Madonnan är den lydiga som underordnar sig normerna för vad som är en fint, ärbart och dygdigt. I gengäld ges en viss respekt och tillgång till den sociala arenan.
Horan är den rebell som bryter mot normen och därför är bespottad, utstött, sedd antingen som en avskyvärd avart eller ett viljelöst offer - ofta både och! På en hora behöver man inte lyssna, med en hora kan man gör vad man vill, för horan har brutit mot de regler som är villkoren för respekt och en social plats.
Madonnan och horan har sina rötter i det patriarkala samhället. Det är kvinnor som underkastat sig normen för att kvalificera som madonna, och det har i hög grad varit liktydigt med att underkasta sig män. Med maktens dubbelmoral har män, i alla fall av bättre ställning, kunnat utnyttja att man kan göra vad man vill med horor. Som en kompensation för att de madonnor man umgås med i det öppna av påtvingad nödvändighet är så sexuellt tråkiga.
Även män kan bedriva hor, men domen är inte lika hård och normen inte lika trång. Domen har mjuknat och normen vidgats även för kvinnor. Men än idag är domen hårdare och normen trängre än för män. Än idag är Madonnan och horan en central del i kvinnors underordning.
Stigma
Skräck är normers motor, rädslan för utanförskap om man inte passar in. Normer är inte uttalade regler, utan omedvetna och outtalade. Alltid lite oförutsägbara, aldrig riktigt lika för alla. En persons ställning avgör vad de kan tillåta sig. Är man konstig på ett sätt krävs det mindre för att trilla över gränsen. Osäkerheten om vi uppfyller en norm gör att vi lever med en ständig skräck och oro, ger oss en drift att anpassa oss ändå mer. Det gör oss benägna att ta avstånd från folk som avviker för att visa vår anpassning. Därigenom skapas det utfrysning och omedveten mobbing - stigmat. Vi kan vara elaka utan känna skuld eller ens vara medveten om det. Stigmat smittar, därför närmar vi oss inte och lyssnar inte på de avvikande. Det dåliga med 'de andra' är underförstått och omotiverat. Mot dom kan därför alla krafter enas utan att se varandras dolda motiv, det är hat, skräck, paternalistiskt falskt medlidande mm. Fördomar frodas, att ifrågasätta dom är förenat med smitta. I värsta fall riskerar man att smittas av stigma så fort man inte ger fördomarna oreserverat stöd. Stigmat är en plåga för de drabbade och piskan som håller alla andra kvar i sin bur och enade mot de drabbade. Har normen dessutom stöd i etablerade kulturella föreställningar blir stigmat än hårdare.
horskräck och horhat
Madonnan och horan är en sådan kulturellt etablerad norm. Det är en av vår kulturs starkaste normer. Den är central i kvinnans underordning och samhällets syn på och skräck för sexualitet. Idag har normsystemet en hel del inverkan även över män. Men värst drabbad, både genom normens snävhet och stigmats styrka, är kvinnor.
Normen sätter dubbla standarder där allt bedöms som farligare, skadligare och allvarligare så fort sex är inblandat. Standarder där det är ok och berömvärt att bestiga svåra bergstoppar med stor risk för liv och lem, samtidigt som det ses så farligt att ha gruppsex med främlingar att den personen måste vara ett offer av någon sort och inte vid sina sinnens fulla bruk.
Normen skapar en hierarki av sex och samlevnadsformer som avgör om vi är goda eller onda, madonnor eller horor. Godast är mjuk fin sex väl dolt inom ett kärleksfullt monogamt parförhållande mellan jämnåriga (och för övrigt ganska lika) med familjemål, helst naturligtvis hetrosexuella. Sen kommer 'avikelser' som laster. Vilka laster som är värst och hur många man kan komma undan med varierar. Men några är: För mycket sex, för lite sex, sex utan kärlek, analsex, haft många partner, Ha fler partners parallellt, homosexualitet, exhibitionism eller bara för lite diskret, gruppsex, stor åldersskillnad, stor skillnad i hur 'attraktiv' parterna räknas, etniska skillnader, BDSM, fetischer etc. Långt ner på den 'dåliga' sidan kommer all form av sexarbete och i synnerhet, och räknat som oförlåtligt dåligt, prostitution.
Eftersom nästan ingen helt går fri från laster så kompenseras det med ett extremt stigma mot de som är 'värre'. De som är 'värst' är helt omyndigförklarade när det kommer till att uttala sig, men får skylla sig själv om de utsätts för övergrepp. Inte ens vid mord är det säkert att en noggrann utredning görs, i alla fall inte förrän en spektakulär seriemördare är lös. Det är horskräck och horhat - stigma när det blivit som värst.
Likväl finns det horor. För en del är buren för trång även om den är förgylld. Andra erbjuds ingen förgylld bur utan tvingas lämna en torftig bur för att där erbjuds inte ens mat.
Hur bekämpas en norm?
Att det i grupper utvecklas omedvetna koder för uppträdande är naturligt. Att vi spontant reagerar med misstänksamhet och känner irritation när dessa bryts är också naturligt. Troligen har det en evolutionär grund i vår historia som flockdjur. Men vi är också kapabla till medvetet tänkande och det kan stanna där. Vi kan respektera varandras frihet och tolerera avvikelser, eller i alla fall avgöra om vi ska tolerera dom med en rationell argumentation. Vi kan trotsa stigmat!
För att bekämpa normer, och det förtryck det skapar måste vi angripa stigmat som är det som upprätthåller normen. Vi måste våga acceptera de utfrysta, våga lyssna på dom, våga respektera dom, våga solidarisera oss med dom. Våga stå upp för rätten att avvika, rätten att vara konstig. Våga argumentera emot fördomar.
Sexköpslagen
Sexköpslagen är stiftad med det uttalade syftet att förändra attityder i samhället. Frågan är vilka attityder den förstärker. Redan i det syfte som officiellt anges skymtar madonnan och horan: "Vi vill visa att det inte är okej att köpa kvinnor". Redan där fastslås horan inte som en människa, utan som en passiv vara.
Slaveri och slavhandel är inte uttryckligen förbjudet i lag. Det ger sig själv av att tvång är förbjudet, det är förbjudet att hålla folk fången, det finns helt enkelt inget legalt stöd för att äga människor. Detta täcker naturligtvis även in ofrivillig prostitution.
Sexköpslagen handlar alltså inte om att köpa kvinnor. Den gör det olagligt att köpa sexuella tjänster. Den förbjuder formellt inte horan, men begränsar hur man får ha med henne att göra. Sexköpslagen är inte ensam, en kort redogörelse för några sätt på hur dagens lagar drabbar prostituerade:
- Sexköpslagen tvingar de som säljer sexuella tjänster att göra det i smyg, på skumma platser. De måste hålla sina kunder hemliga för att de inte ska förloras (bli dömda eller skrämmas bort). Det gör den prostituerade långt mer sårbar för brott.
- Kopplerilagen gör att en prostituerad måste vara hemlig, för annars kan de vräkas, deras partner, kompissar, tom barn kan riskera att åtalas för koppleri - Att på något sätt främja prostitution.
- De flesta prostituerade har det som sidosyssla, när de behöver eller har lust. Men blir de påkomna riskerar de att sköntaxeras till hutlösa fantasibelopp.
Sammataget blir det en ren stigmalagstiftning. En lagstiftning som främst fryser ut de prostituerade, gör dom oberörbara, några man ska undvika att ha med att gör på något sätt. Ser till att vi sällan får höra av dom. De prostituerade själv tvingas leva dubbelliv, hålla sin existens hemlig. Det stigma som drabbar dem blir värre, och därmed stigmat mot horor över lag. Därigenom blir trycket att leva upp till allsköns normer värre för alla, men framför allt för alla kvinnor. Normerna runt madonnan och horan upprätthålls med lag! Det är troligen den sista resten av patriarkatet som aktivt upprätthålls i lag.
Vad gäller att bekämpa kvinnors underordning är lagen en katastrof. Den stärker stigmat som är drivkraften i det centrala normsystem som upprätthåller kvinnans underordning. De argumenten för lagen och svensk politik runt sexarbete kan underkännas. Men det finnas fler motiv och argument att granska.
Fortsättning senare...
Andra bloggar om: feminism, sexarbete, hora, prostitution, intressant
