyder slutet för svensk deltagande så må det vara hänt. Vi kan hjälpa till med civila medel, hjälpa till att arrangera val och organisera demokrati. Men först måste vi klara av att vårda vår egen demokrati!

Riv upp, gör om, gör rätt

Debatten finns även som film via denna torrent på the Pirate Bay. Det är inte jag som står för filmande eller torrent utan (s) Sandviken tror jag

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Övervakning, frihet, demokrati, debatt, politik, sandviken.

---

För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!