Vad upphovsrättsdebatten borde handla om!

Upphovsrättsdebatten borde handla om vilka problem som dagens lagar skapar, hur de kan anpassas till dagens teknik och kommunikationssätt, hur vi kan skapa utrymme för nyskapande samt hur det kan göras på ett ballanserat sätt.

alfaversion iframe

Ideell upphovsrätt och kopieringsrätt

Det finns två tämligen oberoende sidor av upphovsrätten:
- Den ideella upphovsrätten. Ära den som äras bör. Nedan kallad upphovsrätt.
- Ensamrätten på att kopiera och framföra verk kommersiellt. Nedan kallat kopieringsrätten. Som vi kommer att se nedan stämmer de flesta problem från att denna rättighet förväxt sig in på det privata området.

Andras verk i eget skapande

Ungar idag börjar tidigt med att skapa egna sidor på webbsamhällen. Men leker rollspel tillsamans och skriver sagor. Man har husdjur. I processen använder de bilder. De redigerar och klipper ihop bilder och utvecklar häpnadsväckande skicklighet i photoshop eller gimp. Bilderna föreställer deras husdjur, rollfigurer och sagofigurer och deras äventyr. De återanvänder friskt bilder de hittar på nätet. Det är vår tids dockskåp, barkbåtar och kottdjur.

De spelar också in film då de tillsammans dansar och mimar till favoritlåten - de utvecklar även färdigheter i videoredigering. De delar naturligtvis sina verk med varandra.

Senare filmar de sina trick på snowborden, cykeln, sina framsteg i gitarrspel eller flöjtspel. Allt delas med vänner och hela världen

Allt detta är i en gråzon. En video där två 11 åringar spelar smoke on the water på blockflöjt - är det rimligt att ha det straffbart? En video där tre 7 åringar mimar och dansar till senaste Fame-hitten? Att greenday spelas som bakgrundsmusik i en video där fyra 14-åringar visar sina bästa snowbordstrick? Även vuxna lånar friskt illustrationer till sina bloggar med mera. Ofta är det svårt och hitta upphovsrättshavaren och alla tänker det drunknar i mängden.

Vi lever i ett brutalt överskott på information och att bryta igenom det är en stor utmaning. Att bli använd och kreddad i andras verk är något många ser som positivt. Det är en väg att bryta igenom, ett sätt att få folk intresserad av vad man gör. Samtidigt leder det brutala överskottet till att den eventuella skadan som någon lider av att deras verk används är ganska liten.

Var är det lämpligt att lägga ribban? Hur stor skada gör egentligen dessa tilltag. Är det rimligt att kopieringsrätten ska gälla här, att tillstånd måste fås och avgifter betalas? Eller räcker det med upphovsrätten - att ursprunsskaparen måste nämnas om det påpekas? Behövs det sanktioner för det eller kan det funka med god sed och social påtryckning? Ska det vara ett krav att nämna ursprungliga upphovsmän - I så fall blir 'övergivet' material obrukbart. Är det rimligt eller måste upphovsman bara anges om den är lätt att finna, eller bara om krav framförts?

Här måste vi även väga in vad som är tekniskt möjligt och rimligt att försöka upprätthålla. Rimligen bör även internetsed vägas in - det är det allmänna rättsmedvetandet på området. Av hävd är upphovsrätt närmast heligt på nätet, medan kopieringsrätten ignoreras helt utanför kommersiella sammanhang. Istället betonas informationsfriheten - rätten att ha, skaffa och sprida vilken information man vill.

Kopieringsrätten gällde ursprungligen bara kommersiell kopiering. Det är ganska nytt att den ska utökas till privat kopiering. På allvar först med lagändringen 2005 - det förefaller vara ett klart misstag på tvärs med hur samhället utvecklas.

Var går gränsen för kommersiell kopiering?

Om nu kopieringsrätten ska undantas från privat kopiering så skulle det behöva diskuteras var gränsen går för kommersiell kopiering. Blir en blogg kommersiell om den har annonser? Ska det finnas en viss gräns för inkomster? Om det finns en donationsknapp hur blir det då? Hur är det med en idiell förenings hemsida som tar avgifter av sina medlemmar? Hur är det med webbsammhällen där webbsamhället har reklam men inte användarens sida?

Upplukringar även gällande kommersiell kopiering

Sampling är vanligt inslag i samtidskulturen. Är dagens regler för stränga och hämmar kulturutvecklingen? Det är en av de saker som borde diskuteras.

Men rätten att få betalt då?

Normalt har man ingen rätt att få betalt. Bygger jag en bänk och ställer ut på gården i bostadsområdet har jag ingen rätt att få betalt. Även om folk sitter i den har jag inte rätt att få betalt. Vill jag ha betalt får jag hitta nån som vill betala. Grannarna, fastighetsbolaget, kommunen... vem är inte viktigt men jag måste hitta *nån* som *vill* betala.

Rätten att få betalt för skapande bygger inte på en generell rätt att få betalt för arbete. Det bygger på att andra kan tjäna pengar på ditt arbete och att det med tryckpressens tillkomst blev så stora pengar att det ansågs rimligt att verkens skapare skulle ha en del av kakan. Det är tveklöst rimligt och rätt. Men perioden då kopiering var en dyr konst som krävde stora investeringar är förbi. Det ändrar villkåren för kommersiell kopiering. Man har ingen brist, ingen trång sektor och kan därför inte basera affärsmodeller på kontroll. Affärsmodellen måste baseras på bekvämlighet, mervärde och legetimitet. Kanske leder det till mindre omsättning i kopieringsindustrin, kanske inte. Det kan bara framtiden utvisa. Det är fullt rimligt att kopieringsrätten fortsatt gäller för kommersiell kopiering. Men det finns ingen vett i att försöka bevara en historisk trång sektor genom att utöka kopieringsrätten till att gälla även privat kopiering. Om det skulle vara så att kommersiell kopiering skulle helt försvinna så försvinner därmed hela den moraliska grunden för kopieringsrätten. Det finns ingen magisk rätt att få betalt bara för att man skapar information med sitt arbete!

Internets fundament och utvecklingskraft

Internets enorma skaparkraft och växtkraft kommer från några enkla fundament. Att det är öppet och utbyggbart i varje punkt i varje ledd. Det går att skapa nya tjänster, det går att bygga vidare nätet från varje punkt i nätet - och ingen behöver frågas om lov (även om en del ISP:er försöker kväva oss i avtal). Alla kopierar alla andras information utan att fråga eller ens veta vad det är. Budbärarimunitet är fundamental här. Ingen kan hållas ansvarig för vad som passerar deras nod i nätet - då rasar allt. Detta gäller även privatabonenter, de kan ha ett trådlöst nätverk öppet för hela granskapet (medvetet eller omedvetet). De kan köra diverse tjänster som tex hämtar torrent filer från olika källor och automatiskt laddar ner dom. Källorna kan vara sökningar på internet, bloggfeed, ett webbsamhälle som ger rekomendationer i personliga feed baserade på vad andra som ofta gillar samma saker som en själv har gillat som jag inte sett.

Att de laddas ner i förväg är bra för alla - fler som laddar ner gör nerladningen snabbare och stabilare - saker är färdiga att ses när användaren har tid. Sådana bekväma sätt att genom sociala nätverk sprida information till de som är intresserade är nödvändiga för att kulturskapare ska nå ut med sina skapelser och nå igenom överskottet. Det är troligen även nödvändigt för att göra många nya affärsideer bärkraftiga.

IPRED-lagen slår undan fötterna

Här brister den föreslagna IPRED-lagen totalt. Blott genom att ställa IP-nummer till svars för vad som passerar dom. Det upphäver budbärarimmuniteten och slår undan möjligheten att bygga vidare i punkten - både med tjänster och nät. Skadan av det kan inte nog betonas - vem vågar delta i sociala nät om de kan ställas till svar för allt som automatiskt och anonymt rekommenderas? Saker som man kanske ändå kastat och aldrig tittat på. Det hämmar möjligheten att skapa ny tjänster och affärsideer enormt.

Därtill lägger det ett orimligt tekniskt ansvar på användarna. Samtliga trådlösa kryptotekniker är knäckta. Man blir tvungen att sätta upp ett eget kryptonät mellan sin trådlösa router och internet. Hur många kan det? Helt oaktat skadan i sig med att öppna nät försvinner och med det möjligheten att bygga p2p trådlösa nät på gemenskaphetsbasis.

Det förbjuder helt enkelt hjälpsamhet, nyskapande och kräver IT-säkerhetskompetens på höjdarnivå.

Rättsröta i ipredlagen

Som visas ovan är det mycket komplicerat att utreda vem som står bakom en kopiering. Antipiraterna kommer säkert att nöja sig med första bästa IP-nummer de fångar. Domstolen ska sedan bedömma det rimliga i misstankarna utan tillgång till en opartisk utredning eller någon representant från motparten. Det lär bli en ren formsak. När antipiraterna sedan har en person så är denna i en knepig sitts att de måste bevisa sin troliga oskuld i ett civilmål. Ett civilmål där de måste betala motpartens rättegångskostnader vid förlust. Det är inte kul då motparten har råd med hur många advokater som helst. Situationen är utpressning när en, kanske helt teknikokunning, privatperson ställs mot en storindustri som själv skapat allt utredningsmaterial. Till råga på det så får industrin rätt att kräva skadestånd utan att visa på att de tagit motsvarande skada!

Denna skräckregim kommer att drabba många. Det behöver vi inte spekulera om - vi kan se på de länder som gått före med liknande lagar. Vi kan också se att fildelningen inte minskar.

1900-talet kommer inte åter

Allt detta - Skapa en artificiell trång sektor, slå undan fötterna för internets utveckling, en total rättsosäkerhet är alltså till ingen nytta. Fildelningen kommer inte att försvinna - 1900-talet kommer inte tillbaks.

De grundläggande tekniska och ekonomiska förutsättningarna har ändrats. Kopiering har ingen kostnad längre. Det är inte internet som ändrat det. Det är digitaltekniken i sig. All digital kommunikation är till sin natur kopiering - kopiering med perfekta kopior!

Vi borde diskutera hur upphovsrätten kan bevaras och anpassa till nya tider och ny teknik, inte hur vi kan tvinga oss tillbaks till 1900-talet genom att utöka kopieringrätten i blindo, anfalla tekniker, tjänster, verktyg och framtida utvecklingsmöjligheter. Vi borde diskutera hur vi skapar nya affärsmodeller och kommunikationsätt - inte hur vi ska bevara gamla affärsmodeller genom att bekämpa allt nytt.

Lagen skadar upphovsrättsindustrin

Genom att jamsa med istället för att sätta ner foten riskerar regeringen få industrin att leva kvar i illusionen att 1900-talet kommer åter. Det är allvarligt, man har redan slösat bort 10 år - Det är inte säkert man överlever 10 till utan anpassning.

Om försöken att gå tillbaks till 1900-talet kommer att misslyckas är inte frågan - för det kommer att misslyckas. Ingen regim någonstans har i längden kunnat uppräthålla privilegier som både saknar matriell och moralisk grund och skadar övriga samhället stort.

Frågan är bara hur många ägg som ska krossas längs vägen.

Klokt om ipred: Rick, Affärsvärlden (även om bredbandskatt är problematiskt), Rick igen. Uppdate: Kjell Häglund i FilmNyheterna, Felten gör också skillnad på upphovsrätt och kopieringsrätt.

Intessant!

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, upphovsrätt, copyright, frihet, internet, framtiden.

---

För övrigt anser jag alla borde gå med i alfa-testningen av micro peer publishing!